Vet inte riktigt hur jag ska börja. Men jag skriver väl av mig och ser hur långt jag kommer... jag är en tjej på blott 22 år, och jag känner att alkoholen börjar ta kontrollen över mitt liv. Jag dricker inte varje dag, men minst en gång i veckan. Och då blir det mycket. För mycket. Minst en liter vin, ibland blandar jag med sprit. Men oftast blir det bara vin eftersom det är billigt och man går inte upp så mycket i vikt som av öl. Jag började dricka ganska sent, när jag var 19 år. Jag ville passa in bland mina vänner och få en bredare umgängeskrets. Så jag följde med dem ut på krogen och på hemmafester och då fastnade jag. Ända sedan min första drink har jag gått tillbaka till alkohol när jag varit ledsen eller arg. Jag är överintelligent på grund av min autism, och när jag är understimulerad börjar mitt psyke attackera mig. Jag grubblar tills det inte finns något mer att grubbla över, och till slut kommer jag till insikten att mitt liv inte har någon mening. Och då dricker jag för att döva den smärtan. Jag har även blivit sviken av väldigt många människor. Människor som jag trodde att jag kunde lita på, människor som jag har sett upp till men som sedan lämnat mig utan förklaring. Och då har jag druckit för att glömma. Jag har sedan barnsben känt att jag inte passar in. När jag dricker blir jag mer social och bjuder på mig själv. Jag känner att jag passar in bättre då, och ingen bryr sig riktigt om hur jag beter mig. Men jag har råkat ut för så mycket skit bland mina drickarkompisar. Bland annat ett sexuellt övergrepp som skedde för inte allt så länge sedan. Sedan dess har jag inte träffat dessa människor så mycket. Har mest legat hemma och känt mig extremt deprimerad. Har haft självmordstankar och dragit ut i skogen och supit och gjort mina nära och kära mycket oroliga. Nu när jag inser hur illa jag gör dem när jag sticker så sitter jag hemma och dricker. Kommer någon på besök så lägger jag mig i sängen och säger att jag är trött. Oftast märker de inte att jag är full, eftersom jag lärt mig att hantera det. Jag har provat att söka hjälp, men det enda som erbjuds är dialektisk beteendeterapi eller inlåsning. Inget av dem har funkat för mig. Så jag känner att detta är min sista utväg. Jag orkar inte ha det så här längre. Om jag inte får rätt hjälp snart så kommer det ta kål på mig...

Rosanna

låter jobbigt!! Jag har också dragit mig mig undan för att få dricka..döljt för närståeende... känner även igen det där med att se upp till personer..men som lämnat en..men brukar tänka att dom är stora egon som gillar när man hänger efter dom..det är dom det är fel på och inte oss. Lycka till!! Kram

Li-Lo

Jag vill börja med att säga att du är såväl modig som klok som söker flertalet för att må bättre. Du beskriver så tydligt det som många kan känna igen sig i. Att använda alkoholens effekter som strategi för att exempelvis förmå sig att bli mer social eller för att dämpa obehag. Alkohol är som bekant en beroendeframkallande substans som förändrar oss. Ofta leder alkohol till ökad nedstämdhet och även till ångest och ibland till livsleda. Du söker nu efter en ny strategi. Bra!

Då du skriver att du ibland har tankar på att "ta kål på dig" det gör att jag gärna vill klippa en in text från vårt faktablad, till dig och till andra som ibland kan uppleva intensiva negativa tankar och känslor.

"Det kan vara såväl yttre som inre påfrestningar som väcker ångest och känslor som hopplöshet och vanmakt. Det är smärtsamt att stå ut med. Särskilt om man känt så under en längre tid. Tankar på att avsluta sitt liv kan i stunder kännas befriande då det verkar vara det enda alternativet för att förändra sin situation. Det kan vara skillnad på ”Jag vill inte leva så här längre” och ”Jag vill dö”. Tankar och känslor skiftar över tid.

Att du läser detta är ett bra steg då det ger dig en chans att titta på din situation utifrån ytterligare perspektiv. Att vara ångestfylld och nedstämd kan vara del av ett sjukdomstillstånd, exempelvis depression som går att behandla, ofta med mycket god effekt. Det finns ett flertal behandlingar och en del personer kan behöva prova sig fram för hitta det som fungerar för just dem. Alkohol påverkar oss på många och ibland oberäkneliga sätt. Självmordstankar kan förstärkas av alkohol. En följd av detta är att personer skadar sig själva på sätt de inte skulle göra om de var nyktra.

Att använda forumet kan vara ett sätt att förmedla och tydliggöra dina tankar och känslor. Andra användare kan vara ett stöd. Samtidigt kan det också vara så att du inte får respons på dina inlägg. En vanlig rekommendation då man mår mycket dåligt är att dela sina tankar med andra. Om du inte har någon anhörig eller vän som du kan vända dig till just nu finns det andra människor som kan ge dig stöd. Vi hoppas att något av nedan förslag på kontakt kan kännas rimligt för dig.

Vill du prata med någon direkt kan du ringa 112 och be att få prata med jourhavande präst alla dagar mellan kl. 21:00-06:00.
Kl. 13-22 kan du ringa Nationella hjälplinjen 020-22 00 60, de har öppet alla dagar. /www.1177.se/hjalplinjen/
Ett annat alternativ är att maila eller chatta med självmordslinjen. Du hittar dem på mind.se/var-hjalp/sjalvmordsupplysningen/"

...som sagt Batterisyra du är mycket välkommen hit och jag hoppas att forumet kommer vara ett stöd för dig nu. Fint att du är här.

vänligen Li-Lo