Hej! Jag skulle behöva lite hjälp med min alkoholkonsumtion från ett utifrånperspektiv. Jag behöver hitta en metod och motivation och undrar om någon varit i en liknande situation.

Jag dricker 2-3 gånger i veckan, oftast en 1-3 glas öl/vin tilsammans med måltid på helgen. Ibland i festsammanhang kan det dock dra iväg. Jag är medveten om att jag har en genetisk predesposition för alkoholproblematik då jag inte har någon spärr i mig och kan fortsätta dricka tills jag i princip somnar. Jag blir dock sällan bakis eller har ångest dagen efter då jag blir glad och sen zonar ut när jag blir så full. Men när jag får dålig artikulation, balans och inte kan hänga med i konversationen och får minnesluckor påverkar jag människor omkring mig som inte tycker det är särskillt roligt att hänga med mig. Min pojkvän och familj blir orolig när detta händer såklart och har uttryckt detta.

Jag trivs med mitt "vanliga" drickande med ta ett par glas och tycker det är rätt mysigt att bli lite småberusad ibland ihop med familj och vänner. Jag är i 30 års åldern utan barn och med mycket socialt liv i en storstad. Kanske här problemet ligger också, jag mår bra, äter bra, tränar mycket och mår inte dåligt efter jag dricker. Jag ligger så himla mycket på gränsen till problematik så jag får svårt att hitta nått bra fack att sätta mig in i. Dock kommer det så mycket festsammanhang nu på sommaren och jag är rädd att jag kommer komma in i mitt redlösa drickande. Senaste gången var en väns fest 6 maj.

Skulle ni rekommendera att prata med någon om jag är i någon slags förnekelse? Hur kan jag motiveras att internalisera min pojkväns och familjs oro? Jag kanske redan dricker för mycket och är beroende utan att jag vet det, tack vare min sociala kontext? Jag ser ju aldrig själv hur jag blir när jag blir full... Har någon varit i detta stadiet innan? Tack!

Hej Hejhej1235! Spännande att läsa dina reflektioner. Du är inte ensam om att ha en ambivalent relation till alkoholen, att trivas med vissa delar och inte med andra. Alkoholen är en del av dina sociala sammanhang och vid många tillfällen trivs du med att dricka. Samtidigt har du en medvetenhet om att du har alkoholproblem i släkten, och att du när det är fest ofta tappar kontrollen över ditt drickande och får försämrad talförmåga och balans. Du får minnesluckor, och människor du bryr dig mycket om blir oroliga för dig. Nu kommer det många festtillfällen och du är rädd för hur det ska bli. Klokt av dig att vrida och vända på situationen genom att skriva här.

Det finns lite olika sätt att jobba med motivation till förändring. I vårt alkoholprogram handlar första avsnittet om just motivation, att väga fördelar och nackdelar med situationen som den ser ut just nu. Många använder också vår telefonlinje Alkohollinjen till just det, att få anonymt bolla tankar om situationen och vad som kan vara nästa steg.

Du får självklart fortsätta skriva här om du vill, och något som jag blir nyfiken på är hur du tänker om de här tillfällena som du beskriver rädsla inför. Vad är det du är rädd för, och hur beskriver din omgivning sin oro? Vill du hitta sätt att förbereda dig och göra annorlunda vid de här tillfällena?

Hej! Jag könner igen mig i dig. Det finns många här som druckit mer eller mindre dagligen. Sen finns det dom som dricker som du, mer måttligt ibland och sedan bottenlöst ibland. Om du dricker så kallad det visst kontrollförlust. Dricker man så att man får minnesluckor har man ett alkoholberoende/missbruk anser jag.
Man KAN helt enkelt inte sluta dricka, suget efter alkohol blir för stort efter 1-2 glas.
Jag har löst det genom att inte dricka alls. Det funkar väldigt bra.
Jag började med Alkoholprogrammet här och satte som mål att vara nykter tre månader. Jag har också läst mycket i olika trådar här och det ger pepp och kunskap. Du är INTE ensam!
Så välkommen hit. Hoppas du kan hitta din väg till ett bättre mående!
❤️🙏🏻

@Kristoffer Hej Kristoffer! Tack för meddelandet, det är fint att få stöd och förståelse och veta att man inte är ensam. Nu kommer midsommar till exempel, och jag längtar efter att umgås med vänner och att fira. Men jag vet att om jag inte tänker hela tiden på att inte dricka för mycket så kommer jag fylla på och fylla på tills att jag sitter avdäckad någonstans. Jag tror att det är det som gör mig lite rädd, att veta att jag inte har samma förutsättningar att dricka som andra. Men stödet härifrån hjälper och att reflektera över det och ha klara mål har hjälpt mig en bra bit på vägen.

En annan rädslar jag är att jag ibland gillar att dricka tills jag bara försvinner helt. Så skönt att bara trycka på avknappen och slippa tänka när det är jobbiga saker som händer. Just nu är jag på ett bra ställe men är rädd att om saker händer i livet kommer jag att använda alkoholen destruktivt för att trubba av jobbiga känslor. Finns det något sätt att förbereda sig för det? Terapi?

@Hejhej1235 Hej! Vad bra att du reflekterar och resonerar kring ditt drickande och hur det kan sluta. Tycker att det låter som en bra idé att gå i samtal för att bolla och försöka finna vad som gör att du vill dricka för att försvinna helt ibland när jobbiga saker händer. Vi lär oss som barn hur vi ska hantera olika saker vi stöter på och det följer med oss i vuxenlivet. Har man tex lärt sig att hantera jobbiga saker genom att förtränga det eller stänga av det, så kan alkohol bli ett verktyg för detta beteende. Då är det bra om man kan lära om och hitta sunda sätt att hantera jobbiga saker på och det skulle en psykolog kunna hjälpa till med. Ett stöd för ökad självkännedomen och andra möjliga utvägar istället för alkohol. Det är svårt att se sig själv helt utifrån och då är det bra att kunna få hjälp i detta.

Ha det gott!💕