Vet inte var jag ska börja, men vet att jag MÅSTE ta tag i mitt alkoholproblem nu, innan jag super ihjäl mig.

Kvinna, 48 år, har 2 underbara barn, en underbar sambo, bra jobb, fina vänner och familj och INGEN vet min fula hemlighet.
INGEN kan se igenom min snygga , perfekta fasad.....Att jag dricker konstant!

Jag började dricka ”för mycket” när jag var runt 35 år, sen har det gått upp och ner.
Jag fick tabletter då för att minska sugen, det hjälpte inte. Gick i samtal hos en alkoholterapeut, det funkade inte.

Jag har väl alltid trott att jag ska klara av det här själv. Vilken jävla idiot jag är!
Trots hög utbildning, bra jobb och en skarp hjärna, så håller jag på att supa ihjäl mig!

Allt eskalerade för ca ett år sen. Min pappa var döende i cancer, och det var 3 fruktansvärda år att se honom brytas ner innan han gick bort, och den sista tiden så drack jag mer och mer för att orka. 3-5 dagar/vecka.

När han dog så blev det bara värre, och för att orka med mig själv och min sorg, min mamma (som fortfarande är i stor sorg), min familj mm,
så började jag dricka för att fly alla känslor, istället för att sörja och bygga upp/ta hand om mig själv.
Eller är det så? Vet inte varför jag dricker egentligen, har bara skapat ett enorm beroende, och kommer inte ur det.

De sista 4 månaderna har jag druckit i princip varje dag. Och jag har blivit så duktig på att dölja det.

Jag handlar vin varje dag, måste åka till olika systembolag så inte personalen ska känna igen mig. Sen häller jag upp vin i små pet-flaskor och gömmer dom i tvättstugan eller garaget, och går och pimplar vin varje kväll.

De sista veckorna har jag druckit så mycket, att jag måste åka in till jobbet mycket tidigare, och hoppas att det inte finns nån polisbil ute på vägarna då.
Jag dricker hela helgerna, dvs börjar lör och sön med att dricka vin när jag vaknar och går sen runt smålullig hela helgen.
Jag har tagit med vin i pet-flaskor till jobbet nu 2 gånger och druckit på toaletten.
Jag skriver pinsamma SMS och lägger ut idiotiska selfies på FB i fyllan.
Jag startar bråk med min sambo i fyllan.
Jag undviker mina vänner, så att de inte ska förstå hur illa det är.
Jag diskuterar livet med min son i fyllan, senast i natt kl 2. Han är 19 år, och måste väl fatta vad som pågår, då jag alltid är hemma nu för tiden.
Han hittar mig i soffan sovandes nästan varje kväll.

Jag kan ju inte köra bil då jag alltid dricker, vilket innbär att jag slutat träna, slutat gå på kurser, slutat träffa vänner.

Det första jag gör när jag kommer hem är att dricka 2 glas vin, ser på TV, somnar nån timme, vaknar och lagar mat, dricker mer....

Jag klär mig sexigt, gör mig snygg och förför min sambo på kvällarna, SYND bara att jag inte minns våra stunder.
Han säger på morgonen, tack gumman för igår, det var helt underbart. Vilket då undrar jag? Minns ibland ingenting.

Jag tänker ofta, HUR mycket tål en kropp, innan man dör??
Jag är alltid röd på ögonen, jag har gått upp i vikt, är svullen i ansiktet och känner inte igen mig själv längre.

Tänker om jag har en depression ..... men tror, att OM jag slutar dricka, så kommer jag att må bra igen .... så som jag mådde innan pappa blev sjuk.

För 3 veckor sen drack jag 3 flaskor under en kväll!!! och sa till mig själv dagen efter, att NU får det vara nog!! Det här har hänt förr. ÅNGESTEN är stor, jag är duktig och håller mig nykter några dagar, en vecka, MEN sen kommer problemet, för då när jag mår så bra och hjärnan är på topp, DÅ tror jag att jag minsann kan klara av att bara dricka 1-2 glas vin (som alla andra) och så tar jag 1 glas vin med min sambo, sen 1 till, sen 2 till, sen smygdricker jag några glas i tvättstugan eller på toa, då har min sambo gått och lagt sig, sen vet jag knappt hur jag kommer till sovrummet.

När jag är nykter så tror jag på mig själv, att jag är en duktig, stark, snygg, fin kvinna som klarar allt!!
Men så fort jag dricker, då är det som om ett monster bor i mig, ett alkoholmonster som slukar allt i sin väg!!

Sitter på jobbet nu, fick åka småvägar till jobbet i morse, då jag drack 2 flaskor vin igår kväll/i natt och är nog fortfarande småberusad tror jag.

Jag är helt vilsen!! Jag vill inte dricka mer!! Jag vill inte dö för tidigt! Jag vill finnas där för mina fina barn och min familj. Jag är bara så jävla vilsen!!!!

Det blir såklart vin i helgen, har redan planerat att köpa en box idag och sen gå runt smålullig hela helgen, MEN sen på måndag börjar min kamp!!!
Och då kommer jag nog att skriva av mig allt här i detta forum.

För min SKAM är STOR!!!
Jag skulle DÖ om min sambo eller mina barn visste hur illa det är!!!!!

Avslutat konto

Det är en jättebra början att du hittat hit och delar med dig av din story. Det börjar nog att bli dags att dra i handbromsen lite. Vi har liknande historia så jag känner igen mig i dina ord. Drack inte på jobbet dock. Vad var det för tabletter som inte fungerade? Är lite nyfiken för jag har själv precis börjat äta Naltrexon. Själv satsar jag på att vara vit en tid helt och hållet för jag tror att när man är inne i ett varje-dagdrickamde då går det nog inte att bars trappa ner utan det är bäst att klippa helt. För att rensa huvud och kropp. Få kontakt med sig själv, vilket man inte har när man är i ständigt rus. Själv har jag bara varit vit i 5 dagar men lägger stort hopp på min medicin. Fungerar inte dom så är jag redo för Antabus.
Åh, hoppas så att du lyckas förändra din situation då man så tydligt känner sorgen och hopplösheten i din text! Finns här och håller på dig! Kram

Karin01

Tack för att du delade med dig av dina tankar och känslor. Hur mår du efter att du fick skriva av dig?

Anonym16351

Ja du Karin01, när jag läser vad jag skrivit, så mår jag skitdåligt!!! Fattar inte att det är mitt liv jag skriver om, att jag kunde sjunka så lågt....
Min son skulle åkt med mig i morse, men jag tordes inte ta med honom i bilen, om polisen skulle stoppa mig, så han fick sova vidare hemma, men när jag kommer hem så ska jag prata med honom om det som hände inatt, att vi satt framför Tv:n och diskuterade mitt jobb, jag var ju dyngrak, så jag måste berätta för honom att jag inte mår så bra just nu....

Tack Patetisk för tipset om Naltrexon!! Kram
Jag ringde nyss min vårdcentral, berättade att jag har problem med alkoholen och vill träffa min husläkare, så jag ska dit på måndag, och då ska jag berätta hur ila det är, och hoppas att jag kan få Naltrexon utskrivet.
Alltid en början......

Wicca

Bra att du skriver här! Jag känner igen mig mycket i det du skriver, har oxå fina barn som fått stå ut mycket pga alkoholen. Jag vet inte hur många gånger i ordningen jag sagt: Jomen på måndag då! Då ska allt bli bra då ska jag börja. Varför kan man inte börja göra allt bra på en fredag? Hoppas du hittar rätt och får den hjälp du såväl behöver. Kram!

Vichis

Härligt att du är här!
Hejja dig!
Du skriver i ditt inlägg om frågan om du är deprimerad eller om a gör dig deprimerad. Skit samma säger jag. Antidepressiva kan faktiskt göra susen om det handlar om självmedicinering. Ssri har hjälptmig minska på a radikalt de senaste månaderna. Ta den tanken på allvar är mitt tips eftersom den dyker upp hos dig som en av de första tankarna om din situation.
Kram

Anonym16351

var under kontroll, för 1:a ggn på länge!! Nej, jag hade inte en vit helg, men drack "bara 4 glas" på fredagkvällen med min sambo + "bara" 2 glas vin på en fest på lördagen. och INGENTiNG under dagtid.

Sen i går fanns det såklart vin kvar, en flaska, så den gick jag och sippade ur mellan kl 17-23, och då fick jag såklart för mig att ringa och avboka mitt läkarbesök idag, så jävla dumt! Återigen, när jag druckit, så har jag ju inga problem, vaddå, andra kan ju dricka 1/2-1 flaska varje dag i ett helt liv, då kan jag väl också göra det. Och vill jag sluta, så kan jag det också. NOT!

Så i morse ringde jag och bokade på läkarbesöket igen.... jag känner sån skam och vet inte hur jag ska lägga fram det snyggt till läkaren, men känner nu att jag måste lägga ALLA KORT på bordet nu, MEN ingen vet ju om mitt drickande, förutom min bästa vän. Jag skulle vilja berätta för min sambo, har det så ofta på tungan, att bara säga: vet du, jag har alkoholproblem (behöver ju inte gå in på när o hur o varför jag dricker) men jag älskar honom så och vill inte att han ska se ner på mig, eller få veta att jag är så svag, att jag inte kan stå emot alkoholen, så jag väljer att vara tyst.... och får ventilera mina tankar här istället.

Låter kanske idiotiskt, men det är en SKÖN känsla att se att jag inte är ensam om detta problem, att det finns fler mammor (och pappor) där ute, som sköter sin familj, sitt jobb, sina vänner, sin kropp.... men som bär på denna mörka hemlighet. Då jag vet att ni finns, och har samma problem som mig, då känner jag mig inte som den sämsta människan i världen, vilket jag gjort under lååååååång tid nu.

Tack för alla era inlägg <3

linn

Kanske lätt att säga, har också själv länge gömt och dolt mitt problem, såhär i efterhand så har många i min närheten varit oroliga länge och sett och vetat men inte själv vågat ta upp det. Nu vet iaf min familj om det och vi har pratat mycket om det. Och även om varje samtal är otroligt jobbigt och skamfullt så vet jag också att jag har stöd och att de vet om min kamp. Försök börja med din sambo och förklara, man behöver hjälp även om man helst bara vill stänga ute alla andra.

Ökenblomma

Hej,
Jag känner i gen mig i dig , förutom att jag inte druckit på jobbet.
Skuld och skam.
Önskar det fanns något/ någon hälsoresa , spa, kurs , terapeut som är inriktad på hela människa vad gäller alkohol , mat , motion och mindfullness .
Så man kan få en första hjälp och sedan gärna i olika nivåer eftersom man håller på.
Som det är nu så finns det vilket fall i min kommun inte någon anonymitet om man väljer att gå via kommunal hjälp, och detta är inte lätt att klara själv.

Lycka till

höstlöven

Å fina Barba. Läst din tråd. Vi är så många som är "vanligt folk". Mammor och pappor, högutbildade, högpresterande men som är beroende av alkohol och mår dåligt av det. Tror de flesta av oss skäms och önskar att allt var annorlunda men nu är det inte så.
Vi stöttar varandra. Du är så himla modig och stark som tar tag i detta. Livet är kort och du är värd att ha det bra. Jag tror du klarar det här.

Anonym16351

han konstaterade att jag inte är alkoholist, men har alkoholproblem, han kunde inte hjälpa mig med Naltrexon, han sa att jag måste ringa beroendemottagningen själv.

Jag förklarade hur jag mår, sa att är det alkoholen som gör mig deppig, eller har jag en depression?
Han sa: Du måste sluta dricka för alltid, du har en depression (bara så där, kändes lite för enkelt?), och så skrev han ut nån medicin ,som gör att man mår piss de 2 första veckorna, och mot det fick jag lugnande, typ valium. (medicin mot biverkningar av en annan medicin??) han fråga om jag ville bli sjukskriven och hur länge, veckor, månader.... jag sa nej, för jag kände att jag inte riktigt fick den hjälp jag behöver.

Så jag ska kontakta beroendemottagningen, och be att få prova Naltrexon, för jag vill kunna dricka som förut/normalt, inte sluta helt.

Och jag beslutade mig för att INTE äta antidepressiva, för det var massa biverkningar + jag vet ju hur man gör för att må bra: Bra kost, motion, måttligt med alkohol, vara ute i naturen, vila, umgås med människor som ger en bra energi mm . Jag ville väl ha hjälp med att komma in på rätt spår igen, då jag känner mig så vilsen, men det hade varit så mycket bättre att få gå och prata med någon, så jag ska kolla upp det idag istället.
Den dagen jag ligger som en våt fläck hemma på golvet o känner att livet suger/är nattsvart då ska jag prova tabletterna, men inte förrän dess.

Jag tog mig själv i kragen i går, tränade med en kompis, och fick en sån energi-kick, så jag mådde så bra hela kvällen. Jag köpte hem en liten flaska vin, hade inget sug, snarare en vana..... och jag drack ett glas vin (inte hela flaskan!). Idag ska jag träna igen, och jag ska inte dricka en droppe ikväll.
Jag hoppas och tror att jag kan vända denna svacka själv ... men ska ändå ringa beroende-enheten, för det skulle vara skönt att få prova medicin som tar bort sug eller dämpar belöningssystemet.

Ingan80

Hej! Jag känner igen mig så himla mycket av det du skriver. Är själv mamma till två söner, studerar till sjuksköterska också...Hur pinsamt är inte det. En sjuksköterska som ska främja hälsa som det så fint heter.
Jag har kommit till en punkt nu där jag måste sluta med alkoholen som jag använder för att döva det mänskliga lidandet.

Nike Athena

... av dig att ta tag i det här. Visst är det konstigt att a kan smyga sig på och nästla sig in i livet så där.

Har du fått kontakt med beroendeenheten? Jag tid på ett sådant ställe snart. Har funderat på de tabletter nu nämner, som tar bort belöningssystemet. Men har inte bestämt strategi för framtiden än. Pausar a helt och hållet ett tag.

falma4

Hej. Du verkar verkligen kämpa! Bra att du kommit till insikt att alkoholen suger!! Kanske låter hårt men jag är helt övertygad om att din sambo vet. Och många andra i din närmsta omgivning.
Prata med de som älskar dej . Berätta. Och döm dej inte för hårt. Kram

Anonym16351

Jaha, vad ska jag skriva? Har bara klarat av att inte dricka under 2 dagar, de andra kvällarna har jag druckit vin. Inte i samma mängd som förut, jag har skippat helt att köpa hem vinboxar, utan "planerar" mitt drickande varje dag, hur sjukt är inte det??

Så den enda ändringen jag gjort nu, är att jag börjat träna, går på ett träningspass varannan dag, och mår bättre och tänker då under passet, HUR vårt kan det vara? Att inte dricka en droppe?? MEN det är svårt!!!
För på nått sjukt sätt så tänker jag att jag har förtjänat några glas vin på kvällen för att jag klarat av dagen, med jobb, träning, familj o allt därtill, så två glas vin har det blivit varje kväll ändå :(

Så jag har druckit mindre än mina 1-2 flaskor vin/kväll, men ändå förbannat så har jag köpt hem en liten flaska vin varje dag, och det enda som är bättre än sist... är att jag inte är bakis på morgonen, jag har hållit mig vaken i soffan på kvällarna och inte glömt vad som var på TV:n under kvällen.

Jag har ju tänkt varje vardag på morgonen att jag inte ska köpa hem vin till kvällen.... men sen blir jag nojig och tänker: Tänk om jag blir deppig eller arg/ledsen/desperat på kvällen OM jag inte har vin hemma..... bäst att köpa hem en liten flaska vin.... jag behöver ju inte dricka den, bara att den finns där hemma IFALL jag vill ha vin...... hahahahaa, vem lurar jag???

Idag ska jag träna ett pass efter jobbet, och ska försöka att INTE åka till bolaget efter det, utan försöka åka hem direkt och ta en eventuell depression eller att jag blir rastlös, uttråkad och nojig.

MEN det känns konstigt att leva så. Att jobba, träna och sen åka hem och bara försöka hoppa i säng så fort som möjligt, så att det är en ny dag och man är tillbaka på jobbet igen.....

Så här var inte mitt liv för några år sen. Har nästan glömt bort hur det känns att vara nykter på vardagarna och dricka måttligt på helgerna, saknar det livet så mycket!!! Då var det familjen och barnen som kom i första hand, skjutsa till träningar och matcher, läsa läxor, bada barnen och natta dom, laga mat, städa och pyssla, och sen landa i soffan och njuta av lugnet med en frukt.

Det kanske är det jag saknar, att ha fullt upp o ha saker att göra, nu när barnen är stora, så vet jag inte riktigt vad jag ska göra på kvällarna, utan nu roar jag mig själv med bra filmer, vinet och har en dröm, ett hopp om en bättre framtid... någon gång.

Så någon dag i framtiden ska jag kontakta Beroendemottagningen, men inte denna vecka......

Nike Athena

Ja, hur hamnade vi här,,,,?

Jag tycker inte att du behöver vara rädd att ta till anti-depressivt. Om det kan ta bort ångest under en tid du tar tag i alkoholintaget så är det kanske bra. Ta all hjälp du kan. Kontakta beroendemottagningen (förlåt att jag tjatar). Välj DITT liv.

Ser likheter i din berättelse, men jag har dragit i handbromsen lite tidigare.

blommen75

såna som du och jag skall stötta varandra.
jag bröt ifrån ett missbruk liknande ditt på dagen (lite värre också), men nu 7 år senare söker jag stöd här på ett forum efter ett återfall!
Jag mår bra av att prata och råda andra vad dom ska göra, och därför gör jag det. Kommentera gärna och stå på dig tjejen!!

mvh