Det är riktigt illa..

Hej,

Jag har tidigare insett att jag har problem men nu inser jag hur illa det verkligen är. Jag är ensamstående och 36 år och har inte barn. Majoriteten av mina vänner har förhållanden och barn och vi ses inte så ofta eller på samma sätt längre. Jag känner mig ensam och tyvärr har alkoholen blivit en tröst. Jag vill verkligen inte dricka på det sättet jag gör men varje helg känner jag att jag inte har någon eller något att leva för och istället för att bara ensam sitta och stirra in i väggen kan jag lika gärna dricka och må lite bra.. Jag har ett bra jobb som jag älskar men varje helg spenderar jag i sängen med vin och film eller serier och sover i omgångar. Jag börjar gråta bara jag skriver om det men det är så min verklighet ser ut. Jag längtar efter ett normalt förhållande och barn och känner att det som gör att jag dricker är just det faktum att jag är så olycklig som singel och barnlös och blir stressad av den biologiska klockan. Alla på mitt jobb pratar om sina barn på våra fikapauser och jag blir så ledsen, samtidigt vet jag att det är klart att det samtalsämnet kommer upp. Jag har tidigare varit i ett förhållande med misshandel och varit behandlad för PTSD efter det och har tappat allt engagemang för dejting. Jag ser inte meningen att sluta dricka så länge jag inte har någon anledning och jag tycker att det är en hemsk attityd, men jag vill vara ärlig. Jag vill gärna att någon som haft liknande erfarenheter eller kan stötta och ger råd, svarar i den här tråden. Det skulle betyda mycket <3

Profile picture for user Lonely Man

@JohannaV
Hej.
Jag blir starkt tagen av din historia. Känner igen mig själv i mycket i det du beskriver.
Jag är själv ensamstående och inga barn. Jag har säkert druckit mer eller mindre i halva mitt liv, men de senaste 7-8 åren ökade det på ännu mer. Det kunde bara inte fortsätts så. Jag fick inse att jag hade problem med alkoholen. Förra våren gick jag på mitt första AA möte, var mycket tveksam till det först, men fortsatte faktiskt med det i nästan 8 månader tills jag tröttnade. Jag gick tyvärr tillbaka till drickandet men det blev dock inte lika illa som förut, jag velade fram o tillbaka. Nykter ett tag sedan började jag igen. Nu är jag nykter igen och det måste det förbli. Nu använder jag en app Im sober där väldigt många är med som stöttar varandra. Det är svårt att sluta på egen hand men de positiva effekterna överväger faktiskt. Det gäller att hitta något som är bättre än alkoholen. De finns också onlinemöten att tillgå. Ta hand om dig

Profile picture for user Himmelellerhelvette

@JohannaV Ibland behöver man hjälp utifrån för att ta sig igenom den värsta fasen. Eftersom du tänker att det inte är värt att sluta för du ändå inget har som motiverar dig tycker jag att du ska söka hjälp på vårdcentralen, där kan du få prata med någon om ditt psykiska mående (om du inte har bra med pengar, då kan du gå privat och prata) Om du orkar rekommenderar jag dig att träna kondition minst 3 gånger i veckan, 45min vardera. Det säger Anders Hansen som är psykiatern som skrivit boken; Depphjärnan.
Det ska vara lika effektivt som antidepressiva preparat för de med lätt eller medelsvår deppighet. Kram

Profile picture for user Illern

Jag har alltid haft en generös inställning till alkohol och alltid haft en förmåga att träffa ”fel” män. För 15 år sedan träffade jag riktigt fel man. Mitt generösa intag övergick till beroende och bitvis lugnande i stormigt vatten.
För 10 år sedan lyckades jag bryta mig fri från relationen, men inte mitt alkoholberoende