Hej!
Jag är helt ny här och känner för att skriva av mig och dela med och med lite tur kanske få hjälp eller stöd av någon.
Jag har aldrig eller tror i alla fall att jag aldrig har känt behovet av att dricka,men när jag väl dricker vet jag aldrig om jag kan klara av den.
Och det är skrämmande!
Jag har en fantastisk man och underbara barn som gör mig så otroligt lycklig,jag kanske dricker med min man ett glas vin till maten på helgen eller en öl till fredags tacosen men sen är det bra.
Mitt största och mest skrämmande tanke är den när vi ska iväg på fest,eller har en fest i huset eller dom stunderna det förväntas att man ska dricka kvällen lång.
Ibland klarar jag av min gräns men nu dom senaste 2 gånger har det bara eskalerat.
Jag vet inte om jag bör sluta helt eller ta en lång paus och försöka komma underfund med vart det grundar sig i?

Hej! @Lisa.P,
Jag kände direkt av att läsa din text om oro för drickande, fast det kanske av en del kan tyckas vara minimalt bruk, vara något att fundera allvarligt på. Det att man känner oro inför drickande kan vara kroppens inbyggda känsla eller varningssignal om att det komma att bli framtida beroendeproblem liksom. Tänk om jag som ung tolkat min inre oro för att gå in på bolaget som en varningsklocka, och sett berusning som något skrämmande och inte tolkat sånt som alkoholförgiftning i lindrig tappning som något positivt...
Ha det fint!

@Lisa.P Jag tycker du ska ta dina känslor på allvar. Man ska inte behöva känna oro för att man ska ha fest. Det ska ju vara roligt!
Men känner igen mig i det: klarade inte stt dricka lagom, drack alltför mycket, med ångest som följd.
Och ja, det kan eskalera.
Prova att dricka något alkoholfritt bubbel på nästa fest, så slipper du oroa dig. Det är skönt stt vakna pigg och utsövd efter en fest också. Man måste inte dricka för att ha kul.😀🥳🥳❤️