Jag har under många år ifrågasatt mina alkoholvanor. Jag har gjort det i tysthet långt innan någon nära mig försiktigt frågat. Utifrån mitt perspektiv, så har jag haft utmanande familjesituation och ett arbete som tar mycket energi. Det är några av dom saker som jag medvetet och omedvetet låter vara som frikort för alkohol.

Jag har genomgått program som berör medmissbruk med nära familjemedlem, har jobbat med andra frågor mer relaterat till mig med terapeut. I min värld, så hade jag hoppats på att detta skulle resultera i att mina alkoholvanor ändrades. Men det som kanske var en start av mina alkoholproblem, har utvecklat sig till ett rent beroende.

Mitt i allt detta finns en sambo, som finns för mig på alla sätt. En som är orolig och mår dåligt av det som jag ibland tycker, är normalt beteende. Jag skäms för mitt smygande, jag lyckas lura mig, det är bara nu.... I morgon blir allt annorlunda. Jag mår så dåligt för mina nära, så jag har inte kommit till kärnan som handlar om hur jag mår.

Det finns kanske ingen fråga här, men kanske någon kan relatera till detta och har egna erfarenheter om hur du gick vidare.

Ta hand om er! Kram

@h2o Det kanske är dags att ta tag i alkoholen. Din sambo och även du själv är orolig för hur du hanterar drickandet. Jag tror du vet innerst inne, men vill kanske inte se sanningen . Att smyga och tänka” bara idag” är något jag också tänkte så många gånger, men till sist insåg jag att det aldrig skulle bli ” bara idag” eller ” bara ett par glas” Snarare fem eller sex….
Du verkar ha någon som tycker väldigt mycket om dig. Skulle det inte kännas skönt att bli av med nummer tre i förhållandet, alltså alkoholen? Som snarare är nummer ett oftast…
Ett bra sätt att sluta är att hålla upp tre månader, då hinner du återhämta dig och fundera över hur du vill ha livet. Skriv och läs här i de olika forumen så får du bra hjälp. Fast kanske inte just i det forum du ligger nu. Inte så många aktiva i just det…Lycka till❤️🙏🏻
Och välkommen hit!