Hej. Jag är periodare, tror jag. Eller vad det heter när man börjar dricka och inte kan sluta men är helt okej med att inte dricka alls i flera veckor. För mig är det allt eller inget. Att ta en mellanöl funkar. Att ta ett glas rött innebär att gå ner sig i vinträsket. Ungefär. Jag vet detta och planerar därefter. Det är kanske de senaste fyra åren just detta har uppenbarat sig, men jag har alltid druckit mycket alkohol och vid ett tillfälle försökte en vän tala om det för mig medelst en "intervention". Det fungerade dock dåligt ity ingen kunde svara på mina frågor och hon själv var med och drack varje gång. Hon hade heller inga argument. Det brukar ju heta "om du förstör dina relationer" eller "sjukskriver från jobb" - nej. Hon hade bara "du dricker så jävla mycket ibland". Och det hade (/har) hon ju rätt i men ... so what?

Jag GILLAR att dricka alkohol. Jag blir roligare av det, säger de, och jag känner själv att jag kommer åt delar av min hjärna som är stängda annars. Och sedan tar jag ett glas till och ett glas till. Det är inte som att jag inte märker att folk märker att jag dricker mycket. Det är bara ... det GÖR ju inget? Jag lever ensam så ingen skadas. Har inte ens syskon så att eventuella syskonbarn skulle skadas. Det är bara jag. Och jag gillar att bli full ibland. MÅSTE jag ta itu med det här och i så fall varför?

Det är lite som att jag upptäckt att min mamma är alkoholist fast en extremt menlös sådan eftersom hon blir jättefull efter två glas vin och går och lägger sig efter tre. HON har däremot gjort sig illa genom att till exempel halka på en matta och slå ansiktet i elementet. Vilket har oroat mig. Men så tänker jag, kvinnan är 70, hon får väl göra vad fan hon vill.

Jag har alltså inte gjort mig illa så, utöver ett trappsnubbel en gång men ärligt talat, om vi ska räkna och jämföra har jag snubblat fler gånger helt nykter och jag får blåmärken av att råka stöta i dörren till toaletten.

En liten grej är ju att jag, som inte druckit på nästan tre veckor tills i går kväll och därmed i dag, tyckte att det var rätt skönt att inte dricka. Men jag orkar verkligen, verkligen inte BERÄTTA för folk att jag ogärna dricker. Det skulle bli en sådan himla grej och om det är något jag inte vill så är det himla grejer där jag är huvudperson. Är absolut ej främmande för att ljuga lite men hela tiden när folk vill att man ska gå med?

Gah. Har jag problem?

Hej
Jag är en perioddrickare med långt mellan intensiva fyllor. Funderingar jag får när jag läser det du skriver är:
Tar du återställare? Dricker du i så fall i flera dagar? Får du minnesluckor? Får du sug, det vill säga känner du ibland att du måste dricka?
Vänligen Ikaros