Ja, precis som rubriken skriker... Jag känner mig ängslig.
Jag vet inte vilket fack jag sätta mig i - låt mig förklara.

Jag är 25 år gammal, har fint jobb, bra boende och överlag ett väldigt bra liv. Jag har dock en tendens att dricka väldigt mycket, dock aldrig i sällskap med andra. Jag sköter mig alltid väldigt snyggt utåt, blir aldrig för full, gör bort mig, osv osv.....
Däremot när jag väl är ute och "håller mig kammad" längtar jag ofta till att få gå hem, dricka mig ordentligt berusad och totalt släppa omgivningen.

Har väldigt svårt att säga nej till alkohol (även om jag aldrig blir full) vilket leder till att en liten "after work" med 1-2 öl i slutändan slutas med att jag sitter hemma själv och dricker.

Jag har en enorm ångest över att kalla mig själv alkoholist, för ingen annan ser mig som det. Och framförallt tycker jag att det är att gå till överdrift att själv kalla mig alkoholist (jag klarar ju av mitt liv, gör inte bort mig socialt osv...)

Jag umgås med människor i princip hela min vakna tid, och när jag väl är själv vill jag totalt fly verkligheten genom alkohol. Gör det mig till alkoholist?

Hej! Jag tycker verkligen inte att du ska skämmas och nedvärdera dig själv. Jag tänker däremot att det säger någonting när man behöver fly mellan varven. Har själv gjort och gör det fortfarande.Det är superbra att du reflekterat över din alkoholkonsumtion. Någonting saknas dock för dig som du kanske inte är medveten om. Mitt råd är att gå och prata med psykolog/kurator. Det är en god investering i sig själv! Tack för att du delade med dig och tro mig! Vi är många som är i samma situation som du! Skriv gärna igen och berätta hur det går!!