Hej Alla där ute. Tar nu steget att skriva här för råd och hjälp. Ska försöka ta det kort men med info som spelar roll.
Jag har alltid vart en social och populär kille. Alltid vart en pajas och en kille som vart en hel del i kroglivet. alltid blivit utvald till festkommitte osv i fotbollen som länge va min räddning. Dessvärre alltid blivit fullast och spexat. Vilket gör en omtyckt:)

För ca 5 år sen fick jag kraftig ångest och sakta men säkert började jag att dämpa det med alkohol. Först va det bara en liten smutt innan läggdags men blev mer och mer, och sen dagligen "i förebyggande syfte".
Sist året blev det smygande med drickandet. Gömde flaskor och smög med allt.

Nådde botten då jag inte kunde hantera det alls och min sambo upptäckte mig hälla i mig whiskey i smyg(oktober 2016). Kunde knappt prata och bara grät. Anledning va ju alkohol men också min totala brist på sömn.

Klarade dock att sluta dricka på sekunden men kommande dagar va det illa....
Benen bar mig inte, Hamnade på hjärtavdelningen och låg i delerium med sjukt hög puls. Sen efter detta 1dag på psyk...
Socialen blev inblandad då vi har en liten underbar knott som jag gör allt för.

Efter detta va jag nykter i ca 12 veckor, hjälp av medicin och terapi.
började att ta en öl nån gång utan problem men sen gick jag lite för fort fram och hamnade i denna onda cirkel igen.

Nu är jag sällan "packad" men dricker igen vardagligt med smygande.
Inser mitt problem och känner jag kan klara det med Benzo som start och nedtrappning som senast. Får inget utskrivet just nu dock...

Kan tänka mig att berätta, öppna upp mig och skapa förtroende för min sambo vilket blev som bortblåst för ca 8 månader sen.
Rädd för hur hon ska reagera men ändå bättre att det kommer som ett erkännande.

Är bara rädd att socialen kommer in en andra gång. 1 gång är ingen gång, 2 är 1 för mycket. Hur kan man gå till väga?
Är en kärleksfull underbar pappa och sambo men man vet ju inte i socialens ögon. Sist såg de ju familjeförhållandet, att det va perfekt annars. Men en andra gång kanske de anser mig som olämplig.

Också rädd för delerium om jag ger mig på detta själv. Vad kan jag göra där??

Mycket Tacksam för hjälp!
Tack på förhand

/Värmlänningen

Hej
Du undrar hur du skall göra och jag är övertygad om att du måste ta hjälp mot alkoholen. Beroendemottagning eller liknande. Kanske till och med ett behandlingshem något som kanske "socialen" betalar och då visar du ju att du tar dina problem på allvar.
vänligen
Ikaros

AlkoDHyperD

...d v s att du är alkoholberoende och inte kan dricka någonting. Även om det kan gå bra med en öl eller två några gånger så handlar det inte om att du gick för fort fram när det trappades upp igen sist du provade, utan det handlade om att din hjärna har programmerats om och att du inte kan dricka normalt eller måttligt. Att du haft delirium är en stark markör för beroende, man måste ha druckit sig till en ordentlig tolerans och konsumera stora mängder för att drabbas av det. Endast alkoholberoende personer kan dricka sig till delirium.
Med eller utan hjälp måste du låta bli att dricka om du vill fortsätta vara en bra pappa annars kommer soc till slut ändå att kopplas in. Hur du slutar spelar ingen roll, och om du tror att du skulle klara det på egen hand är det kanske det steg som är lättast för dig att börja med om rädsla för soc är ett hinder. Klarar du inte det behöver du hjälp, för din och din familjs framtid.
Och att söka hjälp, vara öppen med sitt problem och visa vilja till förändring är ett tecken på insikt och god föräldraförmåga. Insatsen från soc kommer inte i första taget bli att ta din son ifrån dig, utan att stötta dig. Målet är alltid att först hjälpa föräldrarna.
Jag har själv varit helt öppen med mitt alkoholberoende trots att jag inte ens varit anledningen till våra kontakter med soc, (då det gäller min tonårsdotters eget beteende) för att ge en fullständig bild av familjeförhållandena för dotterna skull. Det har aldrig vänts emot mig. Man har sett alla de andra egenskaperna och det faktum att jag är medveten och vidtar åtgärder för att hålla mig nykter.
Var ärlig mot dig själv och om du känner dig trygg med det, var även öppen och ärlig mot din omgivning.
Kram