Hej, jag är på väg att börja min avvänjning från alkohol efter att ha tröst-druckit i några år. Min terapeut tipsade mig om AA, så jag tog mig i kragen och gick på ett möte idag.
Det första jag möts av är bön. Någon läser ur Bibeln och folk blundar. Jag som är ateist blir genast rädd. Bönen tar slut ganska fort och folk får prata om sig själva, men det handlar väldigt mkt om tacksamheten mot att AA finns, olika punkter i tolvstegsprogrammet och Gud. Några är intressanta att lyssna på då de berättar om hur deras liv med alkoholism varit, men det är ändå en stor sekt-känsla. Varje gång någon presentera sig säger hela gänget "hej namn". Någon får ett diplom för 3 mån nykterhet och samtliga som pratar gratulerar denna Anneli" i sina egna tal. Det känns som man "måste" gratulera henne. Även fast det såklart är jättebra, så känner jag så starkt att det finns ett tvång kring hur man ska prata och alla ska dyrka AA. Hade verkligen hoppats på Aa och att kunna gå på möten och prata med andra när suget tränger på, men detta är en sekt där man byter ut beroendet av alkohol mot beroende till Gud. Usch

Ellan

Hej Madde42,
Modigt av dig att gå på ett möte. Det är många som drar sig för just det. Min terapeut sa till mig att jag skulle gå på tio möten innan jag kunde avgöra om det var något för mig eller inte. Första mötet är ju väldigt speciellt, det kände jag oxå. Dock läses det inte ur någon bibel utan det är ingressen och hur programmet fungerar som alla möten inleds med. Allt prat om Gud kan naturligtvis vara skrämmande om man själv inte är troende. Dock så kan det bytas ut mot en kraft av något annat slag. Många har gruppen som sin "högre makt" eller "högre kraft". Och i början kan det oxå låta märkligt men jag kan liva dig att det inte är någon sekt. Det finns vissa rutiner och traditioner som alltid följs och på så vis kan du kliva in på vilket möte som helst och känna dig "bekväm". Det gäller att ha ett öppet sinne för vad det egentligen betyder och texterna kan uppfattas som ålderdomliga. För mig är gemenskapen en styrka och programmet sunt förnuft. Tacksamheten handlar ju om att faktiskt komma ur ett aktivt beroende och att kunna tillfriskna. Det utbyts kontakter och möjlighet till att få en sponsor finns oxå. Jag förstår att du känner dig skeptisk men det är en stark gemenskap, mycket erfarenhet och många likasinnade bakom pratet om Gud. Jag är inte troende och bestämde mig för att ge det ett helt år innan jag fattade något nytt beslut. Kände inte att jag hade så mycket att förlora på det. Jag kunde liksom inte må sämre än vad jag gjorde just då. Nu har jag varit nykter i 18 månader och går på ett möte i veckan. Givetvis finns det andra vägar att gå än via AA men det är ett alternativ som kan fungera.
Ta hand om dig,
Kram
Ellan