Nu har jag gjort flera test på internet och alla säger att jag inte är alkoholist eller har något problem eller är i riskzonen. Varken vänner eller sambo ser något problem i mitt drickande. Det känns som att jag måste kämpa för att få det bekräftat att jag måste sluta dricka, kämpa för att få hjälp?
Jag dricker inte ofta nu för tiden, mest troligt för att jag inte bor i närheten av en stad och måste köra bil för att ta mig dit. Men när det händer att jag går på fest så kan jag inte sluta dricka, det slutar alltid med att jag spyr och/eller däckar och därefter är jag sängliggandes i minst en dag, ofta två. Minns sällan något alls från kvällen, minnesluckorna är stora, och ångesten håller i sig en vecka ibland och gör att jag ofta stannar hemma från skolan.
Så länge jag har ångest känner jag att jag aldrig mer vill dricka, men direkt efteråt känner jag ett sug efter alkohol, och då efter att bli full, inte att bara ta ett glas för att det är gott. Jag tänker att nästa gång, då ska jag dricka måttligt och vara sådär lagom berusad och trevlig hela kvällen, så jag riktigt längtar efter nästa tillfälle att få visa att jag visst kan förhålla mig. Men det går aldrig, efter två standardglas försvinner omdömet ut genom fönstret och jag vill bara ha mer och mer. Hetsar andra att dricka mer och blir sur och kallar dem tråkiga och att de förstör kvällen om de inte vill dricka i samma takt som mig.
Min sambo verkar ha vant sig vid detta och ser inte problemet, han tycker att jag är söt och rolig när jag är full och att det är hans roll som pojkvän att hjälpa mig i säng och ta hand om mig efteråt. Men innan han fanns i mitt liv däckade jag i diken istället, stapplade mig hem ensam mitt i natten.
När jag gör testen på internet antar jag att jag inte har problem pga att jag inte dricker ofta, numera kanske 1 gång/månad som det blir mycket. Däremellan dricker jag hemma till maten med sambon ibland, kanske 1-2 glas, men då blir jag oftast irriterad över att jag inte kan dricka mer (för att vi inte har mer hemma) och klagar på att det är värdelöst att öppna en flaska vin eller ta varsin öl när jag ändå inte kommer bli full.
Ju mer jag skriver (och därtill rannsakar) desto konstigare känns det att jag beter mig såhär. Nu när jag ligger i sängen, två dagar efter senaste fyllan, så undrar jag varför det är så svårt för mig att sluta. Men det är bara bakisångesten som talar nu, hade jag inte mått dåligt så länge efteråt hade jag säkert druckit oftare.
Senaste tiden har jag varit inne här och läst i forumet varje gång jag varit bakfull, varje gång har jag sagt att nu är det slut på detta, men direkt ångesten lagt sig är jag den där andra människan igen, hon som längtar till nästa fest. Därför tänkte jag att om jag faktiskt skriver ett inlägg nu, får det svart på vitt, så blir det på riktigt och jag kanske måste ta tag i det. Jag hoppas att jag har ett problem, jag hoppas att det inte ska vara så här och att folk ska fortsätta ursäkta mig.
/26 år förresten, om det har betydelse, har druckit okontrollerat sedan 18 års ålder.