Jag har förstört allt

När jag börjar dricka så kan jag inte sluta innan all alkohol är slut. Jag får blackouter och kan tappa hela kvällar. Jag blir ett monster som ligger med vemsomhelst. Har hänt flera gånger att jag vaknar och känner att jag haft sex men inte vet med vem eller vart jag varit.
Jag har än så länge en sambo men efter kaoset i måndags så vet jag inte, jag förstår om han kastar ut mig. Jag orkar inte mer jag vill vara en normal fungerande mamma och sambo

Profile picture for user Into_aan

Jag var i princip likadan som du. Jag drack hela tiden och har också vaknat med vetskapen om att jag varit med någon utan att veta vem. För mig kom vändningen för lite mer än 5 år sen då jag nådde min botten. Jag höll på att dö av min alkoholism, jag stod vid ett vägskäl där jag hade två val. Det ena var att fortsätta att supa tills det tar slut och det andra var att ta hjälp. Jag fick min hjälp genom AA stora boken. Det är en bok som väldigt ingående beskriver hur en alkoholist fungerar och hur sjukdomen alkoholism ser ut, att det är en tredelad sjukdom, 1 fysisk allergi ( att jag får sug efter mer alkohol eller droger när jag tar den första). 2 Mental besatthet ( att jag inte kan låta bli det första glaset). 3 själslig sjukdom ( att jag ältar allt, min hjärna går på högvarv hela tiden).

När jag fick sjukdomen förklarad och uppritad på papper av en kille som också hade fått det uppritat för sig så fattade jag att jag var alkis och jag fick också ett handlingsprogram för att tillfriskna från min alkoholism.

Hoppas att du finner vad du behöver för att klara dig igenom skärselden.

Profile picture for user måne

Också ny här - kan instämma i att jag också "ältar" och tar in allt. Dock så kan jag leva flera månader utan alkohol, eller nästan ingen alls........är nog i grunden rätt kreativ - men har ett jobb som är så statiskt och andefattigt. Varför funkar det ibland, under månader, att inte dricka, eller dricka måttligt? Och sen helt plötsligt så brakar helvetet loss, och det blir en period på flera dagar där det inte går att sluta? Jag har insett att jag även har en depressionsproblematik - och har insett att mina perioder infaller på våren. Jag HATAR våren, och försommaren - och älskar sensommar - augusti/september/oktober. Detta är nog en utlösande faktor?! Jag blir fan inte klok på mig själv? Varför går det så bra ibland, och fullständigt åt h-e andra ggr?

Profile picture for user zelmani

Som svar på av Flygmannen

Jag önskar jag visste.. Men nu när jag insett att jag troligen är alkoholist även om jag inte dricker varje dag så kanske de är lättare att möta problemet

Profile picture for user Into_aan

Boken kan man köpa på AA.se eller på nästan alla AA möten i hela Sverige.
Att vara alkoholist innebär inte att jag dricker varje dag utan att när jag dricker så kan jag inte kontrollera den mängd jag konsumerar och jag inte har kunnat hålla mig borta från alkoholen med all min kraft. Jag har alltid börjat igen.

För mig så började livet efter att jag förstod att jag är alkoholist för att då kunde jag börja handla där efter.

När det kommer till depression så kan jag i mina fall alltid koppla det till rädslor som jag ältar. Hoppas att det kan vara till hjälp, skriv ner dina rädslor på ett papper och fråga dig varför du har den rädslan. I mittfältare så är det alltid min självtillit som svikit mig, idag lever jag med en tillit till en kraft som hjälper mig med allt.

Ha det gott,

Profile picture for user zelmani

Nu när jag vet att jag har problem och att jag inte kan dricka som "normala" människor känns de faktiskt bättre på nå konstigt sätt. Jag kanske inte är så dum i huvuet som jag trott..
Men nu till de som visat sig vara väldigt svårt.. Hur får man omgivningen att förstå??
känns som ingen är villig att faktiskt se problemet eftersom jag faktiskt inte dricker varje kväll..

Profile picture for user Into_aan

I mitt fall så har dom som jag berättat det för förstått när jag har förklarat att det handlar bara om att när jag dricker så får jag sug efter mer och inte hur mycket eller hur ofta jag dricker utan när jag dricker så får jag sug efter mer.

Sen tänker jag att andra människor behöver inte förstå för att jag vet att jag är alkoholist och har problem att sluta dricka och det är allt som jag behöver veta.

Jag kommer ihåg när polletten trillade ner för mig, det var också skönt att få reda på vad jag led av och att jag kände mig bättre ganska direkt vilket för mig blev det första miraklet, att jag kunde vara nykter och glad. Så tummarna upp för det roliga har precis börjat och som sagt, strunta i vad andra säger och tycker om dina alkoholproblem för att du vet och det är det enda viktiga :)

Profile picture for user kakmonstret

Hej zelmani

Jag är ny-gammal här. Har varit inne på forumet och läst tidigare men nu har jag också tagit steget att skriva och sända ut ett rop på hjälp.

Jag känner igen mig otroligt mycket i din beskrivning. Jag själv dricker inte ofta, jag kan ta ett glas vin på restaurant eller liknande om jag känner för det, där är det egentligen inga problem. Vad som är läskigt är att jag vid fester har väldigt svårt att inse när jag bör sätta stopp och sluta dricka. Jag har gjort saker som sårat min sambo flera gånger, senast var för några dagar sedan. Nu samlar jag kraft för att träffa honom (han är på resa) och ännu en gång berätta vilken idiot jag är. Vad jag dock äntligen insett är att jag behöver hjälp, jag behöver ta steget och gå och prata med ett proffs på sånt här.

Återigen, tack för din berättelse, den fick mig inse att jag inte är ensam i forumet med samma typ av historia.

Tack! Ta hand om dig.

Profile picture for user optovent

Jag känner igen nästan allt från kommentarerna, jag har gjort en omvänd klassresa till en bottennivå allt pga ekonomin och dricker nu till dödliga nivåer bara för att lindra o har faktiskt överlevt extrema promillenivåer .har man trampat i en hundskit..stå stilla men jag har klampat omkring och dragit in många människor i alla mina problem och tyvärr människor man älskar, skitstövlarna står bara o tittar på...

Profile picture for user Li-Lo

Vad fint att du bestämt dig för att förändra dina alkoholvanor. Du har fått många svar och välkomnande här. Det finns många sätt att förändra sina alkoholvanor. Oavsett vad du väljer så har du redan tagit ett modigt steg, du har valt att sätta ord på det du upplever!

Stöd från andra är ofta avgörande. Du nämner en hel del negativa konsekvenser som alkohol bidrar till. Om du tänker på hur du önskar att det var om du levde nära dina inre värden, hur skulle det se ut? Du behöver naturligtvis inte svara mig samtidigt är det frågor som kan vara av vikt att besvara inför sig själv. Som en "målbild". Vilka vägar leder dit?

Fortsätt gärna skriv här, vi vill gärna vara med på din resa dit du vill.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Profile picture for user Dags på riktigt

Hej ni som är i forumet!
Jag är ny här och har inte hunnit läsa och sätta mig in i alla tankar och erfarenheter som ni här i forumet har. Jag ska så snart som möjligt läsa in mig och ber om ursäkt om detta inlägg kommer in helt fel, det vill säga att jag skjuter in frågor som redan har diskuterats.
Jag har all respekt för alla varianter av alkoholberoende som finns i denna grupp.

Själv skulle jag behöva råd.
Jag tillhör den där gruppen av människor som långsamt men säkert har ökat min alkoholkonsumtion till nivåer som är ohälsosamma, och som skapar problem i mitt vardagsliv och i min familjerelation.
Jag inser nu att min alkoholberoende påverkar min hälsa, min arbetsprestation, och min familjesituation.
Jag dricker varje dag - inte så att jag blir "full", utan för att dämpa ångest, stress, sorg, problem.
Jag dricker aldrig så mycket att jag tappar minnet eller gör konstiga saker. Men det är alkoholintag i stort sett varje dag

Jag skulle uppskatta råd från er som är i en liknande situation. Vad kan jag göra, vad kan jag ta stöd i? Vilken hjälp går att från sjukvården utan att automatiskt bli placerad i en grupp av "missbrukare" där ALL medicinsk vård och stöd utgår från att det finns en beroendeproblematik.
Handlar det om förnekelse? Nej faktiskt inte. Jag vill helt enkelt få ett bättre och mer hälsosamt liv. Jag vill förstå mitt eget beteende och varför jag dricker vin för att dämpa stress och ångest. Men jag skulle önska att det fanns ett respektfullt bemötande av de problem som jag och många andra lever i. Jag skulle önska att det fanns stöd som inte var stigmatiserande - det vill säga: ett för högt alkoholintag handlar bara om din egen personliga karaktär och styrka. Och att ett för högt alkoholintag är självförvållat. #Du styr själv, du har själv orsakat detta".

När det gäller alla andra sjukdomar, finns förståelse och omtänksamhet. "Stackars dig", " så hemskt att du har drabbats", "hur kan jag hjälpa dig" osv. Men inte när det gäller alkoholberoende. Då är det den enskildes ansvar. Det är självförvållat. Det handlar om en svag karaktär. Du är en sämre sort.
Trots att det handlar om en beroendesjukdom, där vissa personer har en högre risk att drabbas än andra.

Hela området alkoholberoende är så otroligt stigmatiserat. Ingen skulle ha synpunkter på om en anställd får en cancerdiagnos, eller en annan allvarlig sjukdom. Det skickas blommor och omtanke, det skapas planer för hur återgången till arbetet kan skötas, det förs dialog med den drabbade.
MEN - om någon diagnostiseras med alkoholberoende så drar varenda arbetsgivare öronen åt sig. Det finns absolut en grund för det - problemen kan bli stora. Men grundproblematiken handlar om att se alkoholberoende som en sjukdom, och att det finns båda hjälp och behandling. ALLT handlar om att den anställde får den hjälp som kan erbjudas, och samtidigt att fortsatt betraktas utifrån sin kompetens! Jag har sett flera ärenden i mitt arbetsliv där oerhört kompetenta medarbetare plötsligt behandlas som om de inte har någon av sin kompetens kvar (trots att de fortfarande levererar varje vecka).

Efter denna pratiga inledning:
Ni som känner igen er:
Hur har ni lyckats att minska er alkoholkonsumtion?
Vad har ni använt för stöd och metoder?
Har ni fått stöd av läkemedel, t ex för att minska SUGET?
Hur gör ni den där vardagskvällen när ni känner att ni bara måste få ett par glas vin för att orka?
Är oerhört tacksam för råd från er som har kämpat och kanske lyckats.

Profile picture for user Källarmannen

@Dags på riktigt Hej! Börja med att genomföra programmet här, har stärkt mej redan fast jag bara gjort 3 avsnitt än. Jag kände igen mycket i din beskrivning, har det typ samma kände jag. Men vi önskar varandra lycka till tycker jag 💪

Profile picture for user Amanda L

@Dags på riktigt Hej, jag rekommenderar dig boken Tänka klart, som jag tror kommer att ge dig svar på många av dina frågor. Helt utan moraliska pekpinnar, men bra info, insikter och pepp.
När det gäller att dricka för stt stressa av och bedöva, så känner jag verkligen igen det. Problemet är bara att kroppen kräver mer och mer, samtidigt som alkoholen skapar stress och dålig sömn, återhämtning etc. Egentligen skulle du vara mindre stressad utan A…
Bra att du tagit tag i detta, vi kämpar på tillsammans, då beroende är svårt att bryta själv. ❤️

Profile picture for user Tarzan15

@Dags på riktigt Hej! Är i samma situation som du. Dricker för mycket och för ofta. Mina barn har ställt ultimatum (de är vuxna med egna barn), vet att jag kan vara utan dricka typ ett halvår men sedan börjar jag igen,helknäppt. Jag brukar äta godis kke inte nyttigt men bättre. Nämndemannagården ska visst ha bra program. Skönt att veta att man inte är ensam i eländet

Profile picture for user Lonely Man

@Dags på riktigt
Hej l välkommen hit.
Det är bra att du tar tag i detta innan det går för långt.
Känner igen mig i det du beskriver.
Dricka för att döva ångest och fly bort ett tag fungerar ett tag. Alkohol leder till mer ångest så är karusellen igång. Mitt tips är att kolla på Youtube klipp om alcohol use disorder som det numera heter. Mycket lärorikt och inga pekpinnar sedan finns det ju AA grupper både fysiska och digitala.
Ha de bra✌️