Då har man slagit i botten lägre än så här kan man inte komma tror jag.... Jag mår så fruktansvärt dåligt psykiskt jag skäms som f-n. Och det finns ingen annan än mig skylla. Tankarna rusar runt i huvudet, hur kunde det bli så här, jag har svikit min man mina barn hur ska jag kunna återfå deras respekt och förtroende??? Till och börja med ska jag ta kontakt med AA men jag bor i en ganska liten stad så risken att man springer på någon man känner är väl ganska stor. Men så får det väl vara då för då har dom ju samma problematik som jag. Allting rasade samman i dag. Min man har sagt att han har varit orolig för mitt alkohol intag en längre tid. Det han inte vet är jag druckit vin varje dag i ca 5 års tid. Han vill att vi ska gå tillsammans på någon form av terapi för att få hjälp. Vad tror ni där ute, är det en bra lösning att gå tillsammans eller ska man gå själv??? Jag är bara förvirrad och sanningsenligt så fruktansvärt rädd just nu. Rädd för vad egentligen???