Då är den här dagen snart slut, och inte droppe alkohol. Men suget finns det ska gudarna veta. Nu står helgen på lut och tack lov har jag jobb helg, när kände man så sist?? Det jobbigaste nu är hur man ska komma vidare med mannen, Jag såg på honom direkt när han kom hem från jobbet att han sökte av mig som en radar. Har hon druckit eller inte? Jag förstår honom till 100 % för vem vill och orkar leva med en alkis. Men det blir inte mindre jobbigt för det, för allt det här är så ångest laddat och så svårt att prata om. Jag tar nu ett dygn i taget för jag kan inte förlora det här slaget, vill inte förlora mot Herr/Fru Alkohol. För det är inget bra sällskap, inte för mig i alla fall. Ta hand om er där ute.