Hej!
Jag har sedan jag var 16 år (är 33 idag) druckit mig redlös i stort sett varje helg. Jag träffade min fru för 3 år sedan. Hon fick mig att förstå att det inte är jättecharmigt att dricka så mycket att man knappt kan stå, varje gång (märkligt att någon ska behöva berätta det för mig).
Sedan vi fick barn för 1,5 år sedan har jag "blivit bättre". Jag har inga problem att stanna vid att dricka två glas vin en fredagkväll, eller två öl en lördagkväll när jag är hemma med min fru.
"Jag vill ha lite mer vin, ska du ha?" kan min fru säga- "Nej tack, du kan ta mitt" säger jag ibland utan problem.

Men det är vid de tillfällena jag umgås med mina vänner som jag har problem. Jag har jättesvårt att sluta dricka när jag väl har börjat.
Alla mina vänner dricker mycket. Det är liksom accepterat att bli väldigt full. Men jag har så många gånger i mitt liv varit den som blivit fullast. I stort sett varje gång.
Sedan 1,5 år tillbaka har jag lyckats hålla mig respektabel eller nykter de flesta gånger. Men min frus bägare är redan full så det räcker med att jag blir FÖR full en gång för att hon ska bli deprimerad, ledsen, besviken och arg.

Och i helgen hände det. Jag var tillsammans hemma med mina vänner. Vi drack öl. Och jag måste ju alltid ha en öl i handen, ingen paus. Lite senare på kvällen dök det fram en whisky. Och jag drack nog flera stycken.
Det slutade med att en av mina fulla vänner fick gå upp i min frus sovrum (där hon låg och sov med barnen) för att hämta henne då jag var helt okontaktbar.
Som sagt, min fru har fått nog. Helt förståligt.

Problemet är att jag och min fru har otroligt trevliga stunder tillsammans med ett glas vin eller en öl.
Det är egentligen de stunderna jag är mest orolig över. Kommer jag inte klara av att socialdricka med min fru? Jag tror faktiskt inte att jag klara av att göra det med mina vänner. Där är beteendet att dricka massor med alkohol så accepterat och rotat sedan länge.

Jag är tämligen säker på att min fru kommer lämna mig om jag blir för full igen. Eventuellt redan nu.

Vill du vara med din fru eller med alkoholen?

Känns det som ett jobbigt val så kan det indikera på att du har ett problematiskt förhållande till alkohol.

Och jo, man kan ha kul utan alkohol. Nej du behöver inte vara nykter för alltid. Ta en dag i taget. En timme i taget. Men du behöver välja.
Du behöver inte ens berätta för oss vad du väljer. Men gör ett val.

Det finns massa med hjälp att få och kloka människor att prata med om du väljer att gå skillsmässa med alkoholen ?

Lycka till!
Och välkommen hit :)

Anthraxia

Du låter ju annars som att du skulle kunna prova Sinclair-metoden. Googla på det.

Även om jag har SJUKT svårt att förstå varför din fru dricker med dig om hon ogillar din relation med alkohol.

Vore det inte rimligare att ni LÄR er ha trevligt tillsammans UTAN att droga er?
(Låter måhända överdrivet, men det ÄR ju en sinnesförändrande drog - varför BEHÖVS den i ett, förhoppningsvis, lyckligt äktenskap?)

Hmm.
Jag tycker: börja med en vit period. Minst en månad, men bestäm innan och håll dig till det eller längre. Häng här på forumet typ varje dag. Läs och skriv. Förstå vad alkohol är och lär dig av andra.
När din vita period är över, bestäm hur du vill förhålla dig till alkohol framöver. Upplever du att ditt problem är så stort att du vill sluta dricka helt? Gör det. Vill du ändå kunna ta ett glas? Utarbeta strategier för det.
I mina öron låter det som att du borde sluta dricka med dina kompisar. Och kanske prata med dem? Det kan ju vara fler som upplever samma sak som du, att de dricker på tok för mycket när ni ses. Kanske ska ni ses under andra former? Utöva någon sport ihop? Kör go-cart? Klättra? Vad vet jag. Något som inte är förenligt med drickande.
Blir det ändå drickande som måste sysslas med, ja, då väljer du att antingen strunta i att ses, eller gå dit och dricka alkoholfri öl istället. Förmodligen kommer kvällen sluta tidigare när du upptäcker hur obehagliga fulla människor i grupp blir när man själv är nykter. Blä.

Lycka till, och bra att du har tagit steget med en egen tråd! Hejar på dig.

Just det, din fru.
Inkludera henne! Berätta för henne vad din plan är. Se till att ha en tydlig sån och inte ett ”jag lovar att inte dricka” som du sen inte kan hålla.
”Nu ska jag ta en månad/tre månader/whatever när jag inte dricker en droppe, och sen ska jag osv osv”
Få henne att förstå att hon kan lita på dig och att hon får vara med och påverka situationen. Jag tycker - i motsats till andra ovan - inte alls att det är konstigt att din fru vill ta ett glas vin med dig. Om du aldrig har spårat ur i den situationen är det ju inte där problemet har funnits för henne.
En sak till: tänk på att du inte vill vara en pappa som dricker sig totalt utslagen. Det finns fler än bara din fru här. Ta det på allvar, bestäm dig för vilken sorts person, man och pappa du vill vara. Och upplys din fru om hur det ligger till.
Försök få henne att ge dig en chans till. Och se till att ta tillvara på den.

Jag kan inte sluta om jag börjar. Men det gäller ALLA tillfällen. Det kom smygande mer och mer. Även när jag drack med min fru. Hon tog ett glas, jag tog resten av flarran och oftare och oftare nån extra folköl.
Så, du kan ju prata med din fru och säga att du vill testa att bara dricka när hon är med. Sen ta dig i kragen med polarna och bli killen med cola.
Om du inte kan få det att funka så är det nog läge att lägga av helt. Hit kom jag när min fru också fick nog. Det funkar bra. Lite surt ibland på fest eller så men det släpper i bilen på väg hem eller morgonspringturen dagen efter eller när jag inser hur mkt bättre jag mår. Även min frus stolthet över mig hjälper att hålla mig på banan.
Hjälp dig själv att bli den du vill vara både i hennes och dina ögon. Din egen motivation är nyckeln.
Håller tummarna för dig, tog mig 8 år längre än dig att fatta vart det var på väg.

fm10

Vardagen präglas av ångest just nu. Inte pga. att jag insett att dricka öl med mina vänner inte längre är ett alternativ. Utan pga. att jag känner ett stort självförakt för att jag sårat min bästa vän och fru igen. Hon mår inte bra. Hon trodde på mig senaste gången jag sa att jag inte skulle bli för full igen (det var i januari). Hon hade precis blivit kvitt sin ångest och kände att hon äntligen kände lugn och ro i vårt hem. Hon har sökt hjälp för sin ångest och precis avslutat dessa samtal för att hon kände sig bra.
Så sabbar jag det.

Jag vet att jag skulle klara av att dricka med mina vänner igen och inte bli för full. Det kanske skulle gå två, tre, sju gånger i rad. Men det är att spela rysk roulette. För jag VET att ju fler gånger jag lyckas att dricka måttligt, desto närmare den gången jag blir för full igen kommer jag.
Därför har jag bestämt mig att aldrig dricka med mitt kompisgäng igen.

Har precis ”halkat” in i din tråd och tänkte innan jag hann läsa din sista kommentar, skippa kompisfyllefesterna, och där är du ju redan. Du väljer din familj. Om din fru har mått så dåligt av dessa fyllor skulle jag råda dig att säga till henne det du skrev här. Du har insikten om att det är ett beteendemönster med dina vänner som du inte klarar av att bryta. Se styrkan i att A inte är ett problem i vardagen. Hoppas du inte tycker att jag är för påflugen, men känns som du har bra förutsättningar att fixa familjen! Stor peppkram?

Superbra beslut. Se till att hålla det! Innan du ska träffa dina kompisar: in och läs här och påminn dig om vad du äventyrar om du dricker. Det är inte värt det.
Kanske ska du överväga att berätta vad du har kommit fram till för en eller flera av dina vänner? Någon som kan stötta dig när situationerna dyker upp.
Lycka till!