Dags att starta min egen tråd....Jag känner ingen skam, skuld eller ångest p.g.a. att jag dricker för mycket och ofta....Någon mer som känner som jag?
MEN inser ju att jag ändå måste ta tag i "mitt drickande"...Min terapeut säger att jag har ett helt annan insikt nu än för något år sedan vad gäller min relation till alkohol....och det är ju positivt! Jag vill inte sluta HELT men inser att jag måste ta ett LÅNGT uppehåll för att EVENTUELLT klara av att dricka måttligt....Häromkvällen drack jag en god, liten, whiskey som jag njöt av under minst 1 timme tillsammans med goda ostbitar. Det är ju DETTA jag vill återgå till....varför är det så svårt?? Är det möjligt att alltid kunna ha det så/njuta så?
Mitt, mindre bra, nyttjande av alkohol började för några år sedan då jag började må dåligt.....(oro, ångest, nedstämdhet etc) Jag började dricka för att lindra dessa, mindre bra känslor....jag som faktiskt "aldrig" tidigare druckit för att jag inte mått bra men nu ändrades mitt beteende avseende alkohol....Varför? Jo efter nåt år blev jag sjukskriven p.g.a. utmattningssyndrom....DET var alltså anledningen
...så nu vet jag/visste jag det....MEN hur hittar jag tillbaka till min tidigare/mer hälsosammare relation till alkohol? Är det ens möjligt??
Jag hoppas...Jag vill....