Man ska sammanfatta en hel situation i en enda rubrik, och göra den något intressant för att locka svar.
Skämt åsido. Läst här i många år och varit väldigt insiktsfull i min problematik.
Dock har min problematik eskalerat på alla håll.
Jag har nämligen tvångsmässiga beteenden.
Jag byter ut mina "missbruk" med jämna mellanrum, eller passioner.
Hobbies, intressen, yrken, ja.. Allt.
Och när jag gör det så gör jag det så fruktansvärt tvångsmässigt.
Det är så svårt att förklara för folk.
Man skulle kunna säga att det beror på en rastlöshet som inte kan stillas.
Men nu är jag återigen inne i ett tvångsmässigt alkoholbruk.
Min make har märkt av detta efter några år utan.
Men samtidigt märker han inte av omfattningen.
Har hamnat i situationer med orosanmälningar hos diverse myndigheter, och ingen av dessa har uppfattat mig som berusad eller som missbrukare.
Haft polis hemma, ambulans, socialen, allt.
Min make märker av detta på alla burkar/flaskor han hittar gömda.
Kanske är det för att jag kan hantera alkohol i kroppen till den mån att jag inte fysiskt visar det utåt.
Folk kan uppfatta mig som spiknykter och bli förbryllade när jag säger att jag minsann druckit.
Jag har nu hamnat i en sits där jag successivt, återigen byter ut mitt "missbruk".
Detta på grund av att maken sagt att han vill ha separat ekonomi då han inte vill sponsra mitt konsumerande.
I ren panik över detta ansökte jag om lån. Trodde att proceduren skulle vara längre, men nej. Det ligger inne på kontot med ett klick.
(Jag var spiknykter när jag gjorde detta).
Han ska även få en bonus nu på flera tiotusentals kronor, och jag tyckte det var väldigt passande att han vill ha separat ekonomi.
Jag misstänker att han är redo att separera.
Men ja, detta gav mig en annan riktning, nu byter jag missbruk.
Denna gång till överdriven träning och svältande, spiknykter.
Jag sitter med en stark panikkänsla i hela kroppen.
Dels på grund av hans vilja att separera ekonomin, men ändå inte då vi tjänar lika mycket.
Men känslan av att han vill börja separera på oss.
Sen har jag en stark panikkänsla av att uppfatta mitt tvångsmässiga beteende.
Hur slår man sig loss från ett sådan?