av Virvla

Virvla
mån, 2019-01-28 - 12:58

Förstår inte riktigt hur man gör inlägg här?
Är ny men har läst här nån månad.
Har börjat fundera över mitt drickande. Gjort ett bra tag. Varför har jag kommit till den punkt i livet? Vem är jag?
Har druckit för mycket i ca 2-3 år. Vet inte exakt när det började. Men jag vet varför det började. Det var mitt ex. Sen vet jag att man inte kan skylla på någon annan men jag hade inte styrkan att slå mig fri från honom. Trots misshandel och otrohet. Sen hände den ens saken efter den andra. Inbrott, olycka där jag brännskadades. Och en del andra saker. Inget att ta till alkohol för egentligen. Det vet jag. Men ändå har jag gjort det. Förra året, 3 december så bestämde jag mig. Nu får det vara bra för ett tag. När jag tänker tillbaka så började jag nog mentalt redan i våras att så här kan jag inte hålla på, men 3 december så bestämde jag mig. Ingen alkohol alls på ett bra tag. Så får jag se var det för mig. Har tagit hjälp, går på hypnos, healing, bioconterapi och nu även psykolog. Har berättat för många av mina vänner och släkt. Ingen verkar riktigt tro mig. Men det spelar ju egentligen ingen roll , viktigaste är ju vad jag känner. Man ska inte dricka i sin ensamhet. Man ska inte bli full 3-4 ggr veckan om man mår bra. Det har jag insett nu, jag har inte mått bra. Så jag tror att om jag kommer tillrätta med mitt mående så behöver jag inte alkoholen i mitt liv för att döva. Jag vill ju leva. Har ett enormt bra liv. Men det är en jobbig väg så jag tänkte finna lite stöd här.
I skrivande stund har jag inte druckit på 8 veckor. Känns otroligt bra!
Men visst kommer rösten i hjärnan som säger, det är bara 8 veckor. Du kommer aldrig att klara mer. Men för varje dag som går kommer jag närmare en vecka till. Och det ska jag klara!
Är nån mer här i samma sits? Vet inte om man är alkoholist elller inte? Alla jag pratar med inklusive psykolog säger att jag inte är det. Och det känns ju lite tröstande men att jag ändå ska hålla mig från alkohol tills jag rett ut allt.
Lite rörigt skrivande men vill så gärna skriva allt ?
Ha en fin dag!

IronWill
mån, 2019-01-28 - 16:43

Jag tycker inte att frågan om du är alkoholist eller inte är speciellt relevant. Eller vad andra anser om den saken. Alkoholist är ingen medicinsk term och har ingen enkel definition. Alla bekanta du konsulterar projicerar sin egen bild av vad eller hur en alkoholist är på dig och ser om den passar. För somliga är det parkbänken, för andra en rödvinspimplande släkting etc. Mer relevant är vad du själv tycker. Orsakar alkoholen problem för dig? Dricker du för att klara av livet? Dricker du så mycket att det är en allvarlig risk för din hälsa? Det är alltså du som bestämmer, precis som du är inne på. Och om du inte tycker att du har problem så är det väldigt svårt att sluta. Låter väldigt sunt att du tar tag i din mentala hälsa i samma veva. Alkoholen är i någon form ofta förknippad med att må dålig psykiskt. Man dricker för att man mår dåligt, och mår sämre för att man dricker. En bra idé är i alla fall att sluta eller drastiskt dra ner medan du försöker få ordning på vaför du mår som du gör. Den hjälper inte. Men den gillar att få dig att tro det. Grattis till 8 veckor!

Virvla
mån, 2019-01-28 - 17:30

Ja, jag tycker den orsakar ett problem för man ska inte behöva ta till den på vardagar för att må bra och orka med stressen runtomkring. Så tänkte att om man tar tag i de bitarna som gör att man tar till alkohol kanske gör att man inte tar till det. Mitt mål är att kunna dricka måttligt men det kommer att ta tid. Men avstå från det så länge man utreds. Ska utredas för ptsd.

Pianisten
tis, 2019-01-29 - 13:33

Tycker att Ironwill sammanfattar det väldigt bra. Bara du som avgör om alkoholen är ett problem för dig eller inte och ju tidigare man inser att drickandet börjar gå mot något destruktivt desto lättare att ändra på det. Pratar man med folk runtomkring så upplever jag att många kommer förminska dina problem för annars skulle det betyda att de också dricker för mycket och det är det sista många kommer erkänna för sig själv.
Det du skriver att ta till det i vardagen för att må bra och minska stressen vågar jag säga direkt är en brant utförsbacke mot stora problem och inget som fungerar för någon i längden, så jättebra att du tagit tag i det redan! Det leder otäckt snabbt till en livsfarlig spiral där alkoholen på kvällen ökar ditt stresspåslag kommande dag och så behöver du mer alkohol och resten förstår du.
Jag såg att du nämnde i Sannahs tråd om att prova kunna fortsätta dricka sedan. Jag är precis i början av min resa med att försöka fortsätta en relation med alkoholen efter att ha drastiskt ändrat mina vanor så jag är kanske egentligen lite tidig med att kunna säga hur det fungerar. Men tog nog också tag i mina problem precis i "grevens tid" innan det föll totalt och det tror jag spelar en stor roll för hur man kan lyckas att fortsätta med alkoholen.
Några råd jag kan ge (regler som jag satt upp för mig själv) som jag jobbar efter för att fortsätta kunna dricka är:
*Får aldrig vara för att dämpa eller ta bort någon känsla
*Börja väldigt försiktigt, (som test 1, kan du njuta av 1-2 glas sen sluta?)
*Vänta på tillfällen som känns positiva och förgyller något
*Drick aldrig själv
*Drick inte vid platser/tillfällen som förknippar dig med dina gamla dåliga vanor. (För mig - hemma, i soffan framför TV,n)
*Låt det gå så lång tid som möjligt mellan gångerna, helst veckor, ALDRIG två dagar i rad och när du dricker, -drick sakta och mindre!
*Träna/motionera! Särskilt dagen efter lite alkohol, det återställer psyket väldigt effektivt! För och främst nått du gillar och inte tuffare än att du vill och orkar göra det fler gånger i veckan! Gärna något som håller uppe lite flås(puls), det gör underverk för psyket och måendet!
*Se alltid till att du mår bra inom dig innan du dricker igen!
*Skulle det råka bli några glas för mycket för du hade roligt? Döm inte dig själv, det är inte alkoholproblem att bli lite bakis nån enstaka gång.

Som sagt, är väldigt färsk i detta själv. Inte längre än runt 40 dagar sedan jag var riktigt långt nere sista gången. Men jag har lyckats jobba med mina vanor och klarat av att dricka vid två tillfällen 2019 och det har gått i princip problemfritt. Mår äntligen bättre än jag gjort på många, många år. Har också en längre tråd under rubriken "Snart helg igen" om du vill läsa lite om min resa.

Välkommen hit och stort lycka till med framtiden, kram.

Virvla
tors, 2019-02-21 - 14:19

Har inte varit inne på ett tag så därför ha tjat inte svarat. Väldigt bra punkter du skriver. Dom ska jag skriva ner på ett papper. Tror mycket på att skriva ner. För då tror jag att det mesta kommer ur hjärnan. Och på båt sätt in i det undermedvetna. Jag tror att det går att ändra vanorna men att man måste ge det tid. Finns forskning som stöder det. Sen klarar inte alla det men det finns de som gör det. För mig har det idag gått 80 dagar sen jag drack något. Långt kvar till 365? men en bra bit på väg. Med lite jävlar anamma och hjälp på vägen så ska det gå. Eller så är det så att man får ge upp det helt. Och då får det vara så. Det går att leva utan alkohol också.