Virvla

Ett par veckor sedan som jag var inne här. Händer så mycket i mig nu efter att jag har tagit tag i mitt liv efter att jag till slut orkade bryta upp med mitt ex då han misshandlade mig både psykiskt och fysiskt. Jag började dricka alkohol för att stå ut. Mitt ex drack öl varje dag. Han tyckte att jag gott kunde ta ett glas vin.. och så började det hela. I början sa jag nej, då jag är en person som tänker mycket på kropp och hälsa. Men gav upp. Ett glas blev två.. två glas blev tre och så fortsatte det. Inte varje dag som tur var men jag märkte att toleransen ökade. 2016 hade jag inbrott hemma, min farmor gick bort och jag råkade ut för en olycka och upptäckte att mitt ex återigen hamnat kronofogden och varit otrogen som resulterat i ett barn. Men fick jag upp mina blå? Nej. Tyvärr inte, det kommer bli bättre tänkte jag. Men inom mig pågick ett krig. Sakta började vi glida isär och jag fortsatte att dricka. Men så 2017 runt jul där så insåg jag att så här kan jag inte fortsätta. Han får gärna sitta i skiten men det tänker inte jag göra. Han fortsatte att försöka gottgöra mig men föll hela tiden tillbaka i sina gamla beteenden. Men jag började tänka mer på mig själv. Komma till insikt med allt. Så förra året i januari bröt jag helt med honom. Fortsatte dock med alkoholen men det minskade iallafall. Jag kom till insikt varför jag mådde som jag gjorde och att alkohol inte hjälper. Jag träffade en ny helt underbar kille förra året. Då ökade min alkoholkonsumtion igen. Pga nervositet. Men sakta, sakta har jag minskat och berättat för honom. Hans svar gav mig ännu mer insikt, i grund o botten är det ju att du inte tycker att du duger som du är. Tar du tag i ditt mående så behöver du inte alkoholen. Och det svaret träffade mig på pricken. Så just nu jobbar jag mycket med mig själv, går hos psykolog, hypnos, healing m.m. Jag är fullt övertygad om att allt sitter i hjärnan. Har i skrivandets stund inte druckit på 11 veckor. Jag är inte ute efter att vara nykter resten av livet, utan tror att man någonstans kan lära sig att dricka med måtta igen. Det är min tro och åsikt just nu. Men visst kan det ändra sig. Tror på ett längre uppehåll för att programmera om hjärnan. Att jag kan klara det. Det enda jag vill är att kunna må bra. Oavsett med alkohol eller inte så är det mitt mål. Vägen kommer att vara lång men det är en kamp jag gärna tar. Det man behöver lära sig är att förändringar tar tid och man kanske gör misstag på vägen men då får man resa sig igen och börja om på nytt. Alla härinne är verkliga kämpar!

Virvla

Hade precis hypnos via Skype. För er med ångest, oro och rädsla, prova! Hjälper mig mycket. Det har även hjälpt mig att minska min alkholkonsumtion. Vilket är positivt ? hypnosen och viljan har gjort att jag inte dricker något alls. Och ja, det kostar men är så värt det. En dag i taget. En saki taget.