av Carl73

Carl73
tis, 2019-03-19 - 17:37

Det gick så bra i flera år. Jag tränade, var glad och livet lekte. Sen kom lite tuffa dagar i vardagen. Stress som tusan på jobbet. Affärer som inte riktigt gick som dom skulle osv. Pressen tryckte på och tyvärr blev det så att träningen som hållit mig på banan blev lidande. Sakta men säkert föll jag tillbaka. Ett glas för att få ner pulsen. Två glas för att kunna sova osv.

Sista 4 dagarna har det blivit 1-2 flaskor per dag. Precis som i fornstora dagar. Ångesten ligger som ett skynke och bara väntar på att slå till.
Fick brev idag från BM att dom inte sett mig på ett tag. Skapade än mer ångest när jag vet att jag inte skött mig.

Igår fick jag för första gången den hemska känslan att jag inte tyckte något i livet var kul längre. En uppgivenhet som var skrämmande.
Missförstå mig nu rätt. Jag har allt som en människa kan önska sig så det borde egentligen inte vara ett dugg synd om mig. Problemet är bara att jag mår så dåligt trots allt fint runt omkring mig. Känns som inget betyder något längre.

Vet att när man är i den situation som jag är känns det så här. Vet också om helvetet som väntar när jag skall ta mig ur. För det ska jag göra. Kommer sänka en vinare till idag och sen går jag på det. På söndag skall jag vara på fötter igen. Egen avgiftning imorgon och på torsdag. Innebär B-vitamin och mkt vätskeersättning. Tyvärr kommer ångesten plåga mig fullständigt. Klarar jag dessa två dagar blir det lätt träning på fredag och lördag. Förhoppningsvis känns det Ok på söndag.

Är en mardröm att hamna i detta träsk igen.

C

Vinäger
tis, 2019-03-19 - 21:07

Känner igen ditt nick sedan tidigare, så välkommen tillbaka, även om man önskar att man slapp skriva det.

Beroendet är så starkt och det går inte att ens släppa in tanken på att ta ett glas. Ett glas blir två som blir tre som blir en flaska som till slut blir två... Trots att vi vet hur det blir så lurar vi oss själva gång på gång.

Var själv nära att ge efter för de förrädiska tankarna nyligen, efter åttio dagars nykterhet. Tack o lov finns forumet med alla förstående och peppande människor. Efter att ha dryftat mina funderingar här kom jag ut på rätt sida igen - det är över för den här gången. Men vara på sin vakt måste man nog alltid, mer eller mindre.

Har också allt jag kan önska i livet, så varför? Ja, det får vi nog aldrig något enhetligt svar på. Det enda vi med säkerhet vet är att vi mår bäst utan skiten.

Du har, precis som du skriver, några jobbiga dagar framför dig, sedan kan det bara bli bättre. Hoppas du orkar hålla i den här gången.

Lycka till!

Jasmine
ons, 2019-03-20 - 20:44

Stackars dig! Jag känner igen känslan av att allt är meningslöst, den är förödande och har inte funnits i mitt liv tills helt nyligen. Jag vet inte vad jag ska säga annat än att jag hoppas, hoppas du kommer tillbaka till ditt nyktra liv. Skickar cyberstyrka! Kram

Svewild
ons, 2019-03-20 - 23:07

Är som du, hamnar i upp o ner lägena .. ibland så lever livet bara på .. sen så... för mig så behöver det inte ens vara skitdålig ...,hamnar ändå i i att”?vac faaan, ett glas vin.... typ fyra... Det är ja ju värd efter allt jobb o slit... ( just nu är det JÄTTE mycket på jobbet)...men tar till den slitna frasen ändå...
Vi lurar bara oss själva, jag är såååå medveten om det.. ÄNDÅ så låter jag mig förföras av SKITEN!!!!..Varför???

Carl73
ons, 2019-04-10 - 22:13

Hej,

Hade en riktig svacka i mitten av mars och bestämde mig åter att kämpa mig tillbaka. Denna gång på ett annat sätt och det har faktiskt gått riktigt bra.
Min första tanke var att snabbt börja med antabus igen vilket jag gjorde. Detta medförde trötthet, tankar på att jag måste förändra livet. Aldrig mer kunna vara med i sociala sammanhang osv. Ni vet hur man tänker. Direkt träffade jag en ny läkare och vi hade ett riktigt bra samtal. Mycket av mitt liv går ut på att vara i sammanhang där alkohol finns. Representationer och arbete inom hotellnäringen. När vi hade pratat ett tag och jag beskrev att jag egentligen inte har något sug efter själva alkoholen utan att jag vill varva ner började vi tillsammans tänka om. Fokus har under ett par veckor varit att stressa ner på andra sätt och minska arbetsbördan. Samtidigt tog vi det drastiska beslutet att sluta med antabus så jag inte skulle bli så trött. Mao kan jag dricka och jag har också sagt till mig själv att jag får men det skall vara övertänkt. Den magiska kuren blev Naltrexon. Har provat att ta ett glas och det finns noll sug efter mer. Testat två gånger då jag inte trodde det var sant men alkoholen ger inget när du ätit Naltrexon. Jag var på en middag förra veckan och sippade lugnt på ett glas vin hela kvällen och lämnade tom lite. Har aldrig hänt. Detta är ju ingen mirakelkur så man får verkligen passa sig. Går så klart att dricka på hur mkt som helst men med rätt inställning gör det att man inte faller för den sköna frestelsen att ta ett glas till. Känslan som alkoholen i vanliga fall ger kommer inte hur många glas man än dricker.Sista två veckorna har jag varit helt vit (förutom ett provglas middagen förra veckan). Kan jag hantera detta rätt tror jag att jag hittat en väg framåt. Målet är ca 350 helt vita dagar per år och övriga med något glas till en middag.

Jag vet att detta är att balansera på en tunn tråd så jag kommer även behålla en avstämning med min mottagning 1ggr per veckan i början. Kommer även på eget bevåg mäta mitt petvärde så det blir en liten målsättning.

Den stora skillnaden denna gång är att jag inte känner tvånget av förbud och känslan av totalt misslyckande om man tar ett glas efter en vit månad. Nu är jag mer "normal" men väljer att dricka minimalt för att jag vill. Inte för att jag är tvingad.

Många är skeptiska men jag kommer göra ett försök.

Tänkte droppa in någon gång i månaden och ge lite status. Är säkert inte en lösning som passar alla men allt som gör att man/någon dricker mindre tycker jag är värt att berätta om.

Kram

Sofia
tors, 2019-04-11 - 15:54

Hej Carl73! Inspirerande att läsa om din resa! Du och din läkare gemensamt har analyserat anledningen till att du druckit för mycket. Du har börjat förändra det som utlöser stressen och arbetar med andra sätt att varva ner. Du har nu genom att ta Naltrexon hittat ett sätt att förhålla dig till alkohol där du kan ta ett glas under en kväll, utan att det leder till att du tappar kontrollen. Det låter verkligen förnuftigt att behålla en regelbunden kontakt med din mottagning, att du på eget bevåg vill mäta peth-värden och att du vill titta in här och kanske skriva en uppdatering någon gång i månaden, så att det inte råkar "rusa iväg". Det låter som att din nya plan innebär en genomtänkt och måttfull målsättning och möjliggör att du kan känna dig friare i förhållande till alkoholen - det är inget förbjudet för alltid, utan du väljer dina tillfällen då du tar ett glas, för att du vill, vid utvalda middagar.
Vi uppskattar att forumet fylls med en bredd av olika strategier för att ändra sina alkoholvanor, oavsett hur man nu gör för att gå från ett mönster som skapar problem för en, till ett sätt att dricka som stämmer bättre överens med den man vill vara (och exakt hur det är bestämmer var och en).
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet