av Cesson

Cesson
ons, 2019-07-24 - 19:25

Jag hittade inte min gamla tråd , så jag börjar om. Börjar också om med min nykterhet. Efter en helt katastrofal sommar har jag bestämt mig. Det är slut. Jag gör slut med alkoholen.

Förra vändan fick jag ångest men lyckade intala mig själv att mina problem inte är så stora. Och dricker jag nåt mer så ska jag ha koll.

Men det var ju som bäddat för nederlag såklart. Visst gick det bra tre eller fyra gånger. Men det eskalerade mer och mer. Varje gång jag har druckit på slutet har det blivit helt sjuka mängder.

Jag känner mig säkrare nu. Den här gången är jag bestämd på ett helt annat sätt. Visst bråkar min alkoholdemon med mig. Ganska ofta till och med. Men jag ber den att dra åt helvet! Det har jag aldrig gjort innan.

Har berättat för familj och vänner om allt. Och att jag inte kan dricka, inte ens ett glas. Det känns tryggt på nåt sätt. Om jag skulle få för mig något så vill jag inte göra dem besvikna. Nu ska jag inte dricka, men är väldigt ödmjuk inför min sprithjärna, den är väldigt bra på att övertala mig.

Det jag känner mig rädd för nu, är att jag är så ledsen. Jag sörjer att jag aldrig kan ta ett glas vin till maten. Aldrig dricka på utlandssemester. Aldrig få njuta av en kall öl.
Ni som är gamla i nykterheten, går det över eller är det nåt som alltid kommer finnas där?

Dee
ons, 2019-07-24 - 21:00

Hej!

Jag läste aldrig din gamla tråd, men kul att du börjat på en ny så jag nu kan börja läsa!

Jag fattar precis exakt på pricken va du menar med sorg. Jag kände likadant, speciellt i början av min nykterhet (är på dag 229 nu)
Det var fruktansvärt. Det var nästan som att någon vissa gånger hade dött typ. Och oron, ångesten, över den där första julen utan alkohol, nyåret utan alkohol, sommaren utan rosé, festen nykter osv.
Jag kan fortfarande bli sorgsen när jag tänker på att aldrig mer få/kunna dricka igen, men jag får inte låta dom tankarna ta överhand, utan när jag tänker på att aldrig mer få/kunna dricka så förklarar jag för mig själv att "det är pga att du får minnesluckor, ångest, dricker på jobbet, dricker sönder relationer, skadar din kropp och mår allmänt jävligt dåligt psykiskt Dee". Då går det lättare att dels släppa tanken på sorgen, men också se det från andra sidan.

Du ska inte vara rädd och bli stressad över dessa tankar och slå bort dom tror jag, möt och bemöt dom istället. Fundera istället på varför du inte kommer kunna göra det igen, du är sjuk i en sjukdom - inte tror jag en nötallergiker som hotas av att dö om den äter nötter igen går runt och är sorgsen (nåja, kanske lite) utan istället tänker hur kan jag undvika att bli så sjuk igen som jag var den gången jag åt nötter sist.
Vi är alkoholallergiker, men bara för att vi aldrig mer tar ett glas kan vi vare sig isolera oss eller älta det utan istället se andra möjligheter (som att vi mår bättre utan och kan hitta en genuin lycka inombords som inte framkallas av berusningsmedel.)

Smart val att berätta för dina anhöriga, det har jag också gjort, periodvis kan jag även be dom om respekten att vara alkoholfria den middagen jag deltar, det hjälper och stöttar + att man som du säger, har ytterligare en väldigt osjälvisk anledning att förbli nykter, för deras skull helt enkelt!

Mod och styrka,
Dee

Mirabelle G-S
ons, 2019-07-24 - 21:36

Klokt beslut ? Jag har också gjort den svängen med att intala sig att ”sååå farligt var det väl inte...” och dricka måttligt. Det gick skitbra. Tills det eskalerade igen. Så nu är även jag tillbaka här. Känner inte riktigt sorgen du beskriver, men kan ändå förstå den. Hoppas det lättar när du vant dig vid att möta typiska drick-situationer nykter. Det är väl därför jag inte känner någon sorg kanske, för mitt drickande är av den skittrista sorten då jag sitter ensam i soffan och dövar stress/ilska/vanmakt/oro... istället för att ägna mig åt de kul och uppbyggande aktiviteter som jag alltid gör nykter.

santorini
ons, 2019-07-24 - 21:42

Och med nya insikter och starkare övertygelse. Det är ett stort steg när man insett att man inte kan dricka alls. Du har fått ett väldigt bra svar och sammanfattning av Dee. Jag har mer än sju års nykterhet bakom mej och jag kan lova dej att sorg och saknad går över. Ibland kan det glimta till lite förargelse över att inte kunna ta ett glas. Men vi som har den här missbruksproblematiken vet också att ett glas aldrig är eller har varit tillräckligt. Därför har vi hamnat här och när man insett det och gett upp har man kommit långt. Det är verkligen så skönt att vara fri. Ge dej själv tillåtelse att sörja och vara arg ett tag men fastna inte där. Jag tänkte på det som ett destruktivt förhållande som man brutit upp ifrån. Det är faktiskt väldigt skönt och så befriande att vara nykter.
Lycka till med allt!

Femina
ons, 2019-07-24 - 21:49

Tänk inte "aldrig mer" osv. Tänk bara en dag i taget. Varje morgon bestämmer du dig för att just idag kommer du vara nykter, oavsett vad som händer. Be om hjälp från din högre makt. Du behöver ingenting! Inga grandiosa löften! Du väljer själv varje dag och med tiden blir det enklare och lättare att välja nyktert. ?

Cesson
tors, 2019-07-25 - 18:42

Tack för alla kloka svar. Började nästan gråta på jobbet när jag läste.

Dee: du har rätt ska verkligen möta min känslor den här gången. Och jag måste sluta tycka synd om mig själv. Det är inte synd att jag aldrig mer får bli kalasfull och säga eller göra dumma saker. Det är inte synd att jag aldrig mer inte vet hur jag kom hem. Det är inte synd att jag aldrig mer får vakna upp med vedervärdig ångest.
Vad bra du uttrycker dig, alkoholallergi. Det har jag tänkt på hela dagen idag. När jag får tankar på alkohol tänker jag, nä men det går ju inte, jag är ju allergisk. Så klockrent!

Mirabelle: Ja, jag tror att vanan gör mycket. Ska inte tacka nej till något bara för att det vanligen innebär alkohol. Vet att det blir jobbigt men hoppas iaf att det blir lättare med tiden.

Santorini: Nä så sant, jag romantiserar alkohol och tänker vad gott med ett glas. Det är ju inte så att jag nöjer mig med det. Tvärtom. Blir bara irriterad och tycker det är onödigt om det inte finns mer.

Femina: Ska verkligen försöka få in det tankesättet. Blir lättare då. Och jag tänker att jag får ju dricka om jag vill. Men vill jag det? Nej!

Idag är det femte dagen nykter. Och jag tänker så det knakar. Är fortfarande fast besluten. Det är väl mest massa hemska saker jag gjort i fyllan. Och det måste väl få komma ut, begrava det i vin är inte aktuellt längre. Det går väldigt upp och ner i humöret. Ena stunden är jag glad, för att jag aldrig mer ska dricka. Nästa stund är jag arg eller ledsen för att jag aldrig mer får dricka.

Jaja lite rörigt men ikväll lägger jag mig nykter. Det är så skönt att somna ren. Och att vakna så.

Ensam1984
tors, 2019-07-25 - 23:11

Hej och välkommen Cesson,

Du verkar vara en tänkare, precis som mig. Hade så sjukt mycket tankar och känslorna gick som i en bergochdalbana i 550km/h i början. Nu har jag "bara" varit nykter 23 dagar (fast det är inte så bara).

Låt dig känna, reflektera, skriv ner tankarna som kommer och hur du tacklar dem, jättebra att göra här så kan du själv gå tillbaka och bli påmind i jobbiga stunder.

Grattis till 5 dagar, du fixar detta!

DetGårBättre
fre, 2019-07-26 - 09:42

Jag är nynykter efter en liten svajig tid nu i sommar efter 20 månaders nykterhet. Vänd på det och säg inte till dig själv att du aldrig kan eller får dricka igen. Vill du dricka är frågan. Vill du inte det, då är inte det andra något stort att ta sig över. Du får och kan om du vill. Det var så jag tänkte. Nu tänker jag mest att den där alkoholen utsätter mig för stora risker jag inte är beredd att ta. Jag tog ett annat beslut i sommar men nu är jag tillbaka på rätt väg.

Tänk att idag ska du inte dricka även om livet känns hemskt, men imorgon är det okej! Sen tar du ett nytt beslut dagen efter.

Handlar om att bryta beteenden. Livet är kanske inte på topp alltid men när vi var små gjorde vi mycket kul utan alkoholen. Hitta tillbaka dit igen!

Min hjärna tänker än idag efter sommarens mer eller mindre lyckade allkoholrus att jag nog kan ha hyfsad kontroll på det. Ja, så länge jag enbart köper rätt mängd. Väldigt sällan det finns något kvar i mina flaskor dagen efter. Det är isf när jag dricker mig redlös och somnar och inte kan dricka mer.

Sen finns det mycket att byta ut alkoholen mot. Jag drack en del alkoholfri öl. Fungerar lika bra faktiskt. Fördelen är att man slipper tröttheten mitt på dagen eller att du blir för full eller att du vaknar med ågren dagen efter!

Kämpa på!

Cesson
fre, 2019-07-26 - 19:34

Ensam1984: Ja vi är båda tänkare, för mig är det en stor del till att jag gillar att dricka. Det blir lugnare i huvudet. För stunden så klart, 10 gånger värre dagen efter. Jag har läst din tråd och fastnade verkligen. Loggar in titt som tätt och ser om du skrivit mer. Vi är lika i ålder och jag känner igen mig i ensamheten du beskriver. Det är lätt att ta till sin bästa vän, när det känns ensamt. Men den bästa vännen är en sjukt dålig kompis. Får en att må sämre och sämre. Grattis till 24 dagar! Du är jätteduktig!

DetGårBättre: Tack för uppmuntran. Faktiskt är det en tanke jag haft, att när jag var liten behövde jag ju inte alkohol för att ha kul eller känna glädje. Det är ju något vi har lagt till på senare år.

Idag är ångesten så jäkla intensiv. Skakar och har ingen aptit. Här extremt svårt att koncentrerar mig på jobbet. Tyvärr är jag den som "basar" på jobbet. Och måste ha koll... Jaja får hoppas att jag inte gjort något heltokigt. Och ångesten måste väl släppa någon gång.
Suget är stort idag. Kaos i huvudet och riktig härlig sommar. Precis som upplagt för att dricka. Men tänker inte ge efter idag heller. Som du skrev DetGårBättre, jag får dricka när jag vill, väljer att inte göra det idag. Hoppas det går bra för dig!