av Ångestmoln

Ångestmoln
tors, 2019-08-22 - 13:34

Är det någon som sökt hjälp av sjukvården och varit nöjd med den hjälpen som erbjudits? Jag står i valet och kvalet att kontakta beroendemottagningen en gång för alla, men är rädd för att få dåligt bemötande och att det ska synas i mina journaler för alltid att jag missbrukat alkohol. Vad jag vet har jag inga fysiska konsekvenser av mitt drickande och är inte beroende på det sättet. Den totala mängden alkohol jag dricker är oftast inte mängdmässigt så mycket men när jag väl dricker går det åt helvete. Kan inte ta bara ett glas, får enorm ångest av alkohol och mina relationer blir lidande. Kan man få någon form av samtalsstöd på beroendemottagningen? Har kontakt med psykiatrin men när tar upp mitt osunda förhållningssätt till alkohol viftar de mest bort det, frågar inte mer eller någonting...

Har lyckats hålla mig nykter 1-3 månader vid några tillfällen de senaste åren men smygande kommer dåliga vanor tillbaka tills jag sen plötsligt dricker mig jättefull och får blackouts. Ringde beroendekliniken idag och var ärlig med mitt förhållningssätt till alkohol men de hänvisade mig vidare till psyk. De menade attså länge jag inte har fysiska besvär så som abstinens så kan de inte hjälp mig. De tyckte jag skulle fråga efter en samtalskontakt via psykiatrin (där jag redan har en kontakt). Borde jag ställa på dem mer? Var ärlig och berättade att jag druckit p dagtid och ensam och kan inte sluta när jag väl börjat.
Känns så hopplöst allting

Sofia
tors, 2019-08-22 - 13:58

Vad ledsamt att höra om dina erfarenheter av att bli runtbollad mellan beroendemottagningen och psykiatrin, det låter som att det inte alls är så som det borde vara! Förståeligt att det känns hopplöst, när du tar mod till dig och ber om hjälp för ett problem som påverkar dig på flera olika sätt, som bara viftas bort eller hänvisas någon annanstans. Beroendemottagningen som du kontaktade, var det inom landstinget/regionen? Det finns också behandling att få inom kommunen. Sen finns såklart också andra vägar att få stöd i en förändring, t.ex. kan du genomgå ett nätbaserat program här på Alkoholhjälpen (blå rutan på förstasidan). Du kan också ringa till Alkohollinjen på 020-84 44 48. Jag hoppas så att du orkar stå på dig i de kontakter du redan tagit, alternativt orkar leta vidare efter andra sätt att få stöd.
Lycka till och återigen, varmt välkommen hit! Du har tagit viktiga steg mot att förändra ditt drickande redan!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Strulan65
tors, 2019-08-22 - 14:15

Fick hjälp på beroendemotagningen i kommunen, går hos en beroendeterapuet som är guld värd för mig. 5 besök har man rätt till hos kommunen, innan de måste ta ett officiellt beslut.
Tycker du skall stå på dig och kräva hjälp.
??❤️Strulan

Ångestmoln
tors, 2019-08-22 - 17:12

Tack för alla svar i tråden, det värmer!
Det var beroendemottagningen inom landstinget där jag bor. Kanske borde kolla med kommunen, var inne på hemsidan men det verkar främst rikta in sig på människor som inte kan jobba, är hemlösa etc. Jag vet inte om jag försöker lura mig själv genom att inte söka hjälp men så pass illa är det inte. Inte än. Önskar att jag kunde få någon typ av samtalsstöd med strategier för att hindra mig själv när jag tycker att det är e bra idé att gå och köpa en flaska vin.

Ångestmoln
tors, 2019-08-22 - 19:46

Jag bor i en kommun där det finns mycket människor med allvarliga missbruksproblem, det verkar som att det är främst dem beroendemottagningen vänder sig till. Jag dricker inte varje dag, ibland ens inte varje vecka. Men jag dricker på ett osunt sätt, för att slippa känna, när jag inte kan hantera ångest. Om jag dricker 2-3 glas vin i ett socialt sammanhang ena daga vill jag genast ha mer nästa dag. Får en oerhörd ångestkänsla i kroppen efter alkohol även i mindre mängder. Det brukar kännas bäst när jag är helt nykter en period, men så faller jag dit. Oftast känner jag mig tvungen att dricka i något sammanhang för att jag är rädd för att folk ska tro saker om mig annars, dricker 2 glas och vaknar upp med ångest som håller i sig i minst 1 dag. Och så är jag tillbaka på ruta ett igen. Det är så oerhört tröttsamt och sorgligt. Min bästa väninna dricker mycket vin, det är alltid middagar, krogen etc. Hon verkar ändå kunna hantera det, hon mår inte dåligt av alkoholen på det sättet jag gör, hon får inte ångest. Allt vårt umgänge präglas av alkohol, vi ska unna oss bubbel etc. vi kan umgås utan alkohol men det känns inte som att hon vill det riktigt... känner mig så ensam ibland. Önskar att jag hade fler nyktra vänner att dricka te och promenera med.

Jag testade AA några gånger i våras, kände mig välkommen men det kändes jobbigt att de flesta verkade så olika mig själv. De flesta män och betydligt äldre. Jag satt där och grät och grät över min egen situation och även nä de andra berättade saker, de måste ha tyckt att jag var helt knäpp.

Ångestmoln
tors, 2019-08-22 - 20:02

Det som verkligen skär i hjärtat är hur min älskade sambo mår av mitt drickande. Om han lämnar mig går jag under. Han är så oerhört fin på alla sätt och jag älskar honom över allt annat på jorden, skulle göra vad som helst för honom. Och ändå gör jag så här gång på gång, lovar att jag inte ska dricka men gör det. Lovar att dricka 1-2 glas vin och dricker en flaska eller lite med än så till och med. Jag vill komma till stadiet igen när det känns fullkomligt normalt och naturligt att inte dricka, att inte behöva fundera över drickandet alls.

Jag växte upp med att alkohol var laddat och förbjuder är man var tonåring. Mina föräldrar drack väl några glas vin hemma så de var inte nykterister på något vis men de hade en väldigt bestämd uppfattning om att man inte fick dricka när man gick på gymnasiet. Jag fick inte gå ut på fester etc. deg var inte ett uttalat förbud men det fanns liksom i luften. När jag flyttade hemifrån och började plugga blev alkohol så oerhört spännande, något förbjudet. Jag har en så oerhört glorifierad bild av alkohol fortfarande. Hur gott och mysigt och lyxigt det är. Att det är det ultimata beviset på att man firar eller unnar dig något speciellt. Trots alla katastrofala fyllor och varit med om, utsatt mig själv för risker och tagit idiotiska beslut så kommer jag inte riktigt ifrån bilden av det är lyckade och coola människor som dricker. Fina drinkar, vinglas i solnedgången etc. När ska man lära sig liksom