Timetostop

Jag har haft problem förut. Jag skämde ut min kille och han ville göra slut för några är sedan. Jag tog 30 dagar ledigt från drickande. Det gick bra ett tag. Men sedan nu i fredags drack jag för mycket.

Nu mår jag så dålig så. Jag är så ledsen o orolig. Jag kommer ändra mig men det känns för sent. Kommer det bli bättre? Kommer jag mår bättre?

Fibblan

Och du är redan på den vägen..!
Att skapa ett inlog här, sträcka ut sin hand och be om hjälp är ett väldigt bra första steg!
Det är tunga känslor du tampas med idag, orolig,ledsen..tydliga signaler om att nu göra på ett annat sätt..
Lägg bort alkoholen igen! Du vet att du klarar minst 30 dagar, du har gjort det förut..?! Och förhoppningsvis kan du då, bestämma dig för att ta en månad till utan..vad vet jag. Det bestämmer ju du. Det jag vet är att det aldrig är för sent och att det kommer bli bättre..?!

Välkommen hit till forumet?!
Kram
/Fibblan ?

Du kommer absolut må bättre...är inte alls roligt att vakna dagen efter och inte minnas saker man gjort på fyllan.
Så blev det varje gång när jag drack, så jag bestämde mig för att det gick räcka nu.
Det är jobbigt i början, sen kommer det säkert svackor där man tycker att man borde få dricka som alla andra, jag har iaf insett att jag inte kan göra som alla andra, och att jag mår så mycket bättre av att vara nykter.
För mig funkar det bäst om jag sysselsätter mig när jag blir sugen på att dricka...jag ser på film, läser eller så får jag ut med hunden.
Hopas det går bra för dig☺

Timetostop

Jag vill bli bättre, men jag är så fylld med skam fortfarande. Det är pinsamt, mest, och även efter 24 timmar känns det inte som det går över, trots att jag vet jag mår bättre nu än igår.

Men jag kommer att sluta dricka. Idag har jag sökt även andra typ av hjälp förutom här på AH och jag har även tänkt söka mig till KBT. Det här kommer aldrig jag låta hända igen. Nu är det mest att överleva de här dåliga känslorna så att jag kan fokusera att bli bättre.

Tack för ett fint välkommen :) Det behövde jag verkligen. Jag har varit så nere idag och arg på mig själv. Det känns bättre nu när man vet att det finns folk som bryr sig och tror på en.

Timetostop

Det är så svårt. Jag vill umgås med folk ibland och det slutar alltid med att dricka någonting. Det kommer vara jobbig men jag kommer klara det. Jag måste. För eget hälsa och mitt förhållande.

Men samtidigt så känns det som att det är för sent för att fixa mig själv. Jag borde ha försökt mer innan det här hände känns det som. Jag visste sedan några år tillbaka att det var ett problem.... Men hur kommer man över en sådan känsla? Kommer man någonsin över det?

Fibblan

Det låter som att helgens "bravader" verkligen lämnat spår efter sig..och även om det är smärtsamt och man bara vill ifrån den där skammen som härjar runt i en, så är det trots allt just den som också verkligen motiverar dig till att NU ta ytterligare tag i och komtroll över alkoholen. Du har redan sökt mer hjälp också. Så det låter som att du verkligen gör vad du kan nu för att få till en förändring ??! Klart man blir både förbannad och ledsen på sig själv, men de där borde-tankarna leder sällan till ngt gott..
Jag vet inte om din kille vet vad som hänt nu och om det känns kört mellan er pga av det som hände..(?) Och du behöver svar eller berätta. Men jag tänker att för din egen del är det aldrig försent! Och förmodligen inte er emellan heller, beroende på vilka steg du tar nu..?
Vad är det för känsla som du vill komma över? Det jag kan säga som kanske kan ge lite förtröstan är att ALLA KÄNSLOR kommer och går. Så starkt som det känns nu kommer det inte alltid att göra!
Kämpa på - häng på i helvita dagar och allt kan bara bli bättre?!
Kram
/Fibblan ?

Timetostop

Jag uppskatter dina ord otroligt mycket. Jag är ganska ensam just nu. Killen är utomlands ett tag till och min familj bor inte i sverige. Ärligt sägt så har jag inte berättat för killen och vet inte om jag kommer göra det. Men då känns det som jag ljuger för honom, vilket få mig att må ännu värre.

Men som du säger så kommer det bli bättre. Jag tror på dig. Det känns bara så svårt och jobbigt nu. Men, jag är nu två dagar nykter. Och jag hoppas att för varje dag så försvinner min skam lite och ändras till stolthet över att jag försöker ändra mitt beteende. Och det känns som jag kan få mycket hjälp och stöd av er. Och just nu är det stöd som behövs mest. Bara någon som säger att jag är inte en failure eller besvikelse och att jag kommer klara av det här.

Mojran

Jag känner så väl igen din berättelse i mitt eget förhållande till alkoholen. Du är så stark som har valt att ta det här steget och vågat erkänna att du har ett problem med alkoholen! Det blir lättare och du kommer att hitta sätt att träffa dina vänner på utan att dricka. Varmt välkommen hit?

Timetostop

Jag mår redan så mycket bättre efter att ha postat här. Ni är så snälla. Jag har berättat för min mamma nu. Väntar på hennes svar. Jag skäms för mycket för att berätta på telefon, men jag sa till henne att jag behövde bara hennes stöd just nu. Att jag har börjat söka hjälp och har tagit beslut att sluta dricka, men jag behöver att hon säger till mig att det är okej och att hon är stolt att jag söker hjälp.

Imorgon är det jobb. Det blir "Hej hade ni kul på fredag?" och jag kommer behöva svara "Ja det var trevligt". Jag kanske får höra "Du blev rätt så full va" och skämmas för mig själv. Jag ser inte fram emot det.

Men jag ser fram emot att kunna uppdatera här imorgon att jag har varit nykter i 3 dagar.

Fibblan

Välj att fokusera på att imorgon är det tredje dagen av nykterhet..?!
Och oavsett vad din mamma svarar, så känn dig superstolt över dig själv att du vågat vara så ärlig! Det är till stor hjälp att ha ngn IRL också, som vet vad man är i, och som kan stötta när det känns tufft. Så bra gjort - tänk vad mkt du hunnit med i nykterheten redan?! Det är en vinst du kan vänta dig framöver åtminstone..mer tid!
Mer tid, mer energi, mindre ångest och nedvärderande tankar när man är sann mot sig själv, piggare, gladare, tryggare, ja listan kan göras hur lång som helst..och så de små fysiska förbättringar som smyger sig på och som inte är att förglömma..lite mindre uppblåst, viktnedgång, fräschare hy, klara ögon etc..
Hur gick det då? Fått ngt svar av mamma? Ibland kanske man inte får höra exakt det man vill, hon kanske behöver tid att "processa"..hoppas det gick bra och oavsett som sagt..??
Kram
/Fibblan ?

Timetostop

Skämdes för mycket att gå till jobbet. Kändes som jag behövde en dag till att må lite bättre psykisk.

Har nyss berättat för min kille att jag drack för mycket fredag och söker hjälp. Han verkar stödja mig, men ibland så är han inte rak med sina känslor. Vi får se hur han mår sedan när han har processat. Jag är illamående nu och orolig och ledsen igen. Jag ångrar att jag berättade.

Min mamma har inte läst mina meddelande, så hon har inte svarat. Jag känner mig fortfarande ensam.

Fibblan

Förstår att det blev för kämpigt att komma iväg idag. Och du funderar också på om det var rätt att berätta för din kille..
samtidigt som du beskriver att han tog det bra och att du fick en känsla av att han ville stötta dig. Det får kanske vara gott nog just nu, för du vet också att han kan ha lite svårt för att rak och tydlig..☺️.

Nu är du ändå hemma idag, vad kan du göra för att på bästa sätt ta hand om dig och få de tyngsta oro- och ledsenhets känslorna att skingras lite grann. Är det sol där du är? Sätt dig en stund i solen, gå en promenad, köp en glass, fly in i en film eller serie för en stund.. skriv här! Vad som, som får denna stund och dag att bli mer uthärdlig!
Kämpa på, det kommer bli bättre?!
Kram
/Fibblan ?

Vad du är villig att betala för att aldrig känna så igen. Och om du kan acceptera en avbetalningsplan för lång tid framöver.

Jag kände mig villig att betala hur mycket som helst. Nu efter ett bra tag nykter är det inte många kronor i månaden men de varierar priset lite. Bara för att hålla en på tårna.

Brukar rekommendera att skriva ner ganska detaljerat hur du mår, vad du gjort etc. För lagom till nästa aw så är risken stor att du ”kommit undan” med vad du gjort (den här gången också) och tänker att ”dra ner lite” på känn räcker nog. Och så är karusellen igång igen. Då är det bra att ha det nära till hands. Förbered gärna lite färdigförpackade ursäkter som du kan ta till innan du är redo att säga ”jag dricker inte”.
En ”Challenge” funkade bra för mig.

Fantastiskt att vara nykter btw. Ångrar inte att jag tog det steget fullt ut (efter många sådana fredagar som du beskriver).

Timetostop

Jag klarade mig igår och idag! Tack för eran visdoms ord. Igår var svårare att sitta hemma inne i mina egna tankar men försökte följa ditt råd, Fibblan, och göra saker jag njuter av. Jag fick även prata mycket med mamman. Hon är stolt över mig och gav mig mycket råd. Alkoholism har varit en del av vår familj i många år tydligen. Droger och alkohol båda två. Så att jag valde mig försöka ta mig ut av det gjorde hon glad. Vi pratade mycket om hur jag har använt alkohol som både lönesak (typ "usch vad jobbigt veckan har varit men jag klarade! Drink!") och att jag använder den när jag blir ångestfylld, vilket jag blir ofta i sociala situationer.

IronWill- Jag förstår vad du menar med a karusellen kommer igång igen. Det blir alltid så att man säger "aa men jag klara av den här gången" "aa men om jag bara ta det lugnt och långsamt så går det bra". Just nu så kan jag inte göra så. Jag måste bara avstå helt. Läste i programmet att jag ska prova 90 dagar nykter för forskning visar att det funkar bäst. Det känns svårt även nu.

Min killes mamma har bjudit mig på middag. Hon gillar vin. Jag vet att hon kommer att förstå om jag säger att jag försöker en vitperiod, men jag skäms lite fortfarande att jag behöver göra det.