Hej vänner! Ja, ni känner ju inte mig, men jag har läst här på forumet i rätt många år nu. De senaste månaderna har jag läst mer än nånsin, så därför känns det lite som om ni faktiskt är mina vänner också. Och jag säger som Lena Nyman gjorde i sin tråd: Jag tycker om er. Det finns en sån omtanke här på forumet och en sån humor i trådarna, så om ni som verkar vara såna trevliga, intressanta och roliga människor finns här, är jag kanske inte heller helt misslyckad om jag inte kan hantera alkoholen.

De första åren när jag läste här kände jag mig som att mina problem inte var så stora. Drack för ofta, drack i smyg kanske, men blev aldrig för full, inga minnesluckor. Hanterbart. Ingen som märkte. Drack för att somna.

Sen har det gradvis blivit värre. Oftare, större mängder, minnesluckor. Vid olämpliga tider. Smygdrickandet eskalerade. Usch och fy. Barnen har kanske märkt, vilket jag absolut inte vill tänka på. Min sambo vet nu, efter att ha hittat gömmor förra sommaren, och nu till sommaren. Hans besvikelse denna gång var enorm. Jag har ju skött det ganska snyggt. Många gånger har jag trappat ner, som längst tre månader, då med "målet" att få dricka igen och det har jag gjort. Har hållit upp några dagar för att sedan trilla dit igen. Känt mig nöjd med mig själv när jag bara druckit 1-2 öl el 1/2 flaska vin.
Innan sambon kom på mig i maj, hade jag börjar undra om det verkligen skulle gå att sluta på egen hand. Inte vågat börja skriva här för jag vill ju inte misslyckas så att det syns. Varit gruvligt avundsjuk på de som verkade lyckas så lätt... Men de trådar som beskriver misslyckandena, kämpandet, eländet är nog de som är mest lärorika ändå. Just nu hoppas jag att det här ska gå vägen, att jag inte ska dricka för mycket eller i smyg igen. Men om jag trillar dit, så ska jag in här och skriva. Jag har haft alltför lätt att sudda bort mina misslyckanden i mina tankar. Tror att jag kanske klarar det denna gång. Ska inte dricka något hemma i fortsättningen. Bara alkoholfritt. Så tack alla här som kämpat/kämpar och vistas här i forumet. Jag har haft en enorm hjälp av er kamp särskilt de sista månaderna. Ni är inspirerande.

Drygt tre månader nu. November har precis passerat, min värsta månad (tröttaste) vanligtvis. Men jag har så mycket energi nu. Jag vet att för vissa har det verkligen räckt med att sluta dricka, börja träna, yoga etc så har de haft den här euforin som jag kan känna nu. Jag har behövt komplettera med järtabletter. Det finns säkert andra näringsämnen, hormoner, träning eller vila nån annan kan behöva komplettera med för att få energi. Men wow vilken känsla det är när man känner igen sig själv igen och har energi och fokus.
Jag vet inte om jag nånsin vill dricka igen. Jag medicinerade min trötthet periodvis så länge. Drack för lugn, för energi. Höll upp länge men var där igen ibland. Jag har inte satt nåt mål nu, inte stängt nån dörr men när jag tänker på det nu vill jag verkligen inte ha. Det känns inte lockande alls. Jag vill ha den energi jag har nu och dricker jag nu så dämpar det.
Och till alla er som kämpar, inte lyckas, trillar tillbaka. Fortsätt att försöka. Hälften nyktra dagar på en månad är bättre än inga alls. En dikeskörning är ingen katastrof, res dig, borsta av dig och fundera över vad som hände och varför. Alltid lär man sig nåt. Funderar på om det är så här det är när allt är bra. Både energi och lugn. Det finns plötsligt förutsättningar att orka vara den man vill. Ja, det är klart att det finns bekymmer, Covid om inte annat. Kanske är covid ändå en positiv sak för den bromsar och tvingar till lugn. Vem vet vart den här energin annars hade tagit mig.

Så många insikter rikare har dessa tre månader gjort dig. När jag väl förstod att alkoholen skapade ångesten och sömnstörningarna så kände jag mig först lurad, och sen väldigt bestämd i beslutet att stänga den dörren för gott. Spika igen den bakdörren. Varje nykter dag gör mig än mer beslutsam i mitt nyktra beslut.

Alkoholism växer inte bort, det läker inte. Enda sättet att förbli frisk är att låta bli att dricka alkohol.

Kram ?

Nja, Andra Halvlek vi har kanske inte riktigt samma insikter eller erfarenheter, men vi är här båda två. Jag är heller inte övertygad om att det bara finns en väg.

Jag har bestämt mig för att december ska bli en trevlig månad. Jag ska göra nåt fint och bra för mig själv varje dag. Idag slog jag på stort med massage. Vad det blir i övrigt vet jag inte men frisör är nödvändigt, ska googla fram nåt yogapass och prova, ett bad med bok och bubbel(a-fritt), nåt kul träningspass. Huvudsaken är att det är nåt för mig och att jag fokuserar på mig och inte på att planera för alla andra. Häng på ni som vill och behöver.

Så bra och klokt du skriver! Grattis till all energi du har i nykterheten!

Jag har också väldigt mycket energi nu. Vet inte alltid vad jag ska göra av den. Att sitta hemma och jobba underlättar för att hinna med träning.

Jag gör ofta yoga. Det finns massa pass på youtube som är bra.

Jag är med på decemberutmaningen ? imorgon får det bli träning i någon slags form. På torsdag har jag massage.

Så glad att du mår så bra och verkar ha hittat just din väg med just dina strategier.

Så roligt att du är tillbaka och skriver mera. Älskar att du är med och ger forumet lite balans. Allt är inte svart eller vitt.

Tack för att du finns, både för mig och många andra. ?

Kram

Tack för kommentarer
&kvinna38 det är skönt med energin. Känns lite konstigt att ha en formtopp nu när det finns så många trötta människor omkring oss. Och det är fördelen med hemifrån jobb, man kan planera in träning när det passar.
@Sattva, häng på vetja, både på adventskalendern och nykterheten. Kul att du är kvar härinne och vänjer dig lite vid tanken. Just nu känns alkohol så långt bort för mig. Har ju varit i det förr, men det är skönt när det inte finns med i tankarna mer än ibland som en reflektion över att det är fredag.
@Vinäger kul att få så fina ord i min tråd. Det är lättare att skriva nu när jag mår bra och har fokus. Fast det är viktigt att det inte blir ett tvång känner jag och jag tror kanske att du förstår vad jag menar. Hoppas du mår bättre igen.
@Jullan det är så roligt att du är med härinne och att det går bra nu igen. Har följt din tråd. Ja nu gör vi nåt bra för oss själva tycker jag.

Det är inte så lätt att prioritera sig själv tycker jag. Minns en känsla jag hade när barnen var små och jag gick till tandläkaren. Hur skönt det var att ligga i tandläkarstolen med det starka ljuset i ögonen och få en stund som var bara för mig själv...
Ni hör hur sjukt det låter, men det har varit så. Nu är barnen rätt stora och jag kan släppa det konstanta dåliga samvetet och planerandet lite och ägna mig själv lite tid. Men det sitter rätt långt in.
Lucka 1 massage
Lucka 2 Fruktsallad åt hela fanmiljen
Lucka 3 inköp av vacker adventsbukett
Lucka 4 promenad medan sonen lagade mat och ringde en vän som jag inte hört av mig till på länge.

Det går inte riktigt att tänka att det ska vara något uteslutande för mig själv, det blir för jobbigt. Det får helt enkelt bli sånt som gör mig glad, såsom en vacker bukett att titta på. Sånt som man helt missar när hjärnan fokuserar på att planera drickande. Buketten är vacker och håller nog länge.
När man faktiskt mår bra så ser man det där lilla extra... som de glada ögonen på 8-åringen som nästan cyklade på mig och bad om ursäkt så fint, som den lurviga hunden som sprang och lekte med sin matte i småduggandet, som er härinne som sprider uppmuntran och kärlek.
Ha det gott allihop!

Det går sådär med att göra något för sig själv varje dag nu är julstressen sätter in. Men, men jag kan inte börja stressa över det också. Det får vara som det är.det är också att vara snäll mot sig själv.
Med alkoholen går det bra. Jag vill verkligen inte ha. En konstig känsla. På lördag ska vi fira en födelsedag och jag skulle kunna ta ett glas. Det kommer att finnas tillgängligt. Tror faktiskt inte att det skulle leda till nån katastrof heller, men jag vill inte ha. Kanske är kropp och själ äntligen överens. Alkohol var egentligen aldrig nåt för mig.

Euforin över nykterhet finns inte heller. Däremot såklart funderingar över varför jag drack och varför det blev så konstigt på slutet när jag drack. Jag fick ett helt annat sätt att dricka. Mer som periodarna som om det inte fanns nån morgondag. Jag kunde dock inte släppa fram den sidan helt eftersom jag har familj. Jaja, den tiden är över.

Det som är väldigt skönt med att inte dricka alls är att det inte går åt någon tid till att fokusera på alkohol. Nu kan man fokusera på sådant som gör en glad istället. Eller glad och glad, jag kan bestämma mig för att promenera, för att fixa gardiner, för att ringa vänner. Då mår man bra på ett annat sätt. Jobbar mycket med att hålla stressnivån nere eftersom det är en trigger. Usch vad jag avskydde stressen av att planera för att kunna dricka, att dricka och att ”städa undan” så att ingen kunde se. Det där klarar jag mig verkligen mycket bra utan. Ha en fin fredag alla!

Den känslan är så oerhört befriande. Jag kan och jag får och tillfälle ges och det skulle kanske inte leda till en katastrof. Men jag vill inte. Thats it. Så känner jag också. Som om den insikten verkligen tagit plats i mig, som en grundläggande värdering. Bland mina andra värderingar, tex om hur man behandlar sina medmänniskor eller min syn på klimatfrågor. En del av mig, min personlighet. En del av mig som jag är riktigt stolt över, och står rakryggad inför.

Apropå julstress försöker jag ta det chill. Det som hinns med hinns med, resten får kvitta.

Kram ?

Ja hva, jag får en klump i magen. Hoppas jag aldrig må återvända till det ångest helvetet med planerande, gömmande och smusslande. Jag glömmer inte när jag läser om det, tack. Ha en fin helg

I VaraFrisks tråd diskuterades begreppet Vara duktig. Duktig är ett jättesvårt begrepp tycker jag och för egen del har jag jättesvårt för att skriva när jag inte lyckas, men även rätt svårt att skriva när det går bra. När det inte går bra vill jag ha distans till det innan jag skriver. Tänkte när jag sökte hjälp att önskan att vara duktig och att lyckas skulle vara tillräckligt stark så att jag skulle hålla mig helt nykter då och ”bocka av” besöken med guldstjärna. Så blev det ju inte. Hade nån av mina värsta misslyckanden då och var tvungen att berätta om det. Man slapp ”frossa i” misslyckandet, men jag var ändå tvungen att sätta ord på att det och för mig var det bra på nåt sätt. Eftersom alkoholen har varit ett stort misslyckande så har jag på nåt sätt ändå behövt acceptera att det är så det är. Jag är inte duktig. Men har varit rätt duktig på att förtränga de absolut mest jobbiga misslyckandena. Tror att en del i det också är att jag måste vara duktig, det finns så många som är beroende av att jag är duktig och fungerar och det funkar inte att vara svag och hjälplös och i behov av tröst och stöd. Kanske en del i att jag hamnat där jag var.

Tycker inte heller att jag har nån större lust att skriva om att det går bra, nu när det går bra. Särskilt inte på det sätt som det går bra just nu. Jag vill inte ha. Har inget sug. Det har inte varit nån kamp. Så då har jag lite svårt att tycka att jag förtjänar beröm. Jag har inte gjort någon prestation. Var jäkligt less på drickande dock så kanske är det hjärnbarken och inte reptilhjärnan som bestämmer nu.
Jag slipper vakna och fundera över om jag plockat undan alla flaskor eller om jag glömt någon. Jag slipper panikhandla för att återställa sambons öl, jag slipper planera inköp, jag slipper ägna kvällarna åt att smygdricka och låtsas vara nykter.

Jag kan göra roliga saker som gör mig glad istället för att bli slö av vin. Om barnen hittar mig sovandes i soffan på kvällen är jag nykter och kan prata med dem om de behöver hjälp. Jag behöver inte oroa mig för glömda gömmor. Egentligen är det så obegripligt att jag fortsatte att dricka trots att jag verkligen inte fick ut något av det Vana, besatthet, medicinering. Ja, nåt var det väl, men jag fattade ju inte ens då vad det gav mig.

112 dagar nu eller nåt. Utan kamp, stark avsky. Plötsligt händer det, men inte beror det på att jag är duktig. Ha det bra alla ni som kämpar! Ni är bra ni som håller det här forumet levande, ni som vågar skriva om när det inte går så bra, och ni som skriver om när det går bra och kommer med tankar och reflektioner över strategier. ”tillsammans är vi starka”

I VaraFrisks tråd diskuterades begreppet Vara duktig. Duktig är ett jättesvårt begrepp tycker jag och för egen del har jag jättesvårt för att skriva när jag inte lyckas, men även rätt svårt att skriva när det går bra. När det inte går bra vill jag ha distans till det innan jag skriver. Tänkte när jag sökte hjälp att önskan att vara duktig och att lyckas skulle vara tillräckligt stark så att jag skulle hålla mig helt nykter då och ”bocka av” besöken med guldstjärna. Så blev det ju inte. Hade nån av mina värsta misslyckanden då och var tvungen att berätta om det. Man slapp ”frossa i” misslyckandet, men jag var ändå tvungen att sätta ord på att det och för mig var det bra på nåt sätt. Eftersom alkoholen har varit ett stort misslyckande så har jag på nåt sätt ändå behövt acceptera att det är så det är. Jag är inte duktig. Men har varit rätt duktig på att förtränga de absolut mest jobbiga misslyckandena. Tror att en del i det också är att jag måste vara duktig, det finns så många som är beroende av att jag är duktig och fungerar och det funkar inte att vara svag och hjälplös och i behov av tröst och stöd. Kanske en del i att jag hamnat där jag var.

Tycker inte heller att jag har nån större lust att skriva om att det går bra, nu när det går bra. Särskilt inte på det sätt som det går bra just nu. Jag vill inte ha. Har inget sug. Det har inte varit nån kamp. Så då har jag lite svårt att tycka att jag förtjänar beröm. Jag har inte gjort någon prestation. Var jäkligt less på drickande dock så kanske är det hjärnbarken och inte reptilhjärnan som bestämmer nu.
Jag slipper vakna och fundera över om jag plockat undan alla flaskor eller om jag glömt någon. Jag slipper panikhandla för att återställa sambons öl, jag slipper planera inköp, jag slipper ägna kvällarna åt att smygdricka och låtsas vara nykter.

Jag kan göra roliga saker som gör mig glad istället för att bli slö av vin. Om barnen hittar mig sovandes i soffan på kvällen är jag nykter och kan prata med dem om de behöver hjälp. Jag behöver inte oroa mig för glömda gömmor. Egentligen är det så obegripligt att jag fortsatte att dricka trots att jag verkligen inte fick ut något av det Vana, besatthet, medicinering. Ja, nåt var det väl, men jag fattade ju inte ens då vad det gav mig.

112 dagar nu eller nåt. Utan kamp, stark avsky. Plötsligt händer det, men inte beror det på att jag är duktig. Ha det bra alla ni som kämpar! Ni är bra ni som håller det här forumet levande, ni som vågar skriva om när det inte går så bra, och ni som skriver om när det går bra och kommer med tankar och reflektioner över strategier. ”tillsammans är vi starka”

Tack för alla dina fina inlägg i mina och många andras trådar??
Du känns så genuint genomempatisk och det värmer mig att läsa dina inlägg ?
Önskar dig en God Jul och ett nytt bättre år ?

Kram ???

Tack alla forumvänner!
45 minuter kvar till julen som jag verkligen ser fram emot i år på ett annat sätt än tidigare. Är inte riktigt klar med allt jag skulle vilja ha gjort, men det är helt ok. Good enough. Jag är nog en sån som aldrig blir helt klar. I så fall kommer jag på nåt extra, så tillräcklig får det bli.
Blir en vit jul, inte ute tyvärr. Och just nu känns det bara skönt. Jag är inte så stressad längre. Känns varken som jag har tid eller lust att dricka. Finns så mycket annat jag vill lägga tid på som är roligare. Var så hjärtligt trött på alkohol. Fattar inte varför jag höll på så många år.
Så god jul allihop! Plötsligt händer det er också.

Det är annorlunda den här gången. Helt annorlunda. Jag har haft nykter jul flera gånger. Haft många nyktra perioder, men det är annorlunda den här gången.
Det finns alkohol här hemma. Bland annat julsnaps. Har sett till att den kommer härifrån nu, man ska inte ha hybris, men det är inget problem just nu.
Tror att det här beror på att jag faktiskt mår bra fysiskt (järnnivån och kanske andra vitaminer och mineraler) för första gången på flera år. Jag försöker också få ner stressnivån i kropp och knopp. Tror att det är viktigt. Känner igen mig själv mer. Kan fokusera. Känner glädje. Planerar inte konstant och känner inte att jag måste ta på mig alla andras mående och känslor och ha ansvar för att alla mår bra och är glada.
Och de är glada ändå! Jag vet av erfarenhet att det är skitjobbigt att läsa om all lycka och glädje med nykterhet när man inte är där ännu. Å när man är där, när man faktiskt är där när man mår bra i sig själv då kan man inte förstå hur alkohol kan göra något bätttre.
Eller man och man förresten - jag tror ju att vi är olika och får olika typer av kickar med alkohol.
Min teori nu är också att kost och näringsupptag har stor betydelse för hur vi mår. Å så träning, stressfrihet och glädje.
Har funderat mycket på de här människorna i min närhet som verkar må bra och ha ett bra liv. Vad är det de gör? Och vad gör jag när jag mår bra? Vad gjorde jag när jag inte mådde bra? Jag mådde ju inte dåligt egentligen men jag var tvungen att lägga mycket tid på planering. Alltid i nästa steg, aldrig här och nu. Det är svårt att känna riktig glädje då. Kanske många får det av alkohol, men det funkade inte riktigt för mig det heller - men det var nog också för att jag ville sluta dricka.
Min järnbrist gjorde att jag var trött, kroppen var pirrig, svårigheter att fokusera, svårigheter att vila, för att hålla fokus och vakenhet spelade jag spel, hoppade till olika saker.
Andra saker som jag har gjort är att få lite mer förståelse för min känsla av ansvar för andras mående... sitter långt in men jag måste inser att det inte är mitt ansvar och jag har heller inte några lösningar. Det räcker att finnas där.
Å så ta hand om sig. Sunda val, motion, vila och saker som gör en glad.
Ha en bra dag allihop! Ska strax ut och få lite extra ljus idag.

Här oxå . Har haft vita jular innan men alltid druckit i mellandagarna , men inte detta år.
Så skönt att höra att du mår bra och hittat lugnet ?
Nu ser vi till att vi får ett bra 2021 oxå
Kram ?