Nä nu är det verkligen dags att sluta hinka i mig alkohol. I min andra tråd beskriver jag hur jag inte kan stoppa mig själv efter 1-3 glas alkohol. Jag beskriver också att jag inte har behov av att dricka dagligen, inte ens varje vecka men när jag väl gör det så finns det inget stopp före jag somnar.
Jag måste säga NEJ TACK till alkohol nu både för min egen del och för min omgivning ffa min dotter skull. Jag ska välja att leva ett bättre liv för oss båda och resten av min nära omgivning.
Det kommer finnas svårigheter och tillfällen där jag kommer prövas och frestas....inte minst i juletid. Jag dricker i första hand för att det är gott inte för att jag just älskar alkohol som substans. Men nu ska jag hitta andra goda saker att dricka vid lite festligare tillfällen osv.
Jag kan dock inte så här rakt upp och ner lova att jag aldrig någonsin mer kommer att dricka alkohol, men just nu ska jag ha en paus helst en lång sådan.
Jag tänker att jag kommer att skriva här lite som en dagbok, inte varje dag men då och då. Kanske kommer jag pö om pö berätta vad alkoholen under mitt liv har haft för roll, mening orsak och verkan. Men just nu är jag för sliten från helgens förhoppningsvis sista fyllor....Jag måste piggna till och få bort den inflammationslika känslan med värk och kaos i kroppen.
Ha det fint alla ni som läser och kämpa på med allt vad ni går igenom!
Starkt jobbat att försöka förändra din situation med alkoholen. Jag är lite som dig. Behöver inte dricka dagligen men när jag dricker är det för mycket.
Idag har varit en hyfsad dag om man bortser från sinnessjuka svettattacker mest hela tiden. Antar att kroppen fortfarande håller på att driva ut resterna från helgens konsumtion. Har dessutom massa ryckningar i ögonen, vet inte om det normalt eller onormalt, eller vad det beror på? Igår hade jag världens humörsvängningar men idag har det varit lite lugnare på den fronten, som tur är.
Jag håller fortfarande på att lyssna på boken "skål ta mig fan" Är nu inne på kapitlet där det talas om hur svårt det är att lyckas på egen hand och med egna målsättningar osv. Jag känner igen mig i så mycket av det som sägs. Jag har testat förrut att sätta mål, gränser och regler för hur mitt liv med alkohol ska se ut. Men såklart har jag inte lyckats något vidare. Boken får mig just nu inte att se ljust på tillvaron. Kommer jag aldrig lyckas?
Just idag så är jag hursomhelst inte sugen på att alkohol och i helgen har jag inga festliga aktiviteter inbokade vilket känns skönt och tryggt.
Snart är det julbord på mitt jobb men då det infaller på en vardag har jag lovat mig själv att inte dricka något, eftersom det är jobb dagen efter (inte för att det hindrat mig förr) Men jag tror på riktigt att jag kommer hålla det denna gång. Finns inget annat alternativ.
Hoppas att du inte har blivit alltför modfälld av att lyssna på Skål ta mig fan. Du skriver att du inte ser så ljust på tillvaron när du har hört om att det är väldigt svårt att lyckas på egen hand och med egna målsättningar. Du har testat tidigare och inte lyckats ändra dina vanor på lång sikt. Jag anar ändå att det är någonting annorlunda den här gången! Dina inlägg har en anda av stark motivation och du planerar för att t.ex. hålla dig nykter på jobbets julbord. Du tror att du kommer att klara det, det finns inget annat alternativ. Tilltro till sin egen förmåga är en väldigt viktig ingrediens i en lyckad förändring, den har du redan på plats!
Ett tips, om du inte har sett det, är att testa vårt självhjälpsprogram här på Alkoholhjälpen (under fliken Program) där du kan arbeta på egen hand eller med stöd av en rådgivare. Där finns många strategier som kan vara hjälpsamma, både om man vill avstå alkohol eller dricka kontrollerat.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet
Oj va tiden gick fort sen jag skrev här sist i november. Som för många andra gick det väl sisådär med mitt slutande då. Mellan november sluter av december så blev det tyvärr några rejäla fyllor varav några jag är långt ifrån stolt över. Hursomhelst så kom nyår och jag satte ett fånigt nyårslöfte om att 2020 kommer att vara mitt nyktra år. Jag vet att man inte borde men jag gav mig tillåtelsen till max 3 undantag från nyårslöftet. Dvs. Att jag kommer få dricka vid 3 tillfällen under året OM jag önskar. Jag vet att det är sjukt, men jag vill ha möjligheten OM något stort händer under året, bröllop, resa eller så.
Hursomhelst det har väl gott 5-6 veckor sen nyår och hittills har det gått jättebra. Jag känner mig peppad till nykterheten. Och den sköna känslan när man vaknar varje lördag-söndag utan bakfylla. För att inte tala om känslan att alltid ha huvudet på skaft på måndagen när man går till jobbet istället för andra-tredje dagens baksmälla.... Jag är medveten om att det kan komma ett bakslag gällande drickandet men just nu är jag mycket nöjd över att inte dricka. Jag tar det härifrån och en vecka i taget. Ville bara skriva lite! Hoppas ni har det fint ni alla andra kämpar här inne! ?
Ja nu har jag varit nykter i 3 månader Hurra! Faktum är att det har gått bättre än förväntat. Jag har inte haft något överväldigande sug efter alkohol, men de gånger jag har varit sugen på en öl så har jag tagit nån alkoholfri öl. Känns skönt att det funkar bra men nu sen Covid-19 kom börjar det kännas värre. Mitt humör går upp och ner för varje dag, försöker inte lyssna på så mkt nyheter....Men ändå så nås jag ju om informationen. Jag börjar få mer och mer stress inombords och psykbrytet känns nära. Det är först nu på de här tre månaderna som jag känner att en redig fylla hade suttit fint, mest för att dämpa alla känslor o tankar....samtidigt tänker jag på min dotter. Jag har lovat henne att inte dricka....så då gör jag inte det. Inte idag och helst inte imorn....Men det hade behövts....tror jag. Hur dämpar ni andra era ångestsyndrom och andra obehagliga känslor?
Jag mår också dåligt av allt det här med corona. Ingen går opåverkad ur det här. Men jag känner starkt att ingenting blir bättre av att jag dricker, tvärtom.
Försök fokusera på det positiva med nykterheten ❤️
Bra jobbat med 3 månader, jag är snart där men tar inte ut något i förskott. Jag tycker också coronabevakningen varit en prövning men faktiskt släppte det i mitten av förra veckan och nu har jag känt mig stark att jag klarar så exceptionella omständigheter- nykter.
Har också ”längre tid” som mål. Har inte bestämt än vad det är. Skulle varken våga eller vilja dricka vid enstaka tillfälle. Litar på mig själv, men inte det minsta på alkoholen,
Just nu har jag en period att jag är så tacksam för varje nykter dag, men har lärt mig att det skiftar.
Önskar dig styrka och beslutsamhet!
Hepp....året började fint med 6 månaders nykterhet. Sen kom midsommar då blev det fest och med den så började jag tydligen dricka igen. Som vanligt bara på helgerna, förutom på semestern när det kunde bli lite när som. 2 flaskor vin plus eventuellt nåt mer per kväll kunde det lätt bli inte varje kväll men ändå... Så även nu på höstkanten. Jag har så svårt att fatta att jag sitter med den där jävla beroendegenen som gör att jag inte kan sätta stopp när jag väl börjar. Känns som hjärnan lever ett eget liv och helt får frispel när jag tagit ett glas eller två.....som lätt blir desto fler.
Jag har tänkt på det här många gånger de sista åren, att jag nog måste sluta helt. Jag har sjukdomsinsikt och vet att jag har ett problem, försöker inte på något vis förneka det. Men det är ju så förbannat svårt att säga tack och adjö för alltid....
...jag försöker tänka positivt ibland, att det typ är bättre att ha denna sjukdom än många andra. Denna kan jag ju ändå välja att bli bra ifrån, kanske inte frisk men symptomfri genom avhållsamhet. Med många andra sjukdomar kan man inte göra det valet.
Hursomhelst i lördags lyckades jag att få till en rejäl fylla igen fråga mig inte hur mycket jag drack....minns inte. Men jag skulle vilja kalla det för sista gången och hoppas att det så ska vara.
Jag får börja om och ta en dag i taget. Igår mådde jag inte prima, inte idag heller (än så länge, tidig morgon nu). Känner mig lite tungsint, deppig och likgiltig samtidigt. Men jag har sått ett litet litet frö om att en dag se ljuset i tunneln igen. Jag vet att jag mår så mycket bättre utan alkohol och den vetskapen ska jag försöka hålla fast vid.
Tack för att detta forum finns och alla fina människor som skriver och berättar om sina resor.
Välkommen tillbaka Tezzan, ja vi är många som försökt bemästra a, kontrollera a. Tyvärr är vi maktlösa om vi utvecklat ett beroende. Själv har jag försökt i många år, utan framgång. Så lycka till att slå följe med oss som kämpar mot adjävulen. Jullan
Tack Julian! Ja jag slår följe med er och hoppas på bästa resultat denna gång.
Låter lite hopplöst bara med att vi är maktlösa....ligger nog mycket i det. Men vill ändå hoppas att man kan ta över makten om sitt levene, vet ju också att det är apsvårt.
Nu i eftermiddag när jag kom hem från jobbet skulle jag plocka ur diskmaskinen och där fanns ett vinglas från vad jag hoppas var sista fyllan. När det skulle in i vitrinskåpet så tappade jag det så det gick i typ 3000 bitar. Det kändes konstigt nog lite fint och lite symboliskt som att nu är det slut på drickandet.
Jag har under dagen idag, beslutat mig för ett första delmål och det är total nykterhet fram till årsskiftet först och främst. Sen ska jag fatta nya beslut. Om jag klarar det, så har jag totalt haft 8 nyktra månader detta år och "bara" 4 fyllemånader....det skulle ändå kännas bra på nåt vis. Vet inte om det hänt sen jag jag började med alkohol vid 14 års ålder (bortsett från en graviditet då jag självklart höll mig nykter).
Just nu känner jag mig väldigt pepp på mitt beslut. Hoppas det går vägen.
Jag tycker du tänker helt rätt.
Tänk 8 månader av 12 helt nykter.
Det är inte dåligt ?
Och vad bra att du tog tag i det igen istället för att fortsätta på den onyktra vägen.
Du fixar det här ?
Kram⚘
Dagen har känts rätt okej, bättre än igår. Har gått omkring på jobbet och lyssnat på Alkispodden, fin inspiration där.
För övrigt så går jag runt med mycket funderingar som jag dels har haft förrut, kanske till och med skrev om förra gången jag slutade. Det jag funderar på är begreppen alkoholist, missbrukare, riskbrukare osv. Vad är jag egentligen tänker jag? Som jag skrivit innan så är jag fullt medveten om att jag har problem med alkohol, men jag kan ändå inte identifiera mig som alkoholist. Jag har inte det där ständiga suget efter alkohol. Min tillvaro och tankar kretsar inte helt kring detta förutom nu när jag försöker bena ut vad för slags problem jag har och hur jag ska bli av med dem.
Problemet är ju "bara" att när jag väl börjar dricka så kan jag ju inte sluta förräns det antingen inte finns något mer att dricka eller tills jag somnar och nuförtiden blir det ganska stora mängder. Jag sitter numera nästan helst själv vaken på nätterna och dricker och pysslar med nåt tills pysslandet inte går så bra längre. Blir liksom lite mera kreativ (till en viss gräns). Sen när jag blir trött så tar jag med lite att dricka lägger mig i sängen, kollar runt på telefonen. Till jag somnar. Dagen efter mår jag oftast skitdåligt, kräks ibland och ofta extrem huvudvärk/muskelvärk som inte ger med sig förrän sen eftermiddag/tidig kväll. Jag skulle aldrig få för mig att dricka dagen efter (bara om jag är bortbjuden på fest eller så och då är det jobbigt). Jag mår helt enkelt för fysiskt dåligt för att kunna dricka dagen efter.
Nuförtiden går jag sällan ut på krogen eller på fest, men när jag gör det så är intentionen alltid att gå hem tidigt men likförbannat så är jag alltid kvar till sist.
Så vad är jag enligt er som vet? Är jag alkoholist, missbrukare, riskbrukare eller nåt annat?
Jag hade också lite sådana funderingar i början av min nykterhet. Vad är jag? Nu efter en tid känner jag att det har mindre betydelse. Jag sökte mig till alkoholklinik för att ha hängslen och livrem. I journalen är jag "alkoholberoende". I början kunde jag inte riktigt identifiera mig med den beteckningen heller men allt eftersom tiden går så vet jag att den har jättestor betydelse. Jag var och är alkoholberoende. Det betyder att jag inte kan ta det första glaset för då öppnas "kanalerna" i hjärnan igen och jag kommer hantera alkoholen på MINST samma ovarsamma vis som innan jag blev nykter. Så länge jag inte dricker är "kanalerna" i hjärnan förslutna och jag agerar inte på eventuella signaler. Det är så det ska vara.
Jag tänker att du bestämmer själv vad du vill beteckna dig som. Du behöver inte beteckna dig som någonting alls om du inte vill. Allt är för din egen skull. Hur du behöver tänka och resonera och förhålla dig till din egen alkoholkonsumtion för att hålla dig nykter.
Det känns helt klart vettigt det du skriver. Jag behöver ju faktiskt inte kalla mig något speciellt. Jag får nog fundera lite mer på det där.
Bra liknelse det där med öppna och stängde kanaler. Så ska jag tänka framöver, att jag ska inte öppna kanalerna, för så mycket vet jag, att det klarar jag inte heller.
Japp imorn är det fredag och känner att det ska bli skönt att inte dricka nåt varken imorn eller på lördag. Fast imorn kommer det väl säkerligen kännas annorlunda när fredagsfeelingen slår in. Men jag har bestämt mig för nykter helg och då får det bli så. Veckan har gått fint och peppen att vara nykter sitter kvar, ångesten från sista fyllan avtar mer och mer för varje dag....? Tack för det!
Jag hade en riktigt härlig fredag igår, soffhäng med familjen. Idol, pizza och 2 alkoholfria öl. Sämre kan man ha det. Idag är det lördag och fullt upp med aktiviteter både idag och imorgon, skönt då behöver man inte fundera så mycket på alkohol eller rättare sagt om man ska dricka eller inte. Denna helg är svaret enkelt men är fullt medveten om att det när som helst kan bli svårare att fatta rätt beslut. En dag i taget. ?
Dagen har gått i ett med besök och rundtur i min stad. Kom nyss hem och kan inte sticka understol med att det hade varit gott med ett glas vin till maten, fast samtidigt så känns det helt ok att inte ta nåt. Det som känns värre är dock tanken på att jag kanske aldrig ska få ta det där glaset mer, det känns snudd på deppigt och jag slänger bort den tanken fort.
Tror det här lyckats bli 3 nyktra veckor nu, haft fullt upp och tappat räkningen lite. Det kan nog vara ett bra tecken att jag haft annat att tänka på. Fredag idag och lite smådeppig känsla pga pandemin....allt känns lite hopplöst. MEN....jag försöker haka fast vid de positiva halmstrån som trots allt finns. Denna helg blir också nykter och just nu är jag okej med det. Undrar lite när bakslaget kommer, för det kommer att komma, förr eller senare. Men målet är nykter till 18 januari och det kommer jag att hålla!!! (Hoppas jag) Trevlig helg till er alla! Kämpa på och ge inte upp! Kram!
Söndag kväll och helgen har funkat fint som nykter för mig.
Däremot har jag haft mycket tankar kring min tillvaro nu och min bakgrund/uppväxt. Det är så mkt Jag skulle vilja skriva, men vet inte i vilken ände jag ska börja.
Uppväxten var till största delen helt ok, men mina föräldrar i synnerhet den ena har lite samma problem som jag, dvs att inte kunna sluta dricka när man börjat. Det var lugnt på veckodagarna men på helgen spårade det så gott som alltid ur. De blev helt enkelt sjukt jobbiga när de drack, ibland bråkiga, högljudda, tjötiga. Jag skämdes, tog aldrig hem kompisar på helgerna. Lärde mig med tiden strategier för att styra upp saker hemma, som tex att flytta saker som eventuellt kunde ligga ivägen för att snubbla på, släcka brinnande ljus, cigaretter (på den tiden), vara diplomat, osv osv. Helst måste jag dörren om mig lyssnade på freestyle tills man förhoppningsvis somnade ...ja minnena är många och listan kan göras lång. Det hände inte bara en gång att jag fick hänga med till akuten mitt i natten när någon ramlat och slått upp stora sår osv. Men veckodagarna var som sagt superbra, lugnt, skötsamt....tur var väl det. Jag lovade mig själv att aldrig bli sån, men nästan sån blev jag. Skillnaden är att när jag dricker, helst vill göra det själv och i tysthet för att vara diskret och inte skränig. En annan skillnad är att jag inser att jag har ett problem det verkar inte dom ha gjort.
Det sjuka är att jag lever med en man som också har problem med alkohol men på ett helt annat sätt än mig. Han dricker hela dagarna (lediga dagar/kvällar) mest mellanöl, från morgon till kväll men aldrig så att han blir synbart/märkbart påverkad. För mig är det jättekonstigt att man kan lyckas med det. Klart han kan bli full på fest eller så, men spårar sällan ur. Han och jag lever i två parallella världar med två olika problem. Jag har inte brytt mig så mkt om att han har druckit så mkt innan....Men nu börjar det störa mig, vill inte att vårt barn ska lära sig att det är det naturliga. Hursomhelst han vet att han dricker mycket, gör det i självmedicinerande syfte, att dämpa oro/ångest. Men som sagt han är inte störig/jobbig eller så jag är bara trött på att se en ölburk som en snuttefilt ungefär.
Det känns så underligt att leva med en som gärna dricker lite mest hela tiden samtidigt som jag själv är en sån som dricker 1-2 dagar i veckan och istället dricker sinnessjuka mängder vid dessa tillfällen.
Hursomhelst vet inte vad jag vill med allt flummigt skrivande, bara få något av allt ur mig. Helst hade jag velat ha en helt alkoholfri tillvaro.....Men jag kan inte göra annat än att börja med mig själv.....
Men jag typ hatar knarkare, eller förresten hatar är ett starkt ord jag inte vill använda. Jag börjar om...jag verkligen ogillar knarkare eller egentligen inte personen som knarkar utan det faktum att det känns som drogande personer finns överallt. Nästan dagligen hamnar jag i närheten av en drogmissbrukare på bussen/spårvagnen/tåget. Man sitter öppet och räknar tabletter, men talar öppet, man pratar i telefon om sina droger, vad man ska ta, vart man ska köpa/sälja osv. Det gör ont i mig, jag får en känsla av att det går åt helvete med hela samhället. Fan dom är så unga....tonåringar/unga vuxna. Jag vill inte se men, kan inte, inte se. Jag har barn...mardrömmen är att de hamnar där. Jag vill inte att folk ska köpa okända substanser och sälja till unga. Varför man måste man knarka? Mår alla så dåligt?
Ja jag vet, jag har problem med alkohol men har alltid haft nolltolerans mot droger....jättekonstigt egentligen eftersom alkohol egentligen också är en drog....
Som vanligt var jag bara tvungen att skriva av mig....
Hur ser ni andra på det hela? Å som sagt jag vill klargöra att jag hatar inte personen som drogar men det faktum att hen måste göra det.
5 veckor i nykterhet för mig nu. Nu helg och den blir nykter också. Tacksamhet!
Fantastiskt bra jobbat Tezzan! Beskrivningen av din uppväxtmiljö gör mig bedrövad. Att helg efter helg inte kunna bjuda hem kompisar och behöva agera jour för föräldrar som inte kan ta hand om sig själva. USCH. Tycker du är fantastisk som arbetar med att bryta onda cirklar i din familj nu!
När det gäller drogerna upplever jag lite att det har blivit det som alkohol var för ungdomar för, säg 20+ år sedan. Har en alldeles nylig erfarenhet då det uppdagades att min 15-åring testat Ecstacy. Alkohol har han aldrig testat, men Ecstacy vet han visst mycket om...
Fint att höra att det går bra med nykterheten! Intressant det där med att man stör sig på andra droger men inte alkohol, känner igen det från många håll. Läste om en brittisk undersökning om vilken drog som orsakar störst skada när man även räknar in faktorer som lidande för anhöriga, och drogrelaterade skador som trafikolyckor och sjukdomar. Alkohol toppade listan långt över de andra... Så även om det finns andra droger som är mer beroendeframkallande och får folk att gå ner sig snabbare så tycker jag definitivt att alkohol är en drog, sett till hur många som är beroende och hur mycket skada den gör. Så skönt att slippa alkohol numera tycker jag...
Ja det känns bra att börja ta tag i sig själv och omgivning nu. Men tungt också såklart. Men varje dag jag själv håller mig nykter så är jag ändå rätt nöjd över mig själv.
Det är nog lite som du säger, med dagens ungdomar och droger. Jag har ungdomar i min närhet som har argumenterat om fördelarna med tex hasch mot alkohol. Och det måhända att det kan finnas poänger i deras argument. Men det som bekymrar mig mest är nog att de ungdomar jag ser ute, dels är unga och dels är påverkade vilken tid och vilken dag som helst, oftast ensamma. Så det känns inte som om de drogar ner sig för ett festligt syfte, så att säga. När jag var ung så drack man på fest på helgerna. Aldrig ensam och aldrig när som helst på dagen. (Fanns ju iofs de som hade problem även då).
Hursomhelst känns det tragiskt. Tilläggas bör att jag bor i Göteborgregionen, kanske är det hela mer påtagligt i storstan.
Nog om detta, jag ska försöka fokusera på mitt eget mående, innan jag dömer andra.
Intressant det du skriver, det ligger mycket i det! Undrar hur det kommer att se ut ur ett långtidsperspektiv. Jag tänker att om många unga börjar med droger idag pga lättillgängligt och dåligt mående osv.....hur ska det bli med alla dem sen? Klarar de av att lägga av när "ungdomstiden" är över? Eller blir det värre?
Jag hörde en ung kille som satt på tåget och pratde vitt och brett om sitt och sin väns droger. Han sa till personen i luren, "du har ju REDAN börjat med sprutor och fortsatte med -jag har inte börjat med sprutor ÄN. Det är beklämmande.
Hursomhelst jag är beredd att hålla med om att alkohol också är en drog. Och även om min nykterhet just nu går bra så önskar jag att jag kunde skriva som du, att jag är glad att vara av med alkoholen. Jag vågar inte säga det ännu....men hoppas kunna känna det starkt framöver, att jag faktiskt är av med den.
Ja snart är året slut och jag summerar det med nästan 8 nyktra månader. Först 1 jan fram till midsommar sen bakslag fram till 18 okt då jag slutade igen. Även fast jag hade ett par månaders bakslag så är jag grymt nöjd över mig själv detta år. Herrejösses va mycket bättre jag mår när jag inte dricker. Sen 18 okt har det gått väldigt bra, få stora sug. Det var lite tufft nu runt jul. Hjärnan försökte förhandla sig till att få ta 1 glas portvin på uppesittarkvällen, eller kanske istället 1 irish coffe på julafton eller varför inte 1 julöl till maten . Men NEJ jag stod emot och det blev inget alkoholhaltigt alls. Hurra! Nu kommer snart nyårsafton och hjärnan börjar igen, typ 1 miniflaska champagne kan väl inte va farligt osv...försöker tänka bort även de tankarna. Målet är nykter nyårsafton.
Jag har satt ett första mål på 3 månaders nykterhet och den 18 januari går jag i mål i detta. Dock börjar tankarna redan nu, om hur jag ska få vidare efter det. Ska jag fortsätta sluta, hur länge då? För alltid? Eller inte? Hjärnan vill hitta kryphål, tillfällen då det skulle vara okej för mig att dricka inte för att jag vill bli full, utan för att jag verkligen älskar god dryck i kombination med god mat. Det känns så lamt och trist att äta gott och inte få ta ett gott glas vin till. Men samtidigt är jag väl medveten om att, ifall jag tillåter 1 kryphål så kommer jag snabbt hitta fler. Och den eskalerar det..... Det är mycket tankar i huvudet nu, det är jättesvårt att säga, nej tack aldrig mer. Jag måste sätta ett nytt tidsmål och ta det vidare därifrån.....kanske 3 nya vita månader..... Hursomhelst Gött Nytt År önskar jag er andra!
Åtta nyktra månader under år 2020 är riktigt bra! Skönt också att du verkligen märkt hur mycket bättre du mår som nykter.
Bästa sättet att få tyst på alkoholdjävulens viskande om ”bara lite” är att ryta ”NEJ” direkt. Det kan också vara bra att mentalt ha en lista med gamla fyllesynder som man kan drämma i skallen på hen om hen är ihärdig. Aldrig börja förhandla!
...Så nu har jag klarat mitt första mål med 3 nyktra månader. Det känns fint och bra. Jag har fortfarande inte kommit till den punkt där jag vill lova mig själv att aldrig någonsin mer dricka alkohol. Jag kan bara inte lova mig det i dagsläget. Men jag har beslutat mig för att satsa på ytterligare 3 nyktra månader och därefter fatta nya beslut.
Men jag är otroligt glad och tacksam över att det gått förvånansvärt bra hittills.
Jag har varit nykter i 4,5 månader. Jag säger i nuläget som du, jag vet inte om jag slutat dricka för alltid. Men jag är stolt, glad och tacksam för där jag är i dag! God natt!
Du behöver inte lova någonting. Jag brukar ta beslut en månad i taget. ”Det känns fortsatt bra att vara nykter, jag kör en månad till”. Nu siktar jag på att bli nykter ettåring den 9/2, tjoho!
Det där med att lova att vara nykter eller inte verkar vara en tuff tankenöt att knäcka för många. Jag tänker att det är lite som att stå inför prästen och lova sin partner evig kärlek. Där och då känns det hundra procent rätt. Det är ingen som står där och mumlar ”kanske, men helt säker är jag inte”. Vissa saker bara måste man embrejsa till hull och hår, och sen får allt bli som det blir.
Drack lite idag efrer 4,5 månaders uppehåll. Min sambo fyllde 50 och plötsligt beslutade jag mig för att jag fick dricka lite bubbel idag för att vara med o fira Jag drack ett par glas hann bli lite lätt onykter men plötsligt fick jag galet ont i magen och blev illamående. Detta kom efter maten som bestod av skaldjursmörgåstårta. Det slog mig sen att kombinationen skaldjursmörgåstårta och mousserande vin inte var ett vinnande koncept, då jag troligen lider av histaminintelrans. Därför slutade jag dricka för flera timmar sedan. Har bestämt mig för att inte ha ångest över detta Vill fortsätta med min nykterhet och kommer minnas en supertrevlig dag med familjen. Så kan det bli och så får det vara.
Så kan det vara, superbra jobbat med nykterheten, ett par glas är ju ingen fara så länge de inte genast leder till flera, och det verkar du ju ha satt stopp för.
Hepp.....återfall? Idag har varit en tung dag...gör att jag tyvärr valt att dricka och bryta min nykterhet......just nu känner jag mig stabil trots allt och kommer beskriva närmare imorn, varför
Synd att du mött tunga saker 🙏❤ Hoppas att det inte blir en långvarig återfall. Bra att du kommer tillbaka och analyserar lite vad som hänt.
Måste ändå säga att du lyckats enormt bra med nykterhet och har goda förutsättningar att hitta tillbaka till rätta spåret ❤
Reflektioner kring ett snedsteg! Jag har tänkt skriva ner i flera dagar, varför jag valde att dricka i lördags/påskafton. Men jag har svårt att formulera mig.
Till att börja med blev jag nästan förvånad själv att jag gjorde det. Jag har varit så nöjd med min nykterhet och det har gått bra, det är nog det enda jag har pandemin att tacka för. Jag har under pandemins gång sällan utsatts för frestelser. Inga fester, aw, kalas, middagsbjudningar eller liknande. Det har gjort det enklare för mig.
Men jag är en person som samlar känslor inom mig, bygger på hög. Särskilt de dåliga.
På sista tiden har det varit jobbigt i familjen, en partner som periodvis pga sjukdom kan sova bort mellan 1-3 dygn i sträck per vecka/varannan vecka. Detta gör att jag får ta en högre belastning hemma med allt som ska göras. Jag försöker vara förstående men en helg som påsken när jag inte tillåts få eget andrum ens för en lite stund, då står allt mig upp i halsen. Sen att många i min närhet (tex familj) inte tar pandemin på allvar (som jag själv tycker att jag gör) och måste träffa folk tex för att fira påsk, det gör att jag känner mig mentalt färdig.
På min resa hem från jobbet några dagar tidigare hade någon avslutat sitt liv framför tåget. Jag blev flera timmar försenad men ändå tacksam det jag har. Tankarna hos anhöriga, vilka de nu är. Jag ville bara gråta, kunde inte. Så medan partnern sov drack jag....sen grät. Spänningarna inom mig lättade det var skönt. Tills dagen efter. Ångest. Vad hade jag gjort vad hade jag sagt? Mitt barn var inte glad, inre sambon heller. Sov själv bort hela påskdagen i skuldkänslor och i ångorna och av spriten jag hade druckit upp.
Jag vill inte kalla det återfall av flera skäl tex att jag inte har bestämt att jag har slutat för alltid. Och att jag inte vill titulera mig som alkoholist. Jag vet fortfarande att jag är en person som inte hanterar alkohol särskilt
bra när jag väl börjat dricka. Det får jag förhålla mig till. Det och ångesten över att mitt barn fick se mig full en gång till, fast jag lovat att det aldrig mer skulle bli så.
Nu ett par dagar senare känns det bättre. Har bestämt mig för att vara snäll mot mig själv....inte alltid vara alla andra till lags. Jag måste tillåta mig att få andrum. Jag dricker inte mera.
Så bra att du berättar och reflekterar 🙏💚 många kloka tankar där. Bra jobbat! 👏👏👏
Synd att barnet fick ytterligare en negativ erfarenhet. Men så är det med alkoholen. Vi tror att den är lösningen när det i själva verket är problemet.
Å så var det dags att börja om igen. Nu har det blivit för mycket drickande igen de senaste månaderna. Jag vill tilbaka till då när jag lyckades hålla upp i 9 månader. Mådde så mycket bättre då. Hade en inre plan att sluta dricka 1 januari. Men då jag fortfarande mår mer än skit efter helgens urballning så tänker jag att idag på Lucia, är nog en bra dag att sluta igen. När jag blir piggare kommer jag att förhandla med mig själv, om att få dricka lite till jul och nyår. Jag vet det för jag känner mig själv. Men om jag lyckas avstå, då kommer jag känna mig stark.
Det är så jävla tråkigt att jag inte har några gränser och inte kan säga stopp efter ett glas eller två. Jag har ju vart medveten om det så länge.....men det hjälper inte att veta om man ändå fortsätter dricka.
Jag har fått högt blodtryck sen sist.....känner att jag spelar rysk roulette med mig själv när jag hinkar i mig glas efter glas.
Idag har jag 2:a dagens baksmälla.....men jag är ändå nykter....så måste det förbli nu.
@Tezzan Hej och välkommen tillbaka!
Nu har jag inte läst din tråd än men tänker att du har säkert många bra strategier sedan tidigare som kan hjälpa dig nu igen.
Det blir att kavla upp ärmarna igen och ta fram det där pannbenet som behövs i början 😊.
Hoppas jag får läsa mer av dig och din resa framöver 💖
Usch! Så ligger man här och ojar sig dagen efter igen....
...har läst igenom min egen tråd. Inser att det verkligen har gått upp och ner o fram och tillbaks för mig de senaste åren.
Även om jag inte lyckats hålla mig helnykter den sista tiden så tycker jag att jag har förändrat mina alkoholvanor lite grann. Jag dricker inte lika mycket hemma längre. I takt med att mitt barn blir äldre och mer iakttagande/frågasättande om vad jag dricker osv så har jag faktiskt dämpat mig och dricker väldigt lite eller oftast inget hemma på helgerna så som jag brukade göra innan. Däremot så har jag druckit desto mer under utekvällar/ konserter osv. Senast var igår....jag lovade mig själv att ta det lugnt...men gick det väl? Nej! Jag tappade nog räkningen efter nio öl eller nåt.... Jag tog mig hem i rimlig tid....men kunde jag ta mig till jobbet idag? Nej! Huvudvärken och tröttheten från helvetet och så lite kräkning på det. Hejja mig-eller inte. Så tråkigt att jag inte kan tygla mig....känns nästan som om jag dricker mer/hetsdricker nu när jag dricker mer sällan än förrut. Jag blir så trött på mig själv...varför slutar jag bara inte helt?
Hej,
Var inte för hård mot dig själv. Det du beskriver är väl vad man kallar kontrollförlust, också en typ av alkoholberoende även om man inte dricker så ofta. Att sluta dricka efter typ tre öl är väldigt svårt, då har man liksom redan bedövat den del av hjärnan som skulle hålla koll. Något jag tänker är att det är viktigt att ta tag i problemet, ta den hjälp du behöver, och inte tänka att det går över av sig själv. Sjukvården eller digital hjälp som detta forumet, testa vad som passar dig. Och mitt tips är att börja med tre vita månader för att rensa hjärnan och få lite perspektiv.
Uppdatering! Idag var jag på konsert och drack bara 1 öl innan. Kunde nog skippat den med så här i efterhand, den var ju inte ens god. 😆 Hursomhelst de sista åren har det väl inte varit så många nyktra konserter i mitt liv. Men jag måste påstå att det blir bra mycket intressantare när man är nykter, man noterar så mycket mer som man inte hade gjort annars när man varit dragen. Både bra och dåliga saker. Det jobbigaste är väl dock när fulla människor vill prata med en när man själv är nykter. Åh herregud så mycket ointressant man får höra. 😂. Det värsta är när insikten når en att så där jobbig brukar/brukade jag också vara. För nej tyvärr har jag inte nått helnykterheten men jag vandrar åt rätt håll tror jag. Det blir några steg fram och några steg bak. Men så länge framåt leder så är jag nöjd
@Tezzan Bra att du går åt rätt håll. Och visst är det roligare när man kan höra och se vad som verkligen händer och hur det låter. Tänker då på konserten och inte alla fulla människor…😬
Men herregud var det svårt för mig att sluta då! Ser nu att jag varit med på sidan i över 5 år. Men har jag slutat? Nää.....😒 Ibland är jag supermotiverad och ibland inte.... Just nu borde jag verkligen bestämma mig, men det är inte lätt. Denna helg har det druckits för mycket. Jag har dock klarat mig ifrån värsta baksmällan, som jag nästan alltid har med migränliknande huvudvärk. Men däremot ligger jag här med söndagsångest och extrem trötthet.....jag vet hur skönt det är när man är helt nykter längre perioder....så därför ska jag nog bestämma mig för 3 vita månader. Ja så får det bli....men det blir inte lätt. Nån som vet vart jag ska hitta motivationen?
Dag 2
Nä nu är det verkligen dags att sluta hinka i mig alkohol. I min andra tråd beskriver jag hur jag inte kan stoppa mig själv efter 1-3 glas alkohol. Jag beskriver också att jag inte har behov av att dricka dagligen, inte ens varje vecka men när jag väl gör det så finns det inget stopp före jag somnar.
Jag måste säga NEJ TACK till alkohol nu både för min egen del och för min omgivning ffa min dotter skull. Jag ska välja att leva ett bättre liv för oss båda och resten av min nära omgivning.
Det kommer finnas svårigheter och tillfällen där jag kommer prövas och frestas....inte minst i juletid. Jag dricker i första hand för att det är gott inte för att jag just älskar alkohol som substans. Men nu ska jag hitta andra goda saker att dricka vid lite festligare tillfällen osv.
Jag kan dock inte så här rakt upp och ner lova att jag aldrig någonsin mer kommer att dricka alkohol, men just nu ska jag ha en paus helst en lång sådan.
Jag tänker att jag kommer att skriva här lite som en dagbok, inte varje dag men då och då. Kanske kommer jag pö om pö berätta vad alkoholen under mitt liv har haft för roll, mening orsak och verkan. Men just nu är jag för sliten från helgens förhoppningsvis sista fyllor....Jag måste piggna till och få bort den inflammationslika känslan med värk och kaos i kroppen.
Ha det fint alla ni som läser och kämpa på med allt vad ni går igenom!
Hälsn Tezza, kvinna, mamma, 40+
En dag i taget
Som svar på Dag 2 av Tezzan
Starkt jobbat att försöka förändra din situation med alkoholen. Jag är lite som dig. Behöver inte dricka dagligen men när jag dricker är det för mycket.
Vi får stötta varandra för att ta en dag i taget.
kram
Tack för svar! Ja absolut vi
Som svar på En dag i taget av Lantliv
Tack för svar! Ja absolut vi får stötta varandra i detta, med en dag i taget. Man vill ju så mycket på en gång....men en dag i taget blir bra.?
Kram och ta hand om dig!
Tack för svar! Ja absolut vi
Som svar på En dag i taget av Lantliv
Tack för svar! Ja absolut vi får stötta varandra i detta, med en dag i taget. Man vill ju så mycket på en gång....men en dag i taget blir bra.?
Kram och ta hand om dig!
Dag 3
Idag har varit en hyfsad dag om man bortser från sinnessjuka svettattacker mest hela tiden. Antar att kroppen fortfarande håller på att driva ut resterna från helgens konsumtion. Har dessutom massa ryckningar i ögonen, vet inte om det normalt eller onormalt, eller vad det beror på? Igår hade jag världens humörsvängningar men idag har det varit lite lugnare på den fronten, som tur är.
Jag håller fortfarande på att lyssna på boken "skål ta mig fan" Är nu inne på kapitlet där det talas om hur svårt det är att lyckas på egen hand och med egna målsättningar osv. Jag känner igen mig i så mycket av det som sägs. Jag har testat förrut att sätta mål, gränser och regler för hur mitt liv med alkohol ska se ut. Men såklart har jag inte lyckats något vidare. Boken får mig just nu inte att se ljust på tillvaron. Kommer jag aldrig lyckas?
Just idag så är jag hursomhelst inte sugen på att alkohol och i helgen har jag inga festliga aktiviteter inbokade vilket känns skönt och tryggt.
Snart är det julbord på mitt jobb men då det infaller på en vardag har jag lovat mig själv att inte dricka något, eftersom det är jobb dagen efter (inte för att det hindrat mig förr) Men jag tror på riktigt att jag kommer hålla det denna gång. Finns inget annat alternativ.
Ha det fint alla kämpar!
Hej Tezzan!
Hoppas att du inte har blivit alltför modfälld av att lyssna på Skål ta mig fan. Du skriver att du inte ser så ljust på tillvaron när du har hört om att det är väldigt svårt att lyckas på egen hand och med egna målsättningar. Du har testat tidigare och inte lyckats ändra dina vanor på lång sikt. Jag anar ändå att det är någonting annorlunda den här gången! Dina inlägg har en anda av stark motivation och du planerar för att t.ex. hålla dig nykter på jobbets julbord. Du tror att du kommer att klara det, det finns inget annat alternativ. Tilltro till sin egen förmåga är en väldigt viktig ingrediens i en lyckad förändring, den har du redan på plats!
Ett tips, om du inte har sett det, är att testa vårt självhjälpsprogram här på Alkoholhjälpen (under fliken Program) där du kan arbeta på egen hand eller med stöd av en rådgivare. Där finns många strategier som kan vara hjälpsamma, både om man vill avstå alkohol eller dricka kontrollerat.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet
Tebax...
Oj va tiden gick fort sen jag skrev här sist i november. Som för många andra gick det väl sisådär med mitt slutande då. Mellan november sluter av december så blev det tyvärr några rejäla fyllor varav några jag är långt ifrån stolt över. Hursomhelst så kom nyår och jag satte ett fånigt nyårslöfte om att 2020 kommer att vara mitt nyktra år. Jag vet att man inte borde men jag gav mig tillåtelsen till max 3 undantag från nyårslöftet. Dvs. Att jag kommer få dricka vid 3 tillfällen under året OM jag önskar. Jag vet att det är sjukt, men jag vill ha möjligheten OM något stort händer under året, bröllop, resa eller så.
Hursomhelst det har väl gott 5-6 veckor sen nyår och hittills har det gått jättebra. Jag känner mig peppad till nykterheten. Och den sköna känslan när man vaknar varje lördag-söndag utan bakfylla. För att inte tala om känslan att alltid ha huvudet på skaft på måndagen när man går till jobbet istället för andra-tredje dagens baksmälla.... Jag är medveten om att det kan komma ett bakslag gällande drickandet men just nu är jag mycket nöjd över att inte dricka. Jag tar det härifrån och en vecka i taget. Ville bara skriva lite! Hoppas ni har det fint ni alla andra kämpar här inne! ?
3 månader....
Ja nu har jag varit nykter i 3 månader Hurra! Faktum är att det har gått bättre än förväntat. Jag har inte haft något överväldigande sug efter alkohol, men de gånger jag har varit sugen på en öl så har jag tagit nån alkoholfri öl. Känns skönt att det funkar bra men nu sen Covid-19 kom börjar det kännas värre. Mitt humör går upp och ner för varje dag, försöker inte lyssna på så mkt nyheter....Men ändå så nås jag ju om informationen. Jag börjar få mer och mer stress inombords och psykbrytet känns nära. Det är först nu på de här tre månaderna som jag känner att en redig fylla hade suttit fint, mest för att dämpa alla känslor o tankar....samtidigt tänker jag på min dotter. Jag har lovat henne att inte dricka....så då gör jag inte det. Inte idag och helst inte imorn....Men det hade behövts....tror jag. Hur dämpar ni andra era ångestsyndrom och andra obehagliga känslor?
Kram alla!
Grattis till 3 nyktra månader!
Jag mår också dåligt av allt det här med corona. Ingen går opåverkad ur det här. Men jag känner starkt att ingenting blir bättre av att jag dricker, tvärtom.
Försök fokusera på det positiva med nykterheten ❤️
Starkt
Bra jobbat med 3 månader, jag är snart där men tar inte ut något i förskott. Jag tycker också coronabevakningen varit en prövning men faktiskt släppte det i mitten av förra veckan och nu har jag känt mig stark att jag klarar så exceptionella omständigheter- nykter.
Har också ”längre tid” som mål. Har inte bestämt än vad det är. Skulle varken våga eller vilja dricka vid enstaka tillfälle. Litar på mig själv, men inte det minsta på alkoholen,
Just nu har jag en period att jag är så tacksam för varje nykter dag, men har lärt mig att det skiftar.
Önskar dig styrka och beslutsamhet!
Dag 2 IGEN!!!
Hepp....året började fint med 6 månaders nykterhet. Sen kom midsommar då blev det fest och med den så började jag tydligen dricka igen. Som vanligt bara på helgerna, förutom på semestern när det kunde bli lite när som. 2 flaskor vin plus eventuellt nåt mer per kväll kunde det lätt bli inte varje kväll men ändå... Så även nu på höstkanten. Jag har så svårt att fatta att jag sitter med den där jävla beroendegenen som gör att jag inte kan sätta stopp när jag väl börjar. Känns som hjärnan lever ett eget liv och helt får frispel när jag tagit ett glas eller två.....som lätt blir desto fler.
Jag har tänkt på det här många gånger de sista åren, att jag nog måste sluta helt. Jag har sjukdomsinsikt och vet att jag har ett problem, försöker inte på något vis förneka det. Men det är ju så förbannat svårt att säga tack och adjö för alltid....
...jag försöker tänka positivt ibland, att det typ är bättre att ha denna sjukdom än många andra. Denna kan jag ju ändå välja att bli bra ifrån, kanske inte frisk men symptomfri genom avhållsamhet. Med många andra sjukdomar kan man inte göra det valet.
Hursomhelst i lördags lyckades jag att få till en rejäl fylla igen fråga mig inte hur mycket jag drack....minns inte. Men jag skulle vilja kalla det för sista gången och hoppas att det så ska vara.
Jag får börja om och ta en dag i taget. Igår mådde jag inte prima, inte idag heller (än så länge, tidig morgon nu). Känner mig lite tungsint, deppig och likgiltig samtidigt. Men jag har sått ett litet litet frö om att en dag se ljuset i tunneln igen. Jag vet att jag mår så mycket bättre utan alkohol och den vetskapen ska jag försöka hålla fast vid.
Tack för att detta forum finns och alla fina människor som skriver och berättar om sina resor.
Ha en fin dag alla!
Kram Tezzan
Välkommen tillbaka Tezzan, ja
Välkommen tillbaka Tezzan, ja vi är många som försökt bemästra a, kontrollera a. Tyvärr är vi maktlösa om vi utvecklat ett beroende. Själv har jag försökt i många år, utan framgång. Så lycka till att slå följe med oss som kämpar mot adjävulen. Jullan
Tack Jullan! Ja jag slår
Som svar på Välkommen tillbaka Tezzan, ja av Jullan65
Tack Julian! Ja jag slår följe med er och hoppas på bästa resultat denna gång.
Låter lite hopplöst bara med att vi är maktlösa....ligger nog mycket i det. Men vill ändå hoppas att man kan ta över makten om sitt levene, vet ju också att det är apsvårt.
Men vi får kämpa på ?
Symbolik
Nu i eftermiddag när jag kom hem från jobbet skulle jag plocka ur diskmaskinen och där fanns ett vinglas från vad jag hoppas var sista fyllan. När det skulle in i vitrinskåpet så tappade jag det så det gick i typ 3000 bitar. Det kändes konstigt nog lite fint och lite symboliskt som att nu är det slut på drickandet.
Jag har under dagen idag, beslutat mig för ett första delmål och det är total nykterhet fram till årsskiftet först och främst. Sen ska jag fatta nya beslut. Om jag klarar det, så har jag totalt haft 8 nyktra månader detta år och "bara" 4 fyllemånader....det skulle ändå kännas bra på nåt vis. Vet inte om det hänt sen jag jag började med alkohol vid 14 års ålder (bortsett från en graviditet då jag självklart höll mig nykter).
Just nu känner jag mig väldigt pepp på mitt beslut. Hoppas det går vägen.
Bra tanke
Jag tycker du tänker helt rätt.
Tänk 8 månader av 12 helt nykter.
Det är inte dåligt ?
Och vad bra att du tog tag i det igen istället för att fortsätta på den onyktra vägen.
Du fixar det här ?
Kram⚘
Dag 3 IGEN!
Som svar på Bra tanke av Kaye
Dagen har känts rätt okej, bättre än igår. Har gått omkring på jobbet och lyssnat på Alkispodden, fin inspiration där.
För övrigt så går jag runt med mycket funderingar som jag dels har haft förrut, kanske till och med skrev om förra gången jag slutade. Det jag funderar på är begreppen alkoholist, missbrukare, riskbrukare osv. Vad är jag egentligen tänker jag? Som jag skrivit innan så är jag fullt medveten om att jag har problem med alkohol, men jag kan ändå inte identifiera mig som alkoholist. Jag har inte det där ständiga suget efter alkohol. Min tillvaro och tankar kretsar inte helt kring detta förutom nu när jag försöker bena ut vad för slags problem jag har och hur jag ska bli av med dem.
Problemet är ju "bara" att när jag väl börjar dricka så kan jag ju inte sluta förräns det antingen inte finns något mer att dricka eller tills jag somnar och nuförtiden blir det ganska stora mängder. Jag sitter numera nästan helst själv vaken på nätterna och dricker och pysslar med nåt tills pysslandet inte går så bra längre. Blir liksom lite mera kreativ (till en viss gräns). Sen när jag blir trött så tar jag med lite att dricka lägger mig i sängen, kollar runt på telefonen. Till jag somnar. Dagen efter mår jag oftast skitdåligt, kräks ibland och ofta extrem huvudvärk/muskelvärk som inte ger med sig förrän sen eftermiddag/tidig kväll. Jag skulle aldrig få för mig att dricka dagen efter (bara om jag är bortbjuden på fest eller så och då är det jobbigt). Jag mår helt enkelt för fysiskt dåligt för att kunna dricka dagen efter.
Nuförtiden går jag sällan ut på krogen eller på fest, men när jag gör det så är intentionen alltid att gå hem tidigt men likförbannat så är jag alltid kvar till sist.
Så vad är jag enligt er som vet? Är jag alkoholist, missbrukare, riskbrukare eller nåt annat?
Ha det fint! Hälsningar från en förvirrad själ!?
Bestämmer du själv
Jag hade också lite sådana funderingar i början av min nykterhet. Vad är jag? Nu efter en tid känner jag att det har mindre betydelse. Jag sökte mig till alkoholklinik för att ha hängslen och livrem. I journalen är jag "alkoholberoende". I början kunde jag inte riktigt identifiera mig med den beteckningen heller men allt eftersom tiden går så vet jag att den har jättestor betydelse. Jag var och är alkoholberoende. Det betyder att jag inte kan ta det första glaset för då öppnas "kanalerna" i hjärnan igen och jag kommer hantera alkoholen på MINST samma ovarsamma vis som innan jag blev nykter. Så länge jag inte dricker är "kanalerna" i hjärnan förslutna och jag agerar inte på eventuella signaler. Det är så det ska vara.
Jag tänker att du bestämmer själv vad du vill beteckna dig som. Du behöver inte beteckna dig som någonting alls om du inte vill. Allt är för din egen skull. Hur du behöver tänka och resonera och förhålla dig till din egen alkoholkonsumtion för att hålla dig nykter.
Kram!
Tack för jättebra svar Charlie70
Som svar på Bestämmer du själv av Charlie70
Det känns helt klart vettigt det du skriver. Jag behöver ju faktiskt inte kalla mig något speciellt. Jag får nog fundera lite mer på det där.
Bra liknelse det där med öppna och stängde kanaler. Så ska jag tänka framöver, att jag ska inte öppna kanalerna, för så mycket vet jag, att det klarar jag inte heller.
Tack igen för svaret, det värmer!
Kram o lycka till på din resa!
Dag 5 och snart fredag!
Japp imorn är det fredag och känner att det ska bli skönt att inte dricka nåt varken imorn eller på lördag. Fast imorn kommer det väl säkerligen kännas annorlunda när fredagsfeelingen slår in. Men jag har bestämt mig för nykter helg och då får det bli så. Veckan har gått fint och peppen att vara nykter sitter kvar, ångesten från sista fyllan avtar mer och mer för varje dag....? Tack för det!
Överlevde första fredagen med bravur.
Jag hade en riktigt härlig fredag igår, soffhäng med familjen. Idol, pizza och 2 alkoholfria öl. Sämre kan man ha det. Idag är det lördag och fullt upp med aktiviteter både idag och imorgon, skönt då behöver man inte fundera så mycket på alkohol eller rättare sagt om man ska dricka eller inte. Denna helg är svaret enkelt men är fullt medveten om att det när som helst kan bli svårare att fatta rätt beslut. En dag i taget. ?
Lördagsreflektion
Dagen har gått i ett med besök och rundtur i min stad. Kom nyss hem och kan inte sticka understol med att det hade varit gott med ett glas vin till maten, fast samtidigt så känns det helt ok att inte ta nåt. Det som känns värre är dock tanken på att jag kanske aldrig ska få ta det där glaset mer, det känns snudd på deppigt och jag slänger bort den tanken fort.
Tiden går
Tror det här lyckats bli 3 nyktra veckor nu, haft fullt upp och tappat räkningen lite. Det kan nog vara ett bra tecken att jag haft annat att tänka på. Fredag idag och lite smådeppig känsla pga pandemin....allt känns lite hopplöst. MEN....jag försöker haka fast vid de positiva halmstrån som trots allt finns. Denna helg blir också nykter och just nu är jag okej med det. Undrar lite när bakslaget kommer, för det kommer att komma, förr eller senare. Men målet är nykter till 18 januari och det kommer jag att hålla!!! (Hoppas jag) Trevlig helg till er alla! Kämpa på och ge inte upp! Kram!
Vantrivsel
Söndag kväll och helgen har funkat fint som nykter för mig.
Däremot har jag haft mycket tankar kring min tillvaro nu och min bakgrund/uppväxt. Det är så mkt Jag skulle vilja skriva, men vet inte i vilken ände jag ska börja.
Uppväxten var till största delen helt ok, men mina föräldrar i synnerhet den ena har lite samma problem som jag, dvs att inte kunna sluta dricka när man börjat. Det var lugnt på veckodagarna men på helgen spårade det så gott som alltid ur. De blev helt enkelt sjukt jobbiga när de drack, ibland bråkiga, högljudda, tjötiga. Jag skämdes, tog aldrig hem kompisar på helgerna. Lärde mig med tiden strategier för att styra upp saker hemma, som tex att flytta saker som eventuellt kunde ligga ivägen för att snubbla på, släcka brinnande ljus, cigaretter (på den tiden), vara diplomat, osv osv. Helst måste jag dörren om mig lyssnade på freestyle tills man förhoppningsvis somnade ...ja minnena är många och listan kan göras lång. Det hände inte bara en gång att jag fick hänga med till akuten mitt i natten när någon ramlat och slått upp stora sår osv. Men veckodagarna var som sagt superbra, lugnt, skötsamt....tur var väl det. Jag lovade mig själv att aldrig bli sån, men nästan sån blev jag. Skillnaden är att när jag dricker, helst vill göra det själv och i tysthet för att vara diskret och inte skränig. En annan skillnad är att jag inser att jag har ett problem det verkar inte dom ha gjort.
Det sjuka är att jag lever med en man som också har problem med alkohol men på ett helt annat sätt än mig. Han dricker hela dagarna (lediga dagar/kvällar) mest mellanöl, från morgon till kväll men aldrig så att han blir synbart/märkbart påverkad. För mig är det jättekonstigt att man kan lyckas med det. Klart han kan bli full på fest eller så, men spårar sällan ur. Han och jag lever i två parallella världar med två olika problem. Jag har inte brytt mig så mkt om att han har druckit så mkt innan....Men nu börjar det störa mig, vill inte att vårt barn ska lära sig att det är det naturliga. Hursomhelst han vet att han dricker mycket, gör det i självmedicinerande syfte, att dämpa oro/ångest. Men som sagt han är inte störig/jobbig eller så jag är bara trött på att se en ölburk som en snuttefilt ungefär.
Det känns så underligt att leva med en som gärna dricker lite mest hela tiden samtidigt som jag själv är en sån som dricker 1-2 dagar i veckan och istället dricker sinnessjuka mängder vid dessa tillfällen.
Hursomhelst vet inte vad jag vill med allt flummigt skrivande, bara få något av allt ur mig. Helst hade jag velat ha en helt alkoholfri tillvaro.....Men jag kan inte göra annat än att börja med mig själv.....
Förlåt om jag trampar nån på tårna,
Men jag typ hatar knarkare, eller förresten hatar är ett starkt ord jag inte vill använda. Jag börjar om...jag verkligen ogillar knarkare eller egentligen inte personen som knarkar utan det faktum att det känns som drogande personer finns överallt. Nästan dagligen hamnar jag i närheten av en drogmissbrukare på bussen/spårvagnen/tåget. Man sitter öppet och räknar tabletter, men talar öppet, man pratar i telefon om sina droger, vad man ska ta, vart man ska köpa/sälja osv. Det gör ont i mig, jag får en känsla av att det går åt helvete med hela samhället. Fan dom är så unga....tonåringar/unga vuxna. Jag vill inte se men, kan inte, inte se. Jag har barn...mardrömmen är att de hamnar där. Jag vill inte att folk ska köpa okända substanser och sälja till unga. Varför man måste man knarka? Mår alla så dåligt?
Ja jag vet, jag har problem med alkohol men har alltid haft nolltolerans mot droger....jättekonstigt egentligen eftersom alkohol egentligen också är en drog....
Som vanligt var jag bara tvungen att skriva av mig....
Hur ser ni andra på det hela? Å som sagt jag vill klargöra att jag hatar inte personen som drogar men det faktum att hen måste göra det.
5 veckor i nykterhet för mig nu. Nu helg och den blir nykter också. Tacksamhet!
Grattis till 5 veckor!
Fantastiskt bra jobbat Tezzan! Beskrivningen av din uppväxtmiljö gör mig bedrövad. Att helg efter helg inte kunna bjuda hem kompisar och behöva agera jour för föräldrar som inte kan ta hand om sig själva. USCH. Tycker du är fantastisk som arbetar med att bryta onda cirklar i din familj nu!
När det gäller drogerna upplever jag lite att det har blivit det som alkohol var för ungdomar för, säg 20+ år sedan. Har en alldeles nylig erfarenhet då det uppdagades att min 15-åring testat Ecstacy. Alkohol har han aldrig testat, men Ecstacy vet han visst mycket om...
Kram!
Bra jobbat!
Fint att höra att det går bra med nykterheten! Intressant det där med att man stör sig på andra droger men inte alkohol, känner igen det från många håll. Läste om en brittisk undersökning om vilken drog som orsakar störst skada när man även räknar in faktorer som lidande för anhöriga, och drogrelaterade skador som trafikolyckor och sjukdomar. Alkohol toppade listan långt över de andra... Så även om det finns andra droger som är mer beroendeframkallande och får folk att gå ner sig snabbare så tycker jag definitivt att alkohol är en drog, sett till hur många som är beroende och hur mycket skada den gör. Så skönt att slippa alkohol numera tycker jag...
Tack Charlie70 ?
Som svar på Grattis till 5 veckor! av Charlie70
Ja det känns bra att börja ta tag i sig själv och omgivning nu. Men tungt också såklart. Men varje dag jag själv håller mig nykter så är jag ändå rätt nöjd över mig själv.
Det är nog lite som du säger, med dagens ungdomar och droger. Jag har ungdomar i min närhet som har argumenterat om fördelarna med tex hasch mot alkohol. Och det måhända att det kan finnas poänger i deras argument. Men det som bekymrar mig mest är nog att de ungdomar jag ser ute, dels är unga och dels är påverkade vilken tid och vilken dag som helst, oftast ensamma. Så det känns inte som om de drogar ner sig för ett festligt syfte, så att säga. När jag var ung så drack man på fest på helgerna. Aldrig ensam och aldrig när som helst på dagen. (Fanns ju iofs de som hade problem även då).
Hursomhelst känns det tragiskt. Tilläggas bör att jag bor i Göteborgregionen, kanske är det hela mer påtagligt i storstan.
Nog om detta, jag ska försöka fokusera på mitt eget mående, innan jag dömer andra.
Tack igen Charlie, Ha Det fint! ?
Tack för svar Kennie?
Som svar på Bra jobbat! av Kennie
Intressant det du skriver, det ligger mycket i det! Undrar hur det kommer att se ut ur ett långtidsperspektiv. Jag tänker att om många unga börjar med droger idag pga lättillgängligt och dåligt mående osv.....hur ska det bli med alla dem sen? Klarar de av att lägga av när "ungdomstiden" är över? Eller blir det värre?
Jag hörde en ung kille som satt på tåget och pratde vitt och brett om sitt och sin väns droger. Han sa till personen i luren, "du har ju REDAN börjat med sprutor och fortsatte med -jag har inte börjat med sprutor ÄN. Det är beklämmande.
Hursomhelst jag är beredd att hålla med om att alkohol också är en drog. Och även om min nykterhet just nu går bra så önskar jag att jag kunde skriva som du, att jag är glad att vara av med alkoholen. Jag vågar inte säga det ännu....men hoppas kunna känna det starkt framöver, att jag faktiskt är av med den.
Tack igen Kennie! Ha det fint?
Ca 8 nyktra månader år 2020
Ja snart är året slut och jag summerar det med nästan 8 nyktra månader. Först 1 jan fram till midsommar sen bakslag fram till 18 okt då jag slutade igen. Även fast jag hade ett par månaders bakslag så är jag grymt nöjd över mig själv detta år. Herrejösses va mycket bättre jag mår när jag inte dricker. Sen 18 okt har det gått väldigt bra, få stora sug. Det var lite tufft nu runt jul. Hjärnan försökte förhandla sig till att få ta 1 glas portvin på uppesittarkvällen, eller kanske istället 1 irish coffe på julafton eller varför inte 1 julöl till maten . Men NEJ jag stod emot och det blev inget alkoholhaltigt alls. Hurra! Nu kommer snart nyårsafton och hjärnan börjar igen, typ 1 miniflaska champagne kan väl inte va farligt osv...försöker tänka bort även de tankarna. Målet är nykter nyårsafton.
Jag har satt ett första mål på 3 månaders nykterhet och den 18 januari går jag i mål i detta. Dock börjar tankarna redan nu, om hur jag ska få vidare efter det. Ska jag fortsätta sluta, hur länge då? För alltid? Eller inte? Hjärnan vill hitta kryphål, tillfällen då det skulle vara okej för mig att dricka inte för att jag vill bli full, utan för att jag verkligen älskar god dryck i kombination med god mat. Det känns så lamt och trist att äta gott och inte få ta ett gott glas vin till. Men samtidigt är jag väl medveten om att, ifall jag tillåter 1 kryphål så kommer jag snabbt hitta fler. Och den eskalerar det..... Det är mycket tankar i huvudet nu, det är jättesvårt att säga, nej tack aldrig mer. Jag måste sätta ett nytt tidsmål och ta det vidare därifrån.....kanske 3 nya vita månader..... Hursomhelst Gött Nytt År önskar jag er andra!
Heja dig!
Åtta nyktra månader under år 2020 är riktigt bra! Skönt också att du verkligen märkt hur mycket bättre du mår som nykter.
Bästa sättet att få tyst på alkoholdjävulens viskande om ”bara lite” är att ryta ”NEJ” direkt. Det kan också vara bra att mentalt ha en lista med gamla fyllesynder som man kan drämma i skallen på hen om hen är ihärdig. Aldrig börja förhandla!
Kram ?
3 månader....
...Så nu har jag klarat mitt första mål med 3 nyktra månader. Det känns fint och bra. Jag har fortfarande inte kommit till den punkt där jag vill lova mig själv att aldrig någonsin mer dricka alkohol. Jag kan bara inte lova mig det i dagsläget. Men jag har beslutat mig för att satsa på ytterligare 3 nyktra månader och därefter fatta nya beslut.
Men jag är otroligt glad och tacksam över att det gått förvånansvärt bra hittills.
Så nu kör vi vidare i nykterheten!
Godnatt alla kämpar!
Tezzan
Jag har varit nykter i 4,5 månader. Jag säger i nuläget som du, jag vet inte om jag slutat dricka för alltid. Men jag är stolt, glad och tacksam för där jag är i dag! God natt!
Grattis till 3 nyktra månader!
Du behöver inte lova någonting. Jag brukar ta beslut en månad i taget. ”Det känns fortsatt bra att vara nykter, jag kör en månad till”. Nu siktar jag på att bli nykter ettåring den 9/2, tjoho!
Det där med att lova att vara nykter eller inte verkar vara en tuff tankenöt att knäcka för många. Jag tänker att det är lite som att stå inför prästen och lova sin partner evig kärlek. Där och då känns det hundra procent rätt. Det är ingen som står där och mumlar ”kanske, men helt säker är jag inte”. Vissa saker bara måste man embrejsa till hull och hår, och sen får allt bli som det blir.
Kram ?
Grattis!
Jag gjorde precis som du. 3+3. Sen fanns det ingen återvändo ? Heja!
Åh nej!
Drack lite idag efrer 4,5 månaders uppehåll. Min sambo fyllde 50 och plötsligt beslutade jag mig för att jag fick dricka lite bubbel idag för att vara med o fira Jag drack ett par glas hann bli lite lätt onykter men plötsligt fick jag galet ont i magen och blev illamående. Detta kom efter maten som bestod av skaldjursmörgåstårta. Det slog mig sen att kombinationen skaldjursmörgåstårta och mousserande vin inte var ett vinnande koncept, då jag troligen lider av histaminintelrans. Därför slutade jag dricka för flera timmar sedan. Har bestämt mig för att inte ha ångest över detta Vill fortsätta med min nykterhet och kommer minnas en supertrevlig dag med familjen. Så kan det bli och så får det vara.
Absolut!
Så kan det vara, superbra jobbat med nykterheten, ett par glas är ju ingen fara så länge de inte genast leder till flera, och det verkar du ju ha satt stopp för.
Tack Kennie! Japp det har jag
Som svar på Absolut! av Kennie
Tack Kennie! Japp det har jag satt stopp för. Gött e de! ?
Hepp.....återfall? Idag har…
Hepp.....återfall? Idag har varit en tung dag...gör att jag tyvärr valt att dricka och bryta min nykterhet......just nu känner jag mig stabil trots allt och kommer beskriva närmare imorn, varför
Synd att du mött tunga saker…
Synd att du mött tunga saker 🙏❤ Hoppas att det inte blir en långvarig återfall. Bra att du kommer tillbaka och analyserar lite vad som hänt.
Måste ändå säga att du lyckats enormt bra med nykterhet och har goda förutsättningar att hitta tillbaka till rätta spåret ❤
Reflektioner kring ett…
Reflektioner kring ett snedsteg! Jag har tänkt skriva ner i flera dagar, varför jag valde att dricka i lördags/påskafton. Men jag har svårt att formulera mig.
Till att börja med blev jag nästan förvånad själv att jag gjorde det. Jag har varit så nöjd med min nykterhet och det har gått bra, det är nog det enda jag har pandemin att tacka för. Jag har under pandemins gång sällan utsatts för frestelser. Inga fester, aw, kalas, middagsbjudningar eller liknande. Det har gjort det enklare för mig.
Men jag är en person som samlar känslor inom mig, bygger på hög. Särskilt de dåliga.
På sista tiden har det varit jobbigt i familjen, en partner som periodvis pga sjukdom kan sova bort mellan 1-3 dygn i sträck per vecka/varannan vecka. Detta gör att jag får ta en högre belastning hemma med allt som ska göras. Jag försöker vara förstående men en helg som påsken när jag inte tillåts få eget andrum ens för en lite stund, då står allt mig upp i halsen. Sen att många i min närhet (tex familj) inte tar pandemin på allvar (som jag själv tycker att jag gör) och måste träffa folk tex för att fira påsk, det gör att jag känner mig mentalt färdig.
På min resa hem från jobbet några dagar tidigare hade någon avslutat sitt liv framför tåget. Jag blev flera timmar försenad men ändå tacksam det jag har. Tankarna hos anhöriga, vilka de nu är. Jag ville bara gråta, kunde inte. Så medan partnern sov drack jag....sen grät. Spänningarna inom mig lättade det var skönt. Tills dagen efter. Ångest. Vad hade jag gjort vad hade jag sagt? Mitt barn var inte glad, inre sambon heller. Sov själv bort hela påskdagen i skuldkänslor och i ångorna och av spriten jag hade druckit upp.
Jag vill inte kalla det återfall av flera skäl tex att jag inte har bestämt att jag har slutat för alltid. Och att jag inte vill titulera mig som alkoholist. Jag vet fortfarande att jag är en person som inte hanterar alkohol särskilt
bra när jag väl börjat dricka. Det får jag förhålla mig till. Det och ångesten över att mitt barn fick se mig full en gång till, fast jag lovat att det aldrig mer skulle bli så.
Nu ett par dagar senare känns det bättre. Har bestämt mig för att vara snäll mot mig själv....inte alltid vara alla andra till lags. Jag måste tillåta mig att få andrum. Jag dricker inte mera.
Så bra att du berättar och…
Så bra att du berättar och reflekterar 🙏💚 många kloka tankar där. Bra jobbat! 👏👏👏
Synd att barnet fick ytterligare en negativ erfarenhet. Men så är det med alkoholen. Vi tror att den är lösningen när det i själva verket är problemet.
Nya tag och framåt bara 💚🙏 du är inte ensam 🌸❤🌸❤🌸
Å så var det dags att börja…
Å så var det dags att börja om igen. Nu har det blivit för mycket drickande igen de senaste månaderna. Jag vill tilbaka till då när jag lyckades hålla upp i 9 månader. Mådde så mycket bättre då. Hade en inre plan att sluta dricka 1 januari. Men då jag fortfarande mår mer än skit efter helgens urballning så tänker jag att idag på Lucia, är nog en bra dag att sluta igen. När jag blir piggare kommer jag att förhandla med mig själv, om att få dricka lite till jul och nyår. Jag vet det för jag känner mig själv. Men om jag lyckas avstå, då kommer jag känna mig stark.
Det är så jävla tråkigt att jag inte har några gränser och inte kan säga stopp efter ett glas eller två. Jag har ju vart medveten om det så länge.....men det hjälper inte att veta om man ändå fortsätter dricka.
Jag har fått högt blodtryck sen sist.....känner att jag spelar rysk roulette med mig själv när jag hinkar i mig glas efter glas.
Idag har jag 2:a dagens baksmälla.....men jag är ändå nykter....så måste det förbli nu.
Tack AH för att ni finns.
@Tezzan Hej och välkommen…
@Tezzan Hej och välkommen tillbaka!
Nu har jag inte läst din tråd än men tänker att du har säkert många bra strategier sedan tidigare som kan hjälpa dig nu igen.
Det blir att kavla upp ärmarna igen och ta fram det där pannbenet som behövs i början 😊.
Hoppas jag får läsa mer av dig och din resa framöver 💖
@Ase Tack snälla! Japp nu…
@Ase Tack snälla! Japp nu blir det verkligen att kavla upp ärmarna. Det ska gå att få ordning på nåt vis tänker jag.
Usch! Så ligger man här och…
Usch! Så ligger man här och ojar sig dagen efter igen....
...har läst igenom min egen tråd. Inser att det verkligen har gått upp och ner o fram och tillbaks för mig de senaste åren.
Även om jag inte lyckats hålla mig helnykter den sista tiden så tycker jag att jag har förändrat mina alkoholvanor lite grann. Jag dricker inte lika mycket hemma längre. I takt med att mitt barn blir äldre och mer iakttagande/frågasättande om vad jag dricker osv så har jag faktiskt dämpat mig och dricker väldigt lite eller oftast inget hemma på helgerna så som jag brukade göra innan. Däremot så har jag druckit desto mer under utekvällar/ konserter osv. Senast var igår....jag lovade mig själv att ta det lugnt...men gick det väl? Nej! Jag tappade nog räkningen efter nio öl eller nåt.... Jag tog mig hem i rimlig tid....men kunde jag ta mig till jobbet idag? Nej! Huvudvärken och tröttheten från helvetet och så lite kräkning på det. Hejja mig-eller inte. Så tråkigt att jag inte kan tygla mig....känns nästan som om jag dricker mer/hetsdricker nu när jag dricker mer sällan än förrut. Jag blir så trött på mig själv...varför slutar jag bara inte helt?
Just do it, vänta inte på…
Just do it, vänta inte på motivationen! Tänk på barnen som säkert märker att mamma kommer hem berusad och inte är sig själv.......................
Hej, Var inte för hård mot…
Hej,
Var inte för hård mot dig själv. Det du beskriver är väl vad man kallar kontrollförlust, också en typ av alkoholberoende även om man inte dricker så ofta. Att sluta dricka efter typ tre öl är väldigt svårt, då har man liksom redan bedövat den del av hjärnan som skulle hålla koll. Något jag tänker är att det är viktigt att ta tag i problemet, ta den hjälp du behöver, och inte tänka att det går över av sig själv. Sjukvården eller digital hjälp som detta forumet, testa vad som passar dig. Och mitt tips är att börja med tre vita månader för att rensa hjärnan och få lite perspektiv.
Uppdatering! Idag var jag på…
Uppdatering! Idag var jag på konsert och drack bara 1 öl innan. Kunde nog skippat den med så här i efterhand, den var ju inte ens god. 😆 Hursomhelst de sista åren har det väl inte varit så många nyktra konserter i mitt liv. Men jag måste påstå att det blir bra mycket intressantare när man är nykter, man noterar så mycket mer som man inte hade gjort annars när man varit dragen. Både bra och dåliga saker. Det jobbigaste är väl dock när fulla människor vill prata med en när man själv är nykter. Åh herregud så mycket ointressant man får höra. 😂. Det värsta är när insikten når en att så där jobbig brukar/brukade jag också vara. För nej tyvärr har jag inte nått helnykterheten men jag vandrar åt rätt håll tror jag. Det blir några steg fram och några steg bak. Men så länge framåt leder så är jag nöjd
@Tezzan Bra att du går åt…
@Tezzan Bra att du går åt rätt håll. Och visst är det roligare när man kan höra och se vad som verkligen händer och hur det låter. Tänker då på konserten och inte alla fulla människor…😬
@Amanda L Tack! Ja men…
@Amanda L Tack! Ja men precis! Så är det ju, mkt roligare att minnas också. 👏😀
Men herregud var det svårt…
Men herregud var det svårt för mig att sluta då! Ser nu att jag varit med på sidan i över 5 år. Men har jag slutat? Nää.....😒 Ibland är jag supermotiverad och ibland inte.... Just nu borde jag verkligen bestämma mig, men det är inte lätt. Denna helg har det druckits för mycket. Jag har dock klarat mig ifrån värsta baksmällan, som jag nästan alltid har med migränliknande huvudvärk. Men däremot ligger jag här med söndagsångest och extrem trötthet.....jag vet hur skönt det är när man är helt nykter längre perioder....så därför ska jag nog bestämma mig för 3 vita månader. Ja så får det bli....men det blir inte lätt. Nån som vet vart jag ska hitta motivationen?