av Borgward

Hej,

Jag har varit en fest och partykille sedan 20-års åldern. Aldrig blivit våldsam, aldrig gått överstyr och tappat kontrollen. Men det har varit mycket fest.
Av och till har jag haft insomningsproblem sedan jag var runt 30. För 5-6 år sedan har mitt drickande eskalerat. Jag har ett jobb med 120 hotellnätter om året och i princip dricker jag alltid då. Dessutom helger och ledighet. Summa summarum 250 kvällar på fyllan varje år.
Varje gång 1-2 fl vin. Dricker lite öl också, men inte sprit.
För drygt 3 år sedan började mina sömnproblem bli jobbiga, låg 2-3 timmar innan jag somnade. Men aldrig när jag drack vin. Då somnade jag snabbt.
Började se ett mönster att jag drack för att somna. Beslöt då att ta hjälp av insomningstabletter Immovane. Helt plötsligt upptäckte jag att jag inte somnat naturligt på över ett år, antingen tabletter eller a.
Senaste två åren har dessutom en jobbig ångest krypit på. Har sökt för ångesten och sömnsvårigheterna, och har alltid tonat ner a intag på fråga om hur mycket jag dricker. Så kring midsommar googlade jag på sömnproblem och alkohol och insåg att det finns ett samband.
Har ju känt de senast 5-6 åren att jag dricker för mycket. Men alkis - absolut inte.
Gjorde testet på alkoholhjälpen och det är ju solklart att jag är alkoholist.

Den 5:e augusti drack jag sista gången. Jag hoppas att bli av med ångest och börja sova igen. Det är inte så svårt faktiskt, alltså att inte dricka. Sömnen är värre, två nätter har jag inte somnat alls, de andra har tagit mellan två till sex timmar innan John Blund kommer. Någon som har erfarenhet av det?
Har inte känt så mycket sug. I veckan började jag jobba och igår bodde jag på hotell, kom sent så det gick bra.
I dag kom jag till hotellet vid 17:30 och normalt skulle jag sökt upp en bra krog och satt i mig en två eller tre rätters med vin. Har haft sug idag, speciellt när jag gick utanför den restaurang jag brukar gå till i denna stad. Tog i stället en lång promenad och åt på ett ställe som jag inte förknippar med a. (snabbmat)

det är så många kloka på detta forum och det skulle vara intressant att läsa om det är någon annan som har tankar kring sömn och alkohol.
Ser fram mot stöd och hjälp här.
Jag är helt ensam med detta, min fru tror inte att jag har något problem. Hon dricker kanske en halv flaska i veckan fördelat på flera tillfällen. Hon kan typ hälla upp ett halvt glas och bara dricka till maten - har ni hört något så löjligt (smile)
När jag tackade nej till ett glas rosé i helgen, tyckte hon jag var tråkig. Hon har inte fattat att jag alltid dricker på mina resor, och märker inte mina extra glas när jag lagar mat, går ut i köket för att hämta ditt eller datt och passar på med ett glas till. Det märks inte på mig. Förutom bäverbajs i munnen dagen efter, huvudvärk, ångest, sömnproblem, självförakt... ja listan kan göras lång.
Phuu!

Sisyfos
tis, 2016-01-05 - 20:25

Dåså, ett vitt januari. Det ger ju en bra grund. Har du inte bestämt dig då kanske du ska köra på vitt en mån till. Tror det tog ett par vita mån för mig innan jag lugnat ner mig i nykterheten. Lycka till!

Borgward
ons, 2016-01-06 - 02:41

Det är jobbigt att inte somna. Nu 6:e natten i rad, somnar runt 04-05, går upp runt halv nio. Det är som att alkoholen slipat ner min förmåga att somna. När jag hållit upp ca tre veckor kommer sömnen sakta tillbaka. Har insett att en orsak till att jag hamnat här är min självmedicinering. Om än så lite A så somnar jag inom bara någon kvart. Problemet är att det inte tenderar att bli så lite A. Tvärtom har det under åren blivit mer och mer. I kväll drack min fru ett glas vin, och jag kände stanken av alkohol från henne flera timmar efter hon hade tömt sitt enda glas.
Avtändande. Också för att jag tänker på hur jag sjäv luktar de kvällar jag leker med A.

Borgward
fre, 2016-01-08 - 01:43

Funderar mycket kring roten till mitt drickande. Även Nackdelar och fördelar. Det blir rörigt.
Annars har det varit 8 vita dagar utan uns av sug. Men jag är programerad sedan säkert 25 år at januari är vit.
I natt lyckades jag somna före kl 03:00. Framsteg.
Ni som läser mig ser att mina inlägg är på natten.
Det finns så många lager på löken och jag måste skala dem alla, det tar tid. Processa och bearbeta varje ny insikt, som även måste prövas och omprövas.
Självkänsla, mindervärdighetskomplex, narccesist, uppblåst, självgod, ja, allt rymms i mig. Märkligt.

Tack alla som lägger en kommentar. Jag blir glad och tacksam över att känna ert stöd. Liksom jag vill ge er mitt stöd. Är dålig på att kommentera de som vill hjälpa mig vidare.
Skriver nog mest för mig själv, hindrar inte att jag blir berörd av reaktioner.

Kram

Borgward
sön, 2016-01-10 - 02:07

Ja, jag är rädd. Livrädd. Rädd för döden, rädd för att få cancer - inte minst av A - rädd för att få dålig ekonomi. Men jag är lika modig, väljer att meditera, gå djupt in i mig själv,se vad som finns där och hur det blivit så. Se nyktert (om uttrycket ursäktas) på det faktum att kontraster, ljus och mörker. En "allt eller inget" personlighet. Men upplevt glädje, är social och uppfattas som trevlig.
Gjorde resan från en litet tjockt barn som inte var vidare populär, till tonåring som inte fick några tjejer. Något hände vid 16-18 års åldern, jag växte till mig, fick en kropp att dö för i gymmet. Etablerade mig som modell, med bra och välbetalda uppdrag, min mer än heltidssysla mellan 25-30 års åldern.
Nu vid 50 ser jag en analkande ålderdom, och finner tröst och trygghet i den tanken.
Mitt liv är salt och socker. Men jag känner, är så tacksam att jag känner, att jag som medelålders man kan gråta när den käslan kommer. Jag stannar i känslan och känner att jag lever.
Och Vilja. Huvudet på spiken min kamp är mot A, men även till roten till A - räddslan. Som står i vägen för lycka och ett liv i liv.
Kram

Sisyfos
sön, 2016-01-10 - 07:14

Ja Bogward, ibland tror jag att man måste se över särskilt de där känslorna som fanns när man var ett tjockt, inte vidare populärt litet barn. Självkänslan sitter mycket i det tror jag. Sen tror jag att du är en god bit på väg när du reflekterar och skriver här. För det handlar ju om att acceptera sina tillkortakommanden. Och ha lite förståelse och acceptans för sig själv. Att inte slå sig hårt när man inte är fantastisk på alla områden. Kämpa vidare Bogward och skaffa dig en plan för februari.

Borgward
tis, 2016-01-19 - 23:56

Tack för era kommentarer, jag ser det nog lite så själv. Fast jag vet inte om jag är extraordinärt motsägelsefull. Men jag är tydlig med att jag är "allt eller inget", extrempersonlighet i någon mån. Jag gissar att de flesta av oss är komplexa och samansatta av så många puzzelbitar, historier, relationer ( både aktiva och inaktiva) som djupt påverkar oss. Lager för lager virar vi in oss, likt en lök. Allt för att skydda det inre barnet. Det som kanske blivit sviket, ignorerat, mobbat eller till och med misshandlat. Skal läggs på skal för att skydda, och mellan lagren döljer sig historier som får en påverkan över hur vi fungerar nu. Själv vill jag tränga genom skalen, lyfta upp gamla lögner och kanske sanningar i ljuset för att få demonerna att skingra sig. Till slut hittar jag det lilla barnet, som jag då får en chans att stifta fred med och ta hand om, ett sätt att skapa trygghet.
Nåväl, fortsatt nykter i januari. Börjar forma en strategi för att hålla mig nykter även i februari.
Livet är faktiskt ganska ljust nu.

farmor
ons, 2016-01-20 - 08:50

En träffande bild, som tydligt beskriver hur vi skyddat det rädda lilla barnet inom oss med mer eller mindre lyckade skal. Jag tycker också att bilden av trädets årsringar är tänkvärd. Den ålder och person jag är idag har alla åldrar, tider och erfarenheter inom sej. Där finns det lilla barnet, tonåringen, den unga vuxna, medelåldern...Ja alla tider och dagar som har gått är lagrade innanför barken. Allt som har format mej till den jag är idag. Erfarenheter som jag önskat slippa, men som lika fullt finns där.
Att få leva fritt i och mellan alla åldrar blir mer och mer spännande. Jag tänker att det lilla otrygga barnet som visar sej omfamnas av den vuxna farmor som också finns just nu. Det får lov att vara så. Det är okej. Har man tur så finns det en farfar som kramar om barken. Men allt där innanför är ändå bara mitt eget, mina egna årsringar.
Är det nån som fattar vad jag menar?? Jag ? gör det ?. Hahaha, jag får väl se vad ni säger...

Borgward
fre, 2016-02-05 - 01:24

Så blev januari till februari. Redan i tisdags satte jag in en flaska champagne i självmedicineringen. Bortförklaringen var ett lycket drag på jobbet.
Jag är för sorglig.

Sisyfos
fre, 2016-02-05 - 07:29

Ja, det är verkligen så eländigt det känns när man återigen dricker fast man inte vill/ska. Jag tänkte att det var omöjligt att sluta där på slutet av mitt drickande... Kanske också för att jag inte var beredd att ta klivet och sluta helt. DU är inte sorglig Borgward. Det går att sluta, du har gjort det förr. Om du bestämmer dig så kan du. Bestäm dig för att köpa A-fritt att fira med nästa gång. Känns lite tråkigt och halvtomt i början. Men när kvällen lider upptäcker man att det är jäkligt skönt att vara nykter. Sömnen... och sen dagen efter... Vilken fest!

Musiqa
sön, 2019-09-15 - 23:08

Hej!
Jag är så trött på att mitt liv bara handlar om att dricka (i mitt fall vin). Allt jag tidigare värdesatt och längtat efter har mist sin betydelse glans. Livet känns så himla tomt och trist utan kicken från vinet. Fast jag vill inte ha det så här! Jag vill leva ett kreativt liv. Måla, sy, odla, skriva, sjunga, dansa... jag är så rädd och fattar inte hur jag ska komma vidare....

Saju
ons, 2020-01-08 - 00:22

Hej! Första och milt sagt olustiga gång jag skriver här. Har följt sidan ett längre tag men aldrig vågat uttala mig. Nu sitter jag här efter julledigheten och har börjat försöka ta tag i mitt alkoholberoende. Började i går, blev livrädd för ev allvarliga abstinens och genomlevde en natt med växelvis köldfrossa/svettningar och ingen sömn. Blev inget jobb idag... Dricker nu ca 2 flaskor vin/dag. Behöver vara ”snubbligt” berusad för att alls kunna sova, tydligen. Ikväll åt jag tre Theralen men utan effekt. Som så många andra dricker jag för att klara av mitt liv. Men det håller inte. Om jag måste dricka för att orka med med matlagning, tvätt och tre barn med väldigt särskilda behov så innebär det att jag somnar sent extremt onykter och vaknar därefter. Senaste halvåret har det gått ut över mitt jobb, är för trött. Ibland kan jag inte äta min lunch utan att bestiken skakar eller jag måste hålla vattenglaset med båda händerna! Tror aldrig att barnen har upplevt mig som full, även om de noterar att mamma dricker vin. Tonårssönerna konstaterade att de aldrig sett mig full (vilket ju inte är sant) men jag verkar inte ändra vare sig personlighet eller basfunktion hos mig förrän jag somnar. Båda barnen, och maken, behöver lågaffektivt bemötande, vilket jag tycks bemästra bäst med (trots) hög alkoholhalt. Jag behöver stöd med att sluta. Behöver uppmuntrande ord och gärna goda tips. Flertalet andra i min familj behöver mitt stöd i olika möten med samhället, har inte utrymme varken mentalt eller tidsmässigt för egna aktivitetsstöd, såsom psykolog, program, internat eller annat. Vet vad ni tänker, men i en begränsad värld av tid och ork så går det mest aktiva timmarna till barnen) först då deras behov inte kan avvakta en mammas halvår på rehab. Ledsen för långt inlägg men, hjälp! Råd och stöd, snälla?! Tack!

Se klart
ons, 2020-01-08 - 00:34

Hej, jag är också ny här, och tönker att i det rätt så ofria livet vi levat/lever i relation till alkohol, så måste friheten att skriva som en vill, vara helt ok :)
Jag tänker kring detta med fester och förväntningar att det är andras problem - om du inte dricker. Alltså, om de har problem med det. Jag tycker människor är snabba med; äh, tre månader, gör ett undantag! Lockar mig inte alls men insikt om andras förväntningar.
Vad gäller sömnen; känner igen. Tampats i åratal. Har dock sovit gott under vita månader. Men tror att mina sömnproblem initialt, piskat upp alkoholbruket. Stressen att inte somna, barn som ska upp, jobb som inte ”går” att vara sjuk ifrån.
Ja, inga nyheter men vad bra att du skriver här och att du verkar känna dig lugn i ditt beslut.

Charlie70
ons, 2020-01-08 - 08:50

Hej Saju! Vi är fler i din situation med barn med särskilda behov. Jag är inne på min tredje vecka nykter nu. Just nu har jag det svårt med suget. Du får gärna läsa min tråd och se om du finner stöd i den. Att vara aktiv här på forumet är ju tidsbesparande har jag konstaterat. Det är ju det vi behöver, tidseffektiva åtgärder. Det finns också ett program här som jag anmält mig till och genomför efterhand. Sedan tror jag det är bra att ha åtminstone någon att hålla i handen IRL. En vän eller en terapeut. Det är de tipsen jag har att komma med just nu. Bra att du tar tag i detta nu! Det är aldrig för sent. KRAM!