Jag vill inte leva så här.

Profile picture for user Rolf

Jag behöver verkligen ändra mina vanor och jag börjar tappa tron på mig själv att jag har förmågan att ändra mitt beteende.

En början är att skriva om hur jag mår och på så vis påminna mig själv om varför jag behöver ändra mina vanor. Just nu kan jag inte sova, det kunde jag inte igår heller och i förrgår var jag bakis efter två och en halv flaska vin från dagen innan. Jag känner mig trött, utarbetad efter en längre period av ett svårt uppdrag. Jag har dövat mina ångestkänslor med alkohol om kvällar och helger för att kunna fly undan alla tankar och få ro att varva ner. Träningen la jag på hyllan för många månader sen, det har inte hunnits med. Och nu sitter jag här med abstinensen, ångesten, känslan av oro i kroppen och suget efter att dricka mig onykter för att slippa att må dåligt. Fredagen orkade jag bara inte hålla tillbaka, sista dagen innan julledigheten, drack normalt med sambon men ville inte sova i tid. Titta på TV-serier själv och drack tills jag inte kunde gå längre.. Jag hade bestämt mig redan då att detta var sista fyllan. Nu har det gått två dagar nykter och jag behöver hitta alla knep i boken för att fortsatt hålla mig just så, nykter.

Profile picture for user Nussen

Det här är mitt första inlägg i forumet, och jag vill precis som du ta tag i mitt missbruk av alkohol. Jag fick till viss del ordning på det medans jag jobbade, men när jag började plugga på distans och kunde sätta mina tider själv så har det gått utför, det känns som Fredag hela veckan.. för mig själv. För mig verkar det som att du mer befinner dig i oros-stadiet? Det gör jag ibland med under de dagar som jag dricker under ca 40cl sprit, då mår jag rätt bra dagen efter. Men jag kan lova dig att de dagar när jag dricker mycket mer, t.ex. vid fester så mår jag otroligt dåligt dagen efter, och då menar jag inte vanliga "bakfyllor" med trötthet och huvudvärk, jag mådde så dåligt för någon vecka sedan så att jag fick gå och lägga mig för att jag på fullt allvar trodde att jag skulle dö. Det kan eskalera väldigt fort, även om inte dödsångesten finns där så finns alltid risken för krampanfall och Delirium Tremens. Jag kommer att söka vård och hjälp för det, för jag vet att jag inte kommer kunna klara det själv, jag behöver mål att nå upp till och se fram emot, för mig blir det lite lättare då. Jag råder dig att söka hjälp också, man har så otroligt mycket att förlora på ett missbruk!
Du är fortfarande samma person som du var för ett år sedan, du behöver inte tappa tron på dig själv.
Sist när jag slutade dricka så drack jag sockerfri läsk och alkoholfri öl, det fungerade bra och känslan var att jag kände mig upprymd över att ha klarat det. På samma gång så lurade jag hjärnan automatiskt att "nu dricker jag öl". Jag hoppas att mitt inlägg på något vis hjälper dig!

Profile picture for user Rolf

Som svar på av Nussen

Hej Nussen. Då gör vi det! Låt oss stå ut med ångesten och sömnlösheten, tristessen eller vad det nu är som vi känner när vi kommer till den punkten som får oss att triggas till att dricka. Varför tror jag inte på mig själv. Jag har varit här förr, om och om igen och varje varv på skivan så blir det ett snäpp värre, min kropp mår sämre, min ångest blir värre, mitt drickande blir mer omfattande, toleransen ökar, min hud ger upp. Jag börjar mer och mer tvivla på min kunskap om att kunna ändra mina vanor för att jag är här igen. Men en sak vet jag av erfarenhet, jag kommer att ha ångest och må skit ett tag framåt. Det svåra är för mig att inte hamna här igen. Jag är just det, samma person som jag var för ett år sedan, alkoholist, någonstans behöver jag bli något annat än det jag var då och nu.

Mitt mål är att må bra och kunna njuta av livet utan att vara bakis, trött, tjock. Vara mer närvarande och se till mig själv, mina barn och min fästmö. Helt enkelt få ut mer av livet utan ångest som är orsakad av alkohol.

Profile picture for user Rolf

Dag 3 - Känner en tomhet och saknad att kunna döva alla jobbiga små konflikter som dyker upp. Saknar att kunna ursäkta sig och fylla på glaset när en situation eller dialog blir lite jobbig som man gärna vill undvika. Doften av julmat, vin, snaps kopplas lätt till ett sug som ständigt påminns. Julafton, den fösta nykter utan en droppe alkohol i mitt vuxna liv. Blir tyst och tillbakadragen, jag är trött, känner att sömnbristen tar på mitt tänkande och förmågan att vara social. Är glad att se min familj, barn, föräldrar nära och kära men samtidigt så känner jag mig som ett skämt, en som inte kan klara av det "normala". Fick en flaska whisky i julklapp och blir glad för omtanken av den som gav mig den samtidigt som jag vet att jag inte kommer kunna dricka den, den får bli en bjud whisky till de som kan och tål alkohol.

Jag är glad att jag stod emot, en dag till.

Profile picture for user FinaLisa

Tänk vad skönt att vakna utan bakrus idag?
Det är grymt bra jobbat att du redan gjort de första dagarna!
Det blir bättre och snart kommer det kännas som det nya "normala"
För hur normalt är det egentligen att bedöva sig med gift? ☠️?

Kämpa på Rolf, du klarar detta för du vet att du är på rätt tåg, Framgångståget ????!!
Lycka till ?
Kram??

Profile picture for user santorini

”Jag vill inte leva så här” skriver du Rolf. Där har vi alla varit, det är bra att starta därifrån. Från botten. Forumet är också en bra plats att starta på. Här har vi alla upplevt mer eller mindre samma saker. Vi vet vad det handlar om.
Nu har du redan startat och klarat några dagar. Det blir säkert jobbigt ett tag och mycket tankar hit och dit. Håll fast vid nykterheten. Alkoholdjävulen kommer att försöka intala dej att det inte är nån fara, att du överdriver och att du visst kan dricka lite. Se, du klarade ju flera dar! TRO INTE PÅ DET! Bestäm dej klart och tydligt för att du under inga omständigheter får ta ett glas. Ha en månad som första mål t.ex om det känns lättare så. Men för att komma över tröskeln till varaktig nykterhet måste du bestämma att du inte kommer att dricka, no matter what. Töm ut whiskyn du fick i julklapp om du inte kan ge bort den omedelbart. Ha inte alkohol i din närhet den första tiden. Att tömma ut sprit svider men det svider värre att ha den hemma då suget kommer. Det svider värre att dricka upp den För du kommer att bli sugen. Sug är inte farligt och kan inte tvinga en att dricka. Sug går om.

Jag lovar, det går att bli fri! Man behöver inte leva så där. Håll bara ut. Det tar olika länge men om man inte ger efter så blir det lättare undan för undan. Kom bara ihåg att inte tro att du kan lära dej dricka ”normalt”. Det kan man inte då man druckit sej till ett beroende. Då man har ett osunt förhållande till alkohol. Om några veckor, månader känns det redan riktigt bra. Man blir euforisk av att stå emot, av att frigöra sej från beroendet. Det går!

Profile picture for user siggestardust69

Santorini
Du är bara såå bra. Jag läser och sug..er ? in varje ord. Läste det igen och igen. Vi Du är så viktig för oss Santorini, vi behöver förebilder som kan öppna dörrar & visa vägen.
Ett innerligt tack ?.
Ska lösa detta inlägg när suget kommer.
Kram Sigge

Profile picture for user FinaLisa

Rolf, det Sigge skriver är sant!
Santorini gör verkligen skillnad för många hör på forumet ???
Hennes trådar är så givande att läsa. Man får så bra insikter och tankar som hjälper en att hålla nykterheten.
Så tacksam för detta?
God fortsättning på julen?

Profile picture for user Humle

Jag är oxå på! Nu gör vi det här!!!
Det måste gå lära om när det kommer till att hantera sina känslor med alkohol.
Vi förtjänar bättre!
❤️❤️❤️

Profile picture for user Rolf

Dag - 4 Den första morgonen som jag valde att sova tills jag vaknade på länge. Jag blev väckt av min sambo kl 10:30 och blev påmind om att skjutsa mina barn till mitt ex. Jag hade tänkt att äta en julgröt med barnen men fick helt enkelt ändra planerna. Ännu ett svek för att jag under lång tid inte har skött min hälsa. Men jag är nykter inte bakfull och vaknar ändå med en känsla av att jag har lyckats med något som jag har lovat mig själv länge, att hålla mig nykter. Kollade om jag kunde komma senare med exet och fick tid till mig själv och barnen för en frukost utan stress. Hemma igen på eftermiddagen står julstöket kvar sedan gårdagen inklusive, glögg, vin, sprit, öl. Tänker att jag inte ska bråka med sambon om att hjälpas åt, hon vill men har svårt att enas då hon känner sig kontrollerad och styrd. Jag väljer att skita i vad hon tycker och tar hand om stöket själv, jag har energi och mår hyfsat bra, vem som gör vad är i slutändan är detsamma så länge man bidrar. Det känns bra att jobba med kroppen och få saker gjort. Det var länge sedan jag hade viljan av att ta tag i något och känna att jag har ork för det. Jag vet även av erfarenhet att dessa stunder kommer och går så det är bäst att passa på.

FinaLisa – Håller med dig, det är underbart att inte vakna bakis. Och tack för dina peppande ord de hjälper och det hjälper att veta att det finns ett nytt normalt utan att tillföra för kroppen främmande substanser för att klara av ångest, smärta, sorg och motgångar. Vet logiskt att det är det normala, nu ska jag ska jag även lära mig det i praktiken. Fragångståget it is! Tack för tippset om att läsa Santorinis trådar, ska ta mig tid vid tillfälle.

Santorini – Får känslan av att du har erfarenheten och lyckats med det som är för mig så svårt d.v.s. att inte trilla dit igen efter en lång tids uppehåll. Just nu tar jag en dag i taget, men det är i det långsiktiga som min oro och osäkerhet finns. Att klara en månad är inte lätt, motivationen finns och jag kan genom forum, dagbok, verktyg påminna mig om min motivation till mitt beslut. Sen suddas motivationen ut när tiden går och ens tidigare bekymmer blir avlägsna. ”Men för att komma över tröskeln till varaktig nykterhet måste du bestämma att du inte kommer att dricka, no matter what” Detta är antagligen nyckeln till framgång. Men jag har inte gjort upp med ett binärt nej och jag vet att det är det här jag behöver jobba med. Sorgen av att aldrig mer dricka ett glas, sorgen över att inte kunna få känna ruset och den eufori som alkoholen ger. Att acceptera att jag möjligt inte någonsin kan ta ett glas igen. Min skiva snurrar just runt kring detta, nykter ett tag och sen tripp, trapp trull så är jag tillbaka i gamla mönster. Du har rätt jag vet det – men jag behöver jobba med min acceptans av detta och just nu är jag fortfarande i förnekelse bara genom att skriva på forumet – ”Förändra ditt drickande”. Ska inte skriva med om detta just nu, jag får återkomma om detta.
Jag kan inte hälla ut alkoholen i mitt hem då det skulle innebära att jag kräver att även min sambo ska avstå. Mitt drickande är inte hennes bekymmer och jag tänker inte göra henne medberoende, det är mitt ansvar allena och ingen annans ansvar.

Humle – Yes indeed, Låt oss bestämma att det går, allt annat är otänkbart. Vi kan och det går. Frågan är bara vad vi behöver för att lyckas och sen hålla vid våra beslut. Jag behöver ständigt påminna mig och samtidigt hitta nya sysslor som ger mig mening. Under en tid kommer jag bli deprimerad och inte känna någon mening, men jag vet att det går över och mina nya sysslor kommer få mening. Jag föreställer mig att det är kemi i min hjärna som behöver hitta ett nytt nuläge som är utan alkohol, det tar bara lite tid. Men just nu tar jag en dag i taget och har hopp om förändring.

Tack för stöd och god fortsättning

Profile picture for user santorini

Att ge upp alkoholen är svårt. Det är helt okej att sörja. Jag liknar relationen med alkoholen som med ett destruktivt förhållande. Det är svårt att bryta fast man vet att man måste. Alkoholen är en dålig vän. Den lovar så mycket men man blir ständigt sviken och misshandlad. När man blivit beroende finns det tyvärr ingen annan väg än att sluta. Det finns såna som menar att man kan lära sej att kontrollera sitt drickande. Tja, jag känner ingen som lyckats. Jo det kan gå en tid och kanske åratal. Med då blir det just det, ett evigt Kontrollerande. Vad är lagom och vad är för mycket. Om man slutar blir man fri. Och tro mej, det är en känsla som uppväger sorgen. Så småningom.

Du har helt rätt i att du inte ska försöka styra din sambos drycker. Jag missförstod. Att hålla sej nykter är helt ens eget ansvar.

Det stämmer att jag vet vad jag pratar om. Annars skulle jag inte skriva så tvärsäkert. Nu har jag varit nykter i 7,5 år. Gjort flera försök tidigare, klarade 1,5 år innan jag trodde att jag var botad och kunde ”ta ett glas”. Flera års nedförsbacke innan nästa försök som höll några månader. Då skulle jag på en veckas semester i södern och tyckte att om jag dricker en vecka på semestern så räknas inte det utan jag slutar igen då jag kommer hem. Den resan blev fem år med ökande missbruk innan jag nådde botten. Så jo, jag vet precis vad det handlar om. Både botten och vägen upp igen. Det är inte värt risken att testa om jag kan ta ett glas. För det är ju inte ”ett glas” eller ”en öl” vi menar? För mej är glaset alltid halvtomt.

Lycka till! Jag vet att du kan. Ta den tid du behöver, sörj och var förbannad. Men sen kan du försöka fokusera på vad du FÅR om du slutar dricka. Vad du vinner istället för vad du förlorar?

Profile picture for user Rolf

Dag 5
Kunde inte sova i natt igen. Får inte ordning på tankarna då de far åt alla håll. Känner mig trött och utmattad dock inte lika fullt som för några dagar sedan. Jag vägrar ligga i sängen och vrida mig, vill att det är en plats där man somnar. Tittade på Mr.Robot på Netflix tills jag var tillräckligt trött och att mina tankar inte längre spelade någon roll. Sov till kl 12 idag. Det här är en trend som jag behöver bryta. Imorgon blir det väckarklocka och gå upp kl 08 avsätt hur trött jag är. Jag behöver rutiner. Trots nattens bekymmer hade jag energi idag och tog tag i ett projekt som blivit liggande i två år, frosta av frysen. Är grymt nöjd! Jag har även bestämt mig för att ta tag i träningen i går blev det en kort löprunda på 3km och idag en lättare crossfit-träning med en egen påhittad WOD. Suget efter A kommer då och då men min vilja att må bra överträffar just nu varje tanke att ens ta en öl, även fast de stirrar på mig i kylskåpet. Är märkbart lättirriterad och stör mig på att min sambo och jag inte kan samarbeta. Vi tenderar att spegla varandra, är jag sur blir hon sur och då blir jag än mer sur. *suck*. Just nu tänker jag det får vara så, jag kan inte lösa hennes bekymmer just nu, jag behöver se till mig själv och vad jag behöver.

Santorini – Tack för att du skriver och lyssnar. Jag håller med dig, det är för mig en utmaning att ge upp alkoholen. Ruset har jag lättar att göra upp med, det kan jag var utan, tror att jag kan få ut mer glädje av andra saker som träning, det ger mer lycka än vad ett tillfälligt rus gör, jag har så bitter erfarenhet av alla bakfyllor så det är inte värt det längre. Det jag har svårare att göra upp med är att A är en smakförstärkare i både drycker och i mat. Jag älskar mat och dryck för smakens skull och att leva resten av livet utan att kunna använda A som smakförstärkare är för mig ett fattigare liv. Tyvärr har det sin baksida att man blir påverkad och så fort jag blir det så trampar jag upp gamla spår i min hjärna som lockar idén om att även ruset är en bra idé. Jag hör och ser vad du skriver. Jag behöver bearbeta detta. Ett glas och tripp, trapp trull så är man där i samma gamla hjulspår och jag avundas ditt definitiva beslut. 7,5 år nykter är ett tydligt bevis på ett recept som fungerar, är uppriktigt glad att höra detta. Ska foka på vad jag får av att sluta dricka, ska göra en bucket list av mina vinster ?

Profile picture for user Rolf

Dag 6 – Inte kom jag i säng. Min hjärna går på högvarv på kvällarna. Finns ingen ro i mitt huvud. Jag gav upp tanken att tvinga mig upp kl 08 på morgonen. Åter igen så blev det en sovmorgon till kl 11:30. Försöker vara snäll med mig själv och förlåta mig, det får bli en ny chans i morgon bitti.

Suget efter alkohol var ovanligt starkt igår. Mina tankar började redan lura mig igen. Den alkoholfria ölen var slut och jag började vackla i min övertygelse, en folköl kan jag ta den är inte så stark och en räknas som ingen… ja du, det är banne mig inte lätt det här med ens egen vilja, Ibland undrar man hur det är ställt med den. Började letade bland tricken i boken. Andas och acceptera känslan, låt den finnas där, jag behöver inte agera på den, jag dör inte av att känna ett sug, jag kan leva med det, drick något annat så jag inte känner mig törstig. Vatten fick det bli med en Resorb för att stärka balansen av vätska i kroppen samt lite ost så jag inte känner mig hungrig. Osten är inte så bra för vikten, men jag får ta ett problem i taget.

Jobbar idag och märker att jag inte alls får samma ro av att jobba stillasittande framför en datorn en hel dag. Börjar mer och mer inse att jag inte ska ha ett stillasittande jobb. Har så svårt att fokusera och inte göra allt samtidigt. Fysiskt arbete är lättare då den fysiska uppgiften framför mig håller mig kvar i ett fokus som jag trivs med.

Försökte förklara för min sambo hur jag mår och vilka utmaningar jag står inför men möttes bara av massa råd istället för lyssnande och förståelse. Kände mig idiotförklarad. Skiter i henne hon får tycka och tro vad hon vill, det här är min kamp och jag behöver inte hennes förståelse.

Profile picture for user Strulan65

All stress i kroppen ger sig om ett tag, jag kände mig som ett aprilväder första månaden dvs glad, stark, arg, ledsen osv växlade hela tiden.
Men håll ut och ett tips är att dra till gymmet och trötta ut kroppen.
Skickar styrka till dig/: kram Strulan

Profile picture for user Rolf

Dag 7 - Blir galen över denna rastlöshet som jag känner på kvällarna samtidigt som jag inte finner de sysslor som jag företar mig som meningsfulla. Jag saknar verkligen inte projekt att ta tag i, har ett hus, massa olika hobbyprojekt, det är bara det att de känns så tomt när jag gör dem, de biter liksom inte i min hjärna, belöningen känns fattig. Gör saker ändå, för jag vet att det är bra och att alternativet är värre, d.v.s. att inte göra något. Jobbar verkligen med att försöka fokusera på en sak i taget även fast min förmåga att fokusera inte är min styrka. Mitt liv har alltid varit denna kamp att inte göra tusen saker samtidigt, har alltid oavsett A varit en rastlös själ. Kanske det är därför jag har sökt till A, för att finna den så efterlängtade känslan av ro och lugn. Även när jag är bakfull kan jag känna att min hjärna inte går på högvarv, trots smärtan och ångesten dagen efter så finns ändå lugnet där de fösta dagarna. Jag behöver hitta alternativ och det enda som jag vet hjälper mig att bli bättre på att fokusera är regelbunden träning och regelbunden sömn. Nu är jag här och nu, inte världsbäst på att sova som jag är rätt övertygad beror på abstinensbesvär men jag har börjat ta rätt beslut och rätt riktning. Jag dricker inte, jag tränar och jobbar på att sova normalt. Just nu har jag lyxen av att vara ledig och jag kan släppa massor av krav och måsten. Jag kan fokusera på vad jag själv behöver en dag i taget.

Började känna en alldeles för stark längtan till öl och cider som står i kylskåpet, tänkte på Santorinis råd att inte ha alkohol i min närhet den första tiden. Gömde undan all A som jag vet är mina triggerpunkter så jag sliper få dem stirrande på mig i kylskåpet, min sambo får helt enkelt leva med att det inte står framme.

Strulan65 – Bra liknelse med aprilväder. Humöret är verkligen inte stabilt, får verkligen bita mig i tungan och tänka efter två gånger för att inte agera på alla mina känslor, gäller även när jag känner mig glad. Håller med dig om träning, har nu lyckats sprungit två gånger och varit till gymmet två gånger. Tyvärr är jag lite för otränad för att riktigt trötta ut mig än, men jag tar i mer för varje gång. Har köpt nytt gymkort och bokat in en bunt crossfit pass, dessa kommer att utan tvivel trötta ut mig ?

Profile picture for user Rolf

Dag 8 – Inte en droppe alkohol på 8 dagar. Lite stolt är jag. ? Lyckades somna innan midnatt igår! Inte fullt lika mycket tankar som far åt alla håll och mitt jobb känns mer avlägset. Äntligen lite framgång. Det krävs så mycket tålamod och att komma tillbaka till normala rutiner. Tyvärr vaknade jag lite väl sent för att känna mig helt nöjd, kl 11. Lyckades inte helt övertyga mig själv om att kliva upp tidigt genom att ställa en klocka. Vet att det är det jag behöver men jag är så innerligt less på att inte vara utsövd. Nytt försök imorgon att gå upp 08. Kollade på film igår och belönade mig ostbågar, en chokladkaka och finsk lakrits. Tänker att jag behöver ta en kamp i taget men samtidig har jag svårt att förlåta mig, vill verkligen inte gå upp i vikt. Har någonstans även bestämt mig för att sluta snusa, vilket helt går emot min idé om en kamp i taget. Undrar om det är smart att göra det samtidigt? Vet att jag inte mår bra av nikotinet men undrar om jag verkligen ska stå ut med all smärta det innebär att även känna denna abstinens. Någon som har provat? Är det inte lika bra att ta all ångest samtidigt och sen bli av med den?

Charlie70 - Tack, det hjälper att veta att du läser :)

Profile picture for user svagis

Bra bra bra - du kämpar och klarar det dag för dag. Läste om din oro för hälsan - den delar vi du och jag - själv noterar jag varje liten förbättring av mina tidigare krämpor som jag vet är alkoholrelaterade: högt blodtryck, halsbränna, gikt är några av de krämpor jag dragits länge med. Nu, efter 9 dagar märker jag hur de klingar av....svullenheten i ansikte och kropp börjar ge vika....

Gott att du använder träning för att mota rastlösheten - superbra att du ser till att komma iväg.

Själv gick jag på ett AA-möte igår vilket var väldigt skönt. Att sitta där i gemenskapen, med andra som vet precis hur det är - en värme spred sig i mig och stärker mitt beslut. Har du testat AA?
Kram
svagis
PS. Jag snusar också och tänker INTE sluta med det på ett bra tag än :)

Profile picture for user Rolf

Läste din tråd och förstår varför du har valt ditt nick. Ser en ödmjukhet inför dig själv.

Jag har inte provat att besöka A.A. Vet att jag har svårt att få ihop mina tider med frisören och att regelbundet gå på A.A. möten är för mig inte rimligt. Detta forum är för mig ett A.A. substitut. Jag förstår att prata ut och att få stöd av andra är något som är starkt och att göra det i verkligheten är ännu starkare. Men det känns lite bra att de finns om jag nu inte lyckas denna gång med hjälp av er och detta forum.

Profile picture for user Charlie70

Som svar på av Rolf

Jag snusar också och har haft precis samma tanke som du. Lika bra att sluta med det också. Men, jag tror inte jag gör så. Hade varit skönt att bli av med det beroendet också. Å andra sidan har jag aldrig kunnat klandra mig riktigt för snusandet. Någon last kanske man kan få ha. Ja, jag vet inte. Jag ar ofta flexibel och kan komma att byta fot aven i den frågan förr eller senare. Bra att du tanker tålamod och rutiner. Det ar A och O tror jag. Heja dig!

Profile picture for user Rolf

Dag 9 – Jag blev irriterad på min sambo igår och lät henne veta det. Jag känner mig låg och orkar inte riktigt ta konflikter samtidigt som jag är lättirriterad. Jag kom iväg och träna ett rejält pass igår och jag kände mig riktigt trött på kvällen, vilket är bra, det är på kvällen man ska vara trött. Kom i säng och somnade vid 11 och vaknade av kl 07:30 av klockan. Rätt nöjd över att jag börjar hitta mer normala tider för dag och natt.

Gårdagens bråk finns kvar i väggarna och sambon säger knappt ett ord. Försöker peppa henne men det var inte mycket värt. Att samtala verkar inte vara det här förhållande styrka, får inte någon bra dialog. Får känslan av att hon har gett upp och det tär på mig.

Jobbade idag med mitt företags ekonomi, såg till att alla leverantörer får betalt och att bokföringen är sin ordning. Skönt att få det gjort och jag kan släppa detta ett tag. Nästa projekt är nyårsafton, planera mat, handla och se över dryck till gästerna. Själv är min plan att vara nykter på nyårsafton. Dagen var seg, kom aldrig riktigt igång, antar att det är min tidiga morgon som är lite ovan. Ser fram emot imorgon då jag har bokat in ett träningspass kl 09.

Profile picture for user svagis

Du ordnar och reder i sånt som annars skulle skapa oro - att ha eget företag är något jag aldrig ens övervägt så jag är full av beundran för dig som har kontroll på det samtidigt som du skaffar kontroll över dig själv också. Men egentligen är det ju "lätt" att bli nykter - det är bara att aldrig ta det där första glaset så går resten av sig självt. Att aldrig börja förhandla med sig själv...Du låter lika beslutsam som jag inför nyår och eftersom det är ett helt nytt decennium som inleds ikväll så känner jag mig extra högtidlig över att inleda 20-talet nykter!

Det där träningspasset håller väl på som bäst precis nu. Själv ska jag ta en promenad.
Kram och Gott slut!

Profile picture for user Rolf

Dag 10 – O yes en natt till med normal sömn. Idag är jag betydligt piggare. Det tog emot att gå till årets sista träningspass kl 09, men jag vet att det är för mig det bästa tricket i boken att hålla mig nykter och må bra. Om jag lyssnade till ur-hjärna så sover jag gärna en stund till och äter chips till frukost och drogar mig till ett välmående. Någonstans är jag underbart glad för att vi har förmågan att kunna tänka oss en framtid och dess konsekvenser, det gäller bara att vinna över den där ur-hjärnan och inte lyssna på den. Att träna är som en omvänd bakfylla, först ångest för att komma iväg sen gör det grymt ont och jobbigt i en timme under träningen, sen kommer belöningen och välmående. Träningsvärken som jag får leva med några dagar ser jag som förändringsvärk, den går över med tiden då det till slut blir en vana att röra på sig.

Idag är det nyår, har bjudit vänner och jag har bestämt mig för att inte skämmas över det faktum att jag inte ska eller kan dricka. Jag behöver inte ursäkta mig på något sätt, inte förklara mig på något sätt eller göra de andra till lags genom att dricka med dem. Jag kommer ha trevligt ändå och ser fram emot att umgås och äta god mat. Sen ska det bli lite kul att se hur A påverkar de övriga, tycker om att betrakta och begrunda.

Gott Nytt år önskar jag er alla och framförallt beundrar jag er för ni alla kämpar, för det gör vi.
Kram!

Profile picture for user Rolf

"Du låter lika beslutsam som jag inför nyår och eftersom det är ett helt nytt decennium som inleds ikväll så känner jag mig extra högtidlig över att inleda 20-talet nykter!"
Ja det är jag och jag är glad att även du är det. Tack för dina kommentarer de värmer. Hoppas att du har lika mycket sol som här på din promenad.
Gott nytt år och kram.

Profile picture for user santorini

Som svar på av Rolf

Nyårsafton är en knepig kväll. Den blir så lång, man hinner dricka för mycket innan tolvslaget och sen ska det vara nattmat och mera dryck. Den är också en utmaning då man är nykter. Inte för att jag saknar drycken men jag blir så trött på folk som fått i sej för mycket. Så dom senaste åren har vi varit ensamma hemma mannen och jag.

Att vara nykter är något att vara stolt över. Det kan vara knepigt innan man är bekväm med sej själv. Då försöker man slingra sej med olika förklaringar. Den man blir ifrågasatt av är nog nån som själv har problem.

Ni är beslutsamma, det kommer att gå bra!

Profile picture for user Rolf

Dag 10 – Märker att jag är utarbetad. Trots att jag tog det lugnt inte la någon press på att ordna med allt och valde en enkel tillställning så stänger min hjärna ner. Intrycken blir för många. Jag har svårt att hitta orden, minnas anekdoter. Blir mest tyst och lyssnar, hänger inte med i alla sociala svängar. Jag är nykter men ändå sviker min kropp mig. Hade trevligt ändå, tänker att jag inte ska sätta så stora krav på mig själv, har en bra bit kvar att hämta mig till mitt normala läge. Att isoleras sig har jag förstått inte är den bästa vägen och därför väljer jag att fortsatt umgås. Nykter var jag i den bemärkelsen att jag inte var påverkad. Jag kan dock inte säga att jag avstod helt från alkoholen. Whiskyn som jag fick i julklapp lät jag bjuda på och min nyfikenhet av vad den smakade vann över min beslutsamhet att inte dricka. Ett glas, 4 cl whiskey vart resultatet av nyårsafton. Att avstå champagnen var inte lätt för mig, jag älskar verkligen champagne. Jag vet med mig att jag har svårt att hålla mig till ett glas champagne och valde helt att avstå. Jag kan ärligt inte säga att jag känner mig slagen av min nyfikenhet, jag somna spik nykter och vaknade idag med en känsla av att jag fortfarande att jag är på rätt väg. Lurar jag mig själv? Vet inte riktigt? Kanske gör jag det, en sak är säker att det är att leka med elden för en som mig och kanske inte det smartaste i nuläget.

Envisa vänner ville förstå och veta varför jag inte väljer att dricka. Det är knepigt det här, jag har bestämt mig för att inte ge mig in och förklara, utan bara få dem att respektera att det är mitt val. Jag stod på mig och det kändes bra. Det är mitt val och jag tänker mig inte påverkas av andra.

Sent blev det, kom inte säng förrän kl 3 på natten, är lätt mosig idag men är på gott mod. Mår så mycket bättre än vad jag gjorde för 10 dagar det är något jag ska fortsatt minnas.

Profile picture for user Anonym28381

Som svar på av Rolf

Hej!
Att välja bort alkohol bland de som dricker är laddat. Man avviker eftersom man inte följer strömmen och ibland kan man också påminna människor om deras eget alkoholintag: "om han/hon inte dricker vad säger det om mig?". Vad bra att du kunde stoppa och att du drack mindre än vad det kanske hade blivit i "vanliga fall". Se det som att du övar. Det kan vara svårt att sluta tvärt och det gäller att vara snäll mot sig själv och fira de odruckna glasen istället för att gräma sig över de druckna. Ett tips kan vara att förbereda fester osv men alkoholfria alternativ. De kan aldrig bli som innan men med allt det goda som nu finns på Systembolaget kan man hitta bra alternativ till det mesta. Dels så tar det fokuset från vad du har i glaset eftersom det ser likadant ut som det dina vänner dricker men sedan så kan det också göra att det blir mindre "deppigt" för alla dricker champagne, bara det att vi som har en allergi mot alkohol dricker utan alkohol, men det är ändå champagne.

Gott Nytt År!

Profile picture for user Rolf

Vet inte om min beslutsamhet vacklade igår eller inte. Tänker att den inte har det, vacklat alltså, jag vill kunna fungera och jag vet att ända sättet är att avstå A och inte bli påverkad av den. Kan inte säga att mina vänner blir otrevliga när de är påverkade, dock så blir de osammanhängande och möjligt okontrollerat ärliga av sig. Filtret försvinner och det som kommer närmast deras tanke är vad som kommer ut som ord. Ler mest och betraktar, tror att det funkar rätt bra för att vi är så goda vänder och det är bara kärlek och välvilja som finns bland oss. Är tacksam för dessa vänner även fast de inte har gjort samma val som mig. Jag behöver kunna lära mig att förhålla mig till att de dricker och jag inte. Du har rätt att det tar ett tag att bli bekväm med det. För att bli det så behöver jag öva på det.

Hoppas att ni hade en trevlig nyår du och din man, för det är ni alla gånger värda!

Profile picture for user santorini

Du tog ditt nyktra beslut i en tuff tid; jul och nyår. Ofta förknippat med alkohol i nån form även om man inte skulle dricka för mycket. Tänk vilket försprång du har nu! Dom flesta tar beslutet efter nyårsafton och börjar sitt nya liv som nyårslöfte. Du har ett bra utgångsläge.
Jag ser det inte som att din beslutsamhet vacklat. Inte alls. Du drack medvetet, lite, och avstod från champagnen. Det var strongt. Se det inte som ett misslyckande utan starkt gjort. Men det är viktigt att du inte blir övermodig och tycker att du nu kan kontrollera ditt drickande. Jag vill inte leva så här är din rubrik, ta fasta på det. Ge dej några vita månader för att hinna bli bekväm med din nykterhet. Det tar tid. Du känns stabil i ditt beslut. Man behöver kanske inte säga sej själv att det är för alltid. Ta lite i taget och vänj dej vid tanken.

Det jag vet av egen erfarenhet och av många andras är att det är så oerhört svårt att ta beslutet igen om man fallit. Man kan tänka att man kan dricka ett tag igen och sen slutar jag på nytt men det är så mycket svårare.

Tack vi hade en perfekt nyårsafton. Maken som kan dricka mer ”normalt” hade inte köpt hem nåt heller. Han drack också för mycket tidigare men inte på samma sätt som jag. Han har minskat sitt alkoholbruk undan för undan sen jag slutade. Hans val. Men när han dricker för mycket trivs jag inte med honom och då går jag undan. Och sover i gästrummet. Så han har väl med tiden insett att det inte är så trevligt. Visst skulle det vara fint ibland att kunna dela en flaska vin till maten men nu är jag tyvärr inte sån att jag nöjer mej med det. Och han föredrar mej så här:).

Profile picture for user Rolf

Dag 11 – Märker att mina rutiner är sköra. Nyårsnatten blev sen och det störde min sömn. Svårt sova i natt igen trots att jag var galet trött. Allt jag företog mig kändes inte meningsfullt överhuvudtaget. Försökte välja en film men ingen ville inte se någon. Övade på att acceptera att dagen inte blev som jag tänkt och att jag inte fick särskilt mycket utav den. Denna dag är betydligt bättre, fortfarande seg men ett hårt träningspass botade min känsla av tomhet. Nykter är jag och jag tänker förbli det.

Profile picture for user Espandrill

Som svar på av Rolf

Otroligt bra gjort att inte dricka på julafton. Skulle aldrig ha klarat det, alla människor och allt liv och fix :)

Du kommer greja detta.

Profile picture for user Rolf

Dag 12 - Orkar inte skriva idag. Dålig natt, morgon - känner ångest. Nykter i varje fall.

Profile picture for user santorini

Tråkigt att du har det jobbigt och inte mår bra. Kanske du skulle behöva nåt tillfälligt hjälpmedel för att få sova. Utan sömn blir allt så dystert. Huvudsaken är att du inte tar till alkoholen. Nu går det ändå framåt även om det verkar segt.
Tänk, 12 dagar, det är stort! Och det trots flera helger. Det ljusnar. Jag är säker på att du klarar detta.

Profile picture for user svagis

Hoppas du har möjlighet att vara "sjuk" i omgivningens ögon just nu...dvs. inga krav utan bara gå in i dig själv och pyssla om din ångest med det som hjälper...varmt bad, sval dusch, träning, promenad, musik som du gillar extra mycket (för mig brukar Pink Floyd vara till hjälp - mest deras instrumentala musik, som en resa att bara åka med på). Vet du att du kan lura ångest genom att stå på huvudet mot en vägg en stund - det händer något i hjärnan som gör att det kan lätta iaf tillfälligt?

Vila, värme och vänlighet är vad du behöver. Hoppas du mår bättre snart <3
Kram
svagis

Profile picture for user Rolf

Santorini - ja min sömn ställer till det och jag blir verkligen dyster. 12 dagar är bra, du har rätt. En dag i taget.
Svagis - Tack för dina ord. De värmer. Förståelsen runt att jag inte har ordning på mitt mående är inte superstort, men jag låter mig ta saker i mitt tempo och försöker berätta så gått det går att berätta.
Dag 12 - Tränade ett crossfit pass, börjar få upp farten och styrkan, inte fullt lika jävlig träningsvärk längre. Lyssnade och valde att äta två Propavan och jag somnade tidig, har lovat mig att inte äta dessa men som du säger det får vara en tillfällig åtgärd.
Dag 13 - Jag minns nu varför jag inte ska äta dessa, tröttheten består dagen efter trots att jag sov en hel natt. Humöret är i botten, blir arg för minsta lilla, är inte stabil denna dagen... Men men ordning på sömnen ska det bli.
dag 14 - Sov normala tider och Propavan har gått ut ur kroppen. Ska inte sätta mig i denna sits igen vill verkligen inte äta dessa piller någonsin igen, mådde verkligen skit.
dag 15 - Sov normalt igen och mår bättre, jobbat och fått massa bra saker gjort även fast de känns tråkigt.
dag 16 - Saknar verkligen något som gör att det jag gör känns meningsfullt. Sprang 5km, behöver motion, vet att det är bra.
Fortfarande nykter och är på rätt väg. Dags för en bok och sova :)

Profile picture for user Rolf

Dag 17 - Jag har nu varit ledig i 16 dagar. Jag hade bestämt att ta denna ledighet till att nyktra till. Jag trodde det skulle vara enklare och gå fortare att komma i ordning. Hade inte gissat att jag skulle ha några sömnlösa nätter men inte att det skulle ta så många dagar att komma i ordning med normala tider. Kanske är det för att jag just är ledig och inte tvingas upp på morgonen, att jag kunde sova då det inte var något som tvinga mig att gå upp. Jag mår bättre, betydligt bättre idag och jag ska nu börja jobba. Känner att jag fortfarande inte är stresstålig, men det tänker jag att det inte har med A att göra isig, snarare en konsekvens av att jag inte varit bra på att planera och att inte lova för mycket. Jag behöver vara skärpt och kunna koncentrera mig för att få mina leveranser gjorda. Vet att det är en blandning av trolig ADHD och att jag har missbrukat A som har försatt mig i stressiga situationer. Nu behöver jag hämta mig från någon slags lätt utbrändhet vilket jag vet är motion som är medicinen och att fortsatt lära mig att sätta gränser och tydligt kommunicera vad som jag ska göra och framförallt inte göra. Konsten att säga nej.

Mins sambo har visat en bättre sida av sig själv och börjat ge mig mer omtanke, det hjälper det är så trist att gå runt och vara sura på varandra. Möjligt att jag är på bättre humör hjälper att hon blir på bättre humör mot mig.

Har ersatt A med att ständigt går runt och äta, vilket är lite sisådär, men en sak i taget tänker jag. Så länge jag tränar så vet jag att mina kostvanor kommer förbättras. Jag blir helt enkelt inte lika sugen på onyttigheter när jag rör på mig. Det märks på vågen att jag har börjat skurit ner på kalorierma, antar att det är mycket kalorier i A som jag inte längre dricker. Det går neråt efter trots julen och nyårets eskapader i kylskåpet.

Nu börjar vardagen och det nya året.

Profile picture for user Se klart

Som svar på av Rolf

En knölig väg som du verkar hålla dig i mitten på, och särskilt utmanade dessa helger. Min sömn krånglar också men det är okej. Så länge jag inte går upp och dricker två glas vin och tar en halv Imovane. Och det gör jag inte. Tänkte på det du skrev om relationen. Den kan ju bli både mer härlig- och skitjobbig. Ungefär som det nyktra livet. Man ser allt lite klarare. Ibland har man tagit ett glas/tre för att det är enklare än att bli irriterad. Jag tror vi alla som är i starten av ett nytt liv kommer känna mer av både det härliga, och jobbiga. Och att det är att leva livet på riktigt.

Profile picture for user svagis

Vi är på samma våglängd. Jag försov mig till jobbet idag :( Hade inte satt på ljudet på mitt alarm?! Helknasigt.
Men men, jag är nykter och det är dag 19 om jag räknat rätt. Vi fixar det här nu!
Kram
svagis

Profile picture for user Rolf

Jo. Jag är ju rädd för det, att se livet mer nyktert är inte alltid något en ser fram emot. Min sambo tror att jag ska bli snällare bara för att jag inte dricker. Jag är ytters sälla dum eller elak när jag dricker, möjligt plump och dålig på att uttrycka mig. Kommer inte med personangrepp eller osakliga argument. Ofta misstar hon det som hon upplever som elakhet för vad det egentligen är, integritet. D.v.s. att jag säger ifrån och säger nej när jag själv inte inte vill eller att påpekar när löften bryt. Att påpeka när någon inte håller det en har kommit överens om eller lovat är inte att vara elak, kanske inte trevlig heller men definitivt inte elakt. Med min nykterhet så blir det svåra tydligare och det är inte alltid lätt för varken mig eller andra. Det gäller även mina egna löften till mig själv, kan vara rätt rättrådig när det kommer till min egna brister och svek mot mig själv. Jag försöker jobba på att vara mer förlåtande både mot min omgivning och mig själv. Som sagt det är inte lätt att inte kunna fly i bland .

Profile picture for user Rolf

Skönt att höra att vi är mänskliga båda två :) Som jag skrev i föregående post. Vi får lov att förlåta oss själva och så har vi något att jobba på att bli bättre på tills nästa dag. :)

Profile picture for user Rolf

Dag 18 - Känner att stress är något som påverkar mig starkt. Misstänker att jag inte är stresstålig längre. Behöver jobba med perspektiv och sortera vad som är viktigt. Jag försov mig i morse och när jag väl vaknade stressade jag iväg för att hinna det som jag hade företagit mig att göra. Jag fick sota för detta resten av dagen, min hjärna pallar inte riktigt av detta. Ett träningspass blev det på kvällen vilket var en klar uppförsbacke att ta sig till, men sjukt nöjd efteråt.

Profile picture for user Rolf

Dag 19 - Idag känner jag att jag är nära att ge upp! Har så många saker att komma i ordning med i livet. Det är som att vakna upp ur någon slags dvala och komma till insikt att jag ligger efter på så många fronter. Hemmet och jobbet är i oordning när jag tittar in i kattvindar och lådor, jag har sopat både saker och uppgifter under mattan en längre tid och sen gömt mig bakom A och annan flykt. Nu ser jag det och det stressar mig sjukt mycket. Oj vad mitt flyktbeteende slog mig hårt idag, började tveka rejält om det är värt att vara nykter, ville så gärna bara sätta mig i ett hörn i soffan med en flaska vin och en TV-serie. Men jag hade ett pass bokat och jag tog mig dit. Suget efter A minskade rejält, men är fortfarande stressad och känner att behöver hitta en väg att ta en sak i taget. Är bara så trött och känner mig inte klar i huvudet.

Nu blir det en chipspåse och soffan, har jobbat så gott jag kan och nu behöver jag vila.

Kram på er.

Profile picture for user Ledsen själ

Vad bra jobbat att stå emot! Är nog detta som kallas verklighet. Att triggersen som stress bla gör att man blir sugen. Bra där med träning. Har själv börjat med det. Nöjdheten över sig själv läggs på lite av det med. Nu kör vi en en till nykter helg och vaknar utan bakisångest?kram

Profile picture for user svagis

Som svar på av Rolf

Bra jobbat! Att du nu "vaknar upp" och inser vad flyktbeteendet med A har gjort med ditt liv är väl helt naturligt (det är precis samma här!)....men du kan väl ha lite skygglappar på den första tiden så du inte jagar upp dig. Om det har legat en massa skit på kattvinden den senaste tiden så kan det väl ligga kvar ett tag till eller? Du har ju hela resten av ditt nyktra liv på dig att städa upp :)

Stress är en farlig trigger för mig också. Jag har även sagt till min nya chef att jag inte är särskilt stresstålig. Tänker så här; det har varit ett generellt krav på de flesta arbetsplatser under de senaste decennierna att vara stresstålig och social - men jag tror att det börjar svänga tillbaka nu. Att arbetsgivare inser att de behöver även ha anställda med andra kompetenser och att de kommer ta hänsyn till att vissa inte är så tåliga mot stress. Se bara på hur många människor som blir sjukskrivna pga utbrändhet!? Något måste ju arbetsgivare lära sig av det eller? Nej, vi måste inte vara stresståliga!
Kram
svagis

Profile picture for user Rolf

Ledsen själ - Ja verkligheten kommer i kapp en. Det är nu som jag på riktigt behöver hitta de verktyg som jag behöver och hjälper att ta hand om de verkliga problemen i mitt liv. Vet att jag fortfarande har ett skadat belöningssystem som kommer ta tid att läka eller att komma till normala nivåer. Samtidigt kommer mina grundproblem bli tydligare för varje dag. 47 år har jag levt med dem. För 5 år sedan förstod jag att jag behövde börja jobba med dem. Tyvärr har jag inte hitta hur än, det är frustrerande när idéerna börjar ta slut. Träning har jag lärt mig är min bästa medicin, efter ca 3 månaders kontinuerlig träning så kommer klarheten i sinnet, en ro i kroppen, lusten och glädjen av det jag företar mig. Problemet är att jag inte får ihop min träning och arbete på ett bra sätt. All min tid går ibland till pendling och arbete. När jag kommer hem står vardagen och väntar, mat, städning, läxor och vara projektledare i hemmet. Träningen blir lidande och mitt välmående fallerar. Det är lätt att säga att jag ska prioritera mig själv men det innebär att jag behöver välja bort något annat. Barnen, familjen, jobbet, sambon, hemmet? Vad väljer man? I en perfekt värld så tränar alla tillsammans, någon annan än jag tar hand om hemmet, barnen är självgående, jobbet är något som är enkelt och nära hemmet.

Svagis - Mycket kloka ord, jag behöver inte lösa allt på en gång, jag har ett helt nyktert liv att göra det på, så sant, om jag sköter mig så får jag mer gjort och på sikt löser jag en sak i taget. Du har även rätt att stress är en trigger, har inte tänkt på det i även fast det är helt uppenbart. Behöver jobba med att ha ro att ta tag i mina projekt. Tänker även att jag ska bli allergisk mot uppdragsannonser där det står att man ska vara stresstålig, det är något allvarligt fel då. Bättre med uppdrag som är anpassad efter oss människor och inte tvärtom.

Kram på er och tack för ert stöd - det hjälper!

Profile picture for user svagis

Jo du...märkligt att det är lättare att se vad andra ska göra än att hjälpa sig själv...? Men jag har ju bara mig själv att ta hänsyn till så det underlättar lite, barnen är vuxna och utflyttade, skild sen många år, inte ens några husdjur :-D

Vad menar jag då att jag ser i din text? Jo, Rolf, när du räknar upp allt som är ditt liv så tänker jag att om inte DU fungerar dvs. kan hålla dig nykter och få in träning i din vardag - vad finns det då kvar av allt nedanstående? Om inte du prioriterar ditt eget mående så funkar ju inget annat!?

"Problemet är att jag inte får ihop min träning och arbete på ett bra sätt. All min tid går ibland till pendling och arbete. När jag kommer hem står vardagen och väntar, mat, städning, läxor och vara projektledare i hemmet. Träningen blir lidande och mitt välmående fallerar. Det är lätt att säga att jag ska prioritera mig själv men det innebär att jag behöver välja bort något annat. Barnen, familjen, jobbet, sambon, hemmet? Vad väljer man?"

Jag känner igen mig själv i dina ord, det är nog därför jag blir så entusiastisk över att skriva till dig. Det första jag tänker på är att "projektledare i hemmet" kan du nog abdikera ifrån, tror du inte det? Ni är ju flera i familjen eller? Pendlar du med bil? Kan du åka kollektivt istället och därigenom få lite egentid, slippa bilköer och sånt?

De här sakerna övar jag mig på just nu:
1. att inte alltid svara direkt när anhöriga ringer (svårt)
2. att inte alltid försöka lösa deras problem ( väldigt svårt)
3. att vara lite mindre tillgänglig och duktig (börjar bli lättare)
4. att tänka mer på mig själv (och lyssna på Syster Anna som bara har min hälsa och välmående i fokus)

Kram!
svagis

Profile picture for user Allterbra

Grymt bra jobbat, känner igen mig i absolut allt vad du beskriver och tänker.
Kämpa på över helgen, så har du några nyktra dagar till i samlingen. För mig blir det nyktert, idag är det iaf inga problem. Noll sug!

Profile picture for user Charlie70

Som svar på av Rolf

Förstår precis hur du har det Rolf och svårigheterna i att prioritera dig sjalv. Hade jag inte skilt mig hade jag aldrig kunnat göra det jag gör nu, dvs arbeta för att bli nykter. Dricka kan man ju göra hemma, men ska man prioritera sig sjalv i övrigt ar det svårt. Jag vet! Likväl tror jag att det ar viktigt att du tar dig en riktig funderare över hur du skulle kunna göra. Försök göra en plan, förankra den med familjen. Det handlar ju om att DU måste må bra i livet också. Jag tycker svagis har bra förslag. De går att överföra på mycket annat också. Jag kan saga att jag i dag allvarligt ångrar att jag inte förmådde ta battre hand om mig sjalv inom äktenskapets/familjens ramar. I dag hade jag agerat annorlunda för nu vet jag mycket battre vad jag behöver. KRAM

Profile picture for user Rolf

Dag 20 - Jag har lyxen av att gå till en terapeut och prata ut. Det är något magiskt med att prata med en professionell person som har gedigen kunskap om hur vi människor fungerar. Många gånger är svaret uppenbart men ändå har vi så svårt att ta in det givna och behöver höra det från andra.

Nu har tre kloka människor sagt det som är så tydligt, svagis, Charlie70 och min terapeut. Jag kan inte ge upp mig själv för andra och prioritera bort det som får mig att fungera, det hjälper varken familjen, jobbet, min sambo eller mig själv. Jag behöver med all tydlighet skapa förutsättningar för träning och återhämtning oavsett om världen brinner utanför.

Svagis - Tycker om din lista, fyllde i min självskattning

1. att inte alltid svara direkt när anhöriga ringer (är rätt bra på detta, svarar över huvud taget inte i telefon, ringer upp när jag har tid)
2. att inte alltid försöka lösa deras problem (är sjukt dålig på detta, har tidigare haft medberoendeproblematik och jobbar fortfarande på det)
3. att vara lite mindre tillgänglig och duktig (är kass på detta, ställer höga krav på mig själv och känner mig smickrad när andra vill ha min hjälp)
4. att tänka mer på mig själv (börjar komma till insikt om detta och jobbar på det)

Ska klura på en egen lista.

Angående projektledare i hemmet så är det så att jag är skild och jag har ansvar för mina barn. Får givet hjälp av min nya partner med det är inte hennes ansvar.

Alltebra - Tack.. Jag är bra sugen på A men det går över tänker jag, nykter ska jag förbli. :)

Charlie70 - Jag läste din tråd, undrar om det är så att det är en skilsmässa som krävs för att få insikten? O andra sidan är jag skild sedan en tid och har ändå lyckats komma tillbaka till ett osunt drickande, av någon anledning så försätter jag mig i situationer där jag ger upp mig själv för andra och det är något jag behöver jobba med.

Kram på er

Profile picture for user Rolf

Dag 21 - sovit, tränat och röjt här hemma. Skönt att slänga vinflaskor på återbruket och veta att det inte är jag som har druckit från dem.

Är så trött på att min sambo och jag har så olika syn på saker. Och försöker jag förklara så orkar hon inte lyssna. Jag försöker fråga hur hon vill ha det och svaret blir allt för ofta - jag vet inte. Det här får mig att vilja fly, har god lust att stänga in mig någonstans och bara koppla bort. Märker att bråken och oviljan till kommunikation är en trigger för mig. Har ofta dragit mig undan och drukit till framför en serie tills jag har somnat. Men inte nu. Nu får jag leva med att känna mig frustrerad, irriterad och lätt sur. Känner mig verklige inte som en trevlig prick just nu.

Hoppas att er lördag är betydligt bättre.

Kram på er.

Profile picture for user Hel

Kunde ha varit jag själv som skrivit det där. Många gånger har det varit anledningen, bristen på kommunikation med min äkta hälft, till att jag druckit. Man blir galen! och vill bara fly.
Nu ligger jag lågt, vet att det triggar mig och jag vill verkligen inte utsatta mig för det nu. Tror att jag kan bygga mig starkare och se klarare på olika situationer och förhoppningsvis finna en lösning framöver om jag kan hålla mig från vinet. Det är prio 1 nu.
Ta hand om dig. Kram

Profile picture for user Se klart

... och inte snödricka alla julens dagar + nyår och nyårsdag och gärna helgen också.,,
Jag tog beslut om 66 vita dagar till att börja med, men jag lutar allt mer åt det Santorini skriver. Att det kanske handlar om ett beslut för livet
Men när det känns omotiverat har jag under tidigare vita månader lärt mig här, att en dag i taget funkar riktigt bra! Nästa morgon känns allt plötsligt lättare.
Lycka till, du verkar helstark!

Profile picture for user Se klart

Snödricka- nytt ord.
Men; mitt val av Se Klart hänger ihop med det du beskriver, i relation till din partner.
För mig är detta viktigt, att få klarhet i det riktiga livet, och orka det som känns.
Även ilska på sambo, irritation på mamma, trött på barn.
Menar inte att man ska agera på känslorna. Men känna dem och fatta att det inte är farligt!
Att sätta sig i soffan med en flaska vin För att slippa är däremot det. I längden.
För mig handlar nykterhet om att orka med- OCH njuta av livets skiftningar.
Inte att allt känns lite jobbigt först, blir lättare m vin, och sedan jobbigt pga vinet en drack kvällen innan, repeat.
Vi får hjälpas åt när det blir för mycket helt enkelt.

Profile picture for user Rolf

Tack för era stöttande ord, de hjälper verkligen. Blir rörd. <3
Det är skönt att veta att jag inte är ensam i det jag känner, att jag inte är onormal. Det är så svårt att beskriva för någon som inte har varit med om det här, att få bekräftelse och förståelse är viktigt för mig, känner mig mindre ensam och jag blir motiverad att även jag kan klara av det här. Trots jobbiga dagar, trots att vi känner i det nyktra livet som är jobbigt och inte har något med A att göra. "Orka det som känns" är något jag tar med mig, det ska bli ett mantra för mig ett tag framåt, för det är inte lätt, det här med livet, vardagen, relationer, jobbet, familjen o.s.v. Det går visst att orka nykter!

Idag dag 22 har jag valt att ta en promenad, min kropp gör ont efter all träning och jag behöver ta det lite lugnt. Hade tänkt att springa en mil, men det är lite att ta i. Jag fick med sambon på en långpromenad istället. Så skönt att komma ut i naturen. Jag har mer tid nu när jag inte längre är bakis och sover bort mina dagar. Dags att börja samla vinsterna av det nyktra livet.

Kram på er och åter igen tack för alla kloka underbar kommentarer.

Profile picture for user Charlie70

Som svar på av Rolf

Vilket bra val att ta en promenad i dag Rolf. Jag har också varit ute på en lång promenad i dag. Den var härlig med stopp för termoskaffe. Man hinner prata så mycket samtidigt som man går. Tankarna blir på något sätt klarare om man rör på sig samtidigt som man pratar. Mycket terapeutetiskt kan jag tycka.
Kram!

Profile picture for user santorini

Ni är många som kommit bra igång med det nya året. Kämpa på och håll ut så blir det lättare så småningom. Det är så värt det, fördelarna är så många.

Profile picture for user Se klart

När jag inte dricker/väljer att inte göra det kan jag få en stark insikt om hur ofantligt stort spektrat i livet är. Och att jag så önskar att vi orkar hålla ut och få vara i detta, lite mer!
Heja oss!

Profile picture for user Rolf

Charlie - En termos kaffe får det bli nästa gång. Vad mysig att få med grannen, det blir på något vis trevligare när man är två. Det är svårt att undgå Anders Hansen idag med tanke på tv-program, poddar, sommarprat och böcker. Men jag tror starkt på rörelse som återhämtning allt verkar peka på det. Vetenskap är min religion.

Santorini - Tack, min motivation om ett binärt nej ökar för varje dag. Desto mer jag läser på detta forum så ser jag mönstret. Att jag, som har under så många år valt A som min vän, ska tro att jag ska kunna hitta nya vanor på några månader är inte troligt. Gissar att ett par glas räcker för hjärnan att känna igen mönstret och vips är man där igen. Jobbar fortfarande med förnekelse och har en bit kvar till acceptans, men är på g. :)

Se klart - Ja, livet är stort och det skrämmer mig lite att det finns så många möjligheter som går en förlorad. Klarsynthet och medvetenhet är ibland lite läskigt, blir lätt stressad av allt jag vill. Det som är bra med det är att jag tydligt är levnadsglad, vill så mycket i livet.

Dag 23 - Börjar inse att jag lider av någon frommare form av utmattning, får inte riktigt ordning på sömnen. Är så trött, trött och åter trött fast jag kan inte sova. När jag är trött har jag svårt att jobba och ta tag i det som ska göras, i synnerhet mer komplexa uppgifter. Blir mer och mer tillbakadragen, vill inte umgås. Just nu är jag mellan uppdrag och jag vet inte om det är bra eller dåligt. Det är skönt för jag har inte så mycket krav på mig förutom att sälja och hitta ett nytt uppdrag. Det gnager i mig att behöver leva på sparpengar just nu. Jag känner kravet på mig att jag behöver komma i ordning och bli fungerande igen så snart jag kan. En fördel är att det driver mig att hålla mig nykter och att försöka göra så mycket som är rätt för mig och min hälsa just nu.

Nu blir det en kopp kaffe och försöka få igång min hjärna så jag kan få lite gjort.

Profile picture for user santorini

Det är besvärligt då sömnen inte fungerar. Med alkohol stängde man av hjärnan och sov men sömnen var av sämre kvalitet. Förutom att ångesten och skammen slog till på morronsidan. Då är det bättre att sova lite sämre ett tag.

Alkoholen är en falsk vän som vi alla vet. Och spåren som missbruket gjort i hjärnan finns kvar. Jag tror inte de går att utplåna om man har ett missbruk. Det går bara snabbare och djupare neråt vid varje försök att dricka måttligt. Om man kan acceptera det besparar man sej mycket elände. Ta en dag i taget men vänja sej vid tanken på att man inte ska dricka igen. Det finns inget normalt bruk för den som har en beroendehjärna. Ett glas är inte nog.
Om man inte har beroendeproblem så funderar man inte på detta. Endast den som vet med sej att den dricker för mycket tar en vit månad. Eller loggar in här. Det kan tyckas orättvist men så är det och det finns värre saker.

Jag minns inte när jag gjorde första försöket med nykterhet. Men vid millennieskiftet för 20 år sen var jag nykter sen några månader. Fast jag hade nog nåt försök innan dess. Höll ett år eller så. Det föll väl på att jag trodde att jag var botad. Jag lyckades intala mej själv att jag överdrev. Efter ett fall i fyllan försökte jag igen 2006. Samma sak. Men efter varje försök så ökade missbruket snabbt och blev värre. Inte förrän 2012 fick jag nog på riktigt. Hade en förfärlig black-out, vet ännu inte vad som hände. Det var botten i alla fall. Så jag vet nog att det inte är lätt. Därför skulle jag så önska att man kunde lära av andras misstag och bespara sej ännu värre erfarenheter.

Det går så bra utan alkohol när man accepterar det. Friheten man har.

Profile picture for user Rolf

Tack Santorini. Du skriver kloka saker och dina texter lyser med stark erfarenhet. Tänk att millennieskiftet är 20 år sedan trots att det känns som igår. Det ger mig perspektiv. Att odla beroende har tagit många år, sakta men säkert har vanan trampats upp starkare och starkare i mitt undermedvetna. Tänk hur många tillfällen i mitt vuxna liv som jag har bliv onykter och på så sätt övat in detta mönster i min hjärna. Mitt återkommande beteende är det som har skapat beroendehjärnan, detta är utom tvivel. Logiken är enkel, om jag aldrig hade varit onykter så hade jag inte känt som jag gör nu. Jag förstår nu med all tydlighet att jag inte kommer kunna ändra dessa mönster på kort tid, det kommer aldrig att gå. Jag inser att det krävs inte mindre än att helt avstå att bli onykter någonsin igen. Jag tycker verkligen inte om att skriva detta, det tar emot, jag vet att det är någon inre kraft som får panik och skriker. Mitt medvetna jag står i konflikt med mitt undermedvetna, men mitt medvetna jag tänker vinna!

Profile picture for user Garageper

Hej Rolf,
Du skriver fantastiskt bra och målar upp bilder som är lätta att ta till sig. Det är så sant att det tar lång tid att bygga upp ett beroende liknande ditt och mitt eget. Jag är 4 månader in i nykterhet, känner en stor lättnad över att slippa ångest och jakten efter alkohol. Trots det finns alkohol i mina tankar precis varje dag. Snacka om att ha druckit sig till sjuka nervbanor i beroende hjärnan ?
Jag står inför flera utmaningar framöver. Dels en långresa med ryggsäck till fjärran östern, som genom tidigare resor är starkt förknippat med både rom, öl, whisky och annat drickbart.
? Får hålla mig till kokosnötter och dess vatten, ?
Kämpa på Rolf!

Garage Per

Profile picture for user Rolf

Lätt avis av 4 månader, men jag är snart där jag med och tanken om A känns redan mer avlägsen än vad den gjorde för ett par veckor sedan. Böjar ana hur det känns att slippa ångesten och jakten på A. Jag läste en text på lunchen som slog mig. Jag behöver förtydliga för mig själv om vanor. En vana kan vi bryta, inte så enkelt. Det finns en komponent till i detta som jag missar. Och för mig är det är sorg, saknad och längtan. Inte känner jag samma sorg i att bryta andra vanor? Vi kan ge upp vanor som att bita på naglar eller andra ticks som inte ger någon nytta till vårt belöningssystem. Men när det kommer till A så finns där något mer. Något som ger oss tröst, ro, lycka, lugn, socialt sammanhang. Jag tror på allvar att vi lurar oss själva genom att tro om vi bara är förmögna till att ger upp vanan att dricka A så kommer vi inte längre längta till A. Det finns något mer som gör att vi känner denna sorg över att sluta med A. Är det inte så att om vi föreställer oss att annat i livet är minst lika bra eller till och med bättre, då behöver vi inte längre känna sorg över A. Om livet nu är bättre utan A så varför då sukta efter dess smak, rogivande effekt, energi, eller alla andra fördelar som vi tror oss få av A?

Om vi nu hypotetiskt tänker oss att vi är övertygad om att det nyktra livet är det som ger mer energi i längden, mer glädje, bättre förmåga till att hantera stress, bättre förmåga att få mer gjort, bättre hälsa, bättre relationer, bättra av allt av som representerar oss som människa och person. Om vi tar allt detta i en samlad känsla och så kopplar vi ihop den känslan till just att äta kokosnötter och dricka dess vatten!

Då vill jag inte annat än äta kokosnötter och dricka dess saft alla dagar i veckan.

Profile picture for user santorini

Som svar på av Rolf

Du har greppat problemet. Du ser vad som krävs och din alkoholhjärna protesterar. Det är mycket vunnet genom det. Att du inte tycker om det är helt ok. Det är ett stort steg att ta. Alkoholen finns överallt i vårt sociala sammanhang och det tycks väcka protester då man avviker från mönstret. Jag ägnade mycket tid åt att fundera på försvar och undanflykter till varför jag inte dricker. Men i slutändan bryr sej folk inte så mycket som man tror, bara man låter dom hållas med sitt. ”Det blev lite för mycket” är en förklaring jag använt. När man själv accepterat det så bryr man sej inte så mycket. Och om andra tror att jag har alkoholproblem, tja. Det stämmer ju och ingen har ändå en aning om hur stort problem det var på slutet. Och nu har jag inga problem med alkoholen. Den är helt ointressant.

Jag blir verkligen genuint glad om nån kan lära av mina erfarenheter och slippa göra alla själv. En samstämmig erfarenhet från många av oss är att det är så oerhört svårt att ta tag i nykterheten igen då man fallit. Det är inte ”bara att börja om”. Eller ja, det ska man förstås. Men det är så mycket enklare om man håller fast vid den nyktra vägen och fortsätter att lägga dag på dag. Jag lovar att det blir bättre. Det blir inte automatisk lycka och glädje hela tiden för det. Men att veta att allt man gör, alla beslut man tar, görs på nyktert huvud. Det är stort. Och en sån frihet att slippa köpa hem alkohol, slippa smyga, gömma och skämmas. Alltid kunna rycka ut med bilen om det behövs. Stolthet istället för skam.
Jag vet att det går.

Profile picture for user Vinäger

Rolf, vilka tankeväckande reflektioner du gör. De i sin tur genererar en massa tänkvärda svar. Har sagt det förr, men det tål att upprepas: Så mycket klokskap som det finns samlat i ett och samma forum som det gör här är nog svårt att hitta någon annanstans.

Ser fram emot fortsatta diskussioner.

Profile picture for user Rolf

Tack Santorini för din enträgenhet och den tid du tar dig att lyssna och förstå och hitta just de orden som jag behöver.
Tack Garageper för att du får mig att fundera och tänka till om saknaden och vanor, att leva livet lika gott och till och med bättre utan A.
Tack FinaLisa för att jag får mig att känna mig klok och att jag får känslan att jag är på rätt väg.
Tack Vinäger för att du med din erfarenhet i detta forum finns här bland oss nya och att du ger mig självförtroende att skriva trots rävarna bland oss.

Idag är en bra dag, dag 25 av mina nyktra dagar. Börjar få lite mer hopp om sömn, sover inte fullt lika oroligt längre, börjar få mer energi och mer fokus. Det ger en trygghet att inte behöva oroa sig för att inte kunna somna.

Hjälpte min son igår med att förbereda sig inför teoriprov i idrott. Sonen går i sjunde klass. Ämnet var hälsa, kost, motion samt hur droger påverkar oss människor. Ett kompendium på 16 sidor och diverse youtube klipp. Oj oj det var svårt att behålla mitt behärskade jag. Vilken smörja som skrivs om A, det var rena säljmaterialet för att börja dricka. Intrycket som skrifterna gav var att det är normalt att dricka A och det kan vara bra för blodtrycket och hjärtat. De har förvisso inte fel, det är ju objektivt normalt med tanke på att 80% av befolkningen dricker A. Ja det finns studier som visar på att blodtryck och hjärta kan få en fördel, men att dricka ett glas om dagen har fler baksidor än fördelar. Visst fans det baksidor och varningens finger i texterna men det vara bara för de som inte kan klara av att dricka normalt. Har en viss bias (uppfattningssnedvridning) nu när jag själv är inne i arbetet att bli nykter, men jag kan inte sluta förundras över att vi samhället är så accepterande till kulturen om A, det säljs in i alla led trots dess baksidor. Undrar hur många av dessa 80% som ens har en grundläggande förståelse för att varje onykterhet är ett steg till för ens undermedvetna att rättfärdiga nästa glas. Alla som blir onyktra kommer utan undantag sakta utveckla ett beroende som vårt medvetna jag inte förstår, för hunger, sug och känslan om vad vi instinktivt vill ha finns inte vårt medvetna jag, det är en känsla som växer sig starkare genom belöningssystemet för varje gång som vi dricker. Det får oss att tro till slut att det är vad vi behöver för att fungera, ett glas på kvällen efter jobbet, i slutet av veckan för att vi är så slut, på lördagen för att vi ska fira, före fotbollsmatchen, under fotbollsmatchen, efter fotbollsmatchen eller när fotbollsmatchen inte blev av, eller bara för att.

Att det är så svår att sälja in att fest och glädje och lycka finns i oss själva, genom att lyssna på oss själva, är vi trötta på en fredag så finns det en underbar lösning som ger oss styrkan tillbaka och får oss att känna oss utvilade, det är att gå och lägga sig, det är ju fantastiskt skönt när man är trött och det är en smärre fest att krypa ner under täcket och ge oss själva det vi behöver på riktigt.

Profile picture for user svagis

Tack Rolf för dina fina rader om den fest, glädje och lycka som finns i oss själva! Jag kan bara hålla med dig till 100%. Kroppen tackar mig varje dag genom att reparera de skador som A hade skapat. Nu sover jag istället när jag är trött, promenerar när jag är rastlös och andas djupt när jag har ångest :)
Kram
svagis

Profile picture for user santorini

Som svar på av Rolf

Det är stort i vår värld. Att klara en vecka är en milstolpe. En helg utan alkohol för det första. Nu är du redan snart en månad på väg. Och det som imponerar är att du slutade i julhelgen och var nykter redan över nyår. Du kunde ha tänkt att du slutar efter nyår och så hade du ”passat på”och druckit rejält fram till dess. Ditt beslut känns stark och tydligt. Du erkänner också för dej själv att du inte riktigt gillar tanken på att aldrig få dricka igen. Genom att erkänna det ligger du steget före. Du gillar det inte men måste lära dej leva med det. Då är du mer beredd när suget kommer. När alkoholhjärnan börjat säga att ”nu har du visat att du kan vara utan. Det var nog inte så farligt, du överdriver. Ett glas är inget problem”. Osv. Då är det viktigt att vara på sin vakt. Och ha ett fast beslut.
En mening jag läst nånstans hade jag som rättesnöre, kanske fortfarande: ”När du fattat det du vet är det rätta beslutet, ifrågasätt aldrig någonsin det beslutet.” Att sluta dricka då man blivit beroende är det rätta beslutet.

Profile picture for user JoYo

Så skönt att du får en lugnare sömn.
Och orkar med läxor o kompendium...
... det där med att sälja in alkohol... jag får ångest över att man inte kan kontrollera barnen. Min 16 åring pratar om att alla kompisar dricker. Att han smakat öl men vill nog testa dricka när han blir 18. (Jag drack redan som 13 åring men det har jag inte berättat.) Nu försöker jag desperat förmedla av min erfarenhet och de böcker jag läst.. men måste i slutändan inse att vi inte kan styra över någon annan. Jag har bett min tonåring att inte dricka, röka eller använda andra droger.. det skulle smärta enormt. Inser att barnen troligen kommer att göra det, eftersom samhället pressar till det. De har sett oss föräldrar dricka. När man är beroende är man normaliserad. Och vi har normaliserat a för barnen. Så sjukt. Varför dricker vi så enormt mycket? Varför söker vi glädjen i alkohol? Sorgligt. Det är dags att vakna!
Nu ska jag ge min kropp en fest av boken (Tänka klart) och sen en skön sömn förhoppningsvis!
Godnatt??

Profile picture for user Se klart

Jag har varit en sträng mamma, aldrig köpt ut. Aldrig tillåtit fester med a. Barnen dricker mkt måttligt när vi ses iaf, eller semestrar ihop. Har alltid upprepat att detta är farlig materia som en måste handlas med mkt försiktigt även om jag inte lyckats själv. Så borde det stå i läroböcker. Stor varning. Nu när debatten om cannabis och legalisering nått hit vill man ju bara skrika rakt ut.
Men Rolf, jag ville allra mest gratulera dig till 25 dagar, jag är för ny med erfarenhet kring när en måste bestämma sig för ”aldrig mer”. Jag funderar mycket på det, inte minst löser jag och tar in mkt av de som vet, skriver. Men jag måste också bryta det grubblandet med ”det räcker med idag”. Det går nog att skifta. Dina inlägg är betydelsefulla!

Profile picture for user Rolf

Tack Santorini, jag valde att sluta innan jul för att jag var så innerligt less på att nära alla mina jular har varit förknippat med ångest över att jag vet att jag går ner mig. Jag ville verkligen inte hamna i samma läge denna gång, vilket jag inte gjorde. Förändringen ska väl börja någonstans.

Tack JoYo. Nej det går verkligen inte styra över andra. Tror någonstans att våra värderingar hänger med barnen när de blir äldre även fast det inte omedelbart märks i nuet. Det är aldrig för sent att visa på att vi kan vara en förebild.

Se klart. Tack, 25 dagar är jag stolt över. Jag är mest glad just nu för att jag börjar känna att det blir lättare och lättare att vara nykter, mår verkligen bättre. Tror på att vara uppriktig, för bövelen, någon måste väl stå emot denna masspsykos som finns i vårt samhälle. Vet att mina barn kommer att pröva, men mina värderingar kommer de inte undan. Dock kommer jag alltid förlåta dem och inte vara rättrådig, bara snällt informera att de inte har mitt samtycke att droga sig själva och att de har ett eget val att se verkligheten ur ett informerat perspektiv. ?

Dag 26 - Älskar livet!

Profile picture for user Rolf

Börjar känna att jag har fokus att kunna ta ta i mer komplexa saker. Har i mitt företag tagit hjälp med all bokföring, det är verkligen inte min starka sida, men idag ska jag lära mig och se till att sköta det själv. Sen är det dags att plugga och ta cert i nya metoder i mitt arbete, gick en kurs i höstas som jag ska se till att avsluta och bli klar med. Snart stundande helg och jag inte någonstans en längtan eller saknad att dricka, så skönt, vill inte ens. Att slippa detta eviga kval. Att ha tydliga beslut gör livet enklare. Santorini du har en poäng där, har man väl tagit ett beslut behöver man inte älta det.

Träningen flyter på, har nu tränat 18 pass sen dagen jag beslutade mig att inte dricka allt mellan crossfitt, löpning, box, cirkelfyx och gym. Kroppen och sinnet har protesterat ett tag men äntligen en månad senare ger det resultat, känner mig starkare och mår bättre i kroppen. Har kommit till stadiet att nu vill jag träna mer och tycker att det inte längre är en evig plåga. Brukar ge mig in i att köra 100 pass innan midsommar från 1 jan., har aldrig lyckats. Nu när jag inte längre dricker tror jag att jag har en ärlig chans. 8 pass hittills detta år.

Profile picture for user santorini

Från rubriken Jag vill inte leva så här till Älskar livet! Vilken skillnad! När man inte längre dricker får man tid och möjlighet till så mycket annat. Det blir ju ingen ordning med träningen då man missbrukar. Att träna bakfull är inte trevligt. Jag avundas dej för att du vill träna, jag kommer lätt av mej och får kämpa för att ta mej till gymmet.

Det finns så många kloka saker som jag lärt mej under åren jag läst och skrivit här. Plus att jag går in för det jag gör, vare sej det är dricka vin eller vara nykter;). Jag har läst böcker som fd alkoholister skrivit. Det finns punkter som är gemensamma för väldigt många och som jag känner igen. Ofta högpresterande och väl fungerande i arbetslivet trots ökat drickande. Högkänsliga, omhändertagande, ofta också medberoende på nåt sätt. Vi är också såna som går in för det vi gör, på gott och ont. I sej många bra egenskaper men också såna som lätt kan trötta ut en. Som gör att ruset blivit en paus, ett stopp på surret ett tag. Sen slår ångesten och skammen till och då dövar man med ännu mer och så går den negativa spiralen neråt.

De finns några viktiga saker jag lärt mej och som fungerar till 100% om man bara kan ta det till sej. Ett är att stå fast vid sitt beslut att inte dricka, no matter what. Har man kommit till det beslutet så finns det en bra orsak till det. Egentligen är det det enda man behöver ta fasta på. Att inte tro att man är botad, att inte tro att ett glas är inget glas. Det funkar inte så.

Profile picture for user Vinäger

Håller med Santorini, vilken utveckling du har gjort. Och det på så kort tid. Tack för att du lämnar avtryck med kloka ord, både i din egen tråd, men också i andras.

Kram

Profile picture for user svagis

Fick du för mycket beröm? Jag undrar om du inte vågar dig in här....kanske fått skrivkramp nu ;-)
Vi saknar dig i alla fall! Jättemycket <3 Hur går helgen?
Kram
svagis

Profile picture for user Rolf

Att träna bakfull har jag gjort många gånger. Funderar ofta på hur nyttigt det. Men nu är det slut på det. Det har även hindrat mig många gånger att ta mig upp och träningen har inte blivit av. Vet av erfarenhet att träningen är min livlina att kunna hantera mitt psyke, får inte ro i kropp och knopp utan den. Det är verkligen en vinst att slippa vara bakis. Min ork är bättre nu även fast sömn och tröttheten / utmattning går i vågor. Tänker att jag har en bit kvar att hämta mig, men även att det lite är så som livet är. Kroppen får ständigt kämpa med olika angrepp av yttre påverkan som virus, träning mer eller mindre mat som är nyttigt. Skönt att slippa kämpa mot giftet A.

Min helg har varit både bra och dålig. Fredagen kämpade jag igenom med ett sug efter A. Känslan är så lömsk, den jobbar sig sakta igenom medvetande och försöker förklara att det inte värt att hålla sig nykter. Nu är mitt förstånd bättre än så. Tänkte efter vad jag behöver, mat, vatten och vila.

Har börjat med att lära mig att meditera, läste att det är ett bra sätt att öka förmågan till att kunna fokusera. Att lära sig att inte instinktivt reagera på mina känslor genom att vara mer i nuet och aktivt kunna välja hur vi agerar på vår inre och yttre stimuli. Resultat skulle tydligen komma efter ett par månader och regelbundet mediterande. Why not… Får bli en ny kvällsrutin, det kanske även hjälper mig att komma i säng, kvällsmänniska som jag är.

Imorgon har det gått en månad sedan jag sluta dricka A. Den 21 december var min fösta nyktra dag. Jag är tacksam för varje dag där jag väljer min kropps förmåga att lösa livet olika känslor och situationer. Hälsan är bättre, mående är lite si sådär men går åt rätt håll.
Tack Sanotrini, Vinäger och Svagis för era stöttande ord.

Profile picture for user svagis

Känns nästan lustigt nu att vi för bara ett par veckor sedan diskuterade träningens vara eller inte vara i ditt hektiska schema :) Härligt att du bara kör!
Jag firar 1 månad idag och känner mig lika beslutsam som någonsin tidigare. Livet utan A är så mycket bättre och jag kan lita på mig själv på ett helt annat sätt nu. Har inget att skämmas för vilket gör stor skillnad :)

Idag skulle jag starta Krav Maga men har fått så ont i höger knä. Misstänker artros eftersom båda mina föräldrar fick det i min ålder ungefär (plus farmor). Bästa sättet att försöka bli av med det onda är träning (förstås!) men jag ska köra styrketräning i maskiner och fria vikter ett tag så jag blir av med smärtan. Så det blir utökning av träningen för mig också, även om det inte blir i den form som jag hade tänkt än på ett tag.

Jätteskönt att läsa ditt inlägg Rolf <3 att du är på banan :) Det händer ju så mycket i kroppen när en slutar dricka och en del härinne verkar ha blivit sjuka mer eller mindre allvarligt. Jag tänker tillbaka på 1:a nyktra veckan, influensa, feber, huvudvärk osv. och en känsla av att den stackars kroppen reagerade så på grund av vad jag utsatte den för tidigare. Nu tar jag dag för dag, går mycket, lite huvudvärk kommer och går men inte så farligt...och ganska snabbt befinner vi oss på en mycket bättre plats fysiskt - klapp på axeln för första månaden till dig och mig!
Kram
svagis

Profile picture for user Rolf

Tack svagis för pep. Tänker på det här med krämpor, de är inte så värst roliga och hindrar en att leva. Det är så paradoxalt som du skriver att lösningen när man ha en krämpa är träning, intet ska vara enkelt i livet.

Grattis till en månad, känns som vi har ett flow. Så skönt. :)

Profile picture for user Rolf

Har inte uppdrag för stunden. Har inte riktigt orkat tagit tag i försäljning. Har saknat fokus och kraft och någonstans har jag kört ner huvudet i sanden för jag behövde ledigt för att hämta mig. Idag tog jag tag i försäljning. Uppdatera CV, tog kontakt med kollegor och gamla uppdragsgivare, ordnade med två nya referenser samt sökt ett uppdrag som jag tror kan passa mig. Börjar känna att jag lättare kan få fokus för alla aktiviteter även fast det inte är lätt. En sak i taget, det går inte att jobba med flera saker samtidigt. Hade ett ärende till Sthlm idag och tog tåget på eftermiddagen, kände genast hur stressnivåerna ökade och jag uppenbart har problem alla intryck. Andas, på med lurar som tar bort ljud, skippade telefonen och tog fram jobbliteratur att läsa. Märker att läsa är bra för mig, tar bort massa andra tankar som far runt i min hjärna, inte för att de är jobbiga tankar men det är så många idéer samtidigt. Tror jag ska ha det som motto att läsa när jag sitter på tåg och pendlar, bara skippa allt annat som jag tror att jag ska hinna med online. Dessutom fungerar det rätt kast med att vara online på tåg, vilket även det har stressat mig. Mer av vardags-life-hack som får en att fungera bättre. Tänker någonstans att vi inte är skapta för denna urbana miljö, det fungerar när man är fullt frisk men inte när alla intryck får min kropp att känna den stress den gör.

Idag är det prick en månad sedan jag hittade hem till min första dag av nykterhet, den 21 december 2019 ska jag skriva in som den dagen som jag kom på bättre tankar. Jag stod ut med ångesten, sömnlösa nätter, depressionen, tristessen, sorgen. Kan inte säga att allt är borta, har en bra bit kvar. Har stunder då suget kommer i vågor, men är mer trygg i att det går över allt snabbare. Men viktigare är att jag nu vet och förstår att det är en falsk signal av mitt undermedvetna. En signal som lätt går att bota genom att tänka efter ett steg till om vad det jag egentligen behöver. Behov som sömn, mat, dryck eller något annat. Om jag nu inte hittar det så är det inte hela världen det heller, då får jag helt enkelt acceptera att det är som det är och se fram emot en ny dag. Jag litar på min kropp.

Nu blir det att sova, lite för sent för att vara så klok som jag ibland tror mig låta ?
Ser fram emot månad två!
Kram på er

Profile picture for user Se klart

Vilket fint inlägg att lösa innan dagen är slut. En månad. Vilka kliv. Det är fantastiskt att läsa om. Och vet du, ju mindre frekvent jag dricker, desto bättre blir jag på att läsa, hjärnan hänger med, och stundtals har en bra bok faktiskt hållit mig från att dricka för mycket. Jag bor i stockholm och har alltid lurar på när jag åker tunnelban (Storytel)
Låter som du går med stormsteg in i månad två, önskar dig en fin fortsatt vecka. Kram.

Profile picture for user Charlie70

Grattis Rolf till en månad! Jag är dig hack i häl och firar en månad dagen efter. Från nu tror jag att jag börjar räkna veckor i stället för dagar. Känslan av att bli stabilare dag för dag. I sitt beslut. Och sug som mojnar bort eller hanteras relativt snabbt. Underbart!

Profile picture for user Charlie70

Grattis Rolf till en månad! Jag är dig hack i häl och firar en månad dagen efter. Från nu tror jag att jag börjar räkna veckor i stället för dagar. Känslan av att bli stabilare dag för dag. I sitt beslut. Och sug som mojnar bort eller hanteras relativt snabbt. Underbart!

Profile picture for user Pellis

Till dina dagar! Ville bara kika in och säga att jag såg Komboucha med Cocos smak igår...Visst frågade du?

Märket lyckades jag inte fnula ut pga av att jag hade bråttom och såg lite dåligt! Lyckades slita åt mig "mina" Captains :-)

Profile picture for user JoYo

Precis så! ”En falsk signal från det undermedvetna”.
Jag ska ta till mig av det, att se på suget, vad är det för nåt egentligen?
??

Profile picture for user svagis

Strategier...det är väl det vi börjar bli bra på, inte bara när det gäller jobbet utan nu även när det gäller vårt mående - visst är det skönt <3
Kram
svagis

Profile picture for user santorini

Som svar på av Rolf

Första månaden är tuff med omställningar i tänkesätt och ofta sömnlöshet och kroppsliga symptom. Skönt att det stabiliserats och att du genomskådar suget som falska signaler. Alkohol är inget som kroppen behöver så suget är ”bara” psykiskt. Men starka krafter, det måste man inse och förstå. Du har rätt metod, eftertanke och insikt. En mycket bra början.

Profile picture for user Ensammenintestark

Rolf, du har en så inspirerande tråd här på forumet. Jag är ny att skriva här, men har läst här under många månader. Så som du beskriver suget vill jag känna om en månad. Inne på min tredje dag?

Profile picture for user Rolf

Behöver hitta på något kul, tillsammans med andra, har behov att humor och skratta. Har tappat det på vägen någonstans i vardagen och i all strävan. Känner mig isolerad och socialt fattig just nu. Förr när jag kände så här kunde jag gå själv till krogen och där hitta folk att prata med. Undrar hur det skulle te sig om gick dit själv och är nykter? Kanske ska hitta alternativa tillställningar, vad det nu kan vara? Några tips?

Profile picture for user svagis

Du kanske kan införa lite mer humor i din vardag med sambon och dina barn till att börja med? Kolla upp lite roliga filmer och föreslå att ni ska kolla tillsammans kanske? En TV-serie som jag själv tycker är jätterolig är "Friday night dinner" - den är dessutom i familjemiljö :) Här kommer länk till SVT Play https://www.svtplay.se/friday-night-dinner

Annars är det ju genom att jobba ihop med andra kanske på frivillig basis, eller eftersom du gillar att träna, kanske en ingå i ett lag med andra som du sakta men säkert kan bygga upp ett kompisgäng att ha roligt med. Fast risken är ju att du får ännu fler åtaganden som du upplever att du inte hinner med... Svårigheten med ensamlivet är ju att man IBLAND vill ha sällskap och vara social men för att ingå i en gemenskap måste man ju också ställa upp även när man inte känner för att vara social - så det är ju både ge och ta. Detta kan ju vara ett hinder...så är det för mig iaf.

Bra att du sätter ord på dina känslor och delar med dig - det föder även tankar i mig själv som jag är tacksam över!
Kram
svagis

Profile picture for user Charlie70

Jag kan också känna en saknad då och då. Nu har jag en himla tur på jobbet då vi nyligen hade en omorganisation som ledde till att 1. jag arbetar inte ensam och 2. de jag nu arbetar tillsammans med är extremt sociala och trevlig att ha och göra med (en av dem lobbade jag in i gruppen - en riktig vinstlott). Den senaste tiden har jag fått mina riktiga asgarv när jag läst här på forumet. Det blir ju dråpligt i bland och jag märker att det finns många på forumet som har humor och kan distansiera sig då och då från sina personligheter. Min läkare rekommenderade TV-serien Dag som finns på Netflix. Den gav mig många skratt. Jag har ju också fått en vän i min granne på 80 bast som nyss blev änkeman. Hans lågmälda, subtila humor ger mig också många skratt. Vi ses ibland över en kaffe, lite mat eller som det blev häromhelgen, en långpromenad. Jag odlar gärna dem som finns fysiskt nära mig som grannar. De är alltid bra att ha och umgänget med dem är kravlöst. Man byter ett par ord vid soporna eller på gatan.
Föreningsliv som svagis föreslår kan ju också vara bra. Jag är engagerad i ett sådant. De är supertrevliga fina människor men jag upplever att det oftast blir en stress när vi ses för möten. Vi vill bara riva av de frågor vi samlats för att prata om, sedan bråttom hem. Nu känns det som om jag drar i väg här Rolf. Men, som vanligt, det är bara att plocka av det som passar annars LÅT STÅ!

Profile picture for user Rolf

Svagis - Jag vill verkligen hitta på mer roliga saker tillsammans med min sambo. Ska föreslå "Friday night dinner" och se om det faller i god jord. Du har så rätt i att jag oroar mig för att ta på mig saker som jag inte kan fullfölja, behöver hitta ett sammanhang där jag kan delta men inte kliva in och ta ansvar. Gick en buggkurs i höstas och det var verkligen roligt, varje söndag. Har sällan skrattat så mycket, för det går inte så bra alla gånger. De som tränar X-fit ska ha en AW, tänker att det ska bli kul och en övning på att bara umgås och inte fokusera på dryck, det får de andra stå för.

Charlie - Det är verkligen skönt när en hittar hem i jobbet, det är en stor del av sin dag och att trivas där och att ha roligt är underbart bra. Har jobbat hemma i en månad nu och jag känner verkligen att det inte är bra i längden. Har några uppdrag på gång och ser verkligen fram emot att hitta nya kollegor. Dag är helt underbart bra serie, såg den när jag var nyskild ( 5år sen ) och bättre terapi fanns inte. Ska tag i någon förening, typ dansen som jag nämnde ovan.

Tack för inspiration, tror jag ska sluta tänka så mycket och bara göra :)

dag 37 - Haft en skön helg och jobbat undan massor, städat, handlag, tvätta bilen, tränat, jobbat, jobbat lite till, kolla klart mr.Robot (HBOnordic), tränat, lagat mat, städat undan disk, tagit hand sambo som har haft migrän hela helgen. Är underbart trött på kvällarna, som sig bör och börjar känna mig utvilad på morgonen även fast jag går upp kl 6-7 och lägger mig 23. Försöker ha samma rytmen på helger som vardagar. Unnar mig ostbågar, god mat och njuter av att jag känner mig starkare för varje dag som går. Har sjukt ont av träningen och äter ipren och låter som en gubbe när jag rör mig (Jag är dessutom gubbe med tanke på att jag snart är 50år). Konstigt nog så tänker jag på A och känner sug då och av A på helt andra tider och tillfällen än förr. Fortfarande tydligt kopplat till stress, smärta och obehag av dess olika slag. Men med tanke på allt jag listade innan och förståelsen av att detta är möjligt för att just inte dricker A längre så har jag inte särskilt svårt att vifta bort tankarna om A och dess sug. Jag läser på om A och dess sidor och förstår mer och mer att A är en bluff på alla sätt. Har till och med börjat förlika mig med att dess goda smak kan jag vara utan, det finns så mycket annat som är gott i livet.

Kram på er.

Profile picture for user santorini

Det är verkligen en bra slutsats. I måttliga mängder för den som kan hantera den så kan den ge lite guldkant. Ett fint vin till en köttbit eller ett glas rosévin en sommarkväll. Men för oss som är här så fungerar inte det. För oss är den en bluff och en falsk vän. Vi saknar smaken, tja, inte är det smaken vi drömmer om utan ruset, en stunds flykt från verkligheten. Visst saknar jag det ibland men när jag spelar filmen till slut så vet jag hur det slutar. Inte med ett eller två glas. Inte för mej.

Alkoholen är en destruktiv partner, en psykopat, som man inte får släppa för nära. Lära sej att leva i dess närhet men inte släppa in i sitt liv igen.

Profile picture for user svagis

finns det gott om härinne - det känns skönt, då är man i gott sällskap :)
Det låter himla bra, bara gör utan att tänka för mycket. Jag har själv blivit mer och mer "Ernstig" som min son säger och tillverkade en lampskärm av ett fint gammalt 50-talstyg i helgen - gillar verkligen att pyssla och dona. Jag får ju mitt sociala på jobbet åtminstone 2 dagar i veckan vilket räcker ganska bra för mig.
Kram
svagis

Profile picture for user Kontentan

Börjar mer och mer tänka på alkoholen med avsky, jag tänker bara på allt ont den har orsakat mig. Visst känner jag sug varje dag i olika sammanhang men det går att hantera.
Angående det där med andra aktiviteter och sociala sammanhang så har jag anmält mig till en jägarexamenskurs för att komma ut och träffa lite nytt folk.
När jag är klar med den så tänkte jag kanske försöka lägga till lite fler bokstäver på körkortet. BE och C skulle vara bra att ha ?

Profile picture for user Se klart

Och nykter, hoppas jag att du njuter av. En liten uppdatering vore inte helt dumt.
Tänker på dig och hoppas att allt är väl! Kram.