Pirimitt

Hej alla!
Detta är min första post här inne. Har tittat in regelbundet de senaste åren, men först nu skapat konto - och nu skriver jag...
Jag är 48 år, har ett högpresterande jobb fast där jag ofta jobbar hemifrån (en lycka och en förbannelse), man och två barn som båda är underbara, men där den ena är mer krävande än de flesta andra barn. Jag röker och har, oftare än inte, druckit en flaska vin eller så dagligen. Men nu räcker det.
I november tog jag mod till mig och pratade med min husläkare på vårdcentralen. Det gick bättre än jag fruktade, men var f*n inte lätt! Jag fick recept på Campral, men den var slut länge, så jag började med med Naltrexone istället. Det har nog hjulpet, men jag har inte slutat dricka helt...
Jag har dock reducerat nivån väldigt, och det var vad jag ville. Juldagarna var vita, och det har blivit ett, sällan mer än två glas vin annars.
Men jag är så avsindigt trött! Jag sover och sover, och just nu sover jag så mycket att jag inte klarar av att sköta mitt jobb som jag ska. Är det någon som känner igen detta?
Jag vet inte om det är biverkningar av medicinen (jag går även på antidepressiva), minskningen av alkohol, eller en fluktrespons som kroppen "ställer upp med" när jag tycker livet blir för mycket.
Jag har det egentligen gott, och har kommit långt i att acceptera att jag vare sig är perfekt eller en idiot. Försöker njuta av dagarna med familj och vänner (fast helst är jag ensam med böcker, stickning, film och drömmar...).
Men tröttheten! I lördags somnade jag ungefär vid midnatt, och förutom några korta turar till badrum och kök för att kissa, ta meds och dricka vatten (samt hälsa på familjen), gick jag inte upp förrän kl 12 på måndag. Natt till tisdag sov jag (naturligtvis) mindre bra, så var trött igår. Sov gott i natt, men efter att ha skickat barnen i väg till skola 07:30 och var i färd med att ta itu med jobbet, somnade jag på soffan, och vaknade kl 18. Och nu stressar jag med allt jag inte gjort, och finner mig därför med tredje (pyttelilla) vinglaset framför mig.
Middagen är klar, mannen kom precis in dörren. Jag tror jag slår ut vinet, jobbar i en timme, skriver en lista så att jag inte behöver tänka på måsten i natt, och försöker ta nya tag i morgon.
Detta blev långt, och ingen snygg berättelse. Men det var gott att skriva. Tack för att ni finns där ute.

Jag har börjat med campral+ naltrexon och det känns som ett mirakel. Allt sug försvann efter en timma och jag känner mig ”Nöjd” hela tiden. Innan hade jag en gnagande känsla att någonting saknas som bara försvann på fredagen vid första vinglaset. Nu är jag befriad får ett behov känns det som. Det känns verkligen som om jag blev befriad.