Du startade en tråd här för en liten tid sedan med en intressant och kreativ titel. Vill du berätta lite mer om hur det är för dig? Så blir det enklare för oss att följa dig och ge dig stöd, om du vill såklart!

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej min gamla tråd från förr (som dessvärre aldrig påbörjades) och hej alla medmänniskor i forumet🍀 Prövar en nystart mot okända hav. I hopp om att lämna denna dyiga och deprimerande pöl av alkohol som jag kravlat och fortfarande kravlar runt i. Knappt man har näsan ovan ytan numera. Usch och fy. Fullblodsalkoholist, kvinna, mamma, sambo, fast jobb, bostad, körkort, vänner. Det finns många anledningar att bli frisk från alkoholhelvetet. Jag vet bara inte hur jag ska mäkta med att fixa det. Vissa ambitioner finnes. Har gjort en del försök under årens lopp utan att egentligen komma ngn vart eller blivit så mycket klokare. Jag gör det helt enkelt inte med hela hjärtat. Den lilla alkoholdjävulen behåller m järngrepp sin beskärda del av mig. Det är ohållbart, jag förstår ju det men jag klarar inte av att klippa banden. Hjälp hjälp hjälp mig den som kan.

@LillaVideung74 välkommen tillbaka! ❤️ Det kunde varit jag som skrivit ditt inlägg, ord för ord! Hur i hela friden kan man befinna sig i detta träsk, när man på pappret har ALLT!? Jag börjar också om idag, för tionde gången typ. Men nu ska det gå. Min man och mitt barn är mina ledstjärnor. Att kunna köra bil närsom helst. Att vakna pigg och fräsch. Jag överväger att krypa till vården, kanske ta medicinsk hjälp. Här är du bland vänner, som vet exakt hur jävla dyigt och slafsigt det är i den här jävla pölen ❤️ varm kram

Tack @Cashsmash❤️ Nej det är ofta obegripligt och mitt självförakt är numera gigantiskt stort. Varför kan jag inte förmå mig att sluta dricka, sluta alkoholromantisera, söka professionell hjälp? Jag är inte helt dum i huvudet och jag förstår att detta måttlösa drickande inte funkar så länge till för mig och min omgivning. Jag har ändå livsgnista kvar o jag vill bli frisk men jag får inte ihop det och jag är oduglig på att hjälpa mig själv (men ganska bra på att hjälpa andra)

Stark igenkänning! Självföraktet är så stort, och jag kämpar mycket med det också. Du är inte dum i huvudet 😍 det är alkoholen som kemiskt påverkar hjärnan bortom logik! Huuh. Visst är det galet hur man kan hjälpa andra (jag jobbar i ett vårdyrke) men tar hand om mig själv som en påse skräp 🤔 håll i livsgnistan!! Det går!!

@LillaVideung74 Känner igen mej! Självförakt o ångest är hemskt!!! Bra att du är här!!!! Vi kämpar tillsammans! ❤️💪 Läs o skriv, jag hoppas o tror att du kan hitta stöd o support! Du är starkare än du tror! 😍

Tack @TessanTuss och @Fjärilen81 för att ni tittat in hos mig❤️ Det går som vanligt vacklande för mig, mycket skört med nykterheten. Räknar inte dagar eller sätter upp fasta mål månader framåt. En dag i taget, ibland en minut. Kämpa o förhandla med mig själv är sedan länge en del av min vardag. Ibland lyckas jag och ibland faller jag för min ihärdige alkopolare och hans/hennes fantastiska övertalningsförmåga. Det känns som en lång o tuff väg att gå mot absolut nykterhet. Vissa dagar finns min motivation och vissa dagar struntar jag i det och tycker vad spelar det för roll? En liten fylla mer eller mindre av alla man genomlevt. Ja ungefär så. Är inte inne på forumet dagligen pga det mesta blir för mig prestation... Ska jag skriva här? Många skriver så himla bra o klokt, är duktiga med alla nyktra dagar. Kommer jag känna mig ännu sämre? Svårt att veta. Svårt att sålla bland trådar att följa/läsa. Nåväl, solen skiner, ledig dag, kaffet intaget, tv:n på, vovvarna vill ut o gå. Önskar er alla på forumet en bra dag. Det finns såklart en stor och viktig anledning till att vi hänger på denna sida! Kram🍀

@LillaVideung74 Jag hoppas att du slutar känna självförakt, för det är varken skönt eller konstruktivt. Men det vet du ju redan?

Vi tycks ju vara några stycken välfungerande kvinnor i vårdyrke och med hund/ hundar här inne.
Som förstår allt så himla bra, men ändå har ett alkoholproblem att jobba med. Efter ett tag förskjuts arbetet med att fundera över sitt inre och hur man har blivit den man är och gjort som man har gjort.

Det arbetet är mycket lättare när alkoholen inte skymmer sikten, och jag tror att det är det man egentligen har mest bök med. Alkoholöverkonsumtion är ju många gånger bara symtomet på något viktigare.

Ta hand om dig och ha nu en fin dag!

Tack @Denlillamänniskan❤️ Har läst i din tråd och gillar den, hög igenkänningsfaktor. Såklart vet jag det redan. Självförakt är varken skönt eller konstruktivt. Ändå ligger det där o gnager o drar mig nedåt. Jag som är så jäkla duktig, empatisk, lugn och sansad även när det blåser hårt. Sjukt irriterande.

@LillaVideung74

Jag tror att det kanske handlar om för höga krav på sig själv också. Även om det mesta görs bra, sp ska det liksom vara perfekt för att bli godkänt. Jag tror många känner så, särskilt kvinnor . Och då blir alkoholen lösningen. En bedövning.
Fast det egentligen kanske bara handla om att ha lagom krav på sig själv. Att känna att man gör sitt bästa och det är bra och det räcker.
Hoppas du får en fin helg och gör något fint för dig själv❤️🙏🏻

@carisie jaa du vad är det med oss? För min egen del tycks jag vara precis helt (jä..a...vill svära men det brukar se så illa ut i skrift) värdelös på att hjälpa mig själv. Att hjälpa andra runtom mig både yrkesmässigt och privat går desto lättare. Med stort mod och engagemang till och med. Att ta itu med mitt eget numera mycket komplicerade förhållande till alkohol känna tämligen omöjligt. Jag vet att det finns hjälp att få men jag förmår inte att erkänna mig "slagen". Besegrad av alkohol, maktlös. Så deprimerande bara skriva detta. Idag känner jag mig låg, lite ledsen, ingen ork ta mig för något vettigt. Farligt, farligt vips kan lilla kaffekoppen innehålla annat än kaffe i hopp om att liva upp dagen och humöret en smula. Nåväl, har lite på agendan att ta itu med och hopp om att detta håller mig nykter och sansad. Simma lugnt alla som också kämpar.

@LillaVideung74
Fast alkoholen gör ju så med oss. Får oss att känna oss värdelösa och försvagar hela vår tillvaro (utom när vi umgås med den).

Jag tycker det är så skönt att min gubbe nästan alltid är hemma på kvällarna just nu. Jag känner mig tillfälligt stark och hoppfull men vet hur snabbt det kan ändras så med en glimt av hopp. Skickar en glimt till dig också 🩵

@carisie ja jo jag vet ju det. Att den sakta men säkert o obevekligt bryter ned mig.
Det gläder mig att du känner dig stark och hoppfull❤️och att du tycker det är skönt ha gubben hemma på kvällarna. Det är bra känslor. När jag är låg o kämpar med mig själv o alla tankar som snurrar i skallen vill jag helst vara ensam o ostörd. Även om sambo el barns närvaro är en stark "nykterhetsfaktor" har jag alltid haft ett stort behov av att få vara i lugn o ro med mina tankar o planer för dagen.

@LillaVideung74 Jag är precis som du & behöver massor med egentid. Men är jag ensam "för länge" med grubblerier så är det lätt att ta till en stärkande stänkare 😉.
Så just nu har det varit skönt att gubben varit hemma.

Jag har gjort en plan och slaviskt följt den nu - det är nåt jag är bra på. Eftersom den inte är noll så är det ganska roligt att spara sig till "ett bättre tillfälle".

Hoppas du får en bra kväll hälsar jag från bunkern 🏥
🩵

@carisie du har såklart en poäng där. Att i ensamhet är det lätt att ta sig en "stärkande" stänkare. I synnerhet sedan ensamdrickandet blivit min melodi. Man vill ju liksom dricka på sitt eget lilla ohämmade vis, inte sitta o finsippa o vänta på andra naturbegåvningar. Jag är inte så bra på planer eller att slaviskt följa några. Jobba så lugnt det går i bunkern🏥