av BliStarkIgen

BliStarkIgen
lör, 2020-03-07 - 21:10

Hej!

Har varit här till och från, haft upp och nedgångar.

Ena stunden har jag mått bra och trott att jag kan sluta dricka, men å andra sidan har jag sådan ångest och stress att jag dricker. Jag dricker redigt när jag väl dricker och har inget stopp.

Detta har lett till osämja och besvikelse mellan mig och min man, det har gått så långt att jag förlorat honom. Han är kall, bryr sig inte längre och tänker bara på sig själv. Och vet ni vad, det gör han helt rätt i och jag har betett mig som ett svin rent ut sagt, inte så svårt att erkänna.

Tycker det är jättetragiskt att jag låtit det gå så långt att jag förlorade mitt livs kärlek. Jag sörjer verkligen den förlorade kärleken.

VI båda har mått dåligt ett tag, inte bara enbart för alkoholen utan också ekonomi, hälso och aktivitets val. Vi har inte gjort roliga saker på länge tillsammans och vi har tappat glädjen.

Jag har stor stress och ångest, detta har jag haft i ca 10 års tid och först nu har jag fått riktig hjälp och jag börjar inse vad som är viktigt i livet. Jag orkar inte med den människan jag är idag, jag vill så mycket mer men har satt gränser för mig själv för jag tycker inte att jag är värd att må bra, lyckas och älska mig själv.

När jag blir full, så blir jag känslosam och även arg, detta blir till följd att jag låter allt gå ut över honom, fastän jag inte menar det jag säger.

Jag känner mig ensam men ändå stark just nu, det har varit 4 intensiva veckor med mycket känslor. Vi har gjort slut och han vill hitta sig själv, men jag har antagligen inte fattat förrän nu att han har varit medberoende och försökt hjälpa mig så gott det går. Men tyvärr har jag varit så inne i mig själv och hatat mig själv, att fokus bara ligger på hur jag mår.

Jag är så djup ledsen över detta och vet inte vart jag ska ta vägen riktigt, jag gör allt för att må bra igen och att kunna älska mig själv. Men det är en sådan tuff process. Jag har intalat mig själv att han kommer lämna mig och haft ångest för det, och att jag är inte värd hans kärlek... Alltsåå....Snacka om att förminska en annan människa då, jag underminerar hans känslor och tvivlar på att dem är äkta, så ska det ju verkligen inte vara. Det jobbiga är att tilliten till mig är så låg att han inte tror på något jag säger... Tilliten till mig själv är väl samma, så jag gräver ner mig ännu mer.

Jag inser nu att jag har ett tufft jobb framför mig och att det är den tuffa vägen man måste ta för att kunna utvecklas, bli det bästa jag kan vara både för mig själv och andra.

Tack för att denna sida finns och att man inte är ensam, för det har jag känt mig länge nu. Det känns skönt att kunna skriva av sig och att inte bli dömd, för jag dömmer mig själv redan så hårt och jag har sådan ångest för alla mina val i livet. Jag vill inte vara sådan här något mer...Därför som jag säger adjö till mitt gamla jag som inte är jag, och säger välkommen till den jag alltid skulle varit.

Kram på er! Tack för att ni finns!

Ps. Jag ska till AA möte näst nästa vecka, första gången jag gör det... Känns inte jobbigt faktiskt, jag ser fram emot det.

Andrahalvlek
lör, 2020-03-07 - 22:33

Det låter som om du verkligen har bestämt dig! Med hela hjärnan ? Lämna inga dörrar öppna, ta en dag i taget, och ha tillit för processen och att det tar tid.

Otroligt sorgligt att det gick så långt att din man lämnade dig ? Men han kände nog att han var tvungen, för att du skulle inse allvaret.

Bra att du ska på AA-möte!

VaknaVacker
sön, 2020-03-08 - 07:24

Han gör ju det bästa för dig. För att du skall kunna bli frisk. Ta vara på det, du har chansen nu att få ditt liv tillbaks, så bra med aa?
Det här forumet är verkligen bra!
Kram

BliStarkIgen
sön, 2020-03-08 - 10:28

Ja jag har verkligen bestämt mig. För första gången på flera år har jag kunnat sova en hel natt utan avbrott, ingen oro och ingen ångest. Känns så jäkla skönt när man fått nog och bestämt sig att nog är nog!

Ja han gör helt rätt, och jag tackar honom av hela mitt hjärta!

Gick också en 2 timmars promenad idag, jätte länge sedan jag gjorde det. Känns som om att man blivit på nytt född.

Ha en fin dag alla!