Sara70

Har slutat dricka efter 20 år och är nu inne på min 8 dag utan alkohol.
Jag är övertygad om att min lever är förstörd iom att jag har alla symptom på skrumplever.

Ändå så har svullnad i ben och fötter försvunnit nu men buken känns fortfarande svullen.
Jag har även känt mer energi och igår var vi ute och gick i fyra timmar
Jag vågar inte söka hjälp pga av rädsla för att förlora mitt barn med tanke på hur långt det gått för mig.
Min sambo(pappan)försöker övertala mig att söka vård och att vi ska klara av det här tillsammans.
(Han har inte problem med alkohol).

Ångesten är fruktansvärd och det har gått så långt att jag planerar att ta mitt liv om jag blir sämre istället för att söka vård.
Är jag ensam om att känna så här när man väl upptäcker hur läget egentligen är

Du är inte ensam!Välkommen hit till forumet?Jag har gjort programmet här och även fått stöd av rådgivare.I januari tog jag mod till mig att våga skriva här på forumet om mitt förhållande till alkohol.Jättebra att du visat dig här och Grattis till dag 8?Från Pilla

Så bra att du har stöd av din sambo, det är till stor hjälp. Och att läsa och skriva här
är jättemycket värt. Jag trodde också att min lever tagit enorm skada, och hade bla en ständigt
molande värk i levertrakten och andra symtom. Efter 14 dagars nykterhet var allt borta, och har
inte återkommit. (Är på dag 70 i dag) Det tar tid för kroppen att återhämta sig och levern tål trots allt
mycket. Grattis till 8 dagar, då är det värsta över! ? Ta en dag i taget, allting blir bättre from nu.

Kram

Bra att du hittat hit till forumet! Läs och skriv mycket så funkar det som självterapi!

Grattis till 8 nyktra dagar, nu blir det bara bättre för varje dag!

Sara70

Tack fina ni ❤
Tyvärr har jag fått vatten i buken tror jag röda handflator osv vilket allt hör ihop med skrumplever.
Har inte någon värk dock det är bara ett tryckande känsla när jag rör mig.
Det som har blivit bättre på dom här dagarna är att magen börjar komma igång :)
Har blivit besatt av att leta symptom på nätet och allt visar på samma svar.

Är ändå nöjd över hur "lätt" det var att sluta dricka och att abstinensen inte var mer än oro och huvudvärk.

Du har redan fått så fina välkomnanden och kan bara instämma.
Jobbar just nu med ett projekt kring oro (apropå läget i världen) men kan också appliceras på det lilla livet,
Försök samla ihop och beta av orostankar en stund varje dag, gärna i en skön fåtölj, låter kanske larvigt, men det funkar ganska bra.
Kan inte säga något om din hälsa så klart men delar det många beskriver här, krämpor- och ångest- minskar med minskat a-intag!
En dag i taget.

Du har redan fått så fina välkomnanden och kan bara instämma.
Jobbar just nu med ett projekt kring oro (apropå läget i världen) men kan också appliceras på det lilla livet,
Försök samla ihop och beta av orostankar en stund varje dag, gärna i en skön fåtölj, låter kanske larvigt, men det funkar ganska bra.
Kan inte säga något om din hälsa så klart men delar det många beskriver här, krämpor- och ångest- minskar med minskat a-intag!
En dag i taget.

Sara70

Lite positivt iaf
Jag kan gå utan att få ont i ryggen det är en stor förändring.
Svullnad i fötterna är så gott som helt borta och det gick rätt snabbt.

Aptiten är ett problem men dricker väldigt mycket vatten.
Men när jag äter får jag inte halsbränna på samma sätt längre och ibland inte alls.

Är väldigt trött men sover dåligt iom ångesten och oron jag har över allt som är.

Minskad halsbränna, svullnad, värk,
Tre tecken på att du är på rätt väg.
Oron kring läget delar vi, många av oss. Bara att hålla huvudet kallt och hjärtat varmt, kram.

Skönt att det börjar bli bättre! Dålig aptit kan mycket väl ha och göra med ångesten/oron.
Testa det som Se klart skrev med att beta av orostankar. Det funkar bra även under en
lugn skogspromenad. Då får du även frisk luft vilket gynnar en bättre sömn. Sömnen brukar
förövrigt ta ett tag innan den blir bra. För egen del tog det två veckor, sedan sov jag som ett barn.

Det kan bara bli bättre! ?

Sara70

Kämpar på men känner att skräcken och oron för levern tagit över så jag kan inte se det positiva.
Är besatt av symptom och läser dagarna i ända om skrumplever.
Tror ögonen blir gula och fort urinen blir mörkare får jag panik.

Känner av tryck i från levern fortfarande men det är mindre nu vissa dagar och har varit någon dag utan tryckande känsla överhuvudtaget,magen är fortfarande krånglig men aptiten kommer emellanåt.
Märker inte av obehag efter jag ätit nu heller vilket var ett stående problem förut.

Samtidigt så är jag piggare än jag vart på länge men den här besattheten ligger som ett lock över vägen till psykiskt bättre mående.
Har i åtanke att jag måste få ge kroppen tid att återhämta sig men det är svårt när jag är så här och letar symptom och gett mig själv värsta tänkbara diagnosen.

Min sambo har kontaktat Ewa beroendemottagning för kvinnor anonymt och berättat som det är och min oro över hälsan samt att jag inte vågar söka vård.
Det här var nog inte första gången dom hörde en sån här situation och dom bemötte honom väldigt bra.
Min oro över att förlora allt sa dom att så ser det nog inte ut iom att sambon inte har några problem själv.
Dom vill att jag själv tar kontakt men jag är inte där än.

Har sagt här hemma att om jag blir "sjuk" eller att läget förvärras ska jag kontakta dom och har även gett mig själv en tid på två månader nu och då ska jag ringa (först anonymt).

Har inget sug på alkoholen överhuvudtaget vilket jag är lite förvånad över men det är samtidigt bra eftersom ångesten annars skulle leda till att jag trillar dit igen.

Javelin

Jag förstår hur uppslukande oron kan vara och att googla symptom är i sig rena skräckupplevelsen. Har själv läst allt om leverskador och även andra sjukdomar och jag har emellanåt diagnosticerat mig själv med säkert 10 sjukdomar varav 5 direkt dödliga i stundens hetta... Har inte sökt vård och symptomen har också avtagit...

Så mitt första tips är: sluta googla! Sedan ska du veta att levern är ett fantastiskt organ som kan reparera sig själv om den bara får chansen. Idag skyller man inte längre leverskador på enbart alkohol, utan osund kost orsakar en stor del av fallen. Så om du känner oro för att diskutera alkohol med en läkare så ska du veta att det kan finnas fler bakomliggande orsaker till eventuella leverskador.

Tycker däremot att du ska träffa en läkare som kan göra en bedömning och i bästa fall vågar du anförtro alkoholproblematiken med. Men det behöver du inte om det känns för skrämmande. Det viktiga är att du har tagit tag i det och ser framåt.

Får man fråga varför du väljer att vänta just två månader innan du kontaktar dem? I förhoppning att det går över, eller att drickandet inte ska synas på blodprover? Jag dömer inte, utan hade själv såna funderingar längre tillbaka.

Det är sällan så illa som man inbillar sig och att gå och oroa sig i den utsträckningen gör knappast gott för hälsan heller. Sjukvården finns till för att hjälpa och du och din familj är värda att må så bra ni kan. Se detta som ett uppvaknande och ta chansen till ett bättre liv överlag. Du känner ju dig redan piggare och bara det är ett kvitto på att det går åt rätt håll. ?

Hej Sara70. Bra att du har en plan för ett nyktert liv. Men jag blir orolig när jag läser att du går och bär på så mycket ångest själv. Det ska du inte behöva göra. Din sambo har varit i kontakt med en beroendemottagning och fått bra bemötande. Jag tänker att du kanske skulle prova att själv kontakta dem redan nu för att få avlastning i din egen oro. Kanske livet kan bli lite lättare för dig redan nu? Vad tror du om det?

Kram!

Sara70

Att jag satt två månader är för att jag behöver den tiden och har ingen direkt baktanke med det.
Men är så väldigt rädd att förlora allt om det är svåra skador.

Är långtidssjukskriven men har nu själv bett om att få börja arbetsträna och vill gärna komma igång med det.
Det kanske låter som ett konstigt beslut mitt i allt det här men känner mig fysiskt förutom tryck ömmande från lever rätt bra.
Har urusel kondis dock iom att jag har vart stillasittande länge och gått upp bedrövligt i vikt.
Är inte så säker på att det är vatten i buken som jag var övertygad om förut det kan lika gärna vara övervikt som satt sig även där ?‍♀️

Tänk om du kunde testa en tanke; Att du är frisk.
Och att du har goda förutsättningar att fortsätta vara frisk, om du inte dricker.
Att hjälp finns att få, att du har kärlek och omsorg omkring dig.
Mycket som är fint och bra! Precis inom räckhåll!
Kram på dig.

Sara70


Ska försöka och även ta till mig av era råd och vad jag läst i olika trådar härinne.
Nu har hela familjen varit dyngförkylda i en vecka medans jag klarat mig bättre och är bara lite småsnorig och huvudvärk.
(Fick jag givetvis oxå till leverskada först även om resten låg nedbäddade här)
Det är lite ovanligt faktiskt eftersom jag tidigare alltid varit den som blir sjukas här så fort det går något.
Men istället för att aktivera mig blir jag sittandes med kaffe och röker för mycket av ångesten och oron.
Samtidigt så är det kanske inte konstigt heller att ångesten ökar eftersom alkoholen är det som tidigare "botat" den.
Jag är inte van att hantera den biten själv.

Men ska göra så att jag släpper allt googlande och läsning av symptom och sluta kolla ögon och annat och låta det vara.
Ska försöka imorgon att tänka att kroppen behöver tid och lugn och ro och att det trots allt har blivit förbättringar som jag måste kunna se ordentligt.