Bra känsla att börja med när man vill sluta dricka alkohol. Men det är stor skillnad på att vilja sluta och verkligen bestämma sig.

Hur tänker du?

kp

Hej,

Man 50+ som har druckit för mycket från o till sen skilsmässan för fyra år sedan. Jag har även problem med ångest periodvis vilken visade sig vara lysande att medicinera med alkohol. Jag lyckas kunna dricka "normalt" långa perioder eller inte alls.

Nu har jag haft en period med ångest i tre veckor med eskalerat drickande. Senaste dygnet har jag dragit i mig en box. Dock nykter nu. Ångesten fortfarande kvar men kan inte hålla på så här. Så nu får det räcka. Vet inte hur det ska gå och hur jag ska få till ett slut. Har lätt för att oroa mig för allt och får som sagt lätt ångest. Vill inte vända mig till vården utan ta der själv.

Nu när jag bestämt mig för att sluta kommer ångern, ångesten, oron och det blir extrem ångest pga det. Varför drack jag? Tänk om jag måste in på sjukhus och de tar prover och jag blir av med körkort. Tänk om jag har allvarliga skador? Etc etc.

Vet inte vad jag vill säga riktigt, bara skriva av mig till att börja med.

Men nu måste jag lägga av med detta perioddrickande. Nu.

Lynx68

Har inte varit inne på forumet sedan i somras... Känner igen det du skriver, hur har det nu gått sen mitt livs bästa beslut... Skammen finns kvar, beslutet står kvar... Återfallen kommer med olika mellanrum. Men att ha konstaterat att mitt bruk av alkohol är sjukt är nog det första steget i att leva ett nyktert liv. Önskar dig lycka till och att skriva sina tankar och se det svart på vitt är att man förhoppningsvis kan komma vidare i det vidare livet. Nyktert liv.

kp

Skriva av mig så att det känns som om jag gör något för att verkligen sluta. Och kanske lite feedback från någon som känner igen sig.

Jag är en av dem som inte har druckit pga av ångest. Men självklart av andra skäl. Vet att du inte är ensam. Många här på forumet kan säkert dela sina erfarenheter med dig. Det tycks som du druckit på ganska bra även om du säger att du inte blir full. Bra att du vill göra en förändring. Vi finns här!
Charlie

Det är alkoholen som triggar ångesten. Utan alkohol ingen ångest. Eller mycket mindre i alla fall.

Jag är nykter dag 41 och jag slutade ungefär som du, efter två veckor med tokmycket ångest och obefintlig sömn. Inom en vecka var min ångest borta och jag började kunna sova igen.

Har massa tips på yotube-länkar som beskriver hur alkoholen påverkar hjärnan, men du bör nog vänta med den kunskapen tills du mår lite bättre.

En dag i taget, och mota ångest och rastlöshet med fysisk aktivitet. Spring, cykla, gymma - det är bästa sättet att hjälpa din hjärna att tillfriskna nu.

Och skriv mycket här på forumet, och läs om andras resor till nykterhet. Det är oerhört inspirerande och motiverande ?

kp

Tack för svar! Klart jag blir berusad när jag dricker, men jag toksuper aldrig utan vill ha den där sköna känslan när ångesten försvinner. Och fyller på lite till, lite till.

kp

Jag vet att alkoholen i sig ger ångest, men jag har även ett underliggande problem med GAD. så jag får ångest - dricker - lindring - alkoholen går ur - mer ångest - självspelande piano...

kp

Tack för feedback! Jag vet att fysisk aktivitet är något jag borde ta tag i. Har alla förutsättningar för det och har tidigare i livet varit väldigt fysiskt aktiv.

kp

är det en utmaning att låta bli att dricka. Har inget hemma men butiker nära. Det kommer bli en lång helg tror jag...

kp

Jag har varit inne och läst mycket på forumet och förut när det varit tungt men har inte startat en sån här slutatråd. Vi får se hur det utvecklar sig.

Jag antar att du kommit till stadiet då vinet inte ger dig den ”sköna känslan” längre. Mot slutet var det ytterst få gånger jag upplevde det, och då alltid efter ett visst uppehåll.

Det som jag tyckte var jobbigast var att jag inte fick nog. Så fort jag hade hällt upp ett glas tänkte jag på nästa. Jag gjorde mycket dumma saker på fyllan också, *skäms*

Jag har bara varit nykter i 41 dagar, men det känns ändå som ett helt annat liv nästan. Märkligt.

Då vid den här tiden en fredagkväll hängde jag på dejtingsajter som en desperat bekräftelsejunkie. Sorgligt. Det var så destruktivt, som om jag stampade på mitt hjärta.

Då var då, nu är nu.

Vilket bra namn!
Dessutom vill autocorrect att det ska heta slutstrid.
Och det är en sorts slutstrid här.
Du skriver om din ångest, och det är verkligen plågsamt.
Än mer plågsamt att medicinera med alkohol, det är som att släcka eld med tändvätska.
Om du ger din tappra kropp och hjärna lite vila. Och ser till att vara ute, andas, njuta av det som det nyktra livet också erbjuder. Så minskar ångest, och oro för alla sjukdomar som lätt går att fantisera fram i skuld och skam. Att redan var a döende var en fantasi jag brukade krydda mina morgonpromenader till jobbet med. Bra start på dagen, (inte).
Skriv och läs. Andas och vila.
Heja dig!