Jag dricker för att jag tycker synd om mig själv.
För mig har alkoholen blivit en "kompis" som inte sviker mig när jag är tråkig.
Grejen är en att alkoholen är verkligen ingen kompis utan en fiende som förstör mitt liv.
Men jag har inte velat inse att jag har problem.
Att jag är alkoholist, utan att jag har full koll på mitt drickande.
Fast det har jag inte....
Nu har jag känt att jag ska sluta dricka alkohol i några veckor.
Jag har varit såååå stark i några dagar....sedan faller jag dit igen.
Dagen efter så har jag haft ångest, mått dåligt och tänkt att jag ska sluta med alkohol.
Sedan blir det kväll och jag känner att det vore hur gott som helst med en öl-kväll igen.
Jag VET att jag inte borde, för då är jag fast i skiten och sjunker djupare och djupare ner.
Men ändå lockar det mig att dricka då och då....varför?
Jag är alkoholist och det är bara att acceptera.
Men att säga att jag aldrig mer kommer dricka alkohol....kanske är att lura mig själv.
Men jag kanske MÅSTE hålla fast vid denna tanke för att kunna sluta med detta sjuka beteende som jag har.
Japp, jag lovar mig själv och er att aldrig mer dricka en droppe alkohol.
Jag kommer behöva ert stöd som jag redan har fått i en massa andra trådar jag har skapat här i forumet.
Tack för att ni finns!!!