Det har jag. Det har ju nu äntligen börjat kunna till mig på en djupare nivå än tidigare då jag insett det men samtidigt förnekat det.
Nu är jag här och jag känner mig stark i att lyckas förändra mitt beteende. Inga extrema mål är uppsatta. Bara en dag i taget och massa läsning och skrivande här. Det här är min 6e dag sen jag bestämde mig (igen) för att tag i mitt drickande. Dag1 -0 dag2 -1 glas champagne (helt ärligt så var den största anledningen att jag inte ville att den skulle stå och dö eftersom den var rätt dyr..) dag3 -0, dag4 -0, dag5 -3,5 glas vin, dag6 -0. Känner riktigt nöjd med det måste jag säga :)

Holistic

Jo alkohol gör det mycket enklare att lära känna varandra i början. Hur länge har ni varit tillsammans? Vad bra att han är en snäll kille. Det är dock lite oroväckande att du känner att han behöver alkohol för att öppna upp sig. Du är påläst, motiverad och besitter en bra självinsikt. Allt som krävs är lite tid och övning. Vad bra att min feedback hjälper. <3

xoxo

Vilja och holistic, era ord värmer och motiverar mig för att inte dricka ikväll. Har en del sug nu och är också hungrig så jag ska se till att få i mig mat så fort som möjligt. Och dricka mer vatten.
Hoppas att ni båda får en riktigt fin fredag!
Ikväll ska jag påminna mig om hur skönt det är att vakna och inte vara bakis, hur glad jag kände mig när jag inte druckit på fem dagar och hur dåligt jag mådde efter (och under tiden) jag sist drack.

xoxo

Insikter under denna kväll som pendlat mellan bra, ok, rastlös, arg, tom, trött, frustrerad, staarkt a-sug mm.
Jag behöver verkligen mat för att må bra. vanlig bra mat. Inget superdupernyttigt och så kalorisnålt det bara går utan en balans av nyttighet, mättnadskänsla som varar mer än en timme och något jag är sugen på. Jag ska inte försöka lösa några större inre konflikter eller funderingar när jag arbetat en hel dag och varit uppe sen svinottan. Jag bör inte heller lita på mina tankar och känslor när jag är trött eftersom dom då blir väldigt ambivalenta, stressade, värderande och snabbt skiftnade. Jag ska absolut inte dricka (vilket jag inte har gjort!) Måste jag så är det bättre att ta ångestdämpande eller en sömntablett om jag känner att suget är på väg att bli starkare än mig, än att dricka. Sov bort några tråkiga kvällstimmar och vakna nykter morgonen efter. Så, äta bra mat, lyssna så lite som möjligt på tankarna, lös inga stora (eller små) inre konflikter nu, ta hellre än sömntablett och somna tidigt än försök somna på egen hand med risk att alkoholsuget tar över.
over and out

xoxo

Och så lite frustration. Fy fan vad jag hatar det jävla alkoholsuget och hur alkoholen har förgiftat mitt sinne och mitt liv, varför skulle det här drabba mig jag hatar det hatar det hatar det. Hatar all ångest som driver folk, inklusive mig, in i beroende!!!!! Hatar beroendet, hatar kidnappandet av hjärnan, hatar suget, hatar ångesten!!!! Åt helvete med allt jävla beroende.
Så. Det var skönt att få ut.

Det blir bättre, Säger jag som efter rätt lång tid med mycket lite a drabbades av sug. Men det blir det tycker jag. Förstår ditt a-dilemma. Det är lite skämmigt också att erkänna att man inte kan kontrollera sig själv.

Jag lovade dig att jag skulle kommentera ditt.., "jag är ute och dricker" inlägg. Sen var det så många inlägg så jsg tappade bort det. Men nu gör jag det, med risk för att låta lite brysk: Det där att du dricker för att få honom att öppna sig... Det låter som en dålig ursäkt och som en slags projicering på honom att han har behov av att du dricker.... Inte att det egentligen handlar om att du VILL dricka. Ville inte skriva det när du druckit, men nu kan du ju ta en liten funderare på om du tror att det stämmer. Varje gång du dricker så är det ditt eget val och det är dina behov som styr, ingen annans. Du skriver att du har blivit hämmad i er kommunikation. Det är kanske orsaken till att du dricker: att du behöver koppla av med a för att våga kommunicera. Vad är det som händer i er kommunikation när ni är nyktra? Hur som helst, jag är inte ute efter att trycka ner dig på något sätt... Vill mer att du ska fundera lite på varför saker blir som de blir och varför du dricker. Och du, jag avskyr också alkohol.., och ångest..., och dåligt mående. Sov gott!

Mick

Jag håller med dig xoxo, förbannade alkohol som förstör så mycket.
Men var stark nu, imorgon vaknar vi fräscha och pigga du och jag, sen tar vi en dag till tillsammans, suget kan rent ut sagt dra åt helvete.
Styrkekramar ?

Holistic

Varsågod! Att ta en sömntablett är ett bättre alternativ än att dricka. Har du kommit igång med löpträningen? Det har hjälpt mig väldigt mycket med min ångest.

xoxo

Tack för ditt svar!
Bryskhet är bra när den kommer från en ödmjuk och hjälpande utgångspunkt! Jag tar det inte som ett påhopp eller ett försök att trycka ner mig! Men jag är tacksam att du också påpekade att det inte skulle tolkas så för jag tar lätt saker för hårt och tolkar saker till det värre.
Jag tror att jag skrev någonstans att jag märkt att jag också får lättare att fråga vissa saker med alkohol i kroppen och att det är en bidragande orsak. Vad det gäller att det skulle vara en projicering på honom av mitt behov vet jag faktiskt inte. Jag funderade faktiskt lite på det när jag skrev där på bartoan. Det känns inte så eftersom jag druckit mindre när vi varit ifrån varandra, men jag ska ta mig en ordentlig funderare på det och återkomma! Tack för att du utmanar mig! :)

xoxo

En massa kramar till att börja med!
Och vet du, jag ville så gärna dricka igår men så tänkte jag på vad jag skrivit här till dig och kände att "näe, jag kan inte svika det löfte. Jag måste inte bara vara stark för min skull utan för Micks skull också." Och det funkade! :)
Hoppas att du får en kanondag vart än i landet du befinner dig! :)

xoxo

Näe inte direkt. Eller lite. Körde ett mer ansträngde yogapass i förrgår. Igår jobbade och det är 1,5 h enkel resa så jag var lite trött när jag kom hem:-p Pratade om träning med min sambo igår och kom fram till att det jag saknat under föregående år är träningsglädjen. Det har varit så mycket i vardagen, hela tiden saker som behöver fixas, att träningen mest kännts som ett extra "borde" som jag aldrig hade tid eller ork till och då såklart blev ett "borde" med massa skuld, skam och ångest kopplat till sig också. Så jag behöver hitta tillbaka till glädjen för att komma igång med regelbunden träning igen. Som jag skrivit om tidigare så har ju väldiga problem med agorafobi vilket göra hela situationen än mer besvärlig. Pga det har jag sagt upp mitt medlemskap på gymmet eftersom jag inte aldrig kom iväg. Tänkte satsa på hemmaträning istället tsv. Har fina joggingspår i området men inga skor för att jogga i snö. Så jag tänkte börja med raska promenader och styrketräning tills jag kan börja jogga ute. Nu gäller det bara att komma ut på dom där promenaderna också... Får ångest bara av att skriva om det :-p ont i magen och bröstet och klump i halsen och allmän olustkänsla i kroppen. Blää. Jag tror att jag ska låta bli att skriva om träning här tills vidare, känns som att det mest resulterar i att jag bygger upp enorma prestationskrav på mig själv.. som när jag skrev att jag behövde prata med pojkvännen.. Blir bara skitstressad istället. Men men that's life, nu ska jag försöka hitta på något för att bli av med dom här obehagskänslorna. Kram!! :)

xoxo

Jag har sug efter a. Försöker påminna mig om glädjen i att ha lyckats stå emot det starka suget igår. Har precis sagt till pojkvännen också att jag tänkt dra ner på mitt öldrickande för att kunna nå det gemensamma träningsmål vi har det här året. Jag är hungrig men inte sugen på mat. Ska dricka mera vatten och se iaf jag kan komma på något som känns ätbart. Suget är lite mindre nu faktiskt än när jag loggade in :)

xoxo

Nu har jag ätit. Känner mig ändå trött, orolig, rastlös och irriterad. Ska ta tag i några "borden/måsten" vad det gäller plugg och hoppas att det kan ge någon form av inre tillfredsställelse och känna nån form av mål och mening med tillvaron.. eller ska jag ringa någon... nej, plugg först!

farmor

Håll fast vid ditt beslut! Det känns jobbigt just nu, låt det kännas.
Ta djupa andetag och säg till dej själv, jag behöver ingen alkohol just nu!
Ta ett nytt beslut så ofta du behöver!

Mick

Vad glad jag blir att det gick bra för dig igår, det går faktiskt lättare ner vi är flera tillsammans.
Jag känner oxå lite sug idag, jag har gjort massa roligt idag och jag känner mig lite i feststämning, det kan vara lurigt.
Men jag ska inte dricka, du och jag är nyktra idag, eller hur???
Ha in fin lördag, kram ??

Verkar rätt stabilt ändå xoxo. Läste tidigare i din tråd att du kände att du inte fick skriva i din tråd om du inte kommenterat i andras först. Nu skriver du ju i andras trådar, men tycker att det är viktigt att forumet fungerar som ett stöd och inte är förenat med prestationskrav. Ibland orkar man kommentera ibland inte. Det är olika. Ibland kan man behöva skriva i sin tråd för sin egen dokumentation. Hoppas att du kommit över just den könslan och hoppas att suget försvinner. Trevlig kväll!

Leverjag

Du verkar se hur du reagerar och fungerar och resonerar så klokt om vad du behöver göra istället för att minska sug och känslor som minska sug.

Du fixar det om du hittar din inre motivation. Om inte annat, ge bara fan i att dricka, så slipper du tänka på det. ;-))

Kram

xoxo

Det värmer så att logga in och se era svar, och att bli kallad klok av såna kloka människor värmer ännu mer.
Sisyfos
Det har börjat avta! Tänkte faktiskt i dom banorna precis innan jag loggade in och var rädd för att spama flödet med för mycket inlägg i min tråd. men så insåg jag att även om jag uppdaterar ofta så är det ju fortfarande bara en tråd så den kommer inte att ta över forumet. Vad det gäller att stötta andra så känns det som att det finns ett klokt och starkt gäng här inne som kan göra det bättre än jag (just nu iaf). så där har prestationen släppt lite för att jag känner att jag har inte så mycket att ge men det finns andra som har det. Jag försöker hålla mig uppdaterad i trådarna istället så att jag den dagen jag har något klokt att säga kan göra det.

xoxo

Jag hatar mina sekundskiftande känslor.
Så snabba och starka vändningar. Verkar som att försöken att stå emot alkoholsuget gör dom värre. Nu är jag plötsligt ledsen. För en stund sen var jag glad, kände mig till och med tillfreds. Skulle pilla med lite ekonomigrejer men bestämde mig för att ta tag i en del av röran i garderoben först nu när jag kände att jag hade ork. började plocka med kläder som låg huller om buller och kände mig tillfreds. Nästa sekund kände jag mig irriterad och tänkte att det var meningslöst att vika kläder. La mig i sängen och började skriva, en kort stund kändes det bra, sen kändes det dåligt för att jag kommit ifrån ämnet jag börjat skriva om. Nu känner jag mig ledsen igen. Jag antar att i just det här fallet handlar det om att eftersom min ångestdämpande behovsmedicin i slut så tog jag istället en halv insomningstablett när oron och rastlösheten blev för stark förut. 2h tog jag andra halvan när jag igen inte orkade med oron och alkoholsuget. men sen kände jag hur jag blev påverkad och skämdes för det. Jag vill inte ha ångest jag vill må bra jag vill inte behöva ta tabletter jag vill fungera som en normal människa och jag vill inte ha all den här jävla förbannade skitångesten som gör det så jävla svårt att komma igång med saker, komma iväg på saker och bara kunna få vardagen att funka. Helvetes jävla skitångest jag hatar dig!! Jag vill göra en massa saker men samtidigt vill jag inte göra något och allt känns bara jobbigt och skit och blä! Jävla skitliv att det ska vara så jävla svårt att ta sig igenom.

Leverjag

Xoxo, lider med dig. Bra att du skriver och ser vad som händer i dig.

Du, har du fått riktig behandling för din ångest med kbt och liknande. Du behöver ju träna i små steg, byta tankar och vanor precis som de som arbetstränar efter utbrändhet eller har fobier och missbruk.

Känns som du skulle behöva lite mer stöd för att orka till förändringen. Ångest är jättetufft men du vet att alkoholen troligtvis är den enda eller största boven i dramat..?

Kram på dig

xoxo

Tack. Inte för att jag söker sympati men för att alltid känns lättare om någon vet om ens ångest. Och än mer om den som vet faktiskt bryr sig.
Jag har ångest sen jag var liten. Gått i diverse olika behandlingar och ätit diverse olika mediciner sen jag var tolv. Dricka började göra rätt sent. När jag var 20 började dricka typ nån gång i veckan men inte mycket. Sen gick det sakta (eller inte så sakta egentligen) men säkert utför.
Just nu väntar jag på ny psykkontakt. Hoppas på att få det innan februari är slut.
Just nu ligger jag i sängen och funderar över att jag och sambon varit i olika rum större delen av dagen. pratat lite grann. han kollar på tv, surfar och spelar spel och jag har inte haft så mycket att säga när jag suttit i soffan jag med. Inte han heller uppenbarligen. men vi har småpratat några gånger, pussats lite och så. Det kanske är helt normalt att det är så här. Jag har inte så mycket att jämföra med. Tänker otroligt mycket idag. Funderar på vad jag vill med mitt liv, hur jag vill ta mig dit. Det känns som att jag aldrig blir nöjd. Jag ville inte bo där jag bodde förut. Nu vet jag inte om jag vill bo här. Jag ville ut och resa. Jag reste iväg. Det var mest hemskt. Otroligt ångestfyllt. Jag ville hem men stannade de månader jag planerat att vara borta. nu vill jag resa igen, eller vill jag verkligen det? Nu vill jag bo i min gamla stad, eller vill jag verkligen det? Tänk om jag aldrig vinner över alkoholen, tänk om hela livet bara blir skit...