Igår drack jag 15 öl. 8 stark och 7 folköl. Inte särskilt normalt. Hemma. Själv. Drack varken den 31a eller 1a, därav mängden som fanns hemma. Så, hur mår jag idag? Inte så farligt faktiskt. Är så van att vara sliten.
När jag varit vit några dagar mår jag fantastiskt bra. Och då finns det ju inget bättre än att kröka lite. Så fungerar min hjärna. Ju bättre humör och ju mer energi jag får, desto större blir lusten.
Har gjort allt man ska och kan under åren. Iofs har jag inte lagt in mig men allt annat. Antabus, Naltrexon, AA mm. Piller och psykologi. Gick på kbt.
Jag har förändrat mitt drickande. Förr blev jag opålitlig, knäpp, oskön. Det blir jag aldrig längre. Kan t.o.m. märka och förstå att jag är full när jag är full. Kan lägga band på mig. Men när det blir som igår, finns ingen broms. Allt ska ta slut.
Det här kommer bli min skriva-av-mig-hörna. Kan nog bli givande. Ikväll blir det antabus. Vill vara vit till påsk. Borde klara det.
Trevlig söndag till dig som kanske läser det här.
Vad bra att du tar tag i drickandet. Som du säger så mår man så mycket bättre utan, och det är klart att du klarar att bryta drickandet! Kämpa på och läs och skriv mycket här, det hjälper många!
Ordvalen är så viktiga, vilka signaler vi skickar till vår hjärna. Du ”borde” inte klara det. Du SKA klara det. På samma sätt ska vi föreställa oss hur vi lyckas vara nyktra i alla möjliga situationer, som en förberedelse inför det som ska hända. Tänk innan så detaljerat som möjligt. ”Jag kommer dit, han säger så, den och den kommer och hälsar. Sen sätter vi oss till bords, maten kommer in och jag ber servitören om en alkoholfri öl” och så vidare. Som en generalrepetetion i skallen. Då är chansen stor att det blir precis så!
Med antabus har du dessutom både hängslen och livrem, du kan inte ens dricka eftersom du blir jättesjuk om du gör det. Men det är ändå viktigt att du gör den mentala resan tills du verkligen känner ”Jag vill inte dricka”, för då blir det hållbart i längden.
Hej Kennie och Andrahalvlek. Tack för att ni tycker till. Jag ska kämpa på. Vill hålla ett tag nu. För att få upp farten, hitta takten i nykterheten. Drack 6 folköl igår men tog antabus nu innan jobbet. Ska fortsätta ta den kontinuerligt så att jag täpper till alla luckor.
Ha en härlig måndag!
...kontrollerat okontrollerat. Vet mina mängder, köper aldrig mer än dagsbehovet, nöjd och tillfreds när det är slut. Varje dag. Mer eller mindre. Vita dagar den här veckan - måndag och onsdag.
Många gånger har jag högtidligt/modigt/övertygat sagt att nu ska/måste jag sluta dricka. För alltid. Men så fort ångesten släppt så har den lusten pyst iväg. Men nu, i dagens läge, tänker jag oftare och oftare att det nog är mitt enda alternativ. Har så mycket i livet nu som jag inte vill försaka och förlora. Vet bara inte vad jag ska göra istället.
Har läkartid angående alkoholen snart. Känns skönt.
Det tar tid att landa i ett beslut. Kan ta flera år innan man är redo eller druckit klart. Själv känner jag just nu att jag sett och erfarit allt som A har att erbjuda. Det blev inte bättre än så. Och nu vill jag se vad nykterheten har att erbjuda.
Tack för din input. Vad skönt att komma fram till den punkt då man ärligt kan känna att det blev inte roligare än så med alkoholen. Ny tid, nytt liv. Lycka till för dig ? Jag ska snart ta rygg på dig.
..är jag i valet och kvalet. Ta en antabus idag och få några rena dagar eller skjuta upp det till imorgon, så man får ta några måndagsöl? Detta eviga planerande och funderande kring alkohol.... Mentalt påfrestande..
Du anar inte hur nära det var att jag tog Antabusen.. Hade den redo imorse, upplöst i ett glas vatten. Men blev nojig att det var för nära inpå mitt gårdagliga intag så jag hällde ut den. Tog med burken till jobbet för att ta senare men som vanligt hann beroendehjärnan ta över. Blev öl.
När man skäms och rodnar över något som är standard för en själv, som närstående ser dagligen, och man knappt ens vågar skriva det anonymt, till helt okända människor.. Då borde väl något gå in i tänket??
Då erkänner du det för dig själv samtidigt, och det är allra viktigast. Det kan ta sin tid att verkligen bestämma sig. Det räcker inte att vilja sluta dricka, man måste verkligen bestämma sig. Antabus är ett bra hjälpmedel, men du måste göra den mentala resan också. Från ”jag får inte dricka” till ”jag vill inte dricka”.
Och ett bra sätt att nå fram till att verkligen bestämma sig är att skriva och läsa här dagligen.
Ett sätt att göra problemet mer konkret är att göra plus- och minuslistor. Lista fördelarna med att dricka, och nackdelarna. Att få det svart på vitt är nyttigt.
Så nära. Men du var inte redo. Det är ok att snubbla, MEN inte om vi inte lär oss något från det. Jag tror det är viktigt att du funderar a) varför du drack och b) vad var konsekvenserna.
Exakt, skillnaden mellan "Jag vill vilja sluta" och "Jag borde vilja sluta" är så milsvid. Och det gör mig tokig för jag tycker att de borde vara ett så mycket kortare steg att ta.
Listor är jag bra på ??
Tack ??
På a svarar jag - För att jag tror att jag kommer ha tråkigt eller ångra mig om jag inte köper hem drickat.
På b - Konsekvens 1 är att jag känner mig som en dubbelmoralisk svag idiot inför min familj. Konsekvens 2 är väl de framtida hälsoproblem jag lägger grund för.
I övrigt inga direkta jättekonsekvenser. Dricker så jag vet att jag inte blir bakis osv. Kommer i god tid till jobbet. Fixar och donar hemma på morgonen.
Craig Beck brukar säga att med vilken annan drog lägger man hela ansvaret på individen? Om någon brukar heroin till exempel så inser ju alla att det är galet beroendeframkallande och att det är svinsvårt att sluta. Tycker man något om individen så tycker man synd om hen. Men med alkohol är det individen som är ”svag och dubbelmoralisk”, för alltid dömd till att vara en alkis, även om man lyckas att bli nykter.
Och det är helt fel. Vi måste sluta skämmas. Vi har blivit beroende av en drog som är helt galet beroendeframkallande. Punkt. Och det är svinsvårt att sluta. Och varje försök att sluta är hedervärt som sjutton. Heroin är allra mest beroendeframkallande, därefter kommer alkohol. Nikotin kommer först på fjärde plats.
Kan du låta någon annan se till att du faktiskt tar din antabus? Det kan vara bra att ha som hängslen och livrem i början.
Jag håller med dig till stor del men vill ändå ta på mig själv ansvaret för mitt missbruk. Iaf när jag nyktert gör valet att inköpa och ta första klunken. Sen är det kanske nån annan funktion i hjärnan som träder i kraft. Men visst är det en sjuk, stark och bedräglig drog.
Finns ingen annan jag kan eller vill lägga det "ansvaret" på. Men har min läkartid nästa vecka. Det brukar ge mig en inspirerande spark i baken.
Det är bara vi själva som kan ta itu med drickandet. Men vi ska vara stolta när vi tar itu med det! Inte känna skam för att vi försatt oss i situationen. Man blir beroende när man dricker en beroendeframkallande drog. Och enda sättet är att låta bli helt. Så fort man tillför lite väcks mersug.
Personligen känner jag mig väldigt ostolt. Känner att min tid rinner iväg. Att jag försakar allt jag vill göra. Jag är inte totalbotten men jag är definitivt inte mitt bästa jag. Och det tär i min skalle eftersom jag vet vad jag borde göra och vad jag kan men jag gör ingenting.
Har läst din tråd och känner att jag skulle vilja veta mer om dig. När började du dricka? Vem var du innan detta började? Har du några hobbies etc. Du skriver naket, ärligt och fint och jag tror det är många här som skulle vilja höra mer ifrån dig :)
Hej och tack för de fina orden. Jag kommer skriva mer om mig själv, olika händelser, tankar och känslor framöver, lite då och då. Helt okronologiskt, bara skriva det som känns givande just då.
Jag började dricka ganska sent, runt 2a ring typ. Tyckte det smakade skit, allting men kände på mig att det var lösningen på min blyghet så jag kämpade på tills jag kunde få i mig så mycket som behövdes. Många år senare hade det utvecklats till att jag drack upp allt, lite till och när det tog slut for man iväg (aldrig med bil) för att skaffa mer.
Tack och lov kom jag ur det beteendet. Idag är jag ärligt talat riktigt bra på att hålla mig till den mängd jag är nöjd med. Blir aldrig tokfull och när det är slut så stannar jag där. Men, dricker fortfarande alldeles för ofta. Och för mycket är det ju ändå såklart.
Igår blev det sådär mycket som hänger kvar hela dagen efter.
Var rejält sliten efter jobbveckan. Köpte 4 öl och hade lite vin kvar. Drack inte upp allt men blev såklart påverkad. Hamnade sen hemma hos ett sällskap som enbart hade sprit. Drack inte mer än 3-4 drinkar men hejsan vad det slog till. Jag dricker aldrig sprit, delvis för att jag inte kan kontrollera effekten av starksprit. Men, bjuds jag och inget annat finns, då tror jag att det är lugnt.
Det hände inget speciellt och hem kom jag, även fast jag inte minns just hemkomsten... Ingen ångest idag mer än irritationen över att jag inte kan njuta av livet utan alkohol.
Att bli nykter är en process tror jag. Man misslyckas några gånger och får då klart för dig att man faktiskt inte riktigt styr över alkoholen och inser att det verkligen är viktigt att sluta. Så se inte ner på dig själv för att du drack mer än du tänkt, jag tror det är ett steg på vägen. Fokusera på att du är bra som tar nya tag!
Låter som en trigger för dig. Tänk HALT när tankarna på att dricka kommer. Det står för Hunger, Arg, Ledsen/ensam, Trött. Ha sen en plan för hur du kan åtgärda dessa triggers på ett nyktert sätt istället. Eller förebygga så att det inte uppstår.
Håller med Kennie, slå inte på dig själv. Lär dig något av motgångarna istället så du inte gör om samma misstag gång på gång. Analysera, korrigera planen, och på att igen bara.
Tack för fina ord och stöd. Ni har rätt båda två. Vet att jag kan men hjärnan min är så insvampad nu så det är svårt att nå fram till styrkan och lusten att sluta. Är helt övertygad om att allt i mitt liv skulle bli bättre om jag slutade dricka för gott. Jag kommer dit, det vet jag men stressen över planlösheten är jobbig.
HALT tror jag mycket på. Speciellt hungerdelen. Jag har nästan aldrig kunnat fortsätta dricka efter matintag. Så den delen funkar. Ledsen/ensam är definitivt den del som är svårast att lösa.
Idag har varit en bra dag iaf. Dricker ändå nu. Finns ingen annan anledning än vanans/svaghetens makt över mig. Ska fixa lite här hemma så kvällen inte blir helt bortkastad.
Det är stor skillnad på att vilja sluta dricka och att verkligen bestämma sig. Det beslutet måste mogna fram. Fortsätt skriv så faller pusselbitarna på plats!
..höll det iaf. Fan. I vilken ände börjar man med sig själv? Man är ju redan den man är och har format sig till. Behöver en rotvälta i mitt huvud.
Igår mådde jag bra. Inte toppen men bra. Jag kände mig tom och ensam men under kontroll och inte överväldigande. Tänkte ibland att jag ville gråta men hade det inte i mig. Mår så bra nykter. Men mår så bra annorlunda påverkad.
Trivs så jävla bra på jobbet så när jag kommer hem så är jag helt vilse. Har ingen aning om vad som kan ge samma... Trygghet? Vet inte hur jag ska fylla alla fria timmar från jobb till sömn. Eller så vet jag men är oförmögen att dra med mig drivet från jobb till fritid.
...känns det. Har druckit sanslösa mängder fredag och lördag. En helg helt bortkastad. Bakisångesten börjar komma tillbaks också. Har inte känt den på 4-5 år.
Pratade med min behandlingsläkare i veckan. Han verkade riktigt skärpt. Trevlig som tusan. Tydlig, smart och inga krusiduller. Jag måste nog sluta helt med alkoholen. Tror inte jag har något annat val. Tvinga in mig i verkligheten. Våga.
Låter ju toppen med en bra läkare. Inte alltid de finns när man behöver dem.... Rädslan för att sluta med alkoholen kommer att fejda bort ganska snabbt. Om du nu bestämmer dig för att sluta vill säga. För mig tog det en månad typ, sedan fanns det liksom ingen rädsla kvar, bara övertygelsen att min hälsa står över allt annat.
Det är med alkoholen som en mångårig relation. Så länge fördelarna överväger så stannar man. Men när nackdelarna överväger är det dags att ta ut skilsmässa. Tror jag. Men jag vet också att det kan ta lång tid att komma till skott.
I mitt fall fanns det inga fördelar alls på slutet. Möjligen några glas i goda vänners sällskap, men det skedde väldigt sällan tyvärr. Nästan alla fyllor slutade med minnesluckor, kräkningar och bakfyllan från helvetet. Plus att jag generellt hade svår ångest och svåra sömnstörningar.
Det var till slut inte värt att utstå så mycket misär för så lite. Och jag har i nykterheten kommit på att jag kan ha precis lika roligt med goda vänner även om jag har alkoholfritt i glaset. Jag har nästan roligare.
Lista dina nackdelar och fördelar med alkoholen. Då vet du om det är dags att ta ut skilsmässa på allvar. Det är stor skillnad på att vilja sluta dricka och att verkligen bestämma sig, och det beslutet måste mogna fram.
Ja, det där med att komma till skott... Min kanske minst utvecklade färdighet av alla. Men är ganska bra på att hålla i när jag väl kommit loss.
Skilsmässan är på g.
Att dricka sansat i sällskap kan jag. Men dricker typ aldrig i sällskap, så varför jag med tar sällskapsdrickande i beaktande är knäppt. Träffade en vän i helgen, då drack jag totalt 2 öl. Helt normalt. När jag kom hem och var ensam drack jag 7 till. Helt onormalt.
Kampen går vidare. Druckit varje kväll. Hållit min nivå. Alkolås på jobbets bil visar aldrig rött. Har räknat på det där, för den borde ju fan göra det. Om jag ska vara ärlig i skammen så borde den göra det. Eller har jag hög förbränning? Jag fattar iaf inte.
Nåja. Jag fick en insikt för ungefär 10 minuter sedan. Det är därför jag skriver nu. Jag har aldrig behövt eller velat ha återställare. Alltid bara väntat ut bakfyllan. Börjat dricka först när jag mått bra igen. Men nu, de senaste helgerna, inser jag nu, har jag börjat med det. Jag har tänkt att det är bra för mig att börja dricka tidigt, för då blir det ingen sen kväll och jag vaknar välmående dagen efter. (Jag vet hur det där låter....). Men nyss kom insikten. Det är återställare jag tar. Och jag vill inte behöva det. Jag vill inte vara beroende av det med. Jag vill inte dricka längre. Det är över. Jag har förlorat kampen. Det är egentligen ingen kamp ens. Det är en rutschkana. Jag är rädd för ett liv utan flyktmöjlighet men jag borde vänja mig. Det är ni många där ute som kan vittna om att man gör. Önska mig lycka till och ha en härlig lördag.
Att tvingas inse att man behövde en återställare var verkligen en milstolpe i min dryckeskarriär. En annan milstolpe var att jag på slutet nästan drack en hel vinbox på en kväll. Toleransen hade ökat enormt. Enorma minnesluckor nästan varje gång var en tredje milstolpe. Jag hade gått och stått och pratat och umgåtts med folk men kom fan inte ihåg någonting. Hur går det ens till?
När jag sen började kaskadkräkas (har inte kräkts på fyllan sen tonåren), till och med i sängen en natt i sömnen, så var det nog. Det här är inte jag. Jag vill inte leva mitt liv så här. Den 9/2 har jag varit nykter ett år, tjoho!
Det där med en dunk per kväll känner jag mig igen mig i. Nu. Drog en dunk förra fredagen. Nästan en hel igår. Galet. Spyr inte. Får inga minnesluckor. Iaf inga större. Men det påminner mig om mitt gamla jag och jag blir så rädd. Vill inte bli så igen. Säga för mkt. Skriva för mkt. Är inte där än men jag ser att jag går åt det hållet. Jag ska stanna i tid nu. I min ålder vet jag, att det blir inte roligare på fyllan. Känns ju bara så då.
Det är väl inget magiskt med datum i sig men det kan hjälpa en sån som mig att hålla ordning på vart jag är. Så, idag startar min vita februarimånad. En månad är realistiskt att klara av. Jag vill och jag ska. Antabus måndagar och torsdagar. Det ska gå.
Tog antabus i måndags. Ren måndag och tisdag. Dricker idag. Kände mig glad de 2-3 första. Sen ska resten bara ner. Sista just nu och känner mig sjukt låg. Ensam och ingen att prata med. Inte här, på nätet, på luren. Bara väntan på att få somna.
Konstigt, får du ingen reaktion? Men OK, vissa kan tydligen dricka "igenom" Antabus. Jag är på väg in i min tredje Antabus-behandling, och jag skulle aldrig våga dricka under tiden. Kanske du behöver öka dosen?
När det gäller det där med Ups and Downs: Det handlar mycket om alkoholens inverkan på hjärnan. Det här är egentligen Andrahalvleks grej, men läs Annie Grace This Naked Mind eller googla alcohol experiment. Där finns mycket info om hur alkoholen påverkar våra hjärnor.
Jag känner igen känslan av att vara ensam och låg och bara vänta på att få somna. Tyvärr är det en känsla jag mest haft under mina nyktra perioder. Man måste fylla tiden som man tidigare druckit bort med någonting meningsfullt. Inte lätt, jag vet!
Tack för peppen ? Ja, tydligen är jag en sån som kan dricka dagen efter antabus. Min läkare reagerade också på det, så nu har vi gjort en plan och jag känner mig både hoppfull, glad och skitsugen på att sätta igång. Ska få lättare dos, 200 mg, så jag kan ta den varje dag. Ska göra det i flera veckor. Så skönt när man får hjälp och vägledning av någon som kan och förstår men är odömande och enbart objektiv. Ska bli så skönt att släppa alkoholen.
Och Onkel F - Yes, det finns mycket jag vill göra istället för att dricka. Ska bara se till ATT börja göra det också ?
Självklart drack jag igår. En aning för mycket men i lugnt tempo, kontrollerat och drack inte upp allt. Mår fint idag, lite seg. Vacker morgon. Tyst inne, tyst ute. Kommer dricka idag också. På samma sätt. Imorgon börjar nya tiden. Antabus 7 dagar i veckan. Ska hämta ut tabletterna idag. Är fortfarande extremt sugen på att dra igång. Det kommer bli frihet.
....att jag kommer komma ifatt mina känslor i takt med att jag nyktra till framöver. Ensamheten. Tomheten. Jag hoppas det blir bättre. Jag vill inte vara en nedsupen gubbe. Vem vill vara med en sån? Inte jag.
Köpte en box igår. Och hade 2 öl kvar. Började dricka tidigt. Drack inte upp allt och somnade tidigt med. Mår helt ok idag. Imorgon börjar jag med antabus varje morgon. Frihet.
Jag tänker ibland att väldigt många ungdomar borde lägga mycket energi på att göra sig anställningsbara. Se till att de har rätt utbildning, jobba på sitt kontaktnät, hålla igång och förkovra sig, ta alla jobb och chanser som dyker upp och så vidare. Göra sig attraktiva för en arbetsgivare att anställa.
Och lite likadant är det ju för oss som är singlar på lite äldre dar. Vi behöver ju jobba för att bli ”förhållandebara”. Se till att vi är så attraktiva som möjligt för en presumtiv framtida partner. Och det handlar ju förstås om att göra det bästa av det man har - och där ingår inte bakfylleångest, stor ölmage, instabilt humör och lögner på grund av missbruk.
Häll ut den alkohol du har kvar - och bestäm dig inifrån och ut för att du vill ha en förändring,
Exakt så jag tänker också. "Förhållandebara" var ett nytt ord som satt mitt i prick ? Det är ju precis det jag inte är i dagens läge men jag ska bli. Längtar efter att vara lite stolt över mig själv.
Hämtade ut mina nya Antabus igår. Kostade en slant men välinvesterade pengar. Räknade för skoj skull ut vad jag skulle lägga på alkohol 2 veckor framåt. I runda slängar en tusenlapp. På 2 veckor. Absurt. Så Antabuskostnaden älskar jag, av flera anledningar.
Bara genom att leva sitt liv nykter så blir man grundstolt över sig själv, och sen är det bara att bygga på uppåt. The sky is the limit ? Jag ser fram emot att följa dig på din nyktra resa och se aha-upplevelserna rada upp sig som pärlor på ett pärlhalsband.
Fredag idag. Är på, med mina mått mätt, på svindåöigt humör. Irriterad på katten. Irriterad på vissa omständigheter i vardagen. Irriterad på mig själv att jag inte kommer ur känslan.
Fram till jag kom hem var humöret bra. Bra dag på jobbet. Åkte hem lite lyxtidigt. Fortfarande dagsljus då. Men ju närmare hem jag kom, ju mer kom insikten att iom klockan var mindre än vanligt så hade jag fler timmar framför mig att slå ihjäl. Utan alkohol. Så nu är jag här, mätt efter en god middag med sonen, klockan är 17 och jag är så uttråkad. Längtar till imorgon. Dagar är lättare än kvällar.
Har tagit min antabus som planerat - 1 om dagen sedan i måndags. Måndag och tisdag rätt uttråkad. Onsdag smådeppoch lite tvekan under dagen. Torsdagen kändes bra, till och med på kvällen. Och nu är det fredag. Jag vet att det kommer gå över. Om nån vecka är jag säkert jättenöjd med allt. Men just nu känns det tomt på många plan.
Livet suger verkligen i början. Det är helt normalt. Det är beroendets sätt att beklaga sig, ”ge mig lite alkohol så blir livet toppen igen”. Det går över. Nu får du en chans att träna på ditt tålamod. I början är det klokt att planera in en massa att göra också så att man slipper sitta på en stol och fånglo.
Ja, det brukar ta 1 till 2 veckor för mig att komma ur det värsta. Hälften avklarat nu nästa. Men denna morgon känns det iaf bättre än igår kväll.
Aktiviteterna kommer nog. Gör mycket redan nu men mest kort och snabbt avklarat. Jag trivs nog ändå lite med att bara stirra och vänta ut. Tror det stärker mitt tålamod och min acceptans för hela proceduren. Och så somnar jag ju fortfarande före 20 varje kväll. Inget undantag igår ?
Jag sov otroligt mkt i början av min nykterhet.
Dels för att jag tror att jag behövde det, både psykiskt och fysiskt, men också gör att jag ville att dagarna bara skulle gå.
Kvällarna var inte lika roliga och mysiga i början utan alkohol, tyckte jag. DÅ.
Vill trösta dig med att det går över.
Kvällarna nu är fyllda med annan energi.
Är kvällstrött fortfarande men av naturliga anledningar, jobbet, träning osv.
Man blir liksom klar i knoppen och piggare i kroppen efter en tid.
Håll i håll ut!
Hej. Ja, jag ska hålla ut. Det går, känns ok ikväll. Ångrar inte att jag inte dricker. Saknar det men saknar det inte. Kan inte förklara det där men det är iaf så det är.
Så är det fredag igen. Mina känslor är blandade. Antabuskuren är fortfarande igång och alkosuget känns inte av. Dricker lite alkofri öl då och då. Placebo på nåt sätt men ändå sjukt tråkiga att dricka.
Jag mår bra men något fattas ändå. Lyckas inte känna lyckan i att vara fri men den finns där, som en slags ilning i mig. Den känns då och då men jag lyckas aldrig fånga den och dra fram den och låta den fylla mig.
Somnar fortfarande vid 8 varje kväll. Helt omöjligt att fylla kvällarna med meningsfulla saker. Jag kan bara hoppas att jag vänjer mig.
Jag tror att det är viktigt att fylla tillvaron med nya saker. Saker som man kan känna lite förväntan och glädje inför, som ger en upplevelse i stunden.
Naturupplevelser i alla former, men också att sysselsätta sig med att måla, dreja, skapa i lera, lära sig ett nytt språk, pussla, handarbeta, odla, samla på frimärken, bygga modellflygplan eller vad som helst som engagerar både hjärnan och händerna. Tror jag. Man får ju så många ”extra” timmar när man är nykter, så man behöver sysselsätta sig. Tror jag.
Det kan göra underverk för humöret, och att faktiskt göra det varje dag. Sen 11/1 promenererar jag minst 12.000 steg per dag, fördelat på en-tre promenader. Nu är det ett faktiskt behov, jag bara måste ut och gå. Då syresätter jag hjärnan, blir trött i kroppen, och i kombo med bra kost visar det sig på vågen också ?
Yes. 18 dagar spiknykter. Igår drack jag. 6 öl, 1 flaska vin. Gick jättebra först, tills det slog till. Blev fullare än jag brukar bli. Ligger här i soffan med uppskrapad hand och panna. Tappade all kroppskontroll. Ramlade handlöst 3-4 gånger. Hade ingen balans. Hittade inte hem. Lyckades på nåt sätt boka en Uber till sist, så jag kom hem ändå. Jag ser det som en läxa. Jag kan inte dricka. Ska inte. Jag har förlorat.
Vilken himla tur i oturen du hade, men vilken livsfara du utsatte dig för. Du kom verkligen undan med förskräckelse. När man gör ett längre uppehåll reagerar hjärnan med att helt vidöppna alla receptorer för att söka efter alkohol. När du sen tillför alkohol är det fullt ös in i alla receptorer och man kan bli knallfull på mängder man normalt brukar tåla. Det är jättevanskligt. Var rädd om dig! Hoppas verkligen att du fått ett rejält uppvaknande nu ??
Jag gjorde liknande knäppa saker mot slutet, muckade gräl med en knarkpåverkad man bland annat. Himmel vad illa det kunde gått om inte omgivningen grep in. För att inte tala om alla karlar jag sexdejtade på fyllan. Usch, jag mår illa jag bara tänker på det. Tack och lov att det är historia!
Ja, helt sjukt vad man tar för risker på fyllan... Är glad att jag kom hem. Mitt ansikte är inte snyggt och skammen känns ordentligt. Har insett också att jag söp bort min mössa inatt.
Jag får ta det här som en påminnelse - Alkohol funkar inte för mig. Det blir antabus igen nu, så fort kroppen har blivit frisk.
Minns känslan när jag nästa morgon fick riktigt ont i magen innan jag förvissat mig om att jag fått med mig handväska och mobiltelefon/bankkort med hem, samtidigt som jag knappt mindes hur jag kom hem eller hur jag kom i säng. Fy fan vad jag aldrig vill uppleva den känslan igen. Aldrig.
Den känslan hade jag igår. Och fortfarande är hemfärden svart. Inbillningar och noja snurrar runt.
Det enda jag kan göra är att acceptera att jag gjorde mitt val, förlåta mig själv och gå vidare i livet. Och göra vad jag kan för att det inte ska hända igen.
...dags att bekänna. Skammens rodnad lyser ikapp med mina skrapsår i ansiktet...
Ångesten efter min vidriga fredag var stor och jag vågade inte vänta ut den eller ta tag i den, så jag har druckit. 6 folköl och en halv vidare i lördags. 12 folköl i söndags. 6 folköl och 8 stark igår. Jag behöver se de här siffrorna för att kanske lära mig nåt... Alkiskroppen är återaktiverad. Har känt mig lite salongsberusad men inte värre. Så nu har jag två val. Kasta i mig antabus och fortsätta kämpa för ett värdigt liv eller fortsätta kröka och leva ett krokigt och ovärdigt liv. I denna stund känner jag mig feg men för mina barns skull lutar det åt antabus. Vem vill ha och förtjänar en full farsa? Inte de iaf. De förtjänar en nykter, pigg och välmående pappa.
Lätt val. Då kan du inte dricka. Och under tiden du inte kan dricka kommer du att upptäcka fördelar med nykterheten. Fördelar som trumfar alkoholruset alla dar i veckan, men du måste uppleva det själv för att verkligen förstå.
Jag hör att det finns mycket skuldkänslor i ditt drickande, som för de flesta andra också. Att tänka på dina barn, deras framtid och vilken pappa de förtjänar kan vara en bra motivation men min erfarenhet är att man måste börja med sig själv. Det går inte att förändra sitt liv för någon annans skull, kanske inte ens sina barn. Viljan att förändras måste finnas hos dig själv, för din skull. Först när du mår bra kan du börja ta hand om andra och vårda dina nära och kära. Lycka till!
Andrahalvlek: Ja, valet borde vara lätt. Det enda rätta är antabus.
Pianisten: Du ser min sanning. Skuld-och skamkänslor är min oändliga story. Du har helt rätt i att den förändring jag behöver måste grunda sig i min känsla för mig själv och vem jag vill vara. Men jag tycker nog inte om mig själv tillräckligt mycket. Min tolkning av mitt egna beteende alltså..
Känslan just nu. Nära panik. Skakar. Bakfull. Eller full, jag vet inte. Tokdruckit sedan I fredags. Hur ska jag komma ur detta? Jag vet att jag bara borde stå ut, vänta ut känslan men det känns ju så avlägset. Jag borde aldrig mer dricka. Känns som allt går utför just nu. Livet är kaos. Ska jag möta mina rädslor?? Jag måste. Fy f-n.... Detta mörker...
Ska du möta dina rädslor? Ja, det tycker jag absolut. Just nu är den tuffaste stunden och det kan du inte göra så mycket åt. Livet kommer alltid att vara kaos, den biten kan du ju inte göra så mycket åt mer än att försöka att skapa ett eget lugn mitt i kaoset där du kan bo.
Sträck ut din hand från mörkret. Vi här på forumet möter den på det sätt vi kan. Jag är högst medveten om hur tufft det är för dig just nu, men du klarar detta!
Vill du inte se dina barn bli stora? Vill du inte uppleva att kanske få barnbarn?
Vill du Inte må bra och känna glädje och motivation av att leva?
Vill du inte bli fri från begäret av alkohol?
Jo, det tror jag du vill, och då är det verkligen på tiden att du slutar att dricka det där jäkla giftet!
Jag var ungefär där du befinner dig nu, och fick nog. För att jag ville leva på riktigt och länge. Bestäm dig en gång för alla, prioritera endast en sak, drick inte alkohol. Var beredd på att sova kasst, vara rastlös och må piss i ca 14 dagar. Men du överlever, du klarar det och det är värt allt med råge, jag lovar.
Jag har varit helt fri från alkoholen i 14 månader nu och lider när jag ser hur du har det nu. För du behöver inte ha det så, det går att bli fri och må hur bra som helst.
Den är så svår att vända. Du vet hur det känns med alkoholen som hjälper tillfälligt och när du mår bättre glömmer du hur du mådde vid tillfället som du är i just nu.
Det finns en väg framåt där du kan må bättre och ha ett bättre liv. Den vägen är inte spikrak och som sagt kommer det alltid att finnas kaos. Vi är såklart alla olika och olika saker fungerar ju olika på olika personer och man vet aldrig hur det är för någon annan egentligen, men jag får uppfattningen av dig att det bästa är om du tar och vänder på detta nu. Det är inte enkelt, men det kommer bli bättre. Inte perfekt, men bättre. Du har några tuffa dagar framför dig.
Men glöm inte att vara snäll mot dig själv. Låt dig vila mycket och få i dig mycket vatten och mat. Har du någon multivitamin eller B-komplex plus magnesium så hjälper de mot första tiden utan alkohol och dämpar avgiftning och hjälper dig att sova.
Sov så mycket du behöver och lägg dig tidigt om du kan. Försök att prioritera lite och prioritera dig själv före alla andra saker. Vissa saker i kaoset kan du kanske inte rå på just nu. Fokusera på att må bättre och återhämta dig och finns det vissa saker som ligger och stör men som du kan vänta med, försök att lägga dem åt sidan och sen beta av dem en efter en.
Fortsätt också att skriva här om hur det går med dina tankar o.s.v. Vi finns här för dig och vet, till stor del men inte fullt ut så klart, vad du går igenom.
Jag håller med om det TappadIgen skriver om. Försök att sova om du är trött, och ät om du är hungrig. Jag käkade också B- vitaminer och magnesium, hade läst att det kunde behövas. Jag förvarnade även frugan om att jag troligtvis skulle vara odräglig, lat och lättirriterad de första dagarna. Hon stöttade mig i det, och det var viktigt. Sedan tog jag massor av långa promenader i skogen också, själv. Jag behövde vara själv för att härda ut. På jobbet gjorde jag bara det nödvändigaste och tog tom ledigt några dagar i mellanåt för att promenera i skogen i stället. Man måste vara grymt bestämd och ha tålamod så att kroppen får chansen att rensa ur abstinens och alkoholrester. Jag hade en del konstiga symtom de första dagarna, med yrsel och fantomsmärtor men visste att det berodde bara på att kroppen läkte. Så det var bara att härda ut.
Tyvärr är ju skammen en oundviklig del av det. Jag har själv varit där så många gånger och vet hur det kan kännas. En annan sak som är väldigt olycklig är att jag tror att det gör att man har svårare att komma ur det, för att man fastnar på grund av alla känslor av skam och misslyckande och ångest.
Sanningen är ju att det finns en väg ut och ju snarare man kommer ur det, desto mer skam och ångest kommer man att slippa. Men man kan inte se det själv just då när man är där. Man kan ju inte göra något åt det som har varit, men man kan göra något åt det som är här och nu. Kämpa på och slå inte på dig själv för hårt. Håll ut och det kommer att bli bättre.
..bortkastad helg är snart över. Ångesten finns kvar men hanterbar. Har bett mitt barn om ursäkt... Vilken jävla sopa jag är när jag lever såhär. Sämsta förebilden man kan ha. Och självömkan är inte heller så klädsamt. Har läst igenom min egna tråd här och vad mer behöver jag egentligen? Allt står här. Att jag väljer att fortsätta missbruket när jag bara gör mig olycklig gång efter gång. Alkoholens förtrollning. Länge sen jag drog mig för att gå till jobbet men även det har gjort comeback i mitt liv nu. Det finns bara en lösning.
Tror du har goda förutsättningar att komma vidare nu, du verkar helt igenom trött på alkoholen. Kämpa allt vad du har några veckor, förklara läget för vården, ta all hjälp du kan få. Det finns ett slut på drickandet och du kommer fixa det!
Det är så viktigt, både att säga och ta emot. Genom att du säger förlåt till ditt barn lär du hen att göra detsamma, och det är verkligen en god egenskap i vår tillvaro. Väldigt många är inte förmögna att be om ursäkt, till någon.
Slå inte på dig själv mer nu. Använd den energi du har till att vara nykter. En dag i taget. Och ta hjälp av antabus som en krycka. Onkel F börjar med sin tredje vecka på antabus, häng på honom! Ni verkar båda ha samma innerliga önskan att vara nyktra, men att det är överjävligt svårt att låta bli. Då är antabus svinbra! Då kan du inte dricka. Punkt.
..Var man tillbaka på jobbet. Är fortfarande sliten. Skäms rejält, tvingar mig att möta blickarna från kollegorna. Känns som alla vet, alla har sett mig..
Hela vägen hit har jag funderat på mig själv och hur jag ska gå vidare. Att jag ens tvekar visar hur alkoholen äger mig. Jag har ju bara ett alternativ. Jag lyssnar på er som skriver här och ni gör intryck. Jag lutar mer och mer åt att våga sluta helt och för alltid.
Att tänka ”aldrig mer” är ett för stort beslut att ta just nu. Den tanken kan också väcka trots i dig, eller i alkoholdjävulen snarare, och risken är då stor att du känner och tänker att du ”minsann bestämmer själv om jag ska dricka eller inte”.
Ta din antabus varje morgon och tänk ”idag är jag nykter”. De två besluten är fullt tillräckliga: 1) ta antabusen, 2) idag är jag nykter.
I början är det bara en dag i taget. Känner igen det där med skammen på jobbet. Även om man vet att ingen kan veta. Tänk vad skönt att slippa det!
Utåt sett har jag (tror jag) framstått som utan problem i livet. I samtal med andra om livet har jag aldrig yppat ett ord om mina alkoholproblem. Men hela tiden haft en parallell dialog där jag liksom sagt "de ska bara veta etc etc". Fann mig själv i ett sådant samtal härom dagen, och upptäckte att det fanns ingen inre dialog! Jag fick liksom leta efter den där känslan men den fanns inte. Mitt liv är verkligen inte perfekt, men ändå så är det det. Jag har inget att dölja! DEN känslan är härlig!
Kämpa på, jag följer dig!
Jag förstår vad du menar och det är ju rådet man alltid får - en dag i taget. Och det kan jag följa men tror jag iaf måste ha ett längre tidsperspektiv. En dag i taget blir alltid för mig "fram till nästa fredag". Jag måste göra en större uppoffring. Men ok, aldrig mer är kanske lite stort att börja med.
Hej och tack för stödet. Exakt sådär är jag med. I alla fall i de nya sammanhang jag hamnat i de senaste åren så har de inte en susning. Däremot de som följt mig genom livet, de vet nog mer än jag själv inser.
Jag har flera gånger på senaste skrivit att det ofta sägs att man inte får tänka aldrig, men för mig är det just det som har fungerat. Förvisso fick jag växa in i det lite, men jag vågar påstå att det är just det som har fungerat för mig. Kanske är vi lika i det avseendet, eller kanske inte men jag känner mycket igen mig i din beskrivning om att en dag i taget blir fram till nästa fredag.
För mig är aldrig mer mycket enklare att förhålla mig till, då det inte finns utrymme för förhandling. När jag tidigare haft uppehåll och dragit ner så har det inte fungerat mer än ett tag. Med aldrig mer känner jag mig fri.
Jag tror att när man får råd här så är de alltid välmenade och har fungerat för människor tidigare, men är kanske inte alltid så allmängiltiga som skulle vilja tro eftersom vi alla fungerar så olika. Därav får du ju själv känna efter till viss del också och se vad som kan fungera för dig.
Om det känns bra att tidsbegränsa men en dag i taget inte fungerar, kanske testa att tänka en vecka i taget, men ta ett nytt beslut måndag morgon, istället för fredag kväll? Det var en idé jag kom på just nu. Hur långt tidsperspektiv som fungerar bäst för dig får du väl prova dig fram till, men det är nog viktigt att du är närvarande här och nu och fokuserar på att må bra i stunden.
Jag tror jag förstår hur du tänker. Det var så för mig också. Jag hade kommit fram till att jag ville inte må sådär dåligt någon mer gång. Det höll på att gå käpprätt åt helvete. Det var aldrig mer alkohol som gällde.
Därför satte jag aldrig någon tidsgräns, tex 3 månader som många gör. Den här gången hade jag bestämt mig på riktigt. Jag skulle bli fri från skiten! Så jag körde på ” tillsvidare absolut ingen alkohol under inga som helst omständigheter” Däremot så satte jag hela tiden delmål. I början var det timme för timme, sedan halvdagar och dagar. För varje dag som jag klarade lyfte jag varje liten fördel som jag märkte till skyarna. Tex: Yes, i natt svettades jag nästan inget!? När sedan det värsta var över efter en vecka så gjorde jag inte som de otaliga gångerna innan dess. Utan körde vidare stenhårt, jag skulle klara det denna gången, så var det bara. Det visade sig fungera, det var värt allt kämpande och är det bästa som har hänt mig.
Det kommer inte gå lättare eller bli mindre jobbigt om du slutar senare, snarare tvärtom. Bra årstid att sluta nu också skulle jag påstå. En ljus framtid har du framför dig, om du har tålamodet och kämpaglöden.
Och det tror jag du har! ?
Jag menar bara att man inte behöver tänka så stort. ”Aldrig mer” och ”för alltid” känns som ett evighetsåtagande. Det är mycket enklare i början att lova sig själv att just IDAG ska jag vara nykter.
Och sen ska man fokusera på ALLA fördelar med nykterheten, ev nackdelar ska man vifta bort. Fira varje nykter vecka! ??? Och eftersom man inte har något bortre stopp så landar man till slut i övertygelsen att man visst får dricka, om man vill, men det vill man inte. För det är inte värt det. Det nyktra livet är tusen gånger bättre ❤️
Jag blir så glad och berörd av era genomtänkta och utförliga svar. Tack som f-n ? Ni 3 verkar haft lite olika syn på hur ni behövde möta er tid framåt och allt fungerar ju, bara man hittar rätt metod för sig själv ? Jag ska sluta helt, det är det enda som kommer fungera. Hur jag ska lägga upp det hela är en annan fråga. Men helt 100% ren fram till döden, det ska bli min målsättning.
Jobbet gick iaf bra idag. Blev människa efter lunch. Jag trivs så bra där, så jag vill inte strula till det på något sätt. Och vädret är vackert också.
Vilket lidande ❤? ush! Men var det exakt vad du behövde så är det möjligt att just den här helgen räddade ditt liv. Summan av alla misstag och skam leder till en nykter framtid. Jag tror på dig ??❤
Jag har nått botten många gånger men känns som bottnarnas botten nu. Inte minst fysiskt. Och att se mig själv som 40+ fullständigt tappa taget. Jag vill annat i livet.
Bra skrivet, att du vill annat i livet. Så känner jag med, vi får troligtvis bara detta enda liv, hur vill vi ta hand om den gåvan? Lätt att lura sig med att nuet är något sorts genrep, att man ska göra bättre och på riktigt någon annan gång, i framtiden. Sen inser man att det här är själva showen, ridån har varit uppe hela tiden.
Hoppas du har möjlighet att vila dig.. Och det blir ju snart bättre. Har läst det där om genrepet någonstans, tyckte också att det var mitt i prick. Ta hand om dig och kämpa vidare!
När alkoholdjävulen inte får sin alkohol som han är van vid försöker han överlista dig till att fylla på genom att skicka obehagliga känslor, trötthet, värk mm.(abstinens) Det värsta är ju att allt det där går över ( för stunden) om man dricker igen. Men eftersom du numera vet att det är så, så gäller det bara att säga NEJ, du lurar mig bara, det blir ännu värre i förlängningen om jag dricker nu!
Det är där skillnaden ligger när man har bestämt sig på riktigt. Då dricker man inte, utan drämmer till alkoholdjävulen i skallen med ett rungande NEJ! Då har man överlistat honom en gång för alla, och dag för dag blir han svagare och svagare.
3 januari 2021
Igår drack jag 15 öl. 8 stark och 7 folköl. Inte särskilt normalt. Hemma. Själv. Drack varken den 31a eller 1a, därav mängden som fanns hemma. Så, hur mår jag idag? Inte så farligt faktiskt. Är så van att vara sliten.
När jag varit vit några dagar mår jag fantastiskt bra. Och då finns det ju inget bättre än att kröka lite. Så fungerar min hjärna. Ju bättre humör och ju mer energi jag får, desto större blir lusten.
Har gjort allt man ska och kan under åren. Iofs har jag inte lagt in mig men allt annat. Antabus, Naltrexon, AA mm. Piller och psykologi. Gick på kbt.
Jag har förändrat mitt drickande. Förr blev jag opålitlig, knäpp, oskön. Det blir jag aldrig längre. Kan t.o.m. märka och förstå att jag är full när jag är full. Kan lägga band på mig. Men när det blir som igår, finns ingen broms. Allt ska ta slut.
Det här kommer bli min skriva-av-mig-hörna. Kan nog bli givande. Ikväll blir det antabus. Vill vara vit till påsk. Borde klara det.
Trevlig söndag till dig som kanske läser det här.
Välkommen!
Vad bra att du tar tag i drickandet. Som du säger så mår man så mycket bättre utan, och det är klart att du klarar att bryta drickandet! Kämpa på och läs och skriv mycket här, det hjälper många!
Ordvalen
Välkommen hit!
Ordvalen är så viktiga, vilka signaler vi skickar till vår hjärna. Du ”borde” inte klara det. Du SKA klara det. På samma sätt ska vi föreställa oss hur vi lyckas vara nyktra i alla möjliga situationer, som en förberedelse inför det som ska hända. Tänk innan så detaljerat som möjligt. ”Jag kommer dit, han säger så, den och den kommer och hälsar. Sen sätter vi oss till bords, maten kommer in och jag ber servitören om en alkoholfri öl” och så vidare. Som en generalrepetetion i skallen. Då är chansen stor att det blir precis så!
Med antabus har du dessutom både hängslen och livrem, du kan inte ens dricka eftersom du blir jättesjuk om du gör det. Men det är ändå viktigt att du gör den mentala resan tills du verkligen känner ”Jag vill inte dricka”, för då blir det hållbart i längden.
Kram ?
Hej Kennie och Andrahalvlek.
Hej Kennie och Andrahalvlek. Tack för att ni tycker till. Jag ska kämpa på. Vill hålla ett tag nu. För att få upp farten, hitta takten i nykterheten. Drack 6 folköl igår men tog antabus nu innan jobbet. Ska fortsätta ta den kontinuerligt så att jag täpper till alla luckor.
Ha en härlig måndag!
Dricker...
...kontrollerat okontrollerat. Vet mina mängder, köper aldrig mer än dagsbehovet, nöjd och tillfreds när det är slut. Varje dag. Mer eller mindre. Vita dagar den här veckan - måndag och onsdag.
Många gånger har jag högtidligt/modigt/övertygat sagt att nu ska/måste jag sluta dricka. För alltid. Men så fort ångesten släppt så har den lusten pyst iväg. Men nu, i dagens läge, tänker jag oftare och oftare att det nog är mitt enda alternativ. Har så mycket i livet nu som jag inte vill försaka och förlora. Vet bara inte vad jag ska göra istället.
Har läkartid angående alkoholen snart. Känns skönt.
Tjo.
Det tar tid...
Det tar tid att landa i ett beslut. Kan ta flera år innan man är redo eller druckit klart. Själv känner jag just nu att jag sett och erfarit allt som A har att erbjuda. Det blev inte bättre än så. Och nu vill jag se vad nykterheten har att erbjuda.
Ett steg i taget, du går år rätt riktning ???
Miss Mary Poppins
Tack för din input. Vad skönt att komma fram till den punkt då man ärligt kan känna att det blev inte roligare än så med alkoholen. Ny tid, nytt liv. Lycka till för dig ? Jag ska snart ta rygg på dig.
Nu..
..är jag i valet och kvalet. Ta en antabus idag och få några rena dagar eller skjuta upp det till imorgon, så man får ta några måndagsöl? Detta eviga planerande och funderande kring alkohol.... Mentalt påfrestande..
Ha en härlig måndag.
Hoppas ?
Hoppas du valde antabus och samlar på lite dagar ????
Miss Mary Poppins
Du anar inte hur nära det var att jag tog Antabusen.. Hade den redo imorse, upplöst i ett glas vatten. Men blev nojig att det var för nära inpå mitt gårdagliga intag så jag hällde ut den. Tog med burken till jobbet för att ta senare men som vanligt hann beroendehjärnan ta över. Blev öl.
När man skäms och rodnar över något som är standard för en själv, som närstående ser dagligen, och man knappt ens vågar skriva det anonymt, till helt okända människor.. Då borde väl något gå in i tänket??
Ha en fin måndagskväll.
Bra att du skriver det
Då erkänner du det för dig själv samtidigt, och det är allra viktigast. Det kan ta sin tid att verkligen bestämma sig. Det räcker inte att vilja sluta dricka, man måste verkligen bestämma sig. Antabus är ett bra hjälpmedel, men du måste göra den mentala resan också. Från ”jag får inte dricka” till ”jag vill inte dricka”.
Och ett bra sätt att nå fram till att verkligen bestämma sig är att skriva och läsa här dagligen.
Ett sätt att göra problemet mer konkret är att göra plus- och minuslistor. Lista fördelarna med att dricka, och nackdelarna. Att få det svart på vitt är nyttigt.
Kram ?
Varför..? Hjälpte det..?
❤???
Skickar alla mina sympatier
❤???
Så nära. Men du var inte redo. Det är ok att snubbla, MEN inte om vi inte lär oss något från det. Jag tror det är viktigt att du funderar a) varför du drack och b) vad var konsekvenserna.
Uppskattar att du skriver så ärligt ?????
Andrahalvlek
Exakt, skillnaden mellan "Jag vill vilja sluta" och "Jag borde vilja sluta" är så milsvid. Och det gör mig tokig för jag tycker att de borde vara ett så mycket kortare steg att ta.
Listor är jag bra på ??
Miss Mary Poppins
Tack ??
På a svarar jag - För att jag tror att jag kommer ha tråkigt eller ångra mig om jag inte köper hem drickat.
På b - Konsekvens 1 är att jag känner mig som en dubbelmoralisk svag idiot inför min familj. Konsekvens 2 är väl de framtida hälsoproblem jag lägger grund för.
I övrigt inga direkta jättekonsekvenser. Dricker så jag vet att jag inte blir bakis osv. Kommer i god tid till jobbet. Fixar och donar hemma på morgonen.
Tankar om droger
Craig Beck brukar säga att med vilken annan drog lägger man hela ansvaret på individen? Om någon brukar heroin till exempel så inser ju alla att det är galet beroendeframkallande och att det är svinsvårt att sluta. Tycker man något om individen så tycker man synd om hen. Men med alkohol är det individen som är ”svag och dubbelmoralisk”, för alltid dömd till att vara en alkis, även om man lyckas att bli nykter.
Och det är helt fel. Vi måste sluta skämmas. Vi har blivit beroende av en drog som är helt galet beroendeframkallande. Punkt. Och det är svinsvårt att sluta. Och varje försök att sluta är hedervärt som sjutton. Heroin är allra mest beroendeframkallande, därefter kommer alkohol. Nikotin kommer först på fjärde plats.
Kan du låta någon annan se till att du faktiskt tar din antabus? Det kan vara bra att ha som hängslen och livrem i början.
Kram ?
Andrahalvlek
Jag håller med dig till stor del men vill ändå ta på mig själv ansvaret för mitt missbruk. Iaf när jag nyktert gör valet att inköpa och ta första klunken. Sen är det kanske nån annan funktion i hjärnan som träder i kraft. Men visst är det en sjuk, stark och bedräglig drog.
Finns ingen annan jag kan eller vill lägga det "ansvaret" på. Men har min läkartid nästa vecka. Det brukar ge mig en inspirerande spark i baken.
Ha en fin dag.
Visst är det så
Det är bara vi själva som kan ta itu med drickandet. Men vi ska vara stolta när vi tar itu med det! Inte känna skam för att vi försatt oss i situationen. Man blir beroende när man dricker en beroendeframkallande drog. Och enda sättet är att låta bli helt. Så fort man tillför lite väcks mersug.
Kram ?
Andrahalvlek
Personligen känner jag mig väldigt ostolt. Känner att min tid rinner iväg. Att jag försakar allt jag vill göra. Jag är inte totalbotten men jag är definitivt inte mitt bästa jag. Och det tär i min skalle eftersom jag vet vad jag borde göra och vad jag kan men jag gör ingenting.
Hej Tvången
Har läst din tråd och känner att jag skulle vilja veta mer om dig. När började du dricka? Vem var du innan detta började? Har du några hobbies etc. Du skriver naket, ärligt och fint och jag tror det är många här som skulle vilja höra mer ifrån dig :)
Vin Santo
Hej och tack för de fina orden. Jag kommer skriva mer om mig själv, olika händelser, tankar och känslor framöver, lite då och då. Helt okronologiskt, bara skriva det som känns givande just då.
Jag började dricka ganska sent, runt 2a ring typ. Tyckte det smakade skit, allting men kände på mig att det var lösningen på min blyghet så jag kämpade på tills jag kunde få i mig så mycket som behövdes. Många år senare hade det utvecklats till att jag drack upp allt, lite till och när det tog slut for man iväg (aldrig med bil) för att skaffa mer.
Tack och lov kom jag ur det beteendet. Idag är jag ärligt talat riktigt bra på att hålla mig till den mängd jag är nöjd med. Blir aldrig tokfull och när det är slut så stannar jag där. Men, dricker fortfarande alldeles för ofta. Och för mycket är det ju ändå såklart.
Tokfull
Igår blev det sådär mycket som hänger kvar hela dagen efter.
Var rejält sliten efter jobbveckan. Köpte 4 öl och hade lite vin kvar. Drack inte upp allt men blev såklart påverkad. Hamnade sen hemma hos ett sällskap som enbart hade sprit. Drack inte mer än 3-4 drinkar men hejsan vad det slog till. Jag dricker aldrig sprit, delvis för att jag inte kan kontrollera effekten av starksprit. Men, bjuds jag och inget annat finns, då tror jag att det är lugnt.
Det hände inget speciellt och hem kom jag, även fast jag inte minns just hemkomsten... Ingen ångest idag mer än irritationen över att jag inte kan njuta av livet utan alkohol.
Självförakt.
Frustration. Hopplöshet. Dåliga känslor väl ihopblandade. De är väl egentligen olika uttryck för ångest.
Den här veckan ska vara vit. Måste få tillbaks lite självförtroende.
Nya chanser
Att bli nykter är en process tror jag. Man misslyckas några gånger och får då klart för dig att man faktiskt inte riktigt styr över alkoholen och inser att det verkligen är viktigt att sluta. Så se inte ner på dig själv för att du drack mer än du tänkt, jag tror det är ett steg på vägen. Fokusera på att du är bra som tar nya tag!
Rejält sliten
Låter som en trigger för dig. Tänk HALT när tankarna på att dricka kommer. Det står för Hunger, Arg, Ledsen/ensam, Trött. Ha sen en plan för hur du kan åtgärda dessa triggers på ett nyktert sätt istället. Eller förebygga så att det inte uppstår.
Håller med Kennie, slå inte på dig själv. Lär dig något av motgångarna istället så du inte gör om samma misstag gång på gång. Analysera, korrigera planen, och på att igen bara.
Kram ?
Kennie och Andrahalvlek
Tack för fina ord och stöd. Ni har rätt båda två. Vet att jag kan men hjärnan min är så insvampad nu så det är svårt att nå fram till styrkan och lusten att sluta. Är helt övertygad om att allt i mitt liv skulle bli bättre om jag slutade dricka för gott. Jag kommer dit, det vet jag men stressen över planlösheten är jobbig.
HALT tror jag mycket på. Speciellt hungerdelen. Jag har nästan aldrig kunnat fortsätta dricka efter matintag. Så den delen funkar. Ledsen/ensam är definitivt den del som är svårast att lösa.
Idag har varit en bra dag iaf. Dricker ändå nu. Finns ingen annan anledning än vanans/svaghetens makt över mig. Ska fixa lite här hemma så kvällen inte blir helt bortkastad.
Tack för att ni läser och skriver.
..
..
Beslutet får mogna fram
Det är stor skillnad på att vilja sluta dricka och att verkligen bestämma sig. Det beslutet måste mogna fram. Fortsätt skriv så faller pusselbitarna på plats!
Kram ?
Självsam
Det är faktiskt så att sen jag blev nykter så trivs jag mycket bättre i mitt eget sällskap. Jag är inte längre ensam, jag är självsam!
Kram ?
Andrahalvlek
Tror stenhårt på dig och dina ord till mig ?
Idag ska jag ta..
..antabus. Ska bli skönt med några dagars ledighet.
1 dag..
..höll det iaf. Fan. I vilken ände börjar man med sig själv? Man är ju redan den man är och har format sig till. Behöver en rotvälta i mitt huvud.
Igår mådde jag bra. Inte toppen men bra. Jag kände mig tom och ensam men under kontroll och inte överväldigande. Tänkte ibland att jag ville gråta men hade det inte i mig. Mår så bra nykter. Men mår så bra annorlunda påverkad.
Trivs så jävla bra på jobbet så när jag kommer hem så är jag helt vilse. Har ingen aning om vad som kan ge samma... Trygghet? Vet inte hur jag ska fylla alla fria timmar från jobb till sömn. Eller så vet jag men är oförmögen att dra med mig drivet från jobb till fritid.
Onsdagskväll. Lillördag. Party party not.
Hopplöst...
...känns det. Har druckit sanslösa mängder fredag och lördag. En helg helt bortkastad. Bakisångesten börjar komma tillbaks också. Har inte känt den på 4-5 år.
Pratade med min behandlingsläkare i veckan. Han verkade riktigt skärpt. Trevlig som tusan. Tydlig, smart och inga krusiduller. Jag måste nog sluta helt med alkoholen. Tror inte jag har något annat val. Tvinga in mig i verkligheten. Våga.
Kanske inte så hopplöst ändå
Låter ju toppen med en bra läkare. Inte alltid de finns när man behöver dem.... Rädslan för att sluta med alkoholen kommer att fejda bort ganska snabbt. Om du nu bestämmer dig för att sluta vill säga. För mig tog det en månad typ, sedan fanns det liksom ingen rädsla kvar, bara övertygelsen att min hälsa står över allt annat.
Charlie70
Tack ? Dina ord ger mig hopp. Och lite mer push att ta steget på riktigt.
Dags för skilsmässa
Det är med alkoholen som en mångårig relation. Så länge fördelarna överväger så stannar man. Men när nackdelarna överväger är det dags att ta ut skilsmässa. Tror jag. Men jag vet också att det kan ta lång tid att komma till skott.
I mitt fall fanns det inga fördelar alls på slutet. Möjligen några glas i goda vänners sällskap, men det skedde väldigt sällan tyvärr. Nästan alla fyllor slutade med minnesluckor, kräkningar och bakfyllan från helvetet. Plus att jag generellt hade svår ångest och svåra sömnstörningar.
Det var till slut inte värt att utstå så mycket misär för så lite. Och jag har i nykterheten kommit på att jag kan ha precis lika roligt med goda vänner även om jag har alkoholfritt i glaset. Jag har nästan roligare.
Lista dina nackdelar och fördelar med alkoholen. Då vet du om det är dags att ta ut skilsmässa på allvar. Det är stor skillnad på att vilja sluta dricka och att verkligen bestämma sig, och det beslutet måste mogna fram.
Kram ?
Andrahalvlek
Ja, det där med att komma till skott... Min kanske minst utvecklade färdighet av alla. Men är ganska bra på att hålla i när jag väl kommit loss.
Skilsmässan är på g.
Att dricka sansat i sällskap kan jag. Men dricker typ aldrig i sällskap, så varför jag med tar sällskapsdrickande i beaktande är knäppt. Träffade en vän i helgen, då drack jag totalt 2 öl. Helt normalt. När jag kom hem och var ensam drack jag 7 till. Helt onormalt.
Tisdag idag. Har en antabus redo.
En insikt.
Kampen går vidare. Druckit varje kväll. Hållit min nivå. Alkolås på jobbets bil visar aldrig rött. Har räknat på det där, för den borde ju fan göra det. Om jag ska vara ärlig i skammen så borde den göra det. Eller har jag hög förbränning? Jag fattar iaf inte.
Nåja. Jag fick en insikt för ungefär 10 minuter sedan. Det är därför jag skriver nu. Jag har aldrig behövt eller velat ha återställare. Alltid bara väntat ut bakfyllan. Börjat dricka först när jag mått bra igen. Men nu, de senaste helgerna, inser jag nu, har jag börjat med det. Jag har tänkt att det är bra för mig att börja dricka tidigt, för då blir det ingen sen kväll och jag vaknar välmående dagen efter. (Jag vet hur det där låter....). Men nyss kom insikten. Det är återställare jag tar. Och jag vill inte behöva det. Jag vill inte vara beroende av det med. Jag vill inte dricka längre. Det är över. Jag har förlorat kampen. Det är egentligen ingen kamp ens. Det är en rutschkana. Jag är rädd för ett liv utan flyktmöjlighet men jag borde vänja mig. Det är ni många där ute som kan vittna om att man gör. Önska mig lycka till och ha en härlig lördag.
Bestämt dig
Det låter som om du har bestämt dig. Det blir bra, du fixar det. Och det är så otroligt mycket värt det, jag lovar.
Lycka till, och se till att håll i nu.
Bli fri från skiten innan det blir ännu värre. ?
Torn
Tack ? Jag ska. Vill ha förändring. Lycka till själv. Vet inte om du har nån tråd här men ska kolla nu.
Minns det också
Att tvingas inse att man behövde en återställare var verkligen en milstolpe i min dryckeskarriär. En annan milstolpe var att jag på slutet nästan drack en hel vinbox på en kväll. Toleransen hade ökat enormt. Enorma minnesluckor nästan varje gång var en tredje milstolpe. Jag hade gått och stått och pratat och umgåtts med folk men kom fan inte ihåg någonting. Hur går det ens till?
När jag sen började kaskadkräkas (har inte kräkts på fyllan sen tonåren), till och med i sängen en natt i sömnen, så var det nog. Det här är inte jag. Jag vill inte leva mitt liv så här. Den 9/2 har jag varit nykter ett år, tjoho!
Kram ?
Andrahalvlek
Fantastiskt kämpat av dig! Grattis till 1 år!!
Det där med en dunk per kväll känner jag mig igen mig i. Nu. Drog en dunk förra fredagen. Nästan en hel igår. Galet. Spyr inte. Får inga minnesluckor. Iaf inga större. Men det påminner mig om mitt gamla jag och jag blir så rädd. Vill inte bli så igen. Säga för mkt. Skriva för mkt. Är inte där än men jag ser att jag går åt det hållet. Jag ska stanna i tid nu. I min ålder vet jag, att det blir inte roligare på fyllan. Känns ju bara så då.
Imorgon det den 31 januari. Ett bra datum.
Ha en härlig lördag ?
1 februari.
Det är väl inget magiskt med datum i sig men det kan hjälpa en sån som mig att hålla ordning på vart jag är. Så, idag startar min vita februarimånad. En månad är realistiskt att klara av. Jag vill och jag ska. Antabus måndagar och torsdagar. Det ska gå.
Ok.
Tog antabus i måndags. Ren måndag och tisdag. Dricker idag. Kände mig glad de 2-3 första. Sen ska resten bara ner. Sista just nu och känner mig sjukt låg. Ensam och ingen att prata med. Inte här, på nätet, på luren. Bara väntan på att få somna.
Antabus i måndags och dricker idag?
Konstigt, får du ingen reaktion? Men OK, vissa kan tydligen dricka "igenom" Antabus. Jag är på väg in i min tredje Antabus-behandling, och jag skulle aldrig våga dricka under tiden. Kanske du behöver öka dosen?
När det gäller det där med Ups and Downs: Det handlar mycket om alkoholens inverkan på hjärnan. Det här är egentligen Andrahalvleks grej, men läs Annie Grace This Naked Mind eller googla alcohol experiment. Där finns mycket info om hur alkoholen påverkar våra hjärnor.
Jag känner igen känslan av att vara ensam och låg och bara vänta på att få somna. Tyvärr är det en känsla jag mest haft under mina nyktra perioder. Man måste fylla tiden som man tidigare druckit bort med någonting meningsfullt. Inte lätt, jag vet!
Kämpa på!
Onkel F
Tack för peppen ? Ja, tydligen är jag en sån som kan dricka dagen efter antabus. Min läkare reagerade också på det, så nu har vi gjort en plan och jag känner mig både hoppfull, glad och skitsugen på att sätta igång. Ska få lättare dos, 200 mg, så jag kan ta den varje dag. Ska göra det i flera veckor. Så skönt när man får hjälp och vägledning av någon som kan och förstår men är odömande och enbart objektiv. Ska bli så skönt att släppa alkoholen.
Och Onkel F - Yes, det finns mycket jag vill göra istället för att dricka. Ska bara se till ATT börja göra det också ?
Ha en trevlig helg, medmänniskor.
Stilla morgon.
Självklart drack jag igår. En aning för mycket men i lugnt tempo, kontrollerat och drack inte upp allt. Mår fint idag, lite seg. Vacker morgon. Tyst inne, tyst ute. Kommer dricka idag också. På samma sätt. Imorgon börjar nya tiden. Antabus 7 dagar i veckan. Ska hämta ut tabletterna idag. Är fortfarande extremt sugen på att dra igång. Det kommer bli frihet.
Jag tror....
....att jag kommer komma ifatt mina känslor i takt med att jag nyktra till framöver. Ensamheten. Tomheten. Jag hoppas det blir bättre. Jag vill inte vara en nedsupen gubbe. Vem vill vara med en sån? Inte jag.
Köpte en box igår. Och hade 2 öl kvar. Började dricka tidigt. Drack inte upp allt och somnade tidigt med. Mår helt ok idag. Imorgon börjar jag med antabus varje morgon. Frihet.
Motivation
Jag tänker ibland att väldigt många ungdomar borde lägga mycket energi på att göra sig anställningsbara. Se till att de har rätt utbildning, jobba på sitt kontaktnät, hålla igång och förkovra sig, ta alla jobb och chanser som dyker upp och så vidare. Göra sig attraktiva för en arbetsgivare att anställa.
Och lite likadant är det ju för oss som är singlar på lite äldre dar. Vi behöver ju jobba för att bli ”förhållandebara”. Se till att vi är så attraktiva som möjligt för en presumtiv framtida partner. Och det handlar ju förstås om att göra det bästa av det man har - och där ingår inte bakfylleångest, stor ölmage, instabilt humör och lögner på grund av missbruk.
Häll ut den alkohol du har kvar - och bestäm dig inifrån och ut för att du vill ha en förändring,
Kram ?
Andrahalvlek
Exakt så jag tänker också. "Förhållandebara" var ett nytt ord som satt mitt i prick ? Det är ju precis det jag inte är i dagens läge men jag ska bli. Längtar efter att vara lite stolt över mig själv.
Hämtade ut mina nya Antabus igår. Kostade en slant men välinvesterade pengar. Räknade för skoj skull ut vad jag skulle lägga på alkohol 2 veckor framåt. I runda slängar en tusenlapp. På 2 veckor. Absurt. Så Antabuskostnaden älskar jag, av flera anledningar.
Nu ska jag ut i solen. Ha en fin söndag.
Rätt inställning
Bara genom att leva sitt liv nykter så blir man grundstolt över sig själv, och sen är det bara att bygga på uppåt. The sky is the limit ? Jag ser fram emot att följa dig på din nyktra resa och se aha-upplevelserna rada upp sig som pärlor på ett pärlhalsband.
Kram ?
Andrahalvlek
Tack ? Skönt också att veta att nån har ögonen på mig ?
Jag ska bli stark/are i mig. Sån längtan till antabusintag framöver.
5 dagar.
Fredag idag. Är på, med mina mått mätt, på svindåöigt humör. Irriterad på katten. Irriterad på vissa omständigheter i vardagen. Irriterad på mig själv att jag inte kommer ur känslan.
Fram till jag kom hem var humöret bra. Bra dag på jobbet. Åkte hem lite lyxtidigt. Fortfarande dagsljus då. Men ju närmare hem jag kom, ju mer kom insikten att iom klockan var mindre än vanligt så hade jag fler timmar framför mig att slå ihjäl. Utan alkohol. Så nu är jag här, mätt efter en god middag med sonen, klockan är 17 och jag är så uttråkad. Längtar till imorgon. Dagar är lättare än kvällar.
Har tagit min antabus som planerat - 1 om dagen sedan i måndags. Måndag och tisdag rätt uttråkad. Onsdag smådeppoch lite tvekan under dagen. Torsdagen kändes bra, till och med på kvällen. Och nu är det fredag. Jag vet att det kommer gå över. Om nån vecka är jag säkert jättenöjd med allt. Men just nu känns det tomt på många plan.
Trevlig helg, folket.
Helt väntat
Livet suger verkligen i början. Det är helt normalt. Det är beroendets sätt att beklaga sig, ”ge mig lite alkohol så blir livet toppen igen”. Det går över. Nu får du en chans att träna på ditt tålamod. I början är det klokt att planera in en massa att göra också så att man slipper sitta på en stol och fånglo.
Chill helgkram ?
Andrahalvlek
Ja, det brukar ta 1 till 2 veckor för mig att komma ur det värsta. Hälften avklarat nu nästa. Men denna morgon känns det iaf bättre än igår kväll.
Aktiviteterna kommer nog. Gör mycket redan nu men mest kort och snabbt avklarat. Jag trivs nog ändå lite med att bara stirra och vänta ut. Tror det stärker mitt tålamod och min acceptans för hela proceduren. Och så somnar jag ju fortfarande före 20 varje kväll. Inget undantag igår ?
Fint väder idag så nåt ska jag nog hitta på.
Ha en fin dag.
Sov på!
Jag sov otroligt mkt i början av min nykterhet.
Dels för att jag tror att jag behövde det, både psykiskt och fysiskt, men också gör att jag ville att dagarna bara skulle gå.
Kvällarna var inte lika roliga och mysiga i början utan alkohol, tyckte jag. DÅ.
Vill trösta dig med att det går över.
Kvällarna nu är fyllda med annan energi.
Är kvällstrött fortfarande men av naturliga anledningar, jobbet, träning osv.
Man blir liksom klar i knoppen och piggare i kroppen efter en tid.
Håll i håll ut!
Illaute
Hej. Ja, jag ska hålla ut. Det går, känns ok ikväll. Ångrar inte att jag inte dricker. Saknar det men saknar det inte. Kan inte förklara det där men det är iaf så det är.
Ändå tur att det är så skönt att sova ?
Söndagsmorgon.
Pigg. Utvilad. Rastlös. Ingen ånger pga alkohol, ingen ånger att vara utan den heller. Känns helt ok.
Fredag
Så är det fredag igen. Mina känslor är blandade. Antabuskuren är fortfarande igång och alkosuget känns inte av. Dricker lite alkofri öl då och då. Placebo på nåt sätt men ändå sjukt tråkiga att dricka.
Jag mår bra men något fattas ändå. Lyckas inte känna lyckan i att vara fri men den finns där, som en slags ilning i mig. Den känns då och då men jag lyckas aldrig fånga den och dra fram den och låta den fylla mig.
Somnar fortfarande vid 8 varje kväll. Helt omöjligt att fylla kvällarna med meningsfulla saker. Jag kan bara hoppas att jag vänjer mig.
Lördag.
Sjukt låg idag. Min kropp är nog glad men när blir min hjärna glad?
Göra saker
Jag tror att det är viktigt att fylla tillvaron med nya saker. Saker som man kan känna lite förväntan och glädje inför, som ger en upplevelse i stunden.
Naturupplevelser i alla former, men också att sysselsätta sig med att måla, dreja, skapa i lera, lära sig ett nytt språk, pussla, handarbeta, odla, samla på frimärken, bygga modellflygplan eller vad som helst som engagerar både hjärnan och händerna. Tror jag. Man får ju så många ”extra” timmar när man är nykter, så man behöver sysselsätta sig. Tror jag.
Kram ?
Andrahalvlek
Jag är ganska bra på att sysselsätta mig. Fixar en del hemma, gör kreativa utflykter. Men dygnet har för många timmar, speciellt kvällarna ?
Dagliga promenader?
Det kan göra underverk för humöret, och att faktiskt göra det varje dag. Sen 11/1 promenererar jag minst 12.000 steg per dag, fördelat på en-tre promenader. Nu är det ett faktiskt behov, jag bara måste ut och gå. Då syresätter jag hjärnan, blir trött i kroppen, och i kombo med bra kost visar det sig på vågen också ?
Kram ?
Andrahalvlek
Har tänkt börja med promenader men det har inte blivit av än. Tror som du säger, att promenader gör underverk ?? Ska ta tag i det.
Bikt. Sanningen.
Yes. 18 dagar spiknykter. Igår drack jag. 6 öl, 1 flaska vin. Gick jättebra först, tills det slog till. Blev fullare än jag brukar bli. Ligger här i soffan med uppskrapad hand och panna. Tappade all kroppskontroll. Ramlade handlöst 3-4 gånger. Hade ingen balans. Hittade inte hem. Lyckades på nåt sätt boka en Uber till sist, så jag kom hem ändå. Jag ser det som en läxa. Jag kan inte dricka. Ska inte. Jag har förlorat.
Vojne, vojne
Vilken himla tur i oturen du hade, men vilken livsfara du utsatte dig för. Du kom verkligen undan med förskräckelse. När man gör ett längre uppehåll reagerar hjärnan med att helt vidöppna alla receptorer för att söka efter alkohol. När du sen tillför alkohol är det fullt ös in i alla receptorer och man kan bli knallfull på mängder man normalt brukar tåla. Det är jättevanskligt. Var rädd om dig! Hoppas verkligen att du fått ett rejält uppvaknande nu ??
Jag gjorde liknande knäppa saker mot slutet, muckade gräl med en knarkpåverkad man bland annat. Himmel vad illa det kunde gått om inte omgivningen grep in. För att inte tala om alla karlar jag sexdejtade på fyllan. Usch, jag mår illa jag bara tänker på det. Tack och lov att det är historia!
Kram ?
Andrahalvlek
Ja, helt sjukt vad man tar för risker på fyllan... Är glad att jag kom hem. Mitt ansikte är inte snyggt och skammen känns ordentligt. Har insett också att jag söp bort min mössa inatt.
Jag får ta det här som en påminnelse - Alkohol funkar inte för mig. Det blir antabus igen nu, så fort kroppen har blivit frisk.
Känslan
Minns känslan när jag nästa morgon fick riktigt ont i magen innan jag förvissat mig om att jag fått med mig handväska och mobiltelefon/bankkort med hem, samtidigt som jag knappt mindes hur jag kom hem eller hur jag kom i säng. Fy fan vad jag aldrig vill uppleva den känslan igen. Aldrig.
Kram ?
Andrahalvlek
Den känslan hade jag igår. Och fortfarande är hemfärden svart. Inbillningar och noja snurrar runt.
Det enda jag kan göra är att acceptera att jag gjorde mitt val, förlåta mig själv och gå vidare i livet. Och göra vad jag kan för att det inte ska hända igen.
Ok...
...dags att bekänna. Skammens rodnad lyser ikapp med mina skrapsår i ansiktet...
Ångesten efter min vidriga fredag var stor och jag vågade inte vänta ut den eller ta tag i den, så jag har druckit. 6 folköl och en halv vidare i lördags. 12 folköl i söndags. 6 folköl och 8 stark igår. Jag behöver se de här siffrorna för att kanske lära mig nåt... Alkiskroppen är återaktiverad. Har känt mig lite salongsberusad men inte värre. Så nu har jag två val. Kasta i mig antabus och fortsätta kämpa för ett värdigt liv eller fortsätta kröka och leva ett krokigt och ovärdigt liv. I denna stund känner jag mig feg men för mina barns skull lutar det åt antabus. Vem vill ha och förtjänar en full farsa? Inte de iaf. De förtjänar en nykter, pigg och välmående pappa.
Antabus
Lätt val. Då kan du inte dricka. Och under tiden du inte kan dricka kommer du att upptäcka fördelar med nykterheten. Fördelar som trumfar alkoholruset alla dar i veckan, men du måste uppleva det själv för att verkligen förstå.
Kram ?
Hej Tvången
Jag hör att det finns mycket skuldkänslor i ditt drickande, som för de flesta andra också. Att tänka på dina barn, deras framtid och vilken pappa de förtjänar kan vara en bra motivation men min erfarenhet är att man måste börja med sig själv. Det går inte att förändra sitt liv för någon annans skull, kanske inte ens sina barn. Viljan att förändras måste finnas hos dig själv, för din skull. Först när du mår bra kan du börja ta hand om andra och vårda dina nära och kära. Lycka till!
Tack för svaren.
Andrahalvlek: Ja, valet borde vara lätt. Det enda rätta är antabus.
Pianisten: Du ser min sanning. Skuld-och skamkänslor är min oändliga story. Du har helt rätt i att den förändring jag behöver måste grunda sig i min känsla för mig själv och vem jag vill vara. Men jag tycker nog inte om mig själv tillräckligt mycket. Min tolkning av mitt egna beteende alltså..
Livrädd.
Känslan just nu. Nära panik. Skakar. Bakfull. Eller full, jag vet inte. Tokdruckit sedan I fredags. Hur ska jag komma ur detta? Jag vet att jag bara borde stå ut, vänta ut känslan men det känns ju så avlägset. Jag borde aldrig mer dricka. Känns som allt går utför just nu. Livet är kaos. Ska jag möta mina rädslor?? Jag måste. Fy f-n.... Detta mörker...
Var inte rädd!
Ska du möta dina rädslor? Ja, det tycker jag absolut. Just nu är den tuffaste stunden och det kan du inte göra så mycket åt. Livet kommer alltid att vara kaos, den biten kan du ju inte göra så mycket åt mer än att försöka att skapa ett eget lugn mitt i kaoset där du kan bo.
Sträck ut din hand från mörkret. Vi här på forumet möter den på det sätt vi kan. Jag är högst medveten om hur tufft det är för dig just nu, men du klarar detta!
Tappadigen
Än så länge står jag ut.. Men är så rädd. Och skakar enormt. Har aldrig skakat såhär. Vill bara sova, fly, glömma. Jag pallar inte med mig själv.
Sluta
Vill du inte se dina barn bli stora? Vill du inte uppleva att kanske få barnbarn?
Vill du Inte må bra och känna glädje och motivation av att leva?
Vill du inte bli fri från begäret av alkohol?
Jo, det tror jag du vill, och då är det verkligen på tiden att du slutar att dricka det där jäkla giftet!
Jag var ungefär där du befinner dig nu, och fick nog. För att jag ville leva på riktigt och länge. Bestäm dig en gång för alla, prioritera endast en sak, drick inte alkohol. Var beredd på att sova kasst, vara rastlös och må piss i ca 14 dagar. Men du överlever, du klarar det och det är värt allt med råge, jag lovar.
Jag har varit helt fri från alkoholen i 14 månader nu och lider när jag ser hur du har det nu. För du behöver inte ha det så, det går att bli fri och må hur bra som helst.
Kör! ?
Torn
Tack ? Jag behövde det där. Ord och inga visor.
Den negativa spiralen
Den är så svår att vända. Du vet hur det känns med alkoholen som hjälper tillfälligt och när du mår bättre glömmer du hur du mådde vid tillfället som du är i just nu.
Det finns en väg framåt där du kan må bättre och ha ett bättre liv. Den vägen är inte spikrak och som sagt kommer det alltid att finnas kaos. Vi är såklart alla olika och olika saker fungerar ju olika på olika personer och man vet aldrig hur det är för någon annan egentligen, men jag får uppfattningen av dig att det bästa är om du tar och vänder på detta nu. Det är inte enkelt, men det kommer bli bättre. Inte perfekt, men bättre. Du har några tuffa dagar framför dig.
Men glöm inte att vara snäll mot dig själv. Låt dig vila mycket och få i dig mycket vatten och mat. Har du någon multivitamin eller B-komplex plus magnesium så hjälper de mot första tiden utan alkohol och dämpar avgiftning och hjälper dig att sova.
Sov så mycket du behöver och lägg dig tidigt om du kan. Försök att prioritera lite och prioritera dig själv före alla andra saker. Vissa saker i kaoset kan du kanske inte rå på just nu. Fokusera på att må bättre och återhämta dig och finns det vissa saker som ligger och stör men som du kan vänta med, försök att lägga dem åt sidan och sen beta av dem en efter en.
Fortsätt också att skriva här om hur det går med dina tankar o.s.v. Vi finns här för dig och vet, till stor del men inte fullt ut så klart, vad du går igenom.
Du klarar detta!
Håller med
Jag håller med om det TappadIgen skriver om. Försök att sova om du är trött, och ät om du är hungrig. Jag käkade också B- vitaminer och magnesium, hade läst att det kunde behövas. Jag förvarnade även frugan om att jag troligtvis skulle vara odräglig, lat och lättirriterad de första dagarna. Hon stöttade mig i det, och det var viktigt. Sedan tog jag massor av långa promenader i skogen också, själv. Jag behövde vara själv för att härda ut. På jobbet gjorde jag bara det nödvändigaste och tog tom ledigt några dagar i mellanåt för att promenera i skogen i stället. Man måste vara grymt bestämd och ha tålamod så att kroppen får chansen att rensa ur abstinens och alkoholrester. Jag hade en del konstiga symtom de första dagarna, med yrsel och fantomsmärtor men visste att det berodde bara på att kroppen läkte. Så det var bara att härda ut.
Ge dig tusan på att klara det, då går det!
Tappadigen och Torn
Tack för era ord.
Jag ligger här och står ut med ångesten och hjärnspöken. Jag skäms så in i helvete.
Skam
Tyvärr är ju skammen en oundviklig del av det. Jag har själv varit där så många gånger och vet hur det kan kännas. En annan sak som är väldigt olycklig är att jag tror att det gör att man har svårare att komma ur det, för att man fastnar på grund av alla känslor av skam och misslyckande och ångest.
Sanningen är ju att det finns en väg ut och ju snarare man kommer ur det, desto mer skam och ångest kommer man att slippa. Men man kan inte se det själv just då när man är där. Man kan ju inte göra något åt det som har varit, men man kan göra något åt det som är här och nu. Kämpa på och slå inte på dig själv för hårt. Håll ut och det kommer att bli bättre.
En..
..bortkastad helg är snart över. Ångesten finns kvar men hanterbar. Har bett mitt barn om ursäkt... Vilken jävla sopa jag är när jag lever såhär. Sämsta förebilden man kan ha. Och självömkan är inte heller så klädsamt. Har läst igenom min egna tråd här och vad mer behöver jag egentligen? Allt står här. Att jag väljer att fortsätta missbruket när jag bara gör mig olycklig gång efter gång. Alkoholens förtrollning. Länge sen jag drog mig för att gå till jobbet men även det har gjort comeback i mitt liv nu. Det finns bara en lösning.
Ta dig vidare..
Tror du har goda förutsättningar att komma vidare nu, du verkar helt igenom trött på alkoholen. Kämpa allt vad du har några veckor, förklara läget för vården, ta all hjälp du kan få. Det finns ett slut på drickandet och du kommer fixa det!
Säga förlåt
Det är så viktigt, både att säga och ta emot. Genom att du säger förlåt till ditt barn lär du hen att göra detsamma, och det är verkligen en god egenskap i vår tillvaro. Väldigt många är inte förmögna att be om ursäkt, till någon.
Slå inte på dig själv mer nu. Använd den energi du har till att vara nykter. En dag i taget. Och ta hjälp av antabus som en krycka. Onkel F börjar med sin tredje vecka på antabus, häng på honom! Ni verkar båda ha samma innerliga önskan att vara nyktra, men att det är överjävligt svårt att låta bli. Då är antabus svinbra! Då kan du inte dricka. Punkt.
Kram ?
Kennie och Andrahalvlek
Kennie - Ja, jag är så trött och färdig.. Jag är nog färdig. Måste bara våga ta klivet, leva med mina tankar, känslor och minnen.
Andrahalvlek - Tack för tipset. Hur hittar jag den tråden?
Så..
..Var man tillbaka på jobbet. Är fortfarande sliten. Skäms rejält, tvingar mig att möta blickarna från kollegorna. Känns som alla vet, alla har sett mig..
Hela vägen hit har jag funderat på mig själv och hur jag ska gå vidare. Att jag ens tvekar visar hur alkoholen äger mig. Jag har ju bara ett alternativ. Jag lyssnar på er som skriver här och ni gör intryck. Jag lutar mer och mer åt att våga sluta helt och för alltid.
Ta inte det beslutet nu
Att tänka ”aldrig mer” är ett för stort beslut att ta just nu. Den tanken kan också väcka trots i dig, eller i alkoholdjävulen snarare, och risken är då stor att du känner och tänker att du ”minsann bestämmer själv om jag ska dricka eller inte”.
Ta din antabus varje morgon och tänk ”idag är jag nykter”. De två besluten är fullt tillräckliga: 1) ta antabusen, 2) idag är jag nykter.
Kram ?
Håller med AH
I början är det bara en dag i taget. Känner igen det där med skammen på jobbet. Även om man vet att ingen kan veta. Tänk vad skönt att slippa det!
Utåt sett har jag (tror jag) framstått som utan problem i livet. I samtal med andra om livet har jag aldrig yppat ett ord om mina alkoholproblem. Men hela tiden haft en parallell dialog där jag liksom sagt "de ska bara veta etc etc". Fann mig själv i ett sådant samtal härom dagen, och upptäckte att det fanns ingen inre dialog! Jag fick liksom leta efter den där känslan men den fanns inte. Mitt liv är verkligen inte perfekt, men ändå så är det det. Jag har inget att dölja! DEN känslan är härlig!
Kämpa på, jag följer dig!
Andrahalvlek
Jag förstår vad du menar och det är ju rådet man alltid får - en dag i taget. Och det kan jag följa men tror jag iaf måste ha ett längre tidsperspektiv. En dag i taget blir alltid för mig "fram till nästa fredag". Jag måste göra en större uppoffring. Men ok, aldrig mer är kanske lite stort att börja med.
Sattva
Hej och tack för stödet. Exakt sådär är jag med. I alla fall i de nya sammanhang jag hamnat i de senaste åren så har de inte en susning. Däremot de som följt mig genom livet, de vet nog mer än jag själv inser.
Jag är kanske undantaget
Som svar på Andrahalvlek av Tvången
Jag har flera gånger på senaste skrivit att det ofta sägs att man inte får tänka aldrig, men för mig är det just det som har fungerat. Förvisso fick jag växa in i det lite, men jag vågar påstå att det är just det som har fungerat för mig. Kanske är vi lika i det avseendet, eller kanske inte men jag känner mycket igen mig i din beskrivning om att en dag i taget blir fram till nästa fredag.
För mig är aldrig mer mycket enklare att förhålla mig till, då det inte finns utrymme för förhandling. När jag tidigare haft uppehåll och dragit ner så har det inte fungerat mer än ett tag. Med aldrig mer känner jag mig fri.
Jag tror att när man får råd här så är de alltid välmenade och har fungerat för människor tidigare, men är kanske inte alltid så allmängiltiga som skulle vilja tro eftersom vi alla fungerar så olika. Därav får du ju själv känna efter till viss del också och se vad som kan fungera för dig.
Om det känns bra att tidsbegränsa men en dag i taget inte fungerar, kanske testa att tänka en vecka i taget, men ta ett nytt beslut måndag morgon, istället för fredag kväll? Det var en idé jag kom på just nu. Hur långt tidsperspektiv som fungerar bäst för dig får du väl prova dig fram till, men det är nog viktigt att du är närvarande här och nu och fokuserar på att må bra i stunden.
Aldrig mer
Jag tror jag förstår hur du tänker. Det var så för mig också. Jag hade kommit fram till att jag ville inte må sådär dåligt någon mer gång. Det höll på att gå käpprätt åt helvete. Det var aldrig mer alkohol som gällde.
Därför satte jag aldrig någon tidsgräns, tex 3 månader som många gör. Den här gången hade jag bestämt mig på riktigt. Jag skulle bli fri från skiten! Så jag körde på ” tillsvidare absolut ingen alkohol under inga som helst omständigheter” Däremot så satte jag hela tiden delmål. I början var det timme för timme, sedan halvdagar och dagar. För varje dag som jag klarade lyfte jag varje liten fördel som jag märkte till skyarna. Tex: Yes, i natt svettades jag nästan inget!? När sedan det värsta var över efter en vecka så gjorde jag inte som de otaliga gångerna innan dess. Utan körde vidare stenhårt, jag skulle klara det denna gången, så var det bara. Det visade sig fungera, det var värt allt kämpande och är det bästa som har hänt mig.
Det kommer inte gå lättare eller bli mindre jobbigt om du slutar senare, snarare tvärtom. Bra årstid att sluta nu också skulle jag påstå. En ljus framtid har du framför dig, om du har tålamodet och kämpaglöden.
Och det tror jag du har! ?
Inte tänka så stort
Jag menar bara att man inte behöver tänka så stort. ”Aldrig mer” och ”för alltid” känns som ett evighetsåtagande. Det är mycket enklare i början att lova sig själv att just IDAG ska jag vara nykter.
Och sen ska man fokusera på ALLA fördelar med nykterheten, ev nackdelar ska man vifta bort. Fira varje nykter vecka! ??? Och eftersom man inte har något bortre stopp så landar man till slut i övertygelsen att man visst får dricka, om man vill, men det vill man inte. För det är inte värt det. Det nyktra livet är tusen gånger bättre ❤️
Kram ?
TappadIgen, Torn och Andrahslvlek.
Jag blir så glad och berörd av era genomtänkta och utförliga svar. Tack som f-n ? Ni 3 verkar haft lite olika syn på hur ni behövde möta er tid framåt och allt fungerar ju, bara man hittar rätt metod för sig själv ? Jag ska sluta helt, det är det enda som kommer fungera. Hur jag ska lägga upp det hela är en annan fråga. Men helt 100% ren fram till döden, det ska bli min målsättning.
Jobbet gick iaf bra idag. Blev människa efter lunch. Jag trivs så bra där, så jag vill inte strula till det på något sätt. Och vädret är vackert också.
Kämpa på ???
Vilket lidande ❤? ush! Men var det exakt vad du behövde så är det möjligt att just den här helgen räddade ditt liv. Summan av alla misstag och skam leder till en nykter framtid. Jag tror på dig ??❤
Tack MMP
Jag har nått botten många gånger men känns som bottnarnas botten nu. Inte minst fysiskt. Och att se mig själv som 40+ fullständigt tappa taget. Jag vill annat i livet.
Livet..
Bra skrivet, att du vill annat i livet. Så känner jag med, vi får troligtvis bara detta enda liv, hur vill vi ta hand om den gåvan? Lätt att lura sig med att nuet är något sorts genrep, att man ska göra bättre och på riktigt någon annan gång, i framtiden. Sen inser man att det här är själva showen, ridån har varit uppe hela tiden.
Kennie
Ännu bättre skrivet av dig. Dina formuleringar sa det jag själv försökt sätta ord på.
Mår förvånansvärt dåligt fortfarande. I huvudsak fysiskt. Småyr, trött. Inga skakningar dock.
Vila..
Hoppas du har möjlighet att vila dig.. Och det blir ju snart bättre. Har läst det där om genrepet någonstans, tyckte också att det var mitt i prick. Ta hand om dig och kämpa vidare!
Det är ju så
När alkoholdjävulen inte får sin alkohol som han är van vid försöker han överlista dig till att fylla på genom att skicka obehagliga känslor, trötthet, värk mm.(abstinens) Det värsta är ju att allt det där går över ( för stunden) om man dricker igen. Men eftersom du numera vet att det är så, så gäller det bara att säga NEJ, du lurar mig bara, det blir ännu värre i förlängningen om jag dricker nu!
Det är där skillnaden ligger när man har bestämt sig på riktigt. Då dricker man inte, utan drämmer till alkoholdjävulen i skallen med ett rungande NEJ! Då har man överlistat honom en gång för alla, och dag för dag blir han svagare och svagare.
Bra kämpat!