En reflektion bland andra.....

Profile picture for user nej

Hej!

Har under några år haft en alltför stor konsumtion av alkohol men hela tiden klarat av att balansera detta. I och med Coronan har det eskalerat och innan sommaren lade jag mig till med ovanan att dricka på dagtid (sprit). Efter en sommar av alkohol varje dag så fortsatte det efter sommaren med drickande på dagtid (och kvällstid). Det vill säga, 2 alkoholkonsumtioner per dag, en rejäl ensam samt en med min sambo på kvällen (mer kontrollerad).

Vågar påstå (men kanske många lurar sig själva här) att det hittills inte haft effekt på min familj och mitt jobb.

Min motivation för att dricka mindre är min långsiktiga hälsa. Jag begriper de negativa hälsoeffekterna både nu och på sikt.

Tänkte bara beskriva vad som slutligen fått mig att genomgå förändring, efter sommaren ringde jag alkoholhjälpen, vi diskuterade ganska mycket och försökte sätta mål men resultatet blev sådär, alla rekommenderade var att sluta tvärt men jag var lite rädd för konsekvenserna av att bryta och argumenterade hela tiden för att trappa ner. Under oktober lyckades jag göra två förändringar själv. 1, sluta att dricka på dagtid, 2 sluta att dricka sprit. Men fortfarande bälga i mig en del vin på kvällstid. I november tog jag kontakt med primärvård och träffade en läkare som kunde tänka sig att ge mig Benzo men ville att jag skulle träffa en psykolog först. Hade 2 st sessions med psykologen som till slut sa "jag förstår inte riktigt hur du behöver min hjälp", dvs denne hade inte hittat ngt i mitt liv som var anledningen till mitt missbruk. Denne tyckte att jag har inte riktigt ngn bra motivation för att sluta dricka. Detta stämmer ganska bra med min egen slutsats, jag har inte riktigt ngt bra motiv för att sluta dricka, det är ju bara skönt.

Drogs under hösten med en envis hosta och gick till ny läkare för det problemet. Denne trodde att det var magproblem som föranledde hosta och gav mig Losec motsvarighet. Denne förhörde sig också om mina alkoholvanor och jag sa att de har varit extremt dåliga men nu bara är dåliga. Hen rekommenderade en vit period och frågade om hen skulle ta levervärden. Jag sa motvilligt ja med insikten om att de kunde öka min motivation om de inte var bra. Hen erbjöd också Lergigan så jag kunde ta ngt orosdämpande när jag trappade ner.

Leversvaret kom per telefon med en tydlig uppmaning om att jag ska omedelbart ändra mina vanor, om jag gör så kommer levervärden att bli normala.

Nu har jag haft den första veckan av avtrappning där jag regelmässigt druckit en eller två folköl varje kväll, jag har konsumerat en del av Lergiganet men egentligen inte känt så stort behov av det. Om två veckor är det återbesök hos läkaren, tilläggas kan att min hosta har upphört, den är sannolikt orsak av min alkoholkonsumtion och ständigt påfrestad mage.

Vad är då min takeaway från detta? Jag blev rädd och trodde jag var beroende och i ett mycket dåligt skick, det stämde till viss del men det var inte värre än att jag kunde förändra det själv. Att föreslå Benzo som den första läkaren gjorde var lite prematurt, jag tror inte att jag var så illa däran, jag kommer att de sista två veckorna fimpa även folkölen och vara lite mer generös med Lergiganet ........

Känner mig hoppfull att jag brutit detta.....

Har inte tidigare haft behov att skriva av mig på detta forum men fick ett hastigt infall....? Kanske hjälper jag ngn........?

Profile picture for user Kennie

Intressant inlägg, tack för att du delar både dina reflektioner och läkarnas råd. Och svårt det där med motivationen när man inte upplever negativa effekter. Men en motivation kan ju vara det lilla ordet ännu. Efter vad jag läst här så kommer det för många en ny fas, från att ha haft relativ kontroll till att börja gå över gränserna så att det påverkar jobb och relationer, och då verkar det också vara svårare att sluta. Så att sluta innan det, för att man intellektuellt förstår vad konsekvenserna kan bli är nog det bästa många av oss kan göra för oss själva. Och nu fick du en extra skjuts av leverproverna. Lycka till på din väg!

Profile picture for user Andrahalvlek

Man behöver inte störta till avgrundens botten, det funkar utmärkt att backa från stupets kant. Det är dessutom enklare än att försöka ta sig uppför rasbranterna. Ökad tolerans, minnesluckor och bakfyllorna från helvetet var min motivation att sluta dricka och den 9/2 blir jag nykter ettåring, tjoho! Det enda jag ångrar är att jag inte slutade tidigare.

Kram ?

Profile picture for user TappadIgen

Det där med att sluta i tid som tas upp. Nu känns det ju som att du, nej, har gjort just detta. Jag kan också rekommendera att fortsätta skriva här. Jag inbillar mig i alla fall att det hjälper både mig och lite ibland även andra att jag är här och skriver och så är det nog för alla.

Det är ju en konst att kunna sluta i tid. Nu när jag tänker efter så har jag väl lite omedvetet gått förbi t.ex parkbänksalagarna på väg till systemet och tänkt något i stil med "att jag är ju långt ifrån där i alla fall", som om det skulle vara en tröst. Nu vet jag ju inte hur långt därifrån jag var egentligen då det väl säkert går snabbare när man väl har börjat störta. Man lurar nog sig själv en hel del när det kommer till det. Det är väl egentligen nu med lite perspektiv som jag har börjat reflektera över hur tokigt det egentligen var en gång i tiden.

Profile picture for user nej

Man fick ju en massa svar::), tack!

Angående det där med att sluta i tid, några här har nämnt boken "Skål, ta mig fan!". Jag sträckläste den och tyckte det var superbra, den fick mig att börja tänka, rejält. Dock blev jag så jäkla provocerad över att den flera gånger återkom till "du kan bara förändra dig när du når rock-bottom". Jag gick och tänkte på det där supermycket och frågade de förtrogna jag har hade om det verkligen var sant. Jag blev nästan deprimerad när jag gick och tänkte på att det är först när man genomlevt sparken, rattfylla o skilsmässa som man kan förändra......?

Som tur är stämde det inte för mig......(hoppas jag)......

Profile picture for user Rörmokarn

Jag har funderat mycket på det där med botten och om den verkligen är nådd för min del eftersom jag vare sig förlorat familj, hus eller jobb. Men sedan var det en man som sa på ett tolvstegsmöte (citerat) "jag nådde aldrig botten, men jag kom till vägs ände och där fanns.. ingenting. utom en dörr ut" Detta fastnade hos mig!

Profile picture for user nej

Läste mitt eget inlägg och blev nästan chockerad över att det bara är drygt en månad sedan jag skrev det, känns som ett halvår....undrar varför?

Hur har det gått......? Jag vet inte, de som är rutinerade får gärna hjälpa mig bedöma om det är bra eller inte......

Har kommit överens med min fru att 2 alkoholdagar per vecka är OK, vanligtvis fre o lör, 2 starköl och en halv flaska vin per dag. Har klämt en eller 2 folköl i stort sett varje dag för att få lite alkokänsla (det som jag sa i ursprungsinlägget att jag skulle skippa).Har promenerat varje dag.....gått sjukt mycket, 1-2 dagar i veckan har jag gått förbi en pub och tagit en öl och en jäger.

Summa summarum har min konsumtion gått ner rejält, men jag måste fortfarande argumentera med mig själv och tänka efter. Svettningarna, de som kom om man druckit, och de som kom om man inte dricker, är borta. Ömheten i ryggslutet, från stor konsumtion, är borta.

Har dock just sista 3 dagarna återfallit till vin på dagtid, känner att det är ett misslyckande och måste vändas (kanske anledningen till att jag återvänder till detta forum?)

Har fått mycket större insikt i, och respekt för, att detta är en process och jag har bättre förståelse för att många återvänder hit. Man slår inte världsrekord på första försöket....man måste träna.....