Fredjohan

Jag är en man på 52 år med ett såkallat välordnat liv!
Fru,barn,villa och företag.
Jag har alltid gillat å ta ett par groggar till helgen och det har ju alltid gått bra!!
Förra året slet jag som ett djur för att få firman att överleva pga ekonomin!
Det gick bra men tyvärr lärde jag mej också att det är väldigt "bra"med nga pilsner för att må bra.
Dom senaste månaderna har det blivit 1-2sexpack folköl per dag i smyg för allt och alla.
Jag smyg dricker när jag är ute på jobb och när jag är ensam.trodde i min enfalld att ingen fattade!!
Häromdagen blev jag ertappad av min fru och då erkände jag för henne att jag har problem!
Dock är vi just nu inte i den situationen där vi kan prata med varandra utan att hon blir arg och börjar höja rösten och klandra mej.
På sätt och vis förstår jag henne men klarar inte av det!!!!
Jag blir tyst!
Hon har idag pratat med sos och jag är livrädd!!
Dom verkar vara väldigt fyrkantiga och tycker inte att jag får vara själv med barnen när frugan jobbar!!
Jag har aldrig utsatt barnen för fara genom mitt drickande!!
Dock har dom ju sett mej påverkad vilket naturligtvis inte är bra!
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra men tar just nu dag för dag

Man kan nästan känna paniken genom ditt inlägg. Jag förstår att du mår jättedåligt. Och din fru mår dåligt, och hennes ilska beror sannolikt både på rädsla och besvikelse.

Det bästa du kan göra nu är att visa henne att du menar allvar. Att skriva här är bra, då får du möjlighet att sätta ord på vad du tänker och känner. Vi vet hur svårt det är att sluta dricka, men många av oss vet också vilken oerhörd befrielse det är att slippa alkoholens bojor,

Har du tänkt att sluta på egen hand eller ta hjälp av en beroendemottagning? Om din fru nu har tagit kontakt med socialen så borde ju kommunen även erbjuda dig hjälp med missbruket. AA är många hjälpta av också, och man kan delta på onlinemöten i dessa coronatider. Eller så kan man sluta på egen hand, med hjälp av det här fantastiska forumet. Men jobbet måste man göra själv, en dag i taget.

Det viktigaste är ändå att du vill sluta dricka för din egen skull. Inte för att din fru kräver det. Det är en tuff omställning som kräver hundra procent fokus, så man måste vara övertygad inifrån och ut.

Kram ?

Tuff situation, men nu är du på rätt ställe för att starta en förändring. Att leta dig hit och skriva var första steget.

Lycka till!

Kram

Fredjohan

Jag har suttit och läst en massa inlägg här gjorda av folk som har det betydligt kämpigare än jag!!
Det styrker!!!!
Jag inser dock ju mer jag läser att för mej personligen så är det nollgräns som gäller jag tror inte på tanken på att bara ta en kall ngn gång då och då!!
Så jag får nog säga adjö till min"vän" alkoholet forever!!!
Jag tänkte ringa nga motagningar i gbg i morgon.
Det kan hända att jag fixar det på egen hand!!!!
Men varför chansa?
Jag tror även att sos blir lugnare om dom ser att jag gör ALLT.
Jag är ju livrädd att det blir tjafs om barnen!!!

Är man livrädd för tjafs om barnen. Så bra att du hittat hit, och välkommen. En del av det ”livrädda” kan absolut vara kopplat till alkoholen påverkan på våra nivåer av ångest mm.
Ta ett ordentligt uppehåll från alkoholen så kommer du se att känslorna av panik minskar kraften att ta itu med saker växer. Ta en dag i taget nykter till att börja med. Kram

Du tänker helt rätt. Hängslen och livrem och några åtgärder i bakfickan körde jag också med i början. Finns ingen anledning att inte ta den hjälp som finns och som man kan få. Att kunna kommunicera en handlingplan tydliggör att du tar dig själv på allvar och lugnar med största sannolikhet omgivningen rejält. Att sluta dricka kräver nästan allt ditt fokus den första tiden. Då behöver det vara så lugnt det kan vara med övriga livet. Ser fram emot att följa din resa!

Kram!