Selma-12

Hej alla! Första inlägget här från mig, fast jag läst väldigt många från er andra! ? Tack för era inlägg, de hjälper och är peppande!
Jag vill verkligen förändra mitt liv och det nu! För jag tror inte det går så mycket länge till annars. Alkoholen har blivit en alltför stor spelare i mitt liv och det är svårt att förstå varför. Har två fina vuxna barn som det går så bra för, jag har ett arbete jag älskar och ändå....
Motionerat på hög nivå tidigare och ändå, nu består mitt liv av isolering och vinet. Ingen motion, inget socialt liv. Vill verkligen förändra denna situation, men hur? Nu har jag senaste nätterna vaknat helt svettig med dödsångest, ryckningar i musklerna och förstås helt livrädd för att somna, fast det ända jag vill är just att sova. Åh, så sjukt! Sen läser jag på olika sidor hur farlig abstinens kan vara, tar ett och två glas vin ( fast jag inte vill) och då mår jag bra igen. Sjukt på riktigt! Jag vet att jag mår så mycket bättre utan alkohol, det är så mitt liv varit.
Vad vill jag med inlägget, ja inte är det att gnälla o tycka synd om mig själv utan att få bra, konkreta tips på hur jag rider ut maran utan att fylla på med alkohol och hur får man ett innehållsrikt liv utan alkohol, när livsglädjen lämnat, hur börjar man om egentligen? Tror ni andra har många bra tips o idéer som jag tacksamt tar emot.
Kram från mig! ?

Välkommen hit Selma!
Hur man gör, ja, det finns många olika sätt, minst lika många som användare här.
Men gemensamt är att alla börjar reflektera över och kommit fram till att förändring behövs.
Det har du redan gjort - Så bra!!
Du har även hittat hit, börjat göra något aktivt för at kunna förändra - ännu bättre!
Gällande att ta sig igenom den första tidens abstinens så kan man behöva hjälp. Svettningar och ångest kan man ofta rida ut själv. Men de muskelryckningar du får låter inte bra.
Mitt råd är att du tar kontakt med vården eller någon beroendemottagning så att du kan diskutera med någon professionell hur du bör göra.
Skäms inte! Det är starkt och bra gjort av dig att söka hjälp! Du kommer att bemötas fint och utan fördömande.
Tar det emot så går det att vara anonym när man ringer tex alkohollinjen, 020844448.

Kom sedan gärna tillbaka hit. Här är du bland vänner som ger stöd och pepp.
Kram!
Du är redan på rätt väg!

PS. Jag väljer att "anmäla" mitt eget inlägg så att det syns för dem som jobbar här, så att de kan kontakta dig. Jag gör så för att jag bryr mig om, för att jag vill dig väl! DS

Selma-12

Tack för svar! ? Ja , det tar verkligen emot väldigt mycket att ta hjälp! Är mycket orolig för min hälsa men vill inte att någon ska se vad det beror på, dvs alkoholen. Därför undviker jag kontakt med vården.
Om det inte var för den, alkoholen alltså, är jag helt frisk, tror jag iallafall. Men det jag upplevt några nätter nu så är det inte bra, ärligt orolig, men om jag inte vill söka hjälp, så ja vad gör man. Har mitt arbete jag vill gå till, och där funkar allt bra. Men har perioder av ledighet och då....ja, då blir det dåligt. Övervägde inatt att ringa på hjälp, musklerna levde sitt eget liv, men nu under dan så känns allt ok igen. Kan det vara nattlig ångest som ställer till det? Jag har för övrigt lyckats duscha idag, haha ?? tänker nån, ja fast för mig har det varit svårt, fått stark panikångest just i duschen, varför, vet inte. Men jag klarade det, ser det som en väg i rätt riktning, att duscha o städa hemma är skönt.
Hälsningar från Selma!

Jag har erfarenhet av att må så dåligt att det mest vardagliga och självklara som att ta en dusch kan kännas som att bestiga ett berg. Så jag tänker inte "haha" - jag tänker "inte illa" att du klarar att duscha och städa och att kunna känna att det är skönt ?! Jättebra!
Jag förstår också att du inte vill att någon ska få veta hur det är ställt med dig och alkoholen. Men denna oro du känner - så svår! Jag tänker att den ska du ju inte behöva leva med....?, de som jobbar i beroendevården gör ju det för att de VILL hjälpa, de blir glada när de får hjälpa, när någon väljer att komma till dem för att få må bra istället för att gömma sig och lida av ångest och kval...
Du är här iaf, och det gör mig glad ?. Jag har inte kommit så långt på min resa mot ett nyktrare liv - inte än - men känslan av att ha tagit tag i problemet, att känna att jag mår bättre både fysiskt och psykiskt (även om det är ups and downs så är trenden klart uppåt)! Det är så skönt!! Önskar att alla som dricker ska få komma dit, till känslan av att må bra igen!

Häng på!

Glömde skriva att jag själv nyligen hade kval över att behöva söka vård på VC, kval för att det redan står i min journal att jag har alkoholproblem, skämdes för att jag inte varit nykter sedan senaste besöket. Men jag tog mig över tröskeln och det gick bra! Jag blev väl bemött ??.

Selma-12

Så glad för din skull! Att du tagit steget att få hjälp och jag hoppas du får det, och att du får rätt hjälp, så du klarar av att nå ditt mål.
Bra gjort!!
För mig så börjar kvällen komma nu och marorna. Kommer försöka besegra dom med mod och beslutsamhet, men det är tufft, än är jag inte stark. Vilken vård får du via VC? Inte nyfiken men vill veta vad som erbjuds. Du får svara om du vill. ?? Styrka till dig ?

Hösten 2019 var jag sjukskriven av annan anledning, ljög på VC om min alkoholkonsumtion men blev avslöjad av ett blodprov. Fruktansvärt pinsamt!! Men läkaren tog det lugnt, berättade om olika läkemedel som kan hjälpa mot missbruk, erbjöd kontakt med beroendeklinik (öppenvård som inte arbetsgivare eller transportstyrelsen behöver veta om), frågade mig vad jag själv ville. Jag valde samtalshjälp på VC som är mest lättillgängligt för mig samt uppföljande blodprov så att jag fick lite lagom press på mig att ta tag i saken. Det funkade bra, jag höll mig helt nykter i nästan ett halvår och avslutade kontakten med VC.
Provade sedan att "dricka kontrollerat vid enstaka tillfällen". Det gick inte bra. Drickandet eskalerade igen till gamla nivåer.
Nu, vid jul och nyår så orkade jag inte längre. Slutade självmant och utan mer stöd än forumet här. Har bara druckit vid ett tillfälle sedan nyår. Men blir inte kvitt tröttheten. Den är förlamande vissa dagar. Tror inte det är helt eller enbart alkoholrelaterat utan kanske någon brist typ järn- eller vitaminbrist.
Insåg att jag behöver kolla upp det, men oj vad det tog emot! Jag var så rädd för att de inte skulle ta mig på allvar utan bara "skälla på mig" för att jag inte varit helt nykter sedan sist.
Men, så blev det inte, de tog mig på allvar, trodde på mig när jag sa att jag inte druckit något alls senaste månaden. Vänligt bemött och fick de blodprover jag bad om.
Tänker nu att den värsta skammen var att jag från början ljög för läkaren.
Det finns ju bra hjälp att få och väljer man att ta emot den så är alla så vänliga!!
Tar man kontakt direkt med en broendeklinik så tror jag dessutom att de kan erbjuda en ännu större palett med hjälp. Framför allt om man har mycket svår abstinens i början. Jag har inte haft det.

Kram!

Selma-12

Tack för ditt svar! ? Jag är inte där alls, att jag kan ta hjälp från VC, jag tänker att detta är mitt problem och jag tar det därifrån, ska klara detta själv, sen inser jag svårigheterna, det är inte lätt. Men jag vill ju dölja allt, inte erkänna mitt problem, men det blir svårt i natten, för då kommer ångesten. Fy, är snart därigen! ??

Rätt. Du gör det här precis som du själv vill och känner att du klarar. Mer kan du ju faktiskt inte göra.
Du har tagit tag i problemet och börjat din resa. Du är här. Det är jättestort!

Jag hoppas att din natt inte blev alltför hemsk. Att du kan få vakna nykter till en ny dag, låta tiden jobba för dig - en dag i taget.

Kram! ?

Selma-12

God förmiddag/ eftermiddag! ? Tack för svar och denna natt var bra, fick sova! Äntligen! Förmiddagen däremot har bjudit på enorm ångest, fick avboka besök hos dottern, vilket jag mår dåligt för, men nu får jag andas och sluta må så dåligt för allt. Har sneglat på alkoholen jag har här hemma, vet att det tillfälligt blir bättre, men nu är jag bestämd! Jag försöker ändå göra nåt bra just nu. Ska träffa en vän i eftermiddag och peppar mig att jag ska beställa in en Loka.
Just nu är det inte så roligt att vara nykter! Jag sticker ut hakan nu, men så känns det. Men tänker ATT det blir just bättre än nu! För jag ska avstå!
Styrkekramar! ?

Selma-12

Ja, på G till min träff med vänner jag inte sett på länge pga pandemi, men nu äntligen! Dom har laddat med diverse öl och vin och förväntar sig massor av
" bubbel" när vi ses. Jag försöker fortfarande försöka mig in i duschen! Sen ska det sminkas och förmiddagens kval ska också försvinna. Ingen vet hur jag mår eller vad jag brottas med. Nu ska smink och pokerface på, meeen jag är inte ensam! Jag lever idag också! Det är värt att fira för mig så tar ett glas äkta vatten på det. Men sveket mot min dotter kommer kännas imorgon! Fy, faan vilken människa jag blivit! ?

Din tråd heter ju ” hur gör man” och jag tänkte bara skriva att enligt mig så gör du helt fel just nu. Att ha alkohol hemma är livsfarligt i början. Den borde du hälla ut. Att delta i sociala aktiviteter där andra dricker är också extremt riskfyllt. Särskilt om man är rädd för att andra ska veta att man har problem med alkoholen. Men om du verkligen har bestämt dig för att absolut inte dricka så kan du klara det.

Detta är ord i all välmening och jag önskar dig lycka till. ?

Du beskriver en massa väldigt jobbiga känslor, ångest, skam, oro. Jag känner med dig!
Vet inte hur du har tänkt gällande din framtid men en nykter period verkar du vara klar över. Vill instämma med Torn, det är att begära väldigt mycket av sig själv, att ha alkohol hemma, gå ut där det dricks. Var lite vänlig mot dig själv (jag vet, många av oss har glömt vad det är) och gör det inte ännu svårare än vad det faktiskt är.
Läs här, massor av råd, tips, igenkänning. Skriv. Ta en dag i taget! Välkommen!