Jag är egentligen inte en sv förespråkarna för ”aldrig mer”, men jag vill utmana dig lite med det du själv skrev i inlägg för en vecka sedan
”Jag kommer att vara nykter en längre period”. Med undantag för lördag och två glas bubbel.
Nu är du där igen och förhandlar. Det blev en kort längre period. Jag har själv haft många och långa perioder när jag har kunnat dricka kontrollerat. Har dock då köpt 2 halvflaskor vin, inte en hel. Jäkligt mycket dyrare, men om man saknar stopp...
Nu så här i efterhand förstår jag inte meningen med den konsumtionen. För mig eskalerade det i perioder. En officiell halvflaska på helgen och en gömd flaska.
Till slut besatt av att det skulle finnas tillräckligt mycket gömt.
Försöker fundera över varför det var så viktigt med det där vinet och jag hittar inga andra svar än att det signalerade att helgen nu är kommen, belöning och avkoppling. Det är viktigt nu med signalen tror jag. ”God mat som är lätt att laga” , lite snacks, gärna nåt gemensamt familjeprogram, lite a-fritt vin. Däri finns avkoppling och belöning. Det räcker så. Det är inte tråkigare. Snarare tvärt om. Särskilt mer avkoppling än mina smygperioder.
Helgerna i övrigt är ju mer innehållsrika än när jag drack (även de perioder som var måttliga). Funderar på hur många funktioner i kroppen som egentligen påverkas av 2 glas vin och hur länge. Jag har verkligen experimenterat fram och tillbaka med det där i 4 år. Nu känns det helt oviktigt med vin till helgen. Har ännu inte ännu stängt dörren till sociala sammanhang (lätt i covidtider).
Som AH skriver. Bra med ett medvetet val i den här frågan För mig var det mycket gamla vanor (eller ovanor).
Fräsch är ju inte direkt känslan man har dagen efter två glas vin. Däremot efter en nykter kväll kan den komma.

En liten lägesrapport: Min man och jag delade en flaska vin igår, fredag. Ikväll, lördag, har vi inte druckit någon alkohol alls. Vill se om jag kan hålla min konsumtion på den nivån. Känner inget sug efter alkohol, vilket är positivt. Utmaningen kommer dock om det blir fest (lär i och för sig dröja i dessa Coronatider) eller om jag plötsligt får ett sug efter att dricka mig onykter. Nu vill jag ändå se om ett ”lagomdrickande” kan fungera för mig. Ska vara väldigt observant och sätta lite press på mig genom att lämna rapport här lite då och då.
Tyvärr verkar jag äta istället för att dricka. Summan av lasterna verkar vara konstant! Hej och hå, det är mycket man ska kämpa med. Men en sak i taget, så hoppas jag att jag så småningom finner lugnet i mig själv och blir fri från behovet av yttre stimulans av alla slag. Håll tummarna!! Tack för stöd 🤗

@Vaken skrev:"Nu vill jag ändå se om ett ”lagomdrickande” kan fungera för mig. Ska vara väldigt observant och sätta lite press på mig genom att lämna rapport här lite då och då."

Det är klart att du ska kolla om du fixar lagomdrickande! Det tror jag alla problemdrickare vill prova, en eller flera gånger. Eller väldigt många gånger. Men det är också klokt att du är observant på ditt beteende och att skriva här då och då är ett bra sätt att reflektera.

Kram 🐘

Hej! En fundering, som jag skulle vilja få er feedback på. Man brukar säga att ”av barn och fyllon får man höra sanningen”. Jag undrar dock vilka av mina känslor som är ”sanna”. När jag inte druckit är jag lycklig och väldigt nöjd med mitt liv. När jag druckit ser jag mycket mer negativt på saker, t ex på min man. Blundar jag för mina ”sanna” känslor när jag är nykter eller blir jag ”osant” kritisk och negativ av alkoholen? Vilka erfarenheter har ni av alkoholens inverkan - öppnar den upp och släpper fram det man annars förtränger eller förvränger den verkligheten?

Kaffetanten88

Hmm det är svårt. Alkoholen förvrängde definitivt verkligheten för mig. Känslorna jag kände var inte mina känslor. Jag kunde inte styra dem. Bråkade mer med killen över onödiga saker osv. Nu nykter i 3 månader så ser jag på saker på ett helt annat sätt och är mycket lugnare. Vi bråkade inte alls lika mycket och har ett mycket bättre förhållande.

Hej Vaken,

Personligen tror jag att alkoholens effekt är helt individuell, men att orsakerna till den dåliga relationen till bottnar sig i stor ursträckning till liknande grundproblematik. Väldigt ofta när alkoholister pratar öppet och ärligt med andra alkoholister blir det ofta väldigt mycket igenkänning. Ofta med skratt och skakande på huvud för folk ofta inser hur träffande, sjukt, konstigt andra beteenden är.

Men om "sanningen kommer fram?" med alkohol? Man släpper ju på kontroll och tänjer på gränser och blir mer impulsiv (tror det är ganska vedertaget på en akademisk nivå). Det borde ju tyda på att man berättar det man känner där och då. Frågan är om tankarna är väl begrundande, om det har skett reflektion och alla parametrar tagits i beaktning. Kan bara fråga mig själv och jag tycker nog jag berättar den sanning jag ser/känner där och då helt utan lager/konsekvenstänk och om det finns ett värde i att låta andra ta del av dessa "sanningar".

In vino veritas - undra hur många bråk som startats och hur många tårar som fälts med ett tjusigt ordspråk på latin som sköld och berättigande. :)

Anonym26613

Vilken bra fråga!! Jag kämpade med detta i början. Läs gärna i min tråd. Jag hade ingen aning vad jag kände eller tänkte. Behövde verkligen frigöra mig från giftet för att i lugn och ro känna efter vad som var sant. Det har sedan dess varit ett bergochdalbana som slitit mycket och som först nu börjar bli jämnare. Men till saken... Det var först nu i veckan som jag tog upp sanningen med en person i min närhet. Utan att vara i affekt kunde jag tala om vad jag känner och behöver av hen. Och jag hade ingen ångest efteråt.

När jag träffar mina vänner dom är onyktra så säger de saker impulsivt och rakt ut. Men jag vet att "de egentligen inte känner så" utan när de är nyktra kan de se saker nyanserad. Så nej, jag tror inte det finns ärlighet i alkoholen. Och när man i onyktert säger "sanningar" till andra så är det bara tecken på feghet enligt mig! 💚🙏💚🙏💚

Min åsikt är att alkoholen förleder människor att göra, säga och känna saker som inte är sanna. De kan ha ett uns av sanning, men förstoras och skruvas till något helt annat. Perspektiv och nyanser försvinner. Så många förvirrade fyllegräl och dumheter man sett genom åren, för mig är det ett tydligt bevis på att när alkoholen går in går vettet ut. Och visst kanske barn säger en hel del sanningar, men de säger också att det finns monster under sängen, har låtsaskompisar och agerar ofta spontant och irrationellt. Lite som fulla vuxna....

Vill lämna lite uppföljning kring hur det går för mig! Det går väldigt bra. Jag kan hålla mig till den gräns på max en halv flaska vin, två kvällar i veckan, som jag satt upp för mig. Har även haft helt vita veckor. Visst kan jag vara sugen på ett glas vin mitt i veckan, men när jag rannsakar mig, inser jag att jag mest bara är "sugen" på något gott och jag kan tillfredsställa mitt behov med t ex en kopp te och en chokladbit. När jag dricker vin, har jag inte några problem med att begränsa intaget till en halv flaska. Det "omåttliga" begäret, längtan efter att bli onykter har jag helt klarat mig från. Hittills. Jag är väl medveten om att det mycket väl skulle kunna komma över mig, om jag släpper på vaksamheten. I det sammanhanget, är tanken på att jag har gått in här i forumet och delat med mig av mitt problem och hur jag planerar att hantera det, ett oerhört stöd. Har er med mig i "ryggen" hela tiden. Ni håller koll på mig :)