Dricker för mycket

Hej Alla!
Varit på forumet i flera år under olika "nick". Glömmer inloggningen och får skapa nytt. Längs var jag nog här som Zorro. Zorro var ett väl valt namn för jag ville inte visa eller erkänna mina problem för någon.
Jag är alkolist.... Ölakis. Dricker bara öl, men stora mängder av starköl 7,5. Är nu uppe i 3 flak på en vecka.
För ett halvår sedan fick jag diagnosen diabetes. Jag har gått obehandlad i flera år och även fått problem med neuropati i fötterna pga detta. Helt kort innebär detta nervsmärtor (tandvärk) i fötterna.
Av förklarliga skäl får man inte ner mitt blodsocker.
Hamnat i ett läge där jag inte längre har något val annat än att sluta.
Tidigare har jag aldrig velat, eller vågat söka hjälp. I samband med alla kontakter med vården har jag dock valt att vara öppen med detta. Kommer att kontakta beroendeenhet för hjälp och även AA. Inser att jag klarar inte detta på egen hand.
Drickandet har också eskalerat under pandemin då jag jobbar hemifrån och nu kan dricka dagtid också.
Ger nu forumet en ny chans.

Kram på er alla!

Profile picture for user Fröken H

@Beer så jävla bra av dig att komma tillbaka hit! Du är även på väg att söka hjälp hos proffs. Det är riktigt bra.
Alkohol är ett hemskt gift som förstör livet för så otroligt många.

Profile picture for user Beer

Tack för ditt svar Fröken H. Det du skriver har jag varit medveten om i flera år. Trots detta drar man i sig giftet!
En sak som är lite märklig är att jag denna gång inte fått någon abstinens. Kanske har med motivation att göra. Mår bättre när blodsockret närmar sig normala nivåer. Dock har jag problem med ångest och ibland panikatacker. Fra mornar. Har diskuterat detta likväl som mitt alkoholmissbruk. Trodde aldrig det skulle hända att jag öppet tog upp det. Det är vårdcentralen som hänvisat mig till beroendeenheten.

Kram alla!

Profile picture for user Andrahalvlek

@Beer Välkommen tillbaka till forumet! Ångesten kommer att lätta nu när du har slutat dricka. Sen jag slutade dricka för 14 månader sedan har jag helt sluppit ångest och depressioner, vilket tidigare var en del av min vardag. Alkoholen fuckar upp hjärnans må-bra-hormoner. Det tar några veckor innan nivåerna av serotonin och dopamin stabiliserar sig - håll ut!

Kram 🐘

Profile picture for user Beer

Andrahalvlek, tack för svar. Hoppas och tror att du har rätt! Det längsta uppehåll jag haft på flera år är 8 veckor och när jag tänker tillbaka, stämmer det nog att det lättade.
Jag mår förhållandevis bra mot vad jag gjort tidigare gånger, men det känns som kroppen skriker och säjer ifrån. Man upptäcker varenda liten krämpa. Gör ont lite här och var. Händer och fingrar värker. Men misstänker att det beror på att jag bröt tvärt.
Började tömma garaget på sista tidens ölflak. Fick inte med alla men räknade till 38 st. 19 200 kr!!!
Man borde ju lobotomeras!!
Räkna på flera år! Hade haft en fin aktiefond nu! :(

Profile picture for user Sisyfos

Men hejsan Beer eller Zorro som jag minns dig. Välkommen tillbaka. Vad positivt ditt inlägg lät trots motgångarna. Jag har för mig att det gick rätt bra för dig ett tag där som Zorro. Har du gjort det förr kan du igen Zorro. Hoppas du mår bättre Snart både att bli av med alkoholen och att få ordning på diabetesen. Vet inte hur det yttrar sig men det känns ju inte som man borde må så bra när sockervärdena svajar.
All lycka till dig!

Profile picture for user Beer

Sisyfos, men gud så glad jag blir!!!! :-) :-)
Kan väl säja att efter flera år med obehandlad diabetes och när den upptäcks, då mår man riktigt dåligt. Fra ofantligt trött och orkeslös. Kan sova dygnet runt. Att den varit obehandlad så länge har också lett till nervskador som ger smärtor i fötterna. Man tror att detta ska gå tillbaka dock. Har pga detta en mycket stark motivation till att lyckas denna gången. Zorro har slängt masken och nu bett om hjälp. Det trodde jag aldrig skulle hända. I själva verket handlar det om att överleva nu, för slutar jag inte så blir denna sjukdom livshotande.
Återigen, så otroligt glad att höra av dig.
Många och varma kramar!!
Beer / Zorro :-)

Profile picture for user Beer

Eftersom jag ändå är vaken och inte kan sova nu 02.20 på natten skriver jag bara lite bladder i min dagbok! :)
Vaknade vi 02 och var...... Hungrig!! Förr åt jag alltid sent och kunde vara hungrig på nätterna. Med tilltagande dåligt mående har detta försvunnit. Blev hur konstigt det än låter glad när jag fick gå upp och ta en smörgås! :)
Konstigt att jag fortfarande inte mår dåligt alls efter att ha brutit tvärt! Men stålsätter mig om eller när det kommer.
Första steget är att klara de första dagarna, sen måste jag ha hjälp med fortsättningen, det vet jag. Annars faller jag som alla tidigare gånger.
Vet att många vill räkna nyktra dagar. Jag har alltid ogillat det. om jag är på dag 30 och tar ett återfall, då är jag tillbaka på ruta noll. NEJ!!!! Det är man inte. Man är fortfarande på dag 30 men med ett snedsteg. Det är inget misslyckande!
Om man faller några gånger i början, vilket är vanligt, hur många gånger klarar man mentalt med att "börja om"? Till slut struntar man i det för det är enklare att bra köra på och dricka! Då misslyckas man iaf inte fler gånger!

Slut på "nattbladder" för denna gång! :-)

Kram på er alla där ute i natten!

Profile picture for user Beer

Har funderat över möjligheterna att som alkolist få hjälp. Skiljer sig säkert beroende på var man bor i Sverige, men i min region verkar det inte helt lätt. I samband med att min diabetes upptäcktes på en vårdcentral för 6 månader sedan berättade jag öppet om mina alkoholproblem. Det var svårt för mig. Hade aldrig gjort det för ett år sedan. Man tog det inte på allvar. allt jag fick var en broschyr till beroendeenheten. Ingen remiss skrevs ens. I stället för att vårdcentralen direkt tog tag i det och gav mig stöd, tog det 6 månader tills nu innan jag tog mod till mig att ringa. En timme telefontid per dag! Jag ringde för sent. Ringde igen idag. Kom till en telefonsvarare. "Lämna ditt namn och nummer så ringer vi upp". Ingen ringde. Verkar som jag får satsa på att klara detta själv. Får se om stöd finns hos AA.

Profile picture for user Beer

Första riktigt jobbiga dagen. Lördag. Nu är den strax över. En lördag jag inte varit nykter så långt jag kan minnas. Hårt att undvika alkoholen idag, men lyckades. Nu ser jag söndagen komma och är smått skräckslagen!

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag håller verkligen med dig om att det verkar vara svårt att få hjälp, ens om man ber om den. Konstigt att det ska vara så. Direkt när man är motiverad att sluta borde man få hjälp tycker jag.

Jag ska ge dig ett råd. Hur svårt och konstigt det än känns - försök att fokusera på fördelarna med nykterheten. Till exempel slippa somna framför tv:n, slippa vara orolig över att du har sagt eller gjort något dumt, slippa vakna bakis och ångestfylld, och så vidare. Några fördelar finns alltid, och de blir fler efterhand.

Om du håller dig nykter av tvång, på så kallade ”vita knogar” finns risken att du inte orkar så länge.

Sök på Craig Beck och Sober Leon på youtube, de har mycket bra tankar som kanske kan inspirera dig.

Kram 🐘

Profile picture for user Sisyfos

Man blir lite bekymrad när du beskriver svårigheten att få hjälp när man väl behöver och satsar.
Ansvarslöst av vårdcentralen kan jag tycka.
Det är ju viktigt.
Håller med AH, att fokusera på fördelarna, avleda sig. Göra annat istället. Jag vill minnas att du faktiskt klarade dig ett tag när du skrev här tidigare. Att göra annat som du mår bra av. Nu är det kanske svårt att träna om du har ont i fötterna, men nån typ av träning/rörelse kanske funkar, cykling?
Hoppas du var utomhus och njöt i solen idag. Sol och värme, fågelsång. Det blir bättre tror jag. När nykterheten blir en vana finns stora fördelar. All lycka till nu. Du klarar det här!

Profile picture for user Beer

Tack både Andrahalvlek och Sisyfos. Era svar stöttar och värmer. Ja, det är lite tråkigt att det ska vara så svårt att få hjälp. Sisyfos, du var ju med i min tråd när jag hette Zorro. Ett väl valt namn. Jag har haft väldigt, väldigt svårt att öppet ta upp detta. När jag väl gör det får jag ingen hjälp. Tråkigt! Men nu när jag lättat på masken blir AA nästa steg.
"Vita knogar" som du Andrahalvlek, nämner, har jag provat. Det funkar inte!
Dock funkar min diabetes som motivation. Det handlar i princip om att överleva. Misskött eller obehandlad diabetes är dödlig. Så motivation saknas inte. Ja, jag kom ganska långt som Zorro, men föll efter, tror jag, 12 veckor.
Att nu efter några dagar se att blodsockret börjar normaliseras är som att få en guldmedalj! Har insulin nu, men de hoppas och tror att jag kan bli av med det senare. Lärt mig att en öl i kolhydrater motsvarar en limpa bröd. Många limpor i veckan har det varit! :-)
Trädgården är svårt eftersatt efter många års felprioritering. Varit ute större delen av dagen. Kroppen är också svårt eftersatt så det blir inte så mycket och det tar lång tid, men ska väl bättra sig med tiden.
Söndagen har således gått rätt bra ändå. Problemet är att det hela tiden saknas något. Trots att jag är väldigt motiverad finns den där saknade och tomheten där hela tiden. Tidigare gånger kunde den till viss del ersättas med socker. Nu går ju inte det! :(
Motion är just nu svårt. Att gå ett par hundra meter är plågsamt. De säjer att det blir bättre men att det går fortare att få bukt med sockret än att läka skadade nervtrådar. Men läka ska de göra med tiden. Inköp av motionscykel sår på min"to-do-list".
Så motivation saknas inte. Hoppas bara innerligt att det räcker. Förhoppningsvis med er hjälp så...! :-)
Tack för stöttning!
Kram på er!

Profile picture for user Andrahalvlek

@Beer Tråkigt att din diabetes är så jobbig för dig, men vilken lycka att se blodsockret normaliseras så snabbt. Snacka om motivation - och stabiliserat blodsocker är verkligen en enorm fördel med nykterheten!

Förstår att det känns tomt, att något saknas. Till stor del handlar det om vanor. Att du är van att dricka i en massa olika situationer. Varje sådan situation måste liksom omprogrammeras med nyktra erfarenheter, och det måste dessutom ske flera gånger.

Jag lovar dig att det blir bättre, en dag i taget. Skriv en lägesrapport varje dag så kan du sen gå och tillbaka och läsa och se hur du utvecklas. Bra att gå tillbaka och läsa från början om minnet sviktar framöver också.

Kram 🐘

Profile picture for user Onkel F

Hej Beer!
Tappa inte hoppet om att få hjälp av beroendeenheten! Jag tror att det är "standard procedure" att inte få remiss från VC om det inte handlar om tvångsåtgärder. Om man gör en egenanmälan / egenremiss visar man att motivationen och viljan finns, det ger dig en lite bättre sits när det gäller att få den vård du vill ha och behöver.
När jag ringde beroendeenheten i början av februari fick jag först vänta på att en receptionist skulle ringa upp för att boka tid för telefonsamtal med en sköterska. När sköterskan ringde upp (efter 1 eller 2 dagar, minns inte) fick jag redogöra för mina alkoholvanor och varför jag ville ha hjälp. Därefter var det knappt 3 veckors väntetid för ett läkarbesök. Så kvarnarna mal, men de maler långsamt!
I värsta fall får du ringa igen. Ge inte upp! Att sluta "på vita knogar" är svårt. Man kan klara det ett tag, men inte i längden. Enligt sköterskan jag går till bruka en ambivalens sätta in vid 1, 3 och 6 månader. Stämmer för mig, ocg´h det verkar ju stämma med dina erfarenheter också. Det är så mycket lättare att sluta dricka om man får hjälp och stöd, det är åtminstone min erfarenhet.

Hoppas det löser sig så att du får den hjälp du vill ha! Lycka till!

Profile picture for user Beer

Tack för ert stöd och peppning.
Har några vardagar framför mig som jag tror ska gå lite lättare. Sen en helg på resande fot där alkohol inte är aktuellt.
Vet att dricka inte är aktuellt mer. Inte om jag vill leva.
Motiverad är jag som sagt, men det har jag varit tidigare gånger också.
Alkoholen kommer helt säkert att "blåsa faran över", frågan är bara när och hur jag då hanterar det.
Ser jag tillbaka i backspegeln har jag hanterat det rent åt hvete tidigare gånger.
Jag kommer ge beroendeenheten några dagar på sig att höra av sig, sen får jag försöka igen. Jag inser att jag på sikt inte fixar detta på egen hand. Forumet och ert stöd hjälper mycket dock!
Har ju funderat på AA men tveksam om jag tror på det digitala formatet.
Jag kan ine påstå att det är särskilt jobbigt just nu. Än så länge är jag väldigt motiverad av att min diabetes blir bättre och läkningen av nervtrådar påbörjad. Det som oroar mig är mest den där ambivalensen vid 1, 3 och 6 månader. 6 månadersgränsen har jag ingen erfarenhet av. Har de senaste 7 åren inte varit nykter så länge i en sammanhängande period.

Forumet och alla ni som hjälper och stöttar, det är min livlina.

Profile picture for user Torn

@Beer Bra jobbat! För min del så gick det bättre och bättre ju längre tid som gick. Vid 6 månader mådde jag riktigt, riktigt bra. En viktig sak att tänka på är dock att inte oroa sig hur det ser ut långt fram i tiden. Det är ingen idé, man tänker annorlunda för varje månad som går.

Jag var också en riktig öl- drickare. Knäckte som du ca 3 lock 7,5 i veckan den sista tiden. Till slut ballade det ut helt och alkoholen bet inte mer, jag mådde enbart dåligt hela tiden. Då fick jag nog, och har nu varit nykter i ca 16 månader. Mitt framgångskoncept har varit att hela tiden vara positivt inställd. Varenda liten positiv förändring lyfte jag till skyarna. Och sedan så ältade jag inte gammal skit som ändå inte gick att få ogjort. Släppte det helt enkelt. Dagligt häng här på forumet är den enda hjälpen jag tagit från andra. Vita knogar behövdes bara den första tiden, aldrig mer efter det.

Men alla är olika, det viktigaste är att prova allt som kan hjälpa en och inte ge upp.

Det här fixar du! 💪

Profile picture for user Andrahalvlek

Alkoholdjävulen bidar sin tid och börjar förr eller senare viska i ditt öra ”du har varit så duktig, en öl är du värd”. Då måste du ryta NEJ tillbaka direkt, inte börja förhandla. Skriv ner din topp-5 över fyllesynder så att du kan drämma den i skallen på alkoholdjävulen. ”Jag minns när....”

En annan strategi är att tänka ”visst får jag dricka men först måste jag....” och sen klurar du ut något svårt men ändå genomförbart. Nästan genomförbart. Stå på huvudet i två minuter 😉 Nä, du kan välja något enklare. Jag skulle kanske välja att cykla en mil, vilket är absolut genomförbart och skulle få mig att tänka på tusen andra saker längs med vägen och den fysiska aktiviteten skulle göra att suget minskar naturligt.

Du måste bereda dig på strid, slipa dina vapen.

Du fixar det här! Det känner jag på mig.

Kram 🐘

Profile picture for user Beer

@Andrahalvlek bra tips! Är helt klart förberedd på striden. Dock varit det tidigare med ganska uselt resultat. Har kikat i dina trådar. Inte läst alla tusentals inlägg :-) men förstår att det gått bra för dig. Helt klart en källa till inspiration. Stort tack för att du stöttar. Det är värdefullt.
En dag till, sen firar jag en vecka som nykter. Fortfarnde går det bra. Känner mig mycket motiverad.
Mår jag bra? Tja... nog är det tomt utan polaren.
Jag kämpar vidare!
God natt på er alla därute!

Profile picture for user Sisyfos

Du har fått bra tips från Torn och AndraHalvlek. Ett annat är att du kan låta det bli ett väldigt medvetet beslut om du ska bestämma dig för att dricka.
Jag ska dricka för att.... och sen kanske sätta plus och minus. Sanningen är väl den att det finns liksom inte något jättebra skäl till att dricka. Listan kan dock göras rätt lång på inte.
Den där känslan att vara offer och halka dit måste bort. Torn skrev också om att ha en positiv livsinställning och det tror jag är viktigt. Notera världen omkring dig på ett positivt sätt.
All lycka till dig!

Profile picture for user Beer

Godkväll vänner!
Inte skrivit på någon dag, men faktum är att jag firade en vecka igår! :-) Det är jag nöjd med!
Mindre roligt finns dock alltid. Min sambo hävdade att hon visste att jag drack igår kväll. Efter år av lögner hjälpte det naturligtvis inte att jag lovade hur mycket! Har mig själv att skylla och förtjänar väl inte att bli trodd, men måste erkänna att det ändå gjorde förbannat ont! Finns liksom inget jag kan säja för tt övertyga henne.
Kanske måste betraktas som väldigt egoistiskt att känna sig sårad, men måste erkänna att jag gjorde just det!

Kram på er alla och tack för stöd!

Profile picture for user Sisyfos

Jag vet inte om det är egoistiskt att bli sårad. Det är väl rätt naturligt att bli sårad och känna sig ledsen över att inte bli trodd och inte kunna göra nåt för att bevisa att det är sant. Samtidigt är det ju förståeligt att de inte tror oss. Å det gör ju inte saken bättre att man själv har sabbat tilliten. Du vet ju själv vad som är sant, så släpp det bara och tillåt dig att bli lite ledsen över hela situationen. Det finns inte så mycket annat att göra. Man kan bara fortsätta att vara nykter. Det blir bättre.
Och en vecka är bra jobbat!

Profile picture for user Andrahalvlek

@Beer Grattis till första veckan som nykter! 🥳🥳🥳🥳

Du får ge din sambo lite tid att förstå att du menar allvar. Försök att tänka om rollerna vore ombytta, hade du då trott på dig själv? Och det stämmer nog att det inte spelar så stor roll vad du säger - du får visa henne istället.

Kram 🐘

Profile picture for user Beer

Hej Alla
Försvann ett tag men nu tillbaka. Åkte ju iväg en helg som jag berättade. Den skulle varit alkoholfri, men 2 glas mousserande vitt vin (som jag inte ens tycker om). Väl hemma öppnades ölen igen. :(
Nu är det stopp på nytt. Vaknade idag med en otrolig ångest, närmast panik. Bara låg och skakade.
Ringde min diabetessköterska som bokade en tid till min läkare mindre än en timme senare.
Bra diskussion och vi båda var överens om att orsaken är alkoholen. Blev insatt på lugnande och antidepprisiva.
De ska nu hjälpa mig få kontakt med beroendeenheten.
Har ett mycket bra stöd från vårdcentralen. Bor på en liten ort och det brukar vara både enklare och bättre.
Detta är nog första gången jag är kvar här under samma nick trotts ett misslyckande.
Sockret hann naturligvis skjuta i höjden igen och fötterna blev värre. Så jag förstår inte riktigt varför det ska vara så jä..la svårt när jag vet att det handlar om så mycket.

Kram på er alla!

Profile picture for user Andrahalvlek

@Beer Välkommen tillbaka! Någon gång är den sista. Skönt att du får så bra stöd av beroendeenheten. Precis så ska det funka. När man ber om hjälp så ska man få massor av hjälp. Det är ett väldigt litet ”fönster” ibland så man måste passa på - från båda håll.

Kram 🐘

Profile picture for user Sisyfos

Starkt att vända tillbaka hit den här gången Beer. Blev glad när jag såg din tråd häruppe. Se dina fall som möjlighet att lära. Slå inte på dig. Det är ironiskt det där för man har stor förståelse för andras fall men mindre för sina egna och det är svårt att fatta att man gör saker emot bättre vetande. Men en orsak till det är alkoholen i sig och effekten den har på hjärnan. Skönt att du får hjälp nu. Oansvarigt av vården tycker jag att du behövt vänta.

Profile picture for user Beer

@Sisyfos och Andrahalvlek. Tack för stöd. det behövs och är värdefullt. Vårdcentralen hjälper mig så gott det går. Det är starkt! Men beroendeenheten har jag inte fått tag på. Detta skulle dock vårdcentralen försöka hjälpa mig med.
Otroligt dåligt att det ska vara så svårt att få hjälp när man aktivt söker den!
Har dock mycket bra kontakt med diabetessköterska och läkare på vårdcentralen!

Profile picture for user Beer

Något har förändrats. Tidigare gånger jag har varit här har det inte funnits på kartan att berätta om mina problem för någon. Inte ens min sambo! Detta var det mest förnedrande jag kunde tänka mig. Nu har jag öppet bett om hjälp och märkt att det fungerar. Min läkare på vårdcentralen dömer mig inte som jag trodde skulle ske. De tar mig på allvar. Diskuterar det öppet hemma även om det finns väldigt mycket förtroendeproblem. Hur ska hon kunna lita på mig så mycket som jag ljugit genom åren. Men som ni påpekat, tiden får väl läka detta.
Känns som en stor lättnad nu när jag tagit steget att be om hjälp.
Jag har också lärt mig att det finns ingen annan väg att gå än att helt utesluta alkohol ur mitt liv!
På ett sätt skönt att tagit det beslutet, men på ett annat sätt, som så många beskriver, är tomheten jobbig. Livet är väldigt tråkigt och innehållslöst utan alkohol. Men jag tror på alla er som säjer att det blir bättre med tiden!

Profile picture for user Andrahalvlek

@Beer Det är en sorg inledningsvis, att tänka tanken att aldrig mer få dricka. Men med tiden kommer ditt mindset att förändras. När du på riktigt inser hur bra du mår utan alkohol så vill du inte längre dricka. Då vill du inte äventyra ditt nya nyktra och välmående liv. Ha tålamod, du kommer dit! Ta en dag i taget och fokusera på varje liten fördel med nykterheten så kommer du också dit i ditt tänk!

Alkoholen tar ifrån oss förmågan att känna glädje i vardagen. Det är en del av abstinensen - att livet ska kännas så miserabelt utan alkohol att vi bara måste dricka igen och igen och igen. När vi slipper alkoholen helt så blir vi mer närvarande i nuet, blir lugnare och mer harmoniska, och nöjda med småsaker. Jag lovar dig! Men det är svårt att tro på - man måste uppleva det själv för att förstå det.

Kram 🐘

Ps. Lögnerna tillhör missbruket, och ärlighet tillhör nykterheten.

Profile picture for user Torn

@Beer Bra där! Att vara ärlig tillhör nykterheten. För egen har det varit detta som gör att jag mår otroligt bra och saknar inte alkohol det allra minsta. Det där med att du upplever det som tråkigt nu kommer säkert släppa när det har gått en tid. man måste öva ordentligt på att vara nykter först bara. Om man däremot inte lyckas släppa skammen och inte vågar stå för att man inte dricker så är det värre tror jag. Då kommer det finnas kvar en längtan efter att kunna dricka. Har man accepterat att dricka är inget för en själv så är det lugnt. Mitt liv har blivit mycket roligare och bättre sedan jag slutade dricka. Det är därför jag absolut inte vill dricka en droppe mer, inte ens lite om jag så skulle klara av det utan att återfalla.

Det blir bättre med tiden som sagt!

p.s firar 500 dagar i frihet inom kort.😍

Profile picture for user Beer

Hej Alla
Inte varit här på ett tag. Det har hänt så väldigt mycket. Jag har klarat mig "hyggligt" bra. Har druckit några öl till och från, men inte i närheten av tidigare mängder. Hur har vårdsnurran dragit igång till slut. Ni som följt mig tidigare som Zorro, vet hur skräckslagen jag varit för att vara öppen med mitt drickande. Jag har under flera år vägrat gå till vårdcentralen trots att alla runt mig trodde att jag hade diabetes. Naturligtvis rädd för att mitt missbruk skulle upptäckas. Nu har jag äntligen träffat en fantastisk terapeut och min vårdcentral har tagit mina problem på allvar. Nu, efter 6 månaders kämpande för att få hjälp, står alla dörrar plötsligt öppna. Man måste vara frisk för att orka kämpa tydligen.
Terapeuten är riktigt bra. Första besöket var lite otäckt. På en timme hade han kartlagt mitt liv ock drickande. Han är nästan alltid nåbar. Svarar han inte på telefon direkt mailar jag och får alltid svar inom kort. Nästa besök är bokat. Blev rekommenderad Anta bus. Var tveksam i början men accepterade till slut. Första tabletten tagen idag så nu finns inte längre möjligheten att dricka. Både jobbigt att veta men också en lättnad.
Hela batteriet med prover tagna. ALLT bra! Jösses vad skönt.
Dock haft en rejäl diskussion med min vårdcentral ang att jag måste gå dit tre gånger i veckan när det kan skötas av min kära kvinna hemma. Det hade varit bättre på alla sätt. Har nu förhandlat mig till en månad på Vårdcentralen därefter får vi sköta det hemma.
Livet känns mycket bra nu, med all hjälp och stöttning jag nu får.
Vill säja till alla er nya som läser detta. Var inte rädda för att söka hjälp. Man tas på allvar! Strid för er rätt att få hjälp. Jag väntade i flera år. Så otroligt korkat.

Kram på er alla!

Profile picture for user Sisyfos

så skönt att höra Zorro!
Kan tänka mig att de inte vet vilken relation du och din fru har och att de därför nekar. Hon får ju inte bli nån slags barnvakt.
Eller att de inte heller vet vilken inställning du har till det här.
Men skönt att höra att du har fått bra bemötande och goda kontakter.
Lycka till!

Profile picture for user Beer

Nu är jag inne på andra helgen nykter. Det var ett tag sedan sist. Generellt ganska negativt inställd till Antabus. Vill man dricka hittar man alltid sätt. Tycker ock det fungerar bra. Jobbigt att gå till vårdcentralen 3 gånger i veckan. Först blåsa och därefter muggen med Antabus. Man känner sig lite som en dömd brottsling. Bor i ett mindre samhälle också och där alla känner alla.
Nu hoppas jag det funkar och jag får ett fortsatt nyktert liv.
Har haft många och långa diskussioner ang att jag vill ta det hemma. Nu fått besked om att jag får det efter en månad om allt fungerat. Tror som du, Sisyfos, att de inte riktigt vet hur det fungerar med min sambo, men jag lovar, om hon får ansvaret för detta kommer hon hälla i mig det med våld om det skulle behövas! :) En annan fördel är ju att hon verkligen vet att jag tar det. Kan ju avboka vårdcentralen när jag vill!
Tja... lite meningslösa tankar och tanklöst bladder! :)
Kram på er all!
Beer alias Zorro

Profile picture for user Charlie70

@Beer ja, det är ett himla jobb att bli och förbli nykter. Kan bara hålla med. Men någonstans, är det inte smällar man får ta om vi nu har försatt oss i situationen? Skönt att vården fungerar för dig den här gången!
Kram!

Profile picture for user Beer

@Charlie70 Ja, ingen annan har ju hällt giftet i mig! :-)
Sagt det tidigare i tråden, men gör det igen.... För ett år sedan hade INGEN fått mig att öppet medge mitt missbruk för någon!! Nu tar jag emot all hjälp jag kan få. Insett att det är enda chansen för mig!
Ställer upp på allt även om det är skitjobbigt. Som Charlie70 säjer, smällar man får ta! Jag har ju själv satt mig i situationen! Jag har även en mycket tydlig målbild framför mig som sporrar till ett återtaget hälsosamt liv.
För att fortsätta alla upprepningar om ni ursäktar :-) så fungerar Antabus bra tycker jag. Inget sug, eftersom jag vet att det är meningslöst. Däremot kan jag som tänkande individ tycka att valfriheten tagits ifrån mig samtidigt som jag väl vet att jag har lika lite valfrihet utan Antabus eftersom jag då inte kan välja bort drickandet.

Jag är glad att alla ni och forumet finns. Jag har tidigare gånger jag varit här varit mer aktiv i alla er andras trådar, men känner att jag måste få vara lite egoistisk nu i början av mitt nya liv.

Profile picture for user Sisyfos

Valfriheten ja, kan förstå känslan av att valfriheten har försvunnit. Jag slutade så många gånger och nu när jag slutat på riktigt sörjer jag att ventilen är borta. För mig funkade den ändå inte riktigt under de senaste åren men nu måste man leva med sig själv på gott och ont.
Det är spännande att leva med sig själv och sina känslor på sätt och vis. Och jag saknar inte ett dugg passiviteten som alkohol skapar.

Du har ju varit med här vid flera tillfällen tidigare och ”övat” ett nyktert liv. Tänker att du använder alkohol som en ventil du också. Nu är ventilen borta och du kommer att klara dig så mycket bättre utan den i takt med att tiden går.

Profile picture for user Beer

@Sisyfos att möta sina känslor på riktigt och helt sakna den ventilen skrämmer mig en aning. Samtidigt som jag ser fram emot det. Låter nog lite knasigt! Passivitet, ja minst sagt. Netflix och ett flak starköl. Det har varit hela mitt liv under flera år! Valfriheten har nog egentligen aldrig funnits där. Utan Antabus som hjälp styr ju alkoholen mitt liv! Är det verkligen valfrihet?
Jag har bestämt mig för att slutligen göra upp med mitt liv. När min sambo nu för första gången på allvar tror på mig förbättras så mycket mellan oss. Jag behöver dock lära mig så mycket på nytt. Bara att kommunicera som ett vanligt par. Jag är van att gömma mig i källaren med mina öl och en laptop! Känner sig lite som ett stapplande barn som ska lära sig gå! Men för första gången börjar jag tro att detta kan lyckas. Att till slut söka hjälp är det bästa jag gjort!

Profile picture for user Sisyfos

Råkade se en man igår på TV som höll på med att renovera bilar. Han sa att han troligtvis hade fått en ADHD diagnos idag. Nu blev han fullständigt uppslukad av olika intressen istället, bl.a. att renovera bilar.
Nu säger jag inte att du har ADHD men jag tror många av oss som har medicinerat med alkohol kontrollerar tankar och känslor med alkoholen och att vi behöver hitta andra ventiler. Det finns andra motion, meditation, medicinsk yoga, närvaropodden, renoveringsprojekt, fiske… Det kräver lite jobb det här, men du låter motiverad. Första gången jag var nykter en längre period gjorde jag en del av jobbet, men jag märker nu att det finns mer. Det viktiga för mig är att ta hand om träning och vila och minska stress. Jag är en person som har mycket känslor och mycket empati och som också har tryckt undan känsloyttringar i hela mitt liv. HSP tror jag stämmer på mig men jag är inte så intresserad av diagnoser. Däremot så tror jag att det är bra att se på sig själv lite utifrån. Vilka personlighetsdrag man har, både positiva och negativa. För man måste lära sig leva med sig själv.
Det finns en sorg över ventilen men också en sorg över att man inte har levt sitt liv fullt ut tidigare.
Det är värt tiden det tar. Det är jag säker på, så stappla på du. Varje steg räknas.