Ombyggnad pågår

Profile picture for user Renova

Hej på er! Jag har följt er länge, men medlem först idag.
Det var dags nu - efter en helg som skulle ha inneburit vila, men istället blev meningslöst rus och efterföljande trötthet och oro. Allt i ensamhet.
Jag är 50+, med barn som är i tidiga tonåren. Har druckit mycket - kanske inga galna fyllor, men pimplat i soffan under flera år. Nästan varje kväll tills för ett år sedan. Då slutade jag dricka innan arbetsdagar. Tack vare er! Jag insåg att det inte skulle vara hanterbart i kombo med hemmajobb, den tanken skrämde mig något väldigt. Men fortfarande varje helg, något som jag behöver komma bort från. Jag vill kunna vara rakryggad inför mina barn, och inte skämmas och smussla. Har börjat programmet här. Tänker att det är bra för mig att skriva samtidigt. Det var som att en sten föll från mina axlar när jag började programmet. Nu är det på riktigt. Äntligen ska jag bygga om livet lite - ta bort de sunkiga mellanrummen.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Välkommen in i värmen :) Jag är inte här inne så mycket nu för tiden, men ditt inlägg fångade min uppmärksamhet. Jag blev så glad när jag läste att du förutsåg katastrofen i kombon hemma-jobb och ensamdrickande, och att du lyckades stoppa där. Riktigt bra gjort! Du kommer att fixa helgerna också 😊

Profile picture for user Renova

Tack Mirabelle! Jag är förvånad över hur pass enkelt det gick att sluta dricka i veckorna, men det hade skavt länge. Tillslut läste jag här att man inte skulle ha alkohol hemma (🙄), och sedan dess har det gått tillräckligt bra. Något tillfälle då och då när jag på något skumt sätt tyckt att jag är ”värd” vin, men för det mesta inte.
Jag förstår inte varför det är så svårt att lägga ner det patetiska helgdrickandet. Har förstått (i dialog med er, men det har ni inte märkt...) att jag egentligen inte är intresserad av ett glas eller tre. Det ”klarar” jag absolut bland folk, men älskar själva berusningen. Så det är väl det jag får brottas med; att inte sitta hemma och fyllna till. Jag vet inte än hur jag skulle vilja ha det. Jag gör programmet till en början, och dricker inte ensam mer, så får jag se var det landar.

Profile picture for user Renova

Kom ihåg till mig själv om jag skulle svajja - detta har hänt:

Pratat med barnen när jag varit full, ”förklarat” att det är viktigt för mig att få dricka vin.

Bett ett av barnen säga till om han tycker jag blir larvig/obehaglig, blivit arg och viftat bort det när han har sagt till.

Kräkts på morgonen, hoppats att det inte hörts. Och på kvällen, men då har de sovit.

Bett barnen att inte berätta för mormor hur mycket jag dricker.

Druckit så mycket på semester utomlands att jag inte kommit ur sängen förrän på eftermiddagen.

Och mer. Men det där är värst - att jag har lagt över på dem och påverkat deras liv. Att jag har försökt få dem att godkänna hur jag dricker. Och att de ser mig sitta själv med ett glas, och en flaska som tar slut. Inte ska de få med sig att det är ok att dricka så.

Jag har redan lite sorg inför helgen, att det är slut nu. Att det inte får plats något ensamvinande om jag ska kunna vara rakryggad och utan skam.

Profile picture for user Se klart

Vad bra att du skriver som det är. Sanningen är viktig och den dricker man ofta bort- eller skjuter framför sig.
Välkommen hit, vad bra att du är här.
Helgerna är jobbiga i början, planera för aktiviteter och träna, det brukar hjälpa not både sorg och sug.

Profile picture for user Mirabelle G-S

@Renova Man behöver inte se hela trappan för att ta första steget 😊 Det är väl en superbra början, att göra upp med ensamdrickandet, och sedan får du se vart det leder. Jag är fö som dig. Kan dricka bara ett glas eller två socialt, utan bekymmer, men det ger mig inget. Jag är ute efter berusning, och annars kan det va’. Så jag bestämde att det helt enkelt får va’. Men det skavde ett bra tag först...

Profile picture for user Renova

Tack @Se klart! Ja, jag tror att jag måste börja med att erkänna hur det är. Behövde se det nerskrivet, så att det blev på riktigt. Jag har bortförklarat för mig själv alldeles för länge. Och tack för tips! Träna kommer jag nog inte att göra om jag känner mig rätt, men tusen trädgårdsprojekt att dra tag i!

Och tack @Mirabelle G-S! Jag började läsa din tråd från början, och känner igen mycket... Fnissade glatt åt meningslösheten med alkoholfritt vin (man blir ju inte full).

Profile picture for user Se klart

@Renova plantering var min främsta nyktra terapi förra våren. Såg ut som en galning hade flyttat in, och sedan ut- men det höll mig stadigt nykter, snart 1,5 år.
Heja’

Profile picture for user Renova

Så märkligt min hjärna fungerar. Sorg och lättnad över att förändra, och över att inte ha förändrat tidigare. Som en djup utandning.

Extremt trött, trots att det är tisdag, och jag har inte druckit på en tisdag på länge.

Tänker att tröttheten inte har med alkoholen att göra egentligen, utan att hjärnan jobbar konstant med att fråga ”men nu då - hur ska det bli nu- kommer det inte att bli roligt mer?” Och samtidigt svarar sig själv ”Nu ska vi ta det lugnt och bygga upp, njuta - inte har det varit så himla kul att gå omkring och skämmas”.

Vilken brottningsmatch. Hela tiden.

Nu te med barnen och tidigt i säng. Vad skönt det känns att ha er.

Profile picture for user Se klart

Ja så där är det.
Sorg och adjö och välkommen något som man inte vet hur det ska bli.
Däremot är det lätt att veta att man inte vill bli en fylletant med begynnande alkoholdemens, prickig näsa och barn som inte vågar ringa på kvällen av rädsla att mamma är full.
You go!

Profile picture for user Renova

Nä, @Se klart - ingen fylletant!

Här har dagen rullat på - ingenting är annorlunda utåt, men på insidan är det verkstad.

Jag tror att allt har handlat om timing för mig. Under flera år har jag tänkt att jag borde, och jag måste. Jag tror att skillnaden den här gången är att målet inte är att sluta dricka, utan att vara en person som jag kan se i ögonen och vara stolt över. Inte göra något jag skäms över.

Och då förstår jag plötsligt varför så många av diskussionerna här inne handlar om annat än alkohol, mer hur man hanterar livet och blir stabil. Det är klart att det är där jag måste vara.

Profile picture for user Renova

Funderingar kring att bli sedd. (Inte sedd som i förstådd och bekräftad, utan att ha någon som finns på plats och ser hur man beter sig).
Jag har alltid varit en lite bättre människa under de perioder när jag har levt med någon, städat mer, druckit mindre, ätit sundare, duschat oftare. Det har varit väldigt bra för mig, men jag funderar över varför det inte funkar i de perioder jag är själv. Jag har oftast varit den klokaste, nyttigaste och mest planerade i relationen. Den vuxna. Nu har jag levt ensam många år, barnen har jag alltid varit ensamstående förälder åt. Jag tror att min förändring på alkoholfronten nu har att göra med att de har blivit så stora att de ser och reflekterar. Nu behöver jag vara den där bra människan (som jag egentligen har längtat efter) igen.
Det hade så klart varit ännu mer på sin plats när de var små, men då hade jag de där timmarna på kvällen när jag var helt ifred, och inbillade mig att det kändes fritt och vuxet att dricka vin efter att ha varit mamma hela resten av dygnet. Det har inte heller varit helt lätta barn, och jag har känt mig ensam med bekymren.
Tänker att jag får använda mig av att vilja vara bra inför andra nu, och ta analysen av att inte behöva vara bra inför bara mig själv i mindre steg.

Profile picture for user Se klart

Hej
Jag vet inte riktigt om jag förstår dig rätt, men handlar det om drivkrafter till att låta bli att dricka och att de finns i att vara bra för andra, som barnen nu när de blir större?
Jag känner igen mig i att ha varit den vuxna i väldigt många rum (tidigare relationer etc) och att det har hållit mig liksom på banan.
I min nuvarande relation behöver jag inte förhålla mig på samma sätt. Jag kan vara mer som jag är. Men det har också inneburit... ja kanske har jag också fått vara ”ifred” för mycket. Svårt att veta.
Det jag vet är att min nykterhet ändrat skepnad under tidens gång. Från att ha varit drivet av skuld och skam ”det här går ju inte” till att drivas av att vilja leva livet. Det är en enorm skillnad. Men det har tagit tid, och tankar. Just nu ser jag inte ett enda skäl att dricka alkohol. Avkoppling har jag den hårda vägen lärt mig att ge mig själv. Roligt? Det är liksom inte en option om den kommer med alkoholen i släptåg.
För mig utgår livet från att jag är nykter. Sen får jag lösa liv och njutning och lättja- med det som utgångspunkt.
Hoppas du förstår hur jag menar! ☀️

Profile picture for user Renova

@Se klart Tack för reflektion!
Jag vet inte om det jag brottas mest med handlar om hur jag hanterar alkohol, eller om det mer är någon slags identitetskris/förvirring. Det hänger väl säkert ihop på något sätt, åtminstone har mycket aktualiserats nu när jag tar tag i alkoholen på riktigt. Att jag inte har varit den jag vill vara (och har varit) under de senaste åren, och att jag inte riktigt vet vem jag är längre.

Eller - jag är en rätt stabil och trygg person, men jag är inte riktigt glad längre. Det har jag varit.

Det där med att vara som man är/den man är tycker jag är så spännande! När är man det? Det är nog det svaret jag luskar efter. Jag tror att jag är "mig själv" när jag går i skogen och filosoferar, men också när jag bråkar med ungarna eller jobbar, eller är på fest - att det finns många versioner av mig som är lika sanna. Sedan är vissa versioner bekvämare, förstås, och sitter mer ihop med mina tankar om mitt "jag". Och när man känner att man inte är sig själv - vad betyder det egentligen. Där håller jag på och rotar.

Vad jag har märkt, som jag var inne på i förra inlägget, är att jag blir en lite... prydligare version när jag har andras blickar på mig. Och jag saknar det lite (eller - jag hoppas att jag är påväg dit igen). Jag tror inte att jag behöver en blick som övervakar mig, det är inte så jag menar. Jag tänker att det inte alls är dåligt att "skärpa till sig lite".

Kanske menar vi samma -" från att varit driven av skuld och skam ... till att drivas av att vilja leva livet" (det tar jag med mig!). Men vad jag menar med någon som ser är inte någon som får mig att skämmas. Jag tror att vi blir på andra sätt i dialog istället för i monolog, om du förstår hur jag menar.

Inte lätt att förklara när jag knappt vet själv hur jag menar...

Profile picture for user Renova

Första fredagkvällen på ganska länge utan vin. Jag hade laddat järnet för det hela veckan, min skalle har gått på högvarv med hur annorlunda allt ska bli. Och så blev det som vanligt, fast utan berusning! 🙂 Och att jag hängde med ovanligt bra i filmen... Den här resan sker mest på insidan, det är både skönt och lite otacksamt! Får väl applådera mig själv om nu ingen annan kommer att märka! Att sluta med ensamdrickande är ett ensamt jobb!
Eller - det är klart att det blir mycket bättre även för barnen! Även om de inte har koll på allt - jag kommer ihåg hur jag som barn visste på mammas röst bara efter ett glas att hon druckit vin!

Det tokjobbiga för mig har varit året som ledde fram till det här beslutet. Nu känns det som att en hel del av jobbet redan är gjort!

Profile picture for user Futurista

God morgon Renova och tack för kommentaren i min tråd 💕. Våra historier liknar varandra, ja. Håller med om att det var lätt att sluta dricka på vardagar. För mig hängde helgdrickandet kvar länge och jag blev jättefull nån helg också, som att jag drack ikapp och mådde sen skitdåligt. Nu senaste tiden har jag lyckats låta bli - jag har ingen alkohol hemma.

Klart vi slår följe med varandra! Renova och Futurista - passar ju till och med!

Ha en fin dag ☀️🤗💕

Profile picture for user Renova

Jag hade sällskap på lördagen, och drack något glas mer än jag hade tänkt. Varningsklocka där! Svårt att hejda mig när jag är över en viss gräns.

Jag tror att en stor del av lockelsen med vin för mig är att det är "ok" att släppa kontrollen när man dricker - något som jag ytterst sällan gör annars. Helgkänsla och inga måsten.

Hur sjutton närmar man sig den känslan utan alkohol?

Jag har ett jobb med en massa kontroll och som ensam vuxen i familjen bygger det mesta hemma på att jag har koll. Och så gillar jag att hålla i alla trådarna. Jag har enormt svårt att delegera och sedan nöja mig med resultatet. Inte så charmigt, varken på jobb eller hemma...

Profile picture for user Gullranka

Hej Renova! Jag känner igen det där med kontrollen, om min hjärna fick bestämma skulle jag vara inne och peta på varenda sak som hände i det här hemmet för att det skulle bli exakt som jag vill. Jag försöker jobba lite bit för bit med att släppa små saker och aktivt tänka att det blir bra även om det inte blir exakt som jag tänkt. Ett (otroligt fånigt men sant) exempel: istället för att stå bakom min man när han skär tomater och ”tipsa” om hur man kan göra det bättre går jag ut ur rummet och låter honom göra salladen på sitt sätt. När jg sedan äter den så tänker jag nåt i stil med ”vad gott det är med sallad” istället för ”det hade varit godare med klyftade tomater.” Låter ju helt tokigt när man ser det i skrift men sådär har jg behövt släppa större och större grejer för att få mindre ansvar hemma. Nu kan jag t.o.m släppa iväg större inköp och restaurangbesök utan att lägga min näsa i blöt 😉 Det frigör väldigt mycket tid och tankekraft att slippa vara inblandad i allt!

Profile picture for user Renova

Haha, @Gullranka, jag önskar att tomatexemplet var fånigt, men det är verkligen spot-on! Så klokt, och jag ska verkligen försöka göra som du lite mer medvetet! I helgen lyckades jag bita mig i läppen när ett av barnen tvättade bilen (...), och kör nu omkring lite fläckig men får den nog tvättad fler gånger. Men det är svårt att inte komma muttrande med trasan när någon glatt har tvättat bil/bakat muffins!
Jag brottas lite extra med att ett av barnen (det har nog lugnat sig lite nu, men känslan sitter i) får stora utbrott när livet inte är förutsägbart. Och jag är den som sprungit före och listat ut och vadderat tillvaron. Och sen pustat ut med vin på fredagen. Och tyvärr har det nog landat i att vi båda tycker att det är lite mitt fel när livet krånglar. Svårt att backa ur, men jag ska ta till mig de små tomatstegen - det borde vara användbart för att lära henne lite stegvis att hantera saker som går lite fel också...

Profile picture for user Gullranka

Haha, skönt att höra att jag inte är den enda som är skvatt galen och bryr mig om tomatform ;) Låter som utmärkt kbt att köra runt i fläckig bil, kryper lite i kroppen när jag tänker på det! Men så himla fint att ditt barn ville hjälpa till - duktig du är som fokuserar på det! Tror många av oss som gillar att dricka för att tappa kontrollen har detta problem i stort och smått. Lurigt att ett av dina barn har samma tendenser, tror du gör helt rätt i att jobba stegvis på det! Kram

Profile picture for user Andrahalvlek

Älskar begreppet tomatsteg 😍 Allt det står för. Så nyttigt och hållbart i längden, och en enormt viktig del av den nyktra resan.

Ni jobbar på jättebra! Extra skönt att ni i varandra ser likheter och kan stötta varandra lite extra.

Kram 🐘

Profile picture for user Se klart

Oj oj vad jag fått lära om och lära nytt sedan jag slutade dricka. Alla dessa middagar jag hållit i med järnhand- så pass att ingen kunnat hjälpa till... det är annorlunda idag. Mycket kbt kring att inte värma tallrikar och att vila istället för att laga en rätt till. Vi är många som druckit för att räcka till. Vi behöver lära oss vad som är rimligt för en vanlig och ovanlig människa- när det kommer till just de sakerna!

Profile picture for user Renova

Stort tack för svar, vad det värmer att vara fler!
Så spännande det här - jag hade tänkt mig att sluta med ensamdrickande, bara, och är lite oförberedd på att det sätter igång tankar om hela livet!

Otroligt fint att få ta del av era tankar om kontroll. Jag har använt alkohol "bara" som avslappning, och aldrig som ett sätt att orka mer. Förstår inte hur det skulle gå till - men det är väl vad man har programmerat in sig på! Har oftast väntat tills barnen har lagt sig med att dricka, vilket ju inte funkar nu när de är uppe typ lika länge som jag. Och har också "njutit" (nåja) lite av att vara bakis, och ligga kvar i sängen istället för att ta tag i saker. Å andra sidan är barnen inkörda på mina sovmorgnar nu - ska försöka hålla tag i dem även nykter. Man kan ju tänka sig kaffe och tidning i sängen istället för dvala och ångest...

@Se klart skrev: "Vi behöver lära oss vad som är rimligt för en vanlig och ovanlig människa" . Så väldigt fint uttryckt! Hur ska jag hitta ett rimligt sätt att koppla av? Jag är en rätt energisk person, inte just på städning och sånt, men projekt och ombyggnad och så. Jobbar hårt på att avsluta ett projekt innan jag börjar nästa.

@Gullranka skrev: "Lurigt att ett av dina barn har samma tendenser" - studsade till här - nu fick jag något att tänka på! Jag har aldrig tänkt på att vi håller på med samma! Tack för input! Det är klart att det handlar om kontroll för henne också. Jobbar i huvudet med den tanken idag.

Profile picture for user Gullranka

Det var kanske klumpigt och inte alls meningen att tillskriva ditt barn några egenskaper som hen kanske inte har, jag drog bara mina egna slutsatser utifrån det korta du skrev och min egen erfarenhet av mig själv, kanske stämmer det inte alls för er! Menade hur som helst enbart väl och hoppas och tror att det var så du tolkade 🌸

Profile picture for user Renova

@Gullranka, inte alls klumpigt, jag menar verkligen allvar med att det sätter igång nya tankar. Vid sidan av att lista ut hur jag själv funkar är min allra största "hobby" att lista ut hur hon funkar... Det är svårt med skrift - hade du sett mig när jag skrev skulle du ha sett hur glad jag såg ut! ❤

Profile picture for user Gullranka

Så bra! ❤️ Jag har också ett stort intresse av att ”analysera” mina och andras beteenden. Nu när du säger det är det nog en väldigt stor behållning med att vara nykter - att jag funderar mer på tex varför jag känner eller gör på ett visst sätt istället för att bara vifta undan och kanske ta ett glas vin. Både längtar och fasar tills mitt barn blir större och får mer personlighet att lista ut! 😉

Profile picture for user Renova

Så glad efter ett läkarbesök idag. Jag har varit oförklarligt trött (om det inte är livet, tankar om livet, klimakteriet eller pandemin) ganska länge, och ville kunna utesluta (ni vet) cancer, järnbrist, diabetes, sköldkörtel och det där. Och när han frågade om alkohol så sa jag precis som det var. Jag berättade inte om kampen nu, och att jag inte dricker ensam mer, men berättade hur det har sett ut senaste året (sedan jag slutade dricka på vardagar). Vilken lättnad att inte behöva hitta på!

Jag minns när jag var hos tandläkaren för ett par år sedan, och hon kommenterade emaljskador. Man kan få det av att dricka mycket surt, sa hon. Kanske du dricker mycket mineralvatten? (🙄) Och det gjorde jag ju… Vad de måste upptäcka mycket, men tänk att hon till och med gav mig upplägget för att slippa prata vidare!

Profile picture for user Nykter2021

@Renova
Vad skönt att inte behöva hitta på hos läkaren. När du uteslutit allt du räknar upp (jag vet) så återstår alkoholkonsumtionen. Du har ju läst i min deppiga tråd och jag är övertygad om att det tar tid att repa sig från en riskkonsumtion som pågått länge. Vår ålder gör också att allt i kroppen ställer om och vi kan inte leva som vi gjort. Det gläder mig att du har hittat hit och gör programmet. Det har hjälpt mig mycket - något att hålla mig i och kloka tankar från rådgivarna. Nästa vecka ska jag göra sista delen.
Härligt att gå rakryggad i alla situationer!

Profile picture for user Renova

@Nykter2021 - ja, tyvärr är det ju det jag vet egentligen, att det är alkoholkonsumtionen (och allt tänkande under sista året, som ledde fram hit) som gör mig trött. Men skönt att få utesluta lite andra saker. Jag är van vid att min kropp bara fungerar och fungerar, och har blivit lite tagen på sängen när den (jag...) har blivit äldre. Nå, sent om sider ska jag bli snäll mot den (mig).

Tänker tillbaka på de senaste tio - femton åren, och hur jag har tänkt kring min alkoholkonsumtion. Det är inte förrän jag började dricka på vardagar som jag har förstått att det är problematiskt. Jag och de ensamstående väninnorna har inte alls hymlat med att vi dricker även på egen hand - att den där fredagsflaskan är lika normal för oss som för paren vi känner. Lite lyxigt, sådär, och framför allt normalt. Och sen när barnen kom skrattade vi och sa att "om man inte skulle dricka vin ensam skulle det inte bli mycket vin drucket!", med andemeningen att det är klart att vi hade lika mycket "rätt" att dricka vin som paren. Ja herregud. Nu är jag rätt glad för det där att det inte blir så mycket vin drucket om man inte dricker ensam... För jag är en sån som inte dricker ensam!

(Nästan alla jag känner dricker mycket, och jag förstår ju såhär i efterhand att det inte är "normalt" att alltid dricka en flaska vin minst. Jag har tänkt att det är så det ser ut, men en rimligare förklaring är nog att jag partajade ganska hårt i den period jag lärde känna mina vänner, och drogs förstås till dem som gillade de där festerna...).

Profile picture for user Renova

Är lite nyförälskad i min nykterhet, det här är ju otroligt värdigt! Grannar kan poppa in när som helst utan att det ”stör”, och barn kan skjutsas.
Men hur gick det till - varför var det så svårt att lägga ner helgdrickandet? Det senaste året har jag tänkt en massa gånger att jag skulle prova en nykter helg, men så har det liksom inte gått. Det finns säkert en massa förklaringar, men jag tror att en viktig ledtråd för mig är känslan av att missa något. Att det är på helgen jag har haft chansen att hälla i mig, och att man aldrig vet när det blir roligt igen. En risk med att inte vara berusad, att riskera att huvudet inte får vila från allt tungt, Det är så konstigt att jag inte ens ”vågade” prova.

Så märkligt!

Och kanske var det också det här jag var rädd för - att behöva omvärdera och inse att jag har haft fel. Känna mig lite löjlig. Jag har ju sett lite ner på alla rosenkindade morgonjoggande präktosar, och tänkt att det är de som missar något härligt…

@Nykter2021 - det nya normala med rosendoftande andedräkt och spänst i stegen! 😂 (Jag måste hitta något sätt att ha kvar det svartklädda intellektuella - får bli djurrättsaktivist och militant vegan för spänning)…

Profile picture for user Gullranka

Grattis till din första nyktra helg!! (om jg förstod rätt?) Så jäkla häftigt är det när man verkligen får känna på fördelarna sådär 😍 Jag älskar känslan av att inte ha nåt att dölja för omvärlden (tex grannarna), det gör mig öppnare i alla mina interaktioner på något sätt. Det blir ännu bättre ju fler nyktra dagar jag har i ryggen tycker jag. Grattis igen! Ps, på tal om vårt tidigare samtal - idag fick jag GROVHACKADE tomater på frukostmackan 😂😭 Det var sannerligen en kamp att inte sura över det, men det gick 😉 ha en skön söndag!

Profile picture for user Nykter2021

@Renova Visst är det härligt att vara så närvarande!! Grattis! Att behöva omvärdera kan smärta men jag tänker att det som varit får stanna där och nu ser vi framåt! Jag har haft en måttlig helg och är nöjd över det. Tänker att jag är alkoholfri fram till midsommar nu. Det känns liksom som ett beslut jag ska ta för att inte halka in i gamla beteende.

Det svartklädda intellektuella - hm…vi kan väl läsa lite djup litteratur också…jag har i stort sett blivit vegetarian på senare år - dock inte militant. Hm, låt oss fundera…😜

Profile picture for user Andrahalvlek

@Renova skrev:"Och kanske var det också det här jag var rädd för - att behöva omvärdera och inse att jag har haft fel. Känna mig lite löjlig. Jag har ju sett lite ner på alla rosenkindade morgonjoggande präktosar, och tänkt att det är de som missar något härligt…"

Enorm igenkänning på den! Men det är ju det som är livet. Att hela tiden samla på sig nya erfarenheter och kunskaper och omvärdera sina åsikter och värderingar längs vägen. Stort grattis till de positiva fördelar du redan märker av, och det blir bara bättre och bättre!

Kram 🐘

Profile picture for user Se klart

Ja, @renova vem är det som missar något härligt- det tänker jag ofta på.
Är inte beredd att byta mina nyktra härligheter mot någonting. Har aldrig tidigare i livet haft så mycket att glädjas över. Det är en lyx att vara nykter!

Profile picture for user Renova

Å - tack för era fina svar!

Jag rymde iväg till goda vänner en sväng, satte mobilen på ljudlöst, och tittade bara till den ytterst sällan. Ljuvligt! Jag försöker även få med barnen på skärmfri vecka, men de jublar inte direkt av tanken.

Att inte dricka ensam har verkligen påverkat även hur jag dricker med andra. Jag har alltid trott att de jag hälsade på håller samma tempo på vindrickande som jag, men så var det inte riktigt… Och det gick väldigt bra att inte köra om dem. Man kan även övergå till te efter middagen, om man vill sitta kvar och prata… Kanske har de mer fortsatt av ”omtanke” om sin gäst tidigare. Det är så mycket jag på riktigt inte har förstått.

Jag ska absolut inte påstå att jag inte hade velat ha mer, men det var ingen stor ansträngning att låta bli.

Nu är det bara resten av sommaren, och sen resten av livet, att hantera. En dag i taget, och hittills är jag så himla glad!

Kram!

Profile picture for user Renova

Trigger som jag var helt oförberedd på - dagen startade med ett grinigt telefonsamtal, fullt av missförstånd, med min mamma.

Herregud, jag är över 50 och går fortfarande igång på henne. Jag har en omtänksam, klok och nära mamma, men det är någonting i tonen ibland som väcker den argaste av tonåringar i mig. Och då slutar jag helt att vara en välfungerande och värdig person, och trasslar in mig i barnsliga resonemang som jag inte kan komma ur. Egentligen har våra ”bråk” ingenting med innehåll att göra, utan bara bara hur det sägs. Gud vad jag känner mig larvig. Så ringde jag upp igen efter några timmar (efter att ha avslutat med ” nu pausar jag, måste lugna ner mig”), och bad om ursäkt för min griniga ton. Och då drog hon igång igen med samma.

Å vad jag är smart som inte har vin hemma! Jag var verkligen helt oförberedd på vilket sug det väckte. Dricka vin för att göra finger och känna att jag är vuxen och gör som jag vill. Fortsätta elda upp mig och gotta mig i hur missförstådd jag är.

Har ingen plan gör vad jag ska göra istället, hade jag varit lite mer vältränad hade jag sprungit fort och länge. Nu sitter jag still och försöker reda i vad som händer i mig. Phu.

Profile picture for user Renova

Kvällsdopp och jordgubbar får bli min sommarlyx. Obegränsat med jordgubbar - kostar inte mer än en massa vin, och sena kvällsdopp som mina barn inte alls är vana vid, eftersom jag inte kunnat köra så sent. Och då kommer de ihåg hur härligt det är till nästa sommar, så bygger jag in redan nu att jag är nykter då också!

Profile picture for user Andrahalvlek

@Renova Det låter som en toppensommar både för föräldrar och barn 😍 Jag har själv lyxen att kunna bada på en massa olika ställen, både hav och sjö. Det var 22 grader i havet ikväll, så nice.

Att kunna köra bil när som helst på dygnet ger en oerhörd frihetskänsla.

Kram 🐘

Profile picture for user Renova

Funderar kring klimakteriet och Pms och hur jag har druckit. Tidigare har jag haft hygglig kontroll på mina hormonsvängningar, och kanske inte direkt anpassat vinandet efter det, men ändå konstaterat att jag blir extra bakfull, och extra snabbt påverkad. Och sådär ovärdigt känslosam när jag blivit berusad.

Nu, mitt i klimakteriet, är hormonerna extremt opålitliga. Jag börjar ändå kunna sortera ut vad som faktiskt inte hörde samman med vinet, och kan lyssna in mig på ett annat sätt. Lättirriterad, extra sorgsen, trött, utan att ha druckit dagen innan. Då är det lite lättare att ta hand om sig. Känslor som går att stå ut med på ett annat sätt när det inte är något jag orsakat själv, och som är utan skam. Men nästan samma oro i kropp och själ som efter en fylla.

Jag har nog alltid druckit på den här känslan tidigare. Och då hamnat i att vältra mig i min ynklighet.

Jag kan längta ihjäl mig efter att vara ”på andra sidan” och bli en klok gammal tant.

Profile picture for user Charlie70

@Renova jag har definitivt kunnat se ett mönster mellan alkoholkonsumtion och mens. Inte sällan har jag fått mens dagen efter den där kvällen när jag inte drack lagom utan alldeles för mycket. Nu i klimakteriet med väldiga svettningar som jag försöker mota bort med hormoner är jag tacksam för att jag inte dricker och behöver svettas av den anledningen också på nätterna :D

Kram!

Profile picture for user Renova

@Charlie70, ja, jag tror också att klimakteriet (för mig är det mest humöret) har blivit lite lättare. Och det är skönt i eländet att ändå kunna sortera ut vad som är vad. Jag hade värmevallningar och sömnproblem i någon månad i höstas, sedan slutade det magiskt. Hoppas för gott.

Nu sitter jag ensam i köket hos mina föräldrar, på bänken står en vinbox och stirrar på mig. De kan ha samma stående i veckor. Tidigare har jag alltid slattat lite när alla gått och lagt sig. Inget sug just nu, men det irriterar mig att jag ser den, och att den verkligen stirrar tillbaka.

Nåja. Jag dricker inte ensam. 😇

Profile picture for user Andrahalvlek

@Renova Jag är helt övertygad om att nykterheten gjorde mitt klimakterium lindrigare. Jag slapp nattsvettningarna nästan helt när jag blev nykter. Mitt humör blev också jämnare, inte lika bråddjupa svackor längre.

Jag kom nog in i förklimakteriet redan i 40-årsåldern och har mått apa rent ut sagt. Återkommande depressioner och mycket ångest, som jag toppade med alkohol. Helt borta sen jag blev nykter. Nu vid 52 års ålder gör mensen bara några få besök per år, så snart är jag ute på andra sidan 🙏🏻

Kram 🐘

Profile picture for user Se klart

@renova - våra halvdruckna flaskor brukade stirra på mig med. Tills jag ställde undan dem långt bak i ett skåp. Nu dricks det så lite men jag har för vana att ställa undan allt som inte är urdrucket.
Jag tycker du skriver så bra om möjligheten att ta hand om sig bättre när känslorna av skuld och skam inte finns där. Det är bra. Klimakteriet kan vara skitjobbigt. Hade detta varit en manlig åkomma är jag säker på att ett friår hade inrättats för ändamålet. Liksom de kliniker med lyxig eftervård vi hade haft om män fött barn.
Men nu är vi här. Jag plåstrar mig med hormoner och det hjälper. Många. Bra att testa om det blir jobbigt, och skyddar mot en massa annat, benskörhet och så.
Men rent existentiellt ska man ju igenom det, och det är klarare sikt som nykter.
Kram.