Ber om ursäkt i förväg för wall of text som kommer här. Jag skriver en sammanfattning i slutet för den som inte orkar läsa allt :)

Nu har jag bestämt mig. Jag har länge vetat att jag inte har en bra relation till alkohol men jag har inte velat låtsas om det, då ge upp alkohol kändes för stort, för svårt, för omöjligt och för tråkigt.

Sett till min nuvarande alkoholkonsumtion så har jag egentligen inga jättestora problem. Det är en anledning till att jag har dragit mig för att göra en förändring och för att skriva här då mina problem känns för små. Jag kanske dricker fyra öl i veckan under helgen men känslan är att jag inte har kontroll. Hemma är det lätt, jag kan bara låta bli att köpa hem alkohol och det känns inte som någon större uppoffring. Men så fort jag är i sammanhang där det finns fri tillgång till alkohol, som på krogen, eller hemma hos mina föräldrar, så har jag otroligt svårt för att dricka måttfullt. Jag vill hela tiden ha mer och jag är alltid den som blir fullast, dricker längst in på kvällen/natten och går hem sist. Jag skulle gissa att min räddning är att jag inte befinner mig i dessa tillfällen alltför ofta, speciellt inte sedan alla restriktioner med anledning av covid. Jag märker av det fysiska beroendet som alkohol skapar när jag dricker mer till vardags. Jag märker av sug och att jag måste anstränga mig mer för att låta bli alkohol.

Mina föräldrar är definitivt alkoholberoende. De dricker varje dag och i ganska stora mängder. De flesta definierar nog inte dem som alkoholister då de inte har några problem med att sköta jobb eller klara av vardagen men de klarar inte av att avstå och alkoholen är en del av allt de gör i princip. Jag märker att om jag inte ändrar mina alkoholvanor så är det den vägen jag kommer vandra. Jag ser också tydligt hur den vägen bäddar för att mina två barn går samma väg. Äldsta barnet är 13 och är så otroligt nyfiken på alkohol och han pratar redan nu om när han är 18 och får dricka. Jag vill bryta cirkeln och jag vill vara en förebild där alkohol inte är en del av livet. Det är en av mina största motivationer för att sluta dricka.

En annan stor motivation är den påverkan alkohol har på min psykiska och fysiska hälsa. Jag har utmattningssyndrom sedan två år tillbaka och är extremt stresskänslig. Jag har märkt att alkohol stressar igång min kropp och dränerar den helt på energi. Energi som jag har så otroligt lite av från första början. Jag har precis gått från 50% sjukskrivning till 25% och jag kämpar för att klara av den ökade arbetsmängden. Jag har även fått depressiva symtom med ångest och nedstämdhet sedan i höstas som bara blev bättre alldeles nyligen då jag började med antidepressiva. Jag vet att man inte rekommenderas att dricka alkohol med SSRI-preparat men jag förstod det som att det inte var så allvarligt. Men förra helgen drack jag tre öl (på ca 6,3%), en drink och en folköl och den här veckan har varit den värsta för mitt mående på så otroligt lång tid. Jag har känt mig så nedstämd, ångestfylld och utmattningen har varit sämre än på länge. Jag är övertygad om att det är alkoholen i kombination med min medicinering som ställde till det. Nu har min semester precis påbörjats och jag behöver den tiden för återhämtning och vila och då kan alkohol inte vara en del av det.

Jag har nyligen plöjt genom this naked mind med Annie Grace för andra gången och jag läste ut boken the sober girl society idag. Jag gillar synsättet att ge upp alkohol inte behöver vara uppoffring utan något som man vinner på och som gör livet bättre. Att se alkohol som det beroendeframkallande gift som det är och som något man slipper dricka, inte något som man måste avstå.

Jag har nog valt den svåraste tiden att sluta då semestern precis har börjat och vi kommer åka och hälsa på mina föräldrar under en veckas tid men jag tänker att om jag ska vänta på den perfekta tidpunkten så kommer den aldrig dyka upp. Så jag börjar nu. Det är en stor anledning till att jag vill skriva här för jag tror jag kommer behöva en del stöd och peppning de kommande två veckorna.

TLDR Jag har bestämt mig för att sluta dricka, då jag märker av ett beroende och för att inte gå i mina föräldrars fotspår, samt för att vara en bra förälder och förebild till mina barn. Nu är det semester och det känns svårare att avstå så jag startar tråden för att kunna skriva av mig under tiden.

Jag har redan gjort några framsteg som jag är väldigt stolt över. Jag har pratat med min särbo om att jag inte vill dricka mer. Han vill väl inte att jag ska sluta helt men han behöver veta hur jag tänker. Jag har också pratat med min syster som är väldigt förstående och peppande. Viktigast av allt är att jag har berättat för mina föräldrar att jag inte kommer dricka alkohol när jag hälsar på dem och har bett dem om hjälp genom att inte bjuda mig på alkohol (men gärna på alkoholfria drycker). Jag har inte pratat med mina föräldrar om beroendet som jag känner då jag vet att de kommer gå i försvarsposition då de inte är redo att ta tag i sin egen alkoholkonsumtion så jag valde att hänvisa till att det påverkar min utmattning negativt och inte går ihop med min medicinering. De tog det ganska bra.

Igår så firade jag och särbon in min semester med en middagslåda från Poppels. Särbon drack ölen som rekommenderas till medan jag drack alkoholfri IPA och det kändes ändå lyxigt och som en härlig start på semestern. Idag är jag ändå sliten p.g.a utmattning men betydligt mindre än vad jag skulle varit om jag hade druckit alkohol igår.

Sex alkoholfria dagar har jag haft idag. Imorgon blir det en vecka!

Nu ska jag förbereda mig lite mer genom att beställa lite lyxiga alkoholfria drycker som jag njuta av under semestern. Jag är så otroligt tacksam för alla goda alkoholfria alternativ som finns nuförtiden! Sådan otrolig skillnad mot när jag var gravid för 13 år sedan och det typ bara bara fanns alkoholfri Carlsberg som alltid kändes lite som ett straff att behöva dricka.

@No time like t… Välkommen hit och grattis till ett kanonbeslut! Och grattis till 6 nyktra dagar!

Alkoholen gav mig ångest, depressioner och sömnstörningar, men det fattade jag inte då. Det har jag fattat först sen jag blev nykter - och jag skulle aldrig riskera mitt numer goda psykiska mående genom att ens testa att dricka igen. Min pappa var också alkis, jag ville inte gå i hans fotspår mer.

Att vara en god förebild för 13-åringen tror jag också är viktigt. Och en bit in i nykterheten kan du ta de samtalen med en helt annan trovärdighet.

Och du klickar på mitt namn ovan så hittar du min första tråd ”Behöver all hjälp jag kan få” med en massa tips på böcker, poddar och Youtube-klipp. Annie Grace tillhör mina husgudar, tillsammans med Craig Beck. Jag tror på deras ”faktametod”. Att hjärntvätta sig med nyktra fakta.

Min andra tråd heter ”Andra halvlek har inletts” och i den skriver jag dagligen under forumfliken ”Det vidare livet”. Det enda jag ångrar är att jag inte slutade dricka tidigare.

Kram 🐘 (min app Nomo visar att jag har varit nykter i 517 dagar idag, tjoho!)