Hej!

Har haft en tuff period i livet där jag tröstat mig själv med spånken. Tidigare hade jag väl en relativt sund relation till alkohol men har senaste åren blivit mer och mer destruktivt. Skilsmässa, problem med sonen som hamnat i trubbel m.m gjorde att jag tog mindre och mindre bra beslut gällande alkohol. Några öl eller en flarra vin kändes som en varm filt när ångest och stress blev för mycket.
Ryckte upp mig ett tag och börja motionera och hålla mig borta från alkoholhaltiga drycker. Gick ner massor i vikt (var rejält trivselfet före det) och allt började kännas bättre. Träffade en helt underbar kvinna (bor 2 timmar bort enkel resa) och livet började kännas riktigt bra. Lite för bra. Kände att jag helt plötsligt kunde börja "unna" mig en öl eller två och det gick ju fint till en början. Fortsatta problem med sonen gjorde att jag "tröstade" mig med mer öl. Till sist hamna jag i en position där helt plötsligt började förlora kontrollen igen. Kvinnan jag träffade är ingen drinkare själv och började ana oråd. Försäkra henne att jag ABOSLUT inte drack utan bara var trött när vi pratade över telefon.
Ja jag börja helt enkelt ljuga. Jävla ångest över det men måla in mig i ett hörn.
Nyss så sprack luftslottet. Blev helt enkelt påkommen när hon skulle vara gullig och överraska mig med spontanbesök och då hade jag redan klunkat i mig en halv flaska vin själv på en vardag mitt på dagen. Kan ju lätt säga att hon inte blev glad. Med all rätt.
I övrigt fungerande ekonomi och sköter jobb och så så men jag är väl vad man kan kalla en "fungerande" alkoholist. Vill dock inte ha det så.

Egentligen så vet jag ju att det "bara" är att skita i dricka men fan...Den där varma filten känns så lockande ibland när man känner sig lite nere. Även fast jag vet att jag kommer ha ångest dagen efter. Och speciellt när jag ljuger för de jag älskar.

Tror dock inte jag utvecklat något rejält fysiskt beroende. Och med det menar jag att jag mår kanon i kroppen om jag skippar drickat en vecka. Mentalt däremot så känns det värre. Eller vad tror ni? Ljuger jag för mig själv nu?

Vetefan vad jag ville ha ut av detta men kanske bara ventilera lite?

Ha det gott!

Välkommen till forumet !
Jag känner igen din historia med flykten undan verkligheten och den är inte kul. Och ja, du ljuger för dig själv ! Eftersom du inte kan låta bli alkoholen så är du sjuk och "enklaste" medicinen är att inte dricka. Du verkar dssutom ha en bra tjej som är vaken på ditt drickande och om du är ärlig mot henne så kanske du kan få ett bra stöd där. Lögnen och manipulationen är en "bra" väg för oss alkisar ända tills det spricker. Och det gör det förr eller senare.
Fortsätt att skriva här för det hjälper så mycket !!

Hej Kalaspuffen och varmt välkommen hit!

Du har redan hunnit få ett fint svar här, ville titta in en extra gång och hälsa välkommen.

Du har fått nog av den plats alkoholen tagit under en tid och är nu mer än redo att förändra detta låter det som.
Du har förändrat beteenden tidigare och lyckats bra med det, det är även så att det fungerar i livet på andra plan så du har både erfarenheter att se tillbaka till, kanske ta hjälp av och andra domäner att "stötta dig" i att de går bra. Oavsett om du skulle ha utvecklat ett beroende eller inte sätter du stopp här och är på väg åt ett annat håll!

Fint att du hittat hit och skriver och berättar, hoppas du hittar mycket här som blir hjälpsamt för dig!

Vänliga hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet