Jag har nu kämpat i snart 20 år mot mitt alkoholberoende som jag är väl medveten om. Långa tider är jag nykter och mår väl som folk gör mest.
Mitt problem har länge varit att jag undviker en massa situationer som jag vet kan trigga igång mig att dricka. På så sätt kan man säga att jag inte riktigt vågar verkligheten. Detta får till följd att jag helt enkelt får för tråkigt och bestämmer mig för att nu får det vara nog med kontroll och så tar jag ett återfall. Såna är ju inte roliga som alla vet här på detta forum. Frågan är hur man skall få modet att möta alla dessa situationer som är påfrestande. Man har ju haft för vana att fly. Jag har det i generna, men vill egentligen inte skylla ifrån mig. Ja, det var lite tankar så här på söndagkvällen...