Hej.
Jag är en tjej på 22 år. Jag började dricka alkohol när jag var 15 år. Ända sen dess har jag alltid haft problem med att kontrollera mängden jag dricker per kväll. Ett tag drack jag varje dag, då var jag 17 år och mådde dåligt av depression och annat. Eftersom jag insett mina problem så försöker jag tänka ordentligt på mitt drickande. Nu dricker jag en gång i veckan, jag tänker att jag bara ska ta 5 öl en kväll men när jag väl börjat så går det inte att sluta, det är omöjligt. Brukar kunna dricka en 15-20 starköl och blir sen så full så jag däckar och kommer inte ihåg något från kvällen innan när jag vaknar. Jag skakar, kräks ofta, får syn- och hörselhallucinationer och mår otroligt dåligt dagen efter. Jag vet att detta är illa och riktigt dåligt för mig och min hälsa då jag flertalet gånger både kräkts och kissat blod dagen efter. Jag vill så gärna sluta, och jag vill göra det på egen hand. Jag vet att jag kan också men jag känner mig så ensam i det hela då jag skäms något otroligt över detta och inte vill att någon ska veta. Jag mår bra som nykter och trivs med det men sen blir jag plötsligt uttråkad och längtar efter känslan att vara full. Jag känner att det är så orättvist att "alla" andra kan njuta av alkohol och ha en rolig kväll med det, medan jag ska stå utanför och vara den enda som inte dricker. Jag har som sagt dragit ner på antal tillfällen då jag dricker och mitt mål nu är att sluta helt. Finns det någon annan i samma sits? Någon som lyckats på egen hand? Känner mig helt hopplös och ensam just nu.

Välkommen svartvit!
Vad bra att du är här, känner igen
Mig i din historia. Det kommer bli bättre, jag lovar.
Skriv av allt du tänker och känner, ventilera ut dina tankar. Här dömmer ingen dig. Kanske finns det någon i din närhet dom du kan prata med också?

Bamsekram
Studenten

Svartvit

En vecka ungefär klarar jag av, sen är jag där igen när ALLT är anledning att få ta sig ett glas vin. Men som vanligt så blir det alltid mer än så. Jag vill verkligen sluta nu, hur det blir i framtiden är inget jag bestämt. Men nu får det vara nog, jag ska klara detta. Ligger i sängen med otrolig ångest över gårdagens misstag. Nu börjar jag räkna igen, dag ett. En dag i taget.

rabarber

Eller en timme i taget. Så började jag. Klappade mig själv på axeln för varje timme som gått. Det viktiga är att du tagit beslutet, att du är här, att du vill förändra din situation och ditt drickande. Det är ett starkt och modigt beslut! Känn det som en stor seger i sig!

Det är just den motivationen som kommer göra så att du inte dricker idag. Att du kommer att vakna upp pigg utan bakisångest imorgon. Då får du ta beslutet igen. En dag i taget.

Som sagt, det första viktiga steget har du tagit! Håll i det här nu! Du vill ju så gärna! Överbevisa a-djävulen att det är du som är i kontroll! På honom bara! Jag tror på dig! Du fixar det här!

Styrkekramar!

Svartvit

Tack för förtroendet! Alla trådar och inlägg här är så himla stöttande!! Jag kan och jag vill, precis som alla andra här! Detta ska och kommer gå bra, ett steg i taget. Kram

Svartvit

Kväll nu, har lagt mig i sängen för att strax somna. Har haft ångest hela dagen och har det fortfarande, över allt det dumma jag gjorde sist jag drack... Har i alla fall haft fönstret öppet idag och känt den härliga friskluften. Att läsa och kommentera på detta forum ger mig ändå någon form av hopp och känsla av samhörighet. Bara orolig att sakerna jag gjort tidigare på något sätt ska komma ikapp en och att man "råkar illa ut" pågrund av det. Men jag antar att jag måste sluta oroa mig så mycket och istället ta saker som dom kommer, någon gång måste man ändå lägga det bakom sig och bli en bättre person, jag hoppas att jag klarar det nu för jag vill inte vara mig själv när alkohol finns med i bilden. Aldrig mer. Godnatt på er alla fina människor här.

NorthernSoul

Imorgon är det söndag och då är det lättare för många att ta ett beslut att inte dricka den dagen. Det beror iofs på om ditt drickande mest handlar om fredag-lördagsfylla (som för mig..). Försök ta en promenad och var stolt över att inte vara bakis. Du klarar detta!

Leverjag

Ja, försök att släppa allt du inte kan göra något åt nu. Fokusera på hur du väljer varje litet steg framåt nu. Det går och du kan. Det blir lättare. Håll ut och våga tro på dig själv och ditt nya liv!

Svartvit

Usch, denna ångest.. Har så många tankar just nu men vet inte riktigt själv hur dom hänger ihop ännu. Har slarvat med min antidepressiva så jag hoppas att det bara beror på det, att ångesten snart går över igen. En månad sen idag jag förlorade en nära familjemedlem, känns som att livet bara är en mardröm just nu. Låter bli att tänka på det, för jag förstår inte hur jag ska kunna hantera att ha förlorat någon som jag stått sida vid sida i nästan 23 år. Ofattbart. Oroar mig bara för när den dagen kommer när det faktiskt hinner ifatt mig och jag förstår vad som hänt.. Nog om det, nu blir det läggdags igen, dag två som nykter avklarad utan problem. Skickar massor med kärlek till er alla här på forumet! ?

Svartvit

Nu har snart min första vecka gått utan alkohol! Känns toppen än så länge, inget sug alls. Man känner verkligen hur mycket bättre både kroppen och huvudet mår! Har köpt hem alkoholfri cider och öl, funkar perfekt för mig iallafall. Hoppas ni andra har det bra också, kämpa på❤️❤️

Svartvit

Tack Rabarber! :)
Jag har försökt sluta flertalet gånger förut men inte lyckats, denna gången går det som på räls! Har fått motivation av olika anledningar och hittat nya aktiviteter som passar mig. Så skönt att inte vara kvar i det gamla ångestfyllda livet. Kämpa på allihop, även om det är svårt! Kram

rabarber

Härligt att det går på räls! Bra jobbat, Svartvit! Du är stark och det lyser av kraft i dina ord!

Fortsätt så!

Svartvit

Nu har det snart gått två veckor, saknar inte alkoholen alls. Relationen till min man har blivit mycket bättre, glädjen å orken finns där. Känns fruktansvärt bra, trots att jag för tillfället är sjuk. I måndags gjorde jag något som verkligen var utanför min comfort zone, det gick bättre än förväntat! Känns samtidigt så dumt att det helt plötsligt ska gå så bra för mig att sluta med alkoholen, när jag läser här om folk som har det mycket mycket svårare. Jag har som sagt försökt sluta förut men då har det inte funkat alls, kanske det kommer en viss period i livet när man är redo? Jag vet inte vad det beror på.. Konstigt det här, det dom kallar livet.
Kämpa på allihopa❤️

rabarber

Jag upplever samma, Svartvit. Att jag på något sätt är redo. Har gjort trevande försök förut, men "gått på vita knogar", dvs jag försökte sluta för att bevisa något. Framförallt för något annan som stod nära. Det kom inte innefrån. Från mig. Nu gör det det.

Vad härligt att det går så bra och du ser så positiva effekter! Det värmer oss alla!

Styrkekramar

Leverjag

Till dina dagar. Skönt att suget inte finns. Ja, det kommer nog en dag när man är redo och beslutet kommer inifrån. Det är så mycket positivt med att inte dricka så man önskar alla fick leva så!

Kramar och fortsatt god resa❤️

Svartvit

Jag tänker faktiskt dricka lite alkohol imorgon, inga större mängder men lite. Får se hur det går! Dessa tre veckor utan har gått bra, så kommer nog fortsätta med att vara nykter sen efter imorgon. Aldrig mer dricka sådär mycket som det varit förut.. :)

Svartvit

Jo alltså jag har nog inte tänkt att sluta dricka helt, men att dricka mindre. Mer sällan och färre glas. Ikväll drack jag ca 1/3 flaska vin, sen blev jag illamående och drack vatten istället. Det känns såå skönt! Kommer må bra imorgon och jag lyckades bra med att dricka måttligt. Förut drack jag runt 2 liter vin på en kväll, det var inte alls bra. Så jag är i alla fall nöjd med denna kväll på alla sätt och vis. Nu ska jag sova så jag orkar med en härlig dag imorgon också! Kram på er allihopa :)

Thomas 52

Det tror jag är svårt. Självbedrägeri är ju en ädel konst.
Jag har lurat mig många gånger, det går en stund men sedan tappar jag kontrollen och är tillbaka på ruta ett.
Jag har valt att kontakta en beroendemottagning. Den person hjälpte mig att göra en plan och bokat ett återbesök åt mig. För mig blir det en sporre

Svartvit

Det har gått ganska bra för mig med alkoholen tycker jag, men nu känns det istället som att jag tycker att jag kan dricka lite igen eftersom det gått så bra. Känns som att problemet från början kanske inte var så farligt, att det bara var jag själv som tog dåliga beslut DÅ, men att jag kan hantera det idag efter att ha bevisat för mig själv att jag kan om jag vill. Snurrigt värre blir det, men efter att ha läst lite här igen nu och funderat så tänker jag inte köpa något vin idag. Bra beslut!