Hej, är ny här. Har bestämt mig för att det får vara nog med drickandet nu... igen!

Efter 4 flaskor sprit på en vecka mår jag oförskämt bra fysiskt tror jag. Men i huvudet är det rådvillhet, rädsla, oro och en överjävlig ångest.
Tog sista halsklunkandet i torsdags nån gång mellan 22 och 00 på kvällen. Total blackout! Då hade jag druckit nästan en hel flaska söndag, tisdag och onsdag också. Skött jobb och familjeliv hyfsat (tror jag). Jobbar sena kvällar i restaurangbranschen. Så jag har tillgång till sprit och det är många som unnar sig en liten rackare efter stängning. Mitt problem är att jag börjar vid 15-tiden och försöker hålla det på en låg nivå fram till stängning. Sen kommer man hem och sover ruset av sig, nöjd med att frun inte känner nåt... Stackars henne! Vågar inte berätta för henne att jag har trillat dit igen... Hon var så stolt över mig när jag slutade dricka i somras. Visst ett uppehåll på några veckor, men sen var det igång med smygandet igen.

Jag dricker måttligt socialt hemma, är sällan, nästan aldrig ute på krogen. Utan mitt problem är smygandet på jobbet. Jag tror att jag lurar mina kollegor, men det är ju bara mig själv jag lurar!

Så sjukt det är att läsa det man skrivit.
Så jävla oprofessionellt, idiotiskt och farligt.
Herregud vad man skäms.

Vet inte vad jag ska göra!
Men det är skönt att skriva av sig.

Res

Hej Smygaren
Vad bra att du reflekterar över ditt drickande och betéende. Har du någon gång sökt hjälp för ditt drickande eller ditt förhållningssätt till alkohol? Jag känner igen mig själv så i din historia. Det är så jobbigt att hela tiden ha det där dåliga samvetet och ångesten - det finns en "liten röst" därinne som vet att någonting är jävligt fel . Att du gör våld mot dig själv.
Idag finns det flera mediciner som minskar suget efter alkohol. Man behöver ju inte gå på AA-möten om det känns skrämmande. Man kan träffa en rådgivare enskilt. Det obehagliga är att hjärnan byggs om efter lång tid med alkohol - sök hjälp - är mitt bästa tips till dig! Heja dig!
Kraftkramar!

Rädd

Att smyga är som en liten demon i sig. Jag vet! Det som man inte erkänner för andra finns inte! Man känner sig osann i längden. Men du har erkänt här & för dig själv. Viktiga steg. Så vad bra. Små steg leder också framåt. Jag har knappt erkänt för själv att jag smyger men mår mycket dåligt av det. Då kan jag fokusera på det istället för att ta tag i det verkliga problemet. Du klarade det i somras, så du vet att du kan. Försök hitta de tankar som du fick kraft av då.

Leverjag

Du är verkligen inte ensam vare sig med smygdrickandet eller alkoholproblem i restaurangbranschen. Har jobbat i den och känt många som jobbat i den. Så många blev alkoholister! Tror faktiskt de flesta vet. Ofta tror vi att vi lyckas dölja men det gör vi inte. Men vad ska de göra och säga de som anar?

Första steget är kanske just det, att sluta smyga och berätta om ditt beteende och beroende för frun och andra.? Många har gott stöd av att erkänna för sin partner (och sig själv) att man är beroende.
Fundera varför du dricker. Vad vill du dämpa med alkoholen? Vi vet ju att alkoholen ger biverkningar som vi måste dämpa med alkohol och så fortsätter det...

Läs och skriv, fundera och reflektera. Lycka till!

Tack för kommentarer!

Jag vet som sagt inte riktigt vad jag vill uppnå, förutom att sluta dricka så löjligt mycket sprit, dom gånger det händer.

Ska byta jobb snart. Tror att det kommer hjälpa mycket. Det kommer vara en helt annan miljö. Men jag vet om att jag har alkoholproblem. Och att det inte krävs mycket förrän man står där och smyger!
Hoppas bara att jag hittar mina verktyg när suget kommer igen för det gör det ju. Alltid! Jag kan som sagt hantera att dricka två glas vin hemma, jag har slutat att smyga hemma när jag dricker. Det är jag inte rädd för! Utan det är just i stressen på jobbet, när jag kommer på något "smart" sätt att berusa mig utan att nån märker... jojo

Kommer återkomma med hur det går.

Nu är det helg, inget jobb förrän på tisdag. Då kommer ångesten igen när jag får höra vad jag gjorde i torsdags. Har tänkt prata med chefen och säga som det är, även om jag bara ska vara kvar en vecka till!

Thomas 52

Jag har också försökt hålla det på en låg nivå och smugit i mig ett antal pilsner men efter ett antal så tappar jag kollen även om jag tror jag har den.
Min fru har märkt men oftast inte valt att säga något. Skräp för relationen eftersom lögnen finns med.
Nu gäller noll för mig

Usch vad den är jävlig!
Är så sugen på en liten öl bara idag. Bara för att bedöva lite. Men jag ska inte inte ta den. Vill inte ta den, men hjärnan säger att det är okej hela tiden. Skyllde på feber igår när det var vin till middagen, vilket var sant, men det har väl aldrig hindrat en förr.

Nä fyfan. Jag önskar att jag iaf visste vad jag har gjort i torsdags på jobbet. Jag trodde att jag skötte det så "snyggt", men nånting känns så fel. Det bara äter upp mig inifrån. Och jag har ingen som jag vågar prata med om det här. En kollega trodde jag kunde berätta, men han svarar inte ens på sms.

Jag vet samtidigt att det inte är hela världen. Det är ett jobb som jag ska sluta på i veckan, där jag egentligen aldrig har trivts. En stark trigger är det, när man är irriterad, frustrerad och uttråkad på jobbet. Men det är så satans pinsamt. Fyfan vilken ångest jag har. Det brukar lägga sig när man får prata av sig det vet jag, bara det att jag kan inte prata med nån förrän på tisdag.

Det hjälper däremot att skriva här känner jag. Men jag kan inte njuta av det fina vädret, eller min fantastiska familj. Går bara runt som ett mörkt moln, känns det som.

Fyfaaaaan, jävla spritjävel!

Lena72

Känner samma... Ångest! Orkar inte ta min historia men vill bara säga du är inte ensam... Kommer skriva en tråd i morgon tror jag...
Våra liv är motsatta tror jag men ångesten är den samma.... Fy faaaan
Kram

Har verkligen ingen aning om vad jag gjort i två timmar i torsdags. Har gått igenom kvällen fram och tillbaka. Vem har jag pratat med, har jag bråkat med någon. Stämplade jag ut? Herregud. Jag trodde ju att jag hade klarat mig, så får man höra att man gjort något, men inte vad. Det är bara myror under huden nu. Så pinsamt!

Krumelur2016

Jag är också ny här och tröstar mig med vin hemma för att jag har tråkigt eller egentligen är ledsen eller det är lite för stressigt på jobbet. Sen kan det gå veckor utan men så kryper det på igen.
Alla problem ska fixas genom att jag stoppar i mig något. Och så blir jag dunderbakis på fel dag och hittar på ursäkter på jobbet och skäms och blir deppig.
Det är en djävla drog och det är så socialt accepterat, nästan som ett tvång. Vara med och festa. Så kul vi har det. Är det inte AW så ska det firas med tårta och kakor och jag är lika känslig för socker som alkohol. De går hand i hand de där två. Men nu vill jag må bra.

Levande

De kanske bara retas med dig och släpp det. Hade du gjort något alldeles tokigt, hade de sagt något.
Brukar ju vara en viss jargong i den branschen.
Sen är ångest hemskt och hjärnan kan hitta på att man gjort de mest hemska saker.
Så släpp torsdagen och titta framåt, det enda du kan påverka

Nu har den värsta ångesten lagt sig. Har jobbat ett helt pass nykter för första gången sen jag vet inte. Så skönt att komma ihåg kvällen, utan filter och bedövning.

Jag var läskigt medveten om suget under stressen. Nästan som en värk eller ett riktigt sug. Men lyckades motstå, som tur var.

Nykter i fem dagar nu. Får se vad det blir av det här. Känns väldigt skönt att skriva av sig här, då har man det som en journal man kan följa. Väntar mig inte att någon annan läser det här, men vet ju själv att man går igenom ALLT! i början. Så hoppas någon kanske känner igen sig eller får med sig något.
Ångesten släpper efter ett tag. Glädjekänslor har jag svårt att känna och det är väldigt tråkigt. Hoppas att det kommer. Får se vad det blir av det här.

Mycket svammel nu. Ser fram emot en skön natts sömn och att inte vakna bakis. Godnatt forumet. Ta hand om er allihopa!