Nykter – så gjorde jag

Hej Rabarber, och tack.
Min resa har jag gjort med inspiration från andra som gått före mig och jag är säker på att din resa kommer att inspirera de som kommer efter dig.
Kämpa på, det blir bra till slut ;)

Tack Levande,
Livet utan vin (jag var vindrickare enbart) var tomt i början. Men tomheten beror på biokemiska processer i hjärnan. Och alla romantiska alkoholminnen man har ställer till det. Det går över.
För mig var det viktigt att förstå att det var min egen hjärna som hela tiden försöker lura till sig "ett glas vin". Aningen skruvat att min egen hjärna försöker förstöra sig själv. Men tänk istället på som att din PC drabbas av ett virus. När hårddisken infekteras märker du först inget men sedan blir den kidnappad av viruset. Alkoholism fungerar på liknande sätt. Från att ha varit en perfekt fungerande hårddisk är den nu totalt i händerna på ett virus som styr den och ger kontraproduktiva order. Som kidnappad kan inte hårddisken reparera sig själv tyvärr, den måste in på service. Alkoholism är ju hjärnsjukdom och vår hårddisk behöver bootas om. Jag gick till AA och gjorde stegen men det finns säkert andra sätt som fungerar (detta forum tex). Det viktiga är att man ber om extern hjälp.
Hoppas och tror att du hittar din egen väg :)

Tack Leverjag,
Men jag var tvungen att "go all-in". Efter att ha åkt ambulans tre gånger till akuten, fått diagnos fettlever och med ständig dödsångest var jag tvungen att ge det en sista chans. Jag hade först några riktigt dåliga år i "nykterheten" med en fruktansvärd kamp, orkade inte leva så i ständig kamp. Sen jag gav upp tanken på att kunna dricka. Har förstått att det är genom att ge upp som man vinner..
Ser fram mot att läsa om din resa. Lycka till :)

Jag har läst dina inlägg också :)
Jag har stort behov av hoppfullhet och det får jag i AA. När jag nu känner mig säker på min nykterhet vill jag gärna dela med mig av det som givits mig.
Jag känner en enorm tacksamhet mot alla dom som suttit och lyssnat på mina delningar om ångest, tomhet etc. Då slog det mig att det kanske var någon här som kunde vara intresserad av att få en slev av lite hoppfullhet ;)

:)

Tack NorthernSoul,
kan jag inspirera dig till att korta ner helvetet som jag fick gå igenom innan nykterheten så betyder det mycket för mig att veta.
Stort lycka till :)

Tack LenaNyman för fina ord, de värmer..
..ville bara försöka förmedla att det finns en lösning ;)

Nu är det natti på min kant och jag tackar för mig.
I morgon nya mål.
Kram till alla

Jo min omgivning förde mig till AA och konsekvenserna till insikt :)
Synd bara att jag drog ut på det. Det var 3 onödiga år av lidande innan jag blev helt nykter.
Men så såg min resa ut. Inget att titta tillbaka på nu..
Det är slutresultatet som räknas :)

Hej Stockholm63a,
anledningen till att jag drog ut på kampen var jag jag inte riktigt förstod och litade på dom som sa att livet utan alkohol faktiskt är långt mycket bättre. Jag kände ju bara till ett liv där alkoholen stod för allt det goda. Jag associerade ALLT till alkohol. Jul = alkohol, nyår = alkohol, födelsedag = alkohol, middagar = alkohol, semester = alkohol, helg = alkohol, resa = alkohol. Jag till och med tänkte på alkohol när jag skulle betala mina räkningar (hur skruvat är inte det :D).
Jag kunde helt enkelt inte tänka mig ett liv helt utan alkohol. Så jag drack i smyg under 3 år, till och från. I min ensamhet. Ovärdigt och det slutade ofta i en krasch. Jag var kraftigt överviktig och hade hjärtproblem. Hade andra problem också. ALLT var alkoholrelaterat och alla problem är borta idag.
Jag kan helt ärligt säga att mitt liv idag utan alkohol har blivit så pass bra att jag definitivt inte vill ha något av mitt gamla liv tillbaka. Men allt det jag nu fått kände jag ju inte till då. Det måste liksom upplevas innan man tror på det själv. Det är därför jag blir så ledsen när jag ser så många (även inom AA) som ger upp innan de fått uppleva den eufori som man känner den dag då man upptäcker att lusten att dricka är borta. Snälla, ge nykterheten en chans. Ge gemenskapen inom AA och detta forum en chans. Lär känna andra med alkoholproblem och snacka ihop er. Träffas, fika, ring varandra. Det sociala är viktigt. Ensamheten dödar. Du känner kanske till ordspråket "En ensam alkoholist är i dåligt sällskap"...

Att känna saknad efter alkohol är helt naturligt i början och är en del av sjukdomen. Idag förstår jag att den saknad jag kände i början var sjukdomens sätt att försöka vinna över mig. Sjukdomen försöker försvara sig för att stanna kvar i mig och på alla möjliga sätt och lura mig att dricka igen. "Alkohol - listig, falsk och stark".

Om man vill så kan man faktiskt se alkoholism är en slags parasitsjukdom som gör alkoholisten till ett värddjur. Jag ville inte dricka men drack, sa och gjorde saker som min sjukdom ville att jag skulle göra (https://sv.wikipedia.org/wiki/Parasitism). Det är därför många pratar om "en kidnappad hjärna". Efterhand som sjukdomen fick allt starkare kontroll över mig så var jag mindre och mindre kapabel att se och förstå att jag var sjuk och parasiten hade då även blockerat alla mina känslor. Hos många riktigt sjuka alkoholister är förnekelsen så stark att de inte ens liggandes på akuten förstår att alkohol är problemet. Konsekvenserna av alkoholen beror då bara på otur av olika slag. Jag var en sådan alkoholist.

Så försök att påminna er om att i stunder av ångest och illamående så är det där ni börjar ta fighten mot parasiten. Ge inte parasiten näring. När den dött kommer ni se hela Världen med ett par helt nya glasögon :)

Kram på er, kämpa, kämpa kämpa!

"Att du inte vill bli full o supa det kan jag tycka bli skönt att slippa men just ett glas i sociala sammanhang av njutning. Det klarar ju inte jag och det är DÄR min sorg ligger!
Hut tacklar du just de situationerna????"

hmm, jag förstår mycket väl din fråga och mitt svar kanske blir lite luddigt men jag försöker ;)
Du tänker på olika situationer utifrån ditt nuvarande liv där alkohol är lite av - kanske, kanske inte.. Bara ett glas eller högst två?
Nu talar jag bara för mig själv här men när jag insåg att ett stort sug uppstod redan efter 1 glas vin var det lättare att inte dricka alls. Det är idag alltså enklare för mig att umgås med mina vänner på uteserveringen, äta, skratta och vara närvarade om jag inte dricker alls. Jag lurar mig själv om jag tror att jag kan nöja mig med 1-2 glas vin..
Idag ser jag på situationerna som uteserveringar, god middag med vänner på ett annorlunda sätt, ser det med andra ögon där alkohol inte är integrerat. Men det tog över 3 år för mig att komma dit. Den först tiden var plågsam. Så din fråga är ytterst befogad.

Hej fighters..

Jag har irriterat några användare på forumet.

Men först. Forumet har 4 grupper.
En grupp där man pratar om man dricker för mycket.
Denna där man pratar om att minska drickandet.
En grupp där man pratar om att leva nykter utan alkohol & droger
En grupp för anhöriga.

Jag valde att starta en tråd och beskriva min historia och dela i denna gruppen som passade minst dåligt. Det finns ju ingen egen grupp för ”att prata om kampen för att bli nykter”

Det har sagts mig att ”du sätter dig på höga hästar” – möjligt. Mina råd är inte till dom som kanske mest behöver dom utan till dom som vill ha dom. Och jag kan min sak. Jag har medverkat på över 500 AA möten, hört runt 10 000 delningar, varit intagen på St Görans 5 gånger och genomgått 1 alkoholbehandling på internat. Under de senaste 5 åren har jag sett många komma och gå och trillat dit på återfall. Mest minns jag naturligtvis min egen resa.

Möjligt att jag gått på för hårt. Men detta är ingen lek. För mig (och för många andra här inne) är det en kamp på liv eller död. Det finns folk som jag känner som inte tagit sjukdomen på allvar som dött i ung ålder. Jag är inte ute efter att agera besserwisser eller att sätta mig på höga hästar. Jag vill bara inte att alla andra ska behöva gå igenom all den skit som jag behövt göra med allt vad det innebar. Jag vill trycka på att för dom som vill göra en livsstilsförändring så är det en kamp och man måste vara beredd på att kämpa. Man kan liksom inte tro att man skall få massage när man åker till tandläkaren. Men jag vill också försöka förmedla hur bra livet blir när man är igenom fighten. Det blev låååångt mycket bättre än vad jag räknat med.

Om jag gjort någon upprörd längs vägen ber jag om ursäkt för det. Men när någon sågar 12-stegsrörelsen (som räddat mitt liv) går jag igång. Självhjälpsgrupper handlar om vanliga människor som hjälper varandra ideellt för att försöka undvika livskatastrofer.

Det var allt från mig. Stort lycka till nu, jag håller tummarna för er :)

Hej alla kämpar..

Det har gått lite tid sedan jag skrev sist och jag kände för att checka in för att kolla hur det går för alla :)

Jag har snabbläst några trådar och tycker det finns gott gry i många här. Det gör mig glad. Speciellt glad och rörd blir jag av alla er som tagit er tillbaka trots återfall, det visar på extra stark vilja. Jag minns fortfarande min egen kamp som varade i 3 år innan jag till slut hittade rätt i nykterheten. Alla gör ju sin egen resa och det finns väldigt få som lyckas bli nykter på första försöket.

Idag har jag 600 dagar som nykter. Det är faktiskt inget märkvärdigt. För det är ingen kamp längre. Jag vill helt enkelt inte dricka. Inte ens när livet känns pissigt, och det gör det naturligtvis ibland. Jag har fått så sjukt mycket mer i nykterheten än vad jag räknade med. Jag förväntade mig iofs ett tråkigt liv utan alkohol, men fick något helt annat. Jag fick en nystart mitt i livet. Idag kan jag absolut inte tänka mig att riskera att bli av med allt det jag nu fått. Jag mår bättre än någonsin, både fysiskt och psykiskt, alla vänner är tillbaka, nytt jobb, sinnesro i huvudet och jag har fått min värdighet och självkänsla tillbaka. Och empati. Jag lyssnar hellre än pratar. Känner in andra. Behöver inte gå i polemik för att hävda min rätt. Jag mår bra inifrån och det är viktigare för mig att må bra snarare än att vinna ett argument. Det blev lite flummigt men jag tror ni hajar.. :D

Jag vill skicka en kram till er som kämpar på trots att andra runt er inte förstår sig på er kamp. Och kom ihåg att det är värt att kämpa. För det blir bra om man jobbar för det, om man "motionerar sin nykterhet". Det blir bättre än bra. Jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva något så här starkt i mitt liv. Jag trodde aldrig att jag skulle klara av att vara nykter i en vecka. Idag tror jag att jag aldrig kommer dricka igen. Jag har en grundlig och påtaglig känsla av att vara fri. När jag vaknar gör jag egna val för dagen. Den lyxen hade jag inte för två år sedan.

Till er som kämpar, jag hoppas så innerligt att ni fortsätter kämpa. För helt plötsligt, en dag, är kriget borta. Man är äntligen fri :)

..för alla fina ord :)
Men det är ni som skall ha beröm. Ni som kämpar.

Sen det här med att bli nykter eller leva vidare som innan. Likheten är slående i klippet nedan ;-)

https://www.youtube.com/watch?v=zE7PKRjrid4

Kämpa på där ute. Det är värt det.

Va kul :)
Jag blev riktigt glad när jag läste att du tagit 10 månader. Bra jobbat!!
Märker du hur fort tiden går nu? :D
Om du går på AA tycker jag du skall gå och plocka upp 1-års medaljen ;-)
Och bli applåderad. Det ger energi. Och bra för andra att se att det går fint att leva nykter.
Fortsätt att vara en klippa för andra.

Sitter o läser i lite trådar och då kommer en del tankar tillbaka. Tankar som jag hade för ganska exakt 5 år sedan när jag började förstå att alkohol var ett problem för mig. Eller rättare sagt, jag trodde att andra hade ett problem med att jag drack. Själv såg jag ännu inte mig själv i deras problemställning.

Men jag köpte liksom att jag kanske borde dra ner på intaget, inte minst för att slippa tjatet. Inser nu att jag var så sjuk att jag trodde jag var frisk. Jag trodde fortfarande att jag hade ett val när jag steg upp på morgonen. Det var först när jag höll upp med alkoholen en tid som jag fattade att jag var fast. Inlåst. Utan möjlighet att styra själv. För efter en nykter tid var hjärnan totalt fokuserad på alkohol. Och om jag ”tog ett glas”, givetvis i smyg, var tiden till nästa glas bara en tom transportsträcka. Så även om jag höll mig nykter kretsade mitt liv kring alkohol mer än någonsin. Det är fullständigt outhärdligt och dessutom meningslöst. Jag var dömd att dricka igen.

Det som jag idag kan le åt (åt mig själv) är att jag hela tiden trodde att jag kunde välja. Jag satt på AA möten och tänkte ”antingen blir jag som dom och får det dom verkar ha, eller så kör jag min egen väg, löser det på mitt sätt”. Vad jag inte förstod var att jag inte bara skulle ”få” ett nytt nyktert liv bara jag ”valde” det (och jag var inte ens säker på om jag ville välja det spåret). Jag inser idag att jag inte kunde få sinnesro och nykterhet som ett pris i ett Kelloggs-paket, utan först skulle jag få gå en rejäl holmgång och där alkoholen nästan höll på att släcka ljuset för mig..

Jag har förstått att det är ganska få som får nåden att uppleva det fantastiska i att vinna över alkoholen och göra en livsstilsförändring. Men det går om man verkligen förstår vad man har att göra med. Jag tillhör den typen av alkoholister som måste avstå från alkohol helt. Jag kan inte trigga belöningssystemet med ett par glas vin då och då. Och när jag till slut gav upp tanken på att reglera mängden, dricka svagare sorter, senare på kvällen mm, blev allt så mycket enklare. Det var då min resa började. Så länge jag drack, även mindre mängder, fanns ju suget efter mer kvar och det slutade alltid illa.

Jag tror tyvärr, att om man har en tendens att verka gilla ruset mer än andra, så ser resan ganska lika ut för oss alla. Vissa går det snabbare för, andra kan hålla nere intaget under längre tid. Men resan slutar i ett beroende som tar ifrån oss våra valmöjligheter, våra egna tankar, våra liv. När sen alkoholen styr mina val av vänner, matställen, prioriteringar, sysselsättningar och framför allt mitt humör, då är jag fast. Samtidigt som jag inte har en aning om att jag är fast. Jag skyller allt på andra, min partner, chef, syskon, förälder, vänner, övervikt, ekonomi, stress, vädret, politiker. Alla är ju emot mig och min hjärna talar om för mig att jag behöver slappna av, jag behöver en belöning, jag behöver en tröst..

Sen fortsätter resan och nästa hållplats är isolering och ökat intag. Man dricker alkohol som medicin. För att orka och för att sova. Hit kom jag. Men det finns två stopp till. Nästa hållplats är den när alkoholen slutar verka. Det är det jävligaste en alkoholist kan uppleva. Nu fungerar inte alkoholen längre och samtidigt som man måste dricka för att inte dö av abstinensen så är ruset noll och all ångesten kvar. Här har man bara två val. Gå av bussen eller åka med till slutstationen. Och alltför många sitter kvar på bussen hela resan..

Så, till dig som fortfarande har ett val, gå av bussen. Jag kan inte förklara hur underbart ditt liv kommer att bli, du måste uppleva det själv (därav länken ovan).

Kämpa på där ute.
Kram

Det är märkligt hur hela Världen förändras när man själv förändras.
Naturligtvis har inget omkring mig förändrats, det är bara jag som fått ”nya glasögon”.
Innan såg jag väldigt lite och det mesta vart svartvitt. Igår stannade jag till och log inombords när jag såg en pappa leka med sitt skrattande barn i parken där jag bor. Min dotter och jag hänger där nere ofta med. Pappan jag såg kunde lika gärna ha varit jag. Små saker blir stora stunder idag. Morgonkaffet är min absoluta höjdpunkt. Börjar se samband. Har noterat att man ganska ofta möts av vänlighet om man visar vänlighet :D

Vänlighet och omtanke var inget jag orkade med för 2 år sedan mitt i missbruket. Jag kunde ju inte ens behålla maten i magen. Jag upplevde det som att hela Världen var emot mig, och alla kunde dra åt helvete. Sen satt jag dyster i min ensamhet. Jag levde konstant motströms. Idag surfar jag medströms i livet och saker och ting verkar falla på plats utmärkt utan min påverkan..

Otroligt att det bara är 2 år sedan jag var nära att dö i sjukdomen. Och att jag idag mår bättre än jag någonsin gjort. I hela mitt liv.

Jag önskar er alla ett 2017 med sinnesro, lugn och värdighet.

Kram

Du kommer dit. Du har ju redan en önskan att bli nykter. Det är ett oerhört stort steg i rätt riktning.

Kram

Ja den situationen känner man ju igen sig i ;)

Det var faktiskt när jag började prata med min omgivning om min relation till alkohol som det började släppa. Jag märkte att det var betydligt vanligare bland folk än vad jag visste. Många sopar ju alkoholproblemen under mattan (så länge det går).
Att prata om problemet tar bort stigmat.
Prova du med ;)

En paradoxal vändning..
Eller hur Dionysa, jag känner samma sak ibland. Finns kanske en mening med att krascha. Det har iaf banat väg för ett helt nytt och annat liv för mig idag.

.

Hur har det gått för dig Retro-funk?
Jag håller tummarna för dig..
..Känner igen det där med att gå på fest med onda ögat från flickvännen ;)

Det gav mig ångest när jag till slut la ner alkoholen.
..kommer jag "bli en snackis" :-0

I själva verket visste alla runt omkring mig redan att jag drack alldeles för mycket. Men ingen hade sagt något rakt ut. För alla andra har ju fullt upp med sina egna liv. Oj. Och jag som trodde att alla hade fullt upp med mig i deras liv..
Så när jag gick med oro över hur mitt beslut skulle landa var det i onödan. Ingen blev förvånad, en del blev positiva och stöttande.

Nu kanske det låter som att det var mitt beslut att sluta dricka. Det var det inte. Hade jag inte blivit tvingad att söka hjälp av mina närstående hade jag förmodligen varit död idag. Och min dotter faderlös. Ändå kände jag mig så oerhört kränkt i början. Några i min familj tvingade mig till hjälp och jag svarade med att känna mig kränkt. Och jag inbillade mig att jag drack vidare för att jag var kränkt. Jag var för sjuk för att förstå att jag var sjuk och att det var sjukdomen som spelade kränkt för att säkra ytterligare intag. Dag efter dag.

Det som slår mig nu efteråt är att jag var mer upptagen om vad min omgivning skulle säga, upptagen av att upprätthålla en fasad, än att lyssna till min egen familj och förstå deras oro. Men sen var jag ju kränkt också ;)

Idag är läget helt annorlunda. Jag blir bannemig inte kränkt av något. Jag står rak i ryggen. "Omgivningen" förundras haha..
Jag är stolt över mitt nya jag. Får nästan mer beröm än jag kan ta hand om. Försöker skicka beröm och hejarop vidare till andra som bättre behöver det.

Hade tänkt att skriva lite mer om "vinster i nykterheten" som det så fint heter på AA. Det blir vid ett senare tillfälle. Nu är mina ögon trötta :)

Natti natti

Instämmer helt.
Man önskar att man kunde dela med sig av den känslan.
Men det går inte. Måste upplevas själv.
Det är väl samma som med resan dit. Alla hittar vi ju vår egen väg till nykterhet (eller minskat drickande för dom som kan det).
Det jag vill med denna tråd är att försöka förmedla något ord om att det går att ta sig över på andra sidan. Och att livet som nykter är värt att kämpa för, att det blev så mycket bättre än vad jag någonsin hade förväntat mig. En nystart oavsett var man befinner sig i livet.

Många säger att "man måste först ha nått sin personliga botten" innan man blir villig att ge upp alkoholen. Det stämmer på så vis att man inte längre har något val. För problemet jag hade som aktiv alkoholist var ju att jag inte visste vad jag skulle få uppleva som nykter. Och om jag då inte vet vad jag har att vänta, hur skall jag då kunna kämpa när jag mår dåligt? Jag visste ju bara att jag kunde lindra ångesten och suget genom att dricka igen. Men till slut mådde jag så dåligt att knappt alkohol hjälpte längre. Då gav jag bara upp och accepterade vilket j-vla liv som helst utan alkohol. Men jag hade inga förhoppningar om att ett liv utan alkohol kunde vara bra. Jag ville bara sluta må dåligt..

Det jag försöker säga är att man kan ta sig över på andra sidan UTAN att krascha helt först. Man måste bara söka efter viljan inom sig och hela tiden ha klart för sig att livet utan alkohol är magiskt. Det jag upplever nu, mitt liv utan bedövning, är magiskt.

Kämpa på.
Kram

De flesta dagar rullar på som dom ska, lugnt o fint. Möjligtvis sover jag en aning för lite. Men nykterheten har givit mig så jäkla mycket energi och trots att jag tränar varje dag har jag fortfarande problem med sömnen. Men jag är alltid pigg på dagarna, det är en av de stora sidovinsterna.

Men jag är beroende av min sömn. Rubbas den ökar mitt sug. På mat o socker. Jag märker att jag också tappar fokus om jag ligger lågt på sömn. Jag behöver vara alert för att hålla mig medveten och tacksam. Hamnar jag ännu lägre på sömn kommer irritationen som ett brev på posten. Irritation är dåligt för min sinnesro och ytterst ett hot mot min nykterhet, mitt liv. Tänk att det ska vara så svårt att bara gå och lägga sig i tid ;)

För mig är det här min livs resa. Min resa behöver delmål. Mål överhuvudtaget är sporrande och hjälper mig att hålla fokus. Vissa dagar då det händer mycket på jobbet eller runt omkring mig, de dagar jag går på autopilot, är mina mål de som styr mig. När jag går på autopilot kommer autotankar. Mina autotankar är asfarliga eftersom de är fortfarande samma autotankar som jag hade för 2-3 år sedan. Låter kanske lite pretto att sätta mål för saker som vikt, kost, träning, meditation och jobb. Man det är det jag behöver. För när jag satt upp konkreta mål, gjort dessa tydliga för mig och accepterat dom behöver jag aldrig förhandla med mig själv när autotankarna dyker upp..

Jo, en sak till, ett mål i nykterheten har varit att sätta dit en stor och riktigt skön tatuering på kroppen. Jag har valt motiv och tid är bokad på en studio i slutet av nästa månad. Det ser ut som att jag kommer nå även detta mål (hualigen) :D

Tack för era vänliga ord :)
Ha en fortsatt trevlig helg.

Tack detsamma :)
tror att en anledning till att jag skriver här är att jag utsatte mig för onödigt mycket tortyr innan det vände. Jag lyssnade inte på dom som försökte ge mig hopp helt enkelt. När jag idag ser i backspegeln så inser jag att det kunde lika gärna gått illa. Riktigt illa. Hela mitt liv hängde på en skör tråd för 2-3 år sedan. Det känns därför angeläget att om jag kan peppa en enda person att ta sig ur sitt lidande så skulle jag känna det som en personlig revansch och lite av en gottgörelse.

För vissa människor så räcker inte lagom. Jag är en sådan människa. Hos mig är det alkohol som är problemet men om man tittar noga på samhället så ser man att mönstret går igen..

• Några cigg om dagen blir snabbt ett paket och sedan mer..
• Någon sover med snus i munnen
• En chokladbit blir ett helt paket
• En spelvinst som måste spelas upp omgående
• Någon måste shoppa tills banken säger stopp
• Äventyrare som lever så farligt att de till slut omkommer
• Och så jag som tyckte att en kväll utan alkohol var en totalt tom och värdelös kväll.

Möjligt att man kan förklara det som att vi ”försöker fylla ett tomrum i själen”. Men jag tror också att det kokar ner till belöningssystemet.
Jag söker kickar helt enkelt. Jag är konstruerad så. Bara att köpa läget. Det jag måste göra nu är att skaffa nya kickar. Eftersom mitt belöningssystem har gjort min hjärna beroende av alkohol så slår min kroniska sjukdom till redan efter ett glas vin. Då vill sjukdomen ha mer. Mycket mer. Men om jag ger fan i det glaset så är det tyst på den fronten idag.

Men belöningssystemet vill ju fortfarande ha kickar. Det får jag på annat sätt idag. Endorfiner. Bara att sitta/gå omkring med välbehag är en kick i sig. Alla ”Aha-upplevelser” som man får med en klar hjärna är faktiskt en kick. Jag läser mycket om det som gör mig nyfiken. Men inte nyheter. Det får mig på dåligt humör. Har nästan helt lagt ner att titta på nyheter. Världen där ute klarar sig nog alldeles utmärkt utan mina kontrollbehov.

Ha en lugn, skön och värdig söndag alla kämpar.

Kram

Era ord värmer :)
Det är sant som ni skriver, det gäller att lära sig att leva nykter snarare än att bara vara alkoholfri..

Mitt liv kraschade ungefär för 5 år sedan. Gick igenom helvetet på jorden. Men nu börjar jag tro att kraschen var nödvändig. Den upplevelsen har format mig. Eller omformat mig snarare. Jag har förlåtit mig och sakta börjar jag inse att det gav mig en ny riktning, ett nytt liv.
Var jag tvungen att lida så mycket och så länge? Kanske.. Det ger mig iaf en enorm kraft idag, och tacksamhet för små saker.
Mizuta Masahide, var en japansk poet och samurai som levde på 1600-talet och han skrev:
“Barn’s burnt down — now I can see the moon.”
..ligger något i det. Ingen anledning att känna ånger över det som varit. Jag måste acceptera det som varit och lära mig att se positivt på framtiden med mina nya förutsättningar. Och jag står stark nu :)

Så om någon läser detta där ute, fortsätt kämpa! Ni har "himlen runt hörnet" ;)

Det blir min första tatuering och den blir ganska stor..
..du vet "halvmesyrer var oss till ingen nytta" ;)

Va kul, gjorde du din andra nyligen?

Så. Då var det klart. Tatueringen på plats. Tog 5 timmar. Det kändes. Men om man skulle jämföra smärtan mot mitt sista återfall för 2 år sedan var dessa 5 timmar som en sommardag. Med fågelkvitter. Och resultatet är jag stolt över. Motivet är sinnesrobönen som betyder så mycket för mig. Hela tatueringen betyder mycket för mig. Jag har vänt blad. Nytt kapitel. Ny bok faktiskt. Älskar mitt nya liv. Önskar SÅ att många fler fick nåden att uppleva samma sak.
Kämpa på därute.
Kram

Grattis till 331 dagar och din frihet.
Det värmer mitt hjärta att läsa dina rader.
Tack för det.
Har en mysig och värdig helg fylld med överraskningar och sinnesnärvaro/frid.
Kram till dig o alla er andra

.. sitter nu på på min högra vad :)

Hej kämpar,

har inte varit inne på ett tag, ser många nya namn o inlägg, det är positivt.
Det som slår mig är att vi alla tydligen måste gå samma väg, nå botten, krascha ordentligt innan vi släpper taget..
Jag hade naiva förhoppningar i början när jag startade tråden att jag kanske kunde hjälpa någon hitta en genväg, bespara någon några år från tortyr. Men det går nog inte, och jag fattar varför. Jag var ju precis likadan själv.

"För vem vill ju erkänna ett nederlag". Alkoholist. Det var ju ett så sjuhelvetes laddat ord. Tonvis med stigma. Idag bryr jag mig noll. Man får kalla mig vad fan som helst. Bekommer mig inte. Jag är och lever nykter. Står bakom min dotter, sköter mitt jobb med klart huvud, tar hand om min hälsa, skrattar av lycka och gråter av sorg. Jag är på riktigt och jag är ärlig mot mig själv (och skatten är betald ;)
Så om det finns någon i min omgivning som vill kalla mig för alkoholist, Tjohoo, it's on the house..

Ville bara försöka förklara, eller förtydliga, att den ångest som jag satt med (som några av er sitter med) finns inte mer. Borta.
-Är jag ALKOHOLIST?? - borta.
-Vad ska alla säga?? - borta.
-Vad har jag gjort med mitt liv?? - borta.
-Tänk om jag springer på någon som känner igen mig på ett AA möte?? borta.
-Jag har druckit sönder min ekonomi!! - borta.
Jag har druckit sönder min hälsa!! - borta.
-Tänk allt jag sagt o gjort på fyllan - borta.
-Allt jag lovat men sen glömt.. - borta.

Det enda som riktigt tar på mig idag är när jag ser hur ni kämpar (utan att veta hur jävla bra livet blir till slut utan alkohol).
Snälla. Ge aldrig upp.
Kram

Waow Lerigen..
Stort, stort grattis!
Jag blir innerligt glad över att läsa att du känner så. Känner tacksamhet. För att några av mina ord nått fram.
Hoppas att du fortsätter på den inslagna vägen och samlar på dig all bonus som kommer ;)

Bara att leva på med öppet sinne och reflektera över allt underligt som händer. Det blir dessutom bättre hela tiden. Saker man trodde var omöjligt blir plötsligt möjligt. Det frigörs en enorm energi i att inte vara fast, inlåst och tvingad till glaset. Ut o träna, andas, se folk i ögonen och tänk "Jag är stolt över mig själv, jag är mitt i en spännande resa och jag ska se vart den bär".

Sätt upp nya mål för dig själv. För nykterheten (när jag har tagit 1 år skall jag köpa en resa till...). För träningen (när jag väger..kan träna..kan springa.. så ska jag köpa nya kläder..). För ditt jobb (när jag lyckats med.. så ska jag unna mig..). För din personliga utveckling (jag ska lära mig allt om beroendesjukdomar..lära mig spanska..börja måla..prova på att.. så att jag kan åka till en plats och använda det jag lärt mig..) Osv osv..

Visa Världen vad du går för. Nu åker vi ;)

Kram

Otroligt, du har snart gjort ett varv, ett år!!
Stort grattis (men en dag i taget ;)

Precis som du skriver är det OK att känna sorg. Skillnaden nu från innan är att jag vet att det går över. Innan, när jag kände sorg eller olust, var det som om att jag var tvungen att dricka bort ångesten eftersom jag hade en känsla att den kommit för att stanna. Idag vet jag att om jag mår lite dåligt, men lägger mig nykter, så kommer jag må bra när jag vaknar. Faktiskt, bara vetskapen om att saker blåser förbi gör det onda mindre ont.

Se upp med hjärnans försök att lura till sig anledningar till "ett glas". Jag vet att livet jävlas med en ibland. Jag har också haft släktingar o vänner som dött under min nykterhet. Blivit av med jobbet. Blivit hotad. Blivit besviken mm.. Men INGENTING blir bättre eller annorlunda av att dricka på det. Det vet du redan (men kanske finns någon annan som behöver läsa det). Mitt sista återfall för 2 år sedan gav mig precis ingenting. Inget fanns kvar av det jag minns från mina kära alkoholromantiska minnen från ungdomen. Det var bara ett stort "Jaha??" Ingen mysig känsla - jag gick direkt på ångesten..

Bara några få dagar kvar tills du stolt kan hämta upp ettårsmedaljen :D

Tips på annat konvent 06MAJ: http://aa.se/medlemmar/kalender/arosmotet-2017-vasteras

Kram

Nu har jag varit nykter i 2 år och jag kan bara konstatera att tiden går fort när man trivs med sig själv.
Första året kändes lite längre, mestadels för att jag var ovan att hantera livet helt nykter. Ni vet prata med folk, bli arg, ledsen, glad utan alkohol. Betala räkningar nykter. Det hade jag nog inte gjort på 15 år. Det här året har varit as-enkelt. Alltså, tro inte att livet har varit enkelt. Jag har varit med om rejält omtumlande saker, men jag har aldrig känt för att dricka. Aldrig. Jag har fått så mycket i mitt nya liv att jag vägrar gå tillbaka till det som var.
Suget efter alkohol är borta liksom lusten att dricka. Jag har heller inga synpunkter på andra som dricker. Jag kan inte dricka. Vill inte dricka och är helt OK med att vara nykter alkoholist. Hade anlagen, utvecklade sjukdomen, insåg och såg problemet, tog tag i problemet, håller mig borta från problemet, ingen skam, ingen skuld. Det är underbart att leva och dessa 2 sista åren har varit e mest fartfyllda och intressanta åren i mitt liv (förutom året när min dotter föddes).

Ta hand om er.
Kämpa.
Kram

Tack snälla ni för fina ord.
Får se upp så att inte mitt ego växer sig för stort nu bara ;-D
Egot, den inre rösten, kan ju passa på att viska något i stil med "du är duktig, du är uppskattad, du är värd en belöning.."
Ni vet. "Listig, falsk och stark"..
..Nej, ingen fara, jag ser direkt om det händer. Men träning, choklad, AA möte och en god middag blir det idag.
Och sen kan våren & sommaren komma så småningom..

Ha en avkopplande, värdig och njutbar påsk alla!

Kram