I förrgår kväll hände det igen. Det som inte fick hända. Du dricker väl inte för mycket sa min fru till mig innan vi gick till festen. Hon kände på sig att det skulle gå över styr. Fram till kl 24 funkade det ganska bra, därefter är det svart. Min fru gick hem tidigare och själv fick jag bokstavligt stöd av en av de andra gästerna som hjälpte mig hem. Hur det gick till har jag inget minne av. Morgonen därpå vaknar jag på soffan i vardagsrummet och har en huvudvärk som inte går att beskriva och en begynnande ångest som tar hela kroppen i besittning. Hur många gånger det här har hänt vet jag inte, jag har tappat räkningen för länge sedan. Jag har haft ett väldigt knepigt förhållande till alkohol sedan tonåren och idag är jag 60. Det har förstås slitit enormt hårt på familjelivet och på relationen till min fru. I långa perioder klarar jag att dricka någorlunda ordnat, ofta men inte alls okontrollerat. Men så händer då dessa genomklappningar. Och den här gången känns det som att det måste vara den sista - annars går både jag under och min relation till min fru, som har fått nog. Och jag förstår henne. Jag har tagit ett beslut att sluta dricka, det är enda alternativet för mig. Men jag är rädd, och inte minst för om det är för sent för att rädda mitt förhållande till den kvinna jag älskar och som jag levt med i snart 40 år. Jag håller på att gå sönder.
Hjälp!

j_r

Välkommen!

Jag förstår din ångest putte! Jag började här bara för ett par dagar sen då jag inte heller klarar av att dricka "normalt".

Det är aldrig försent att förbättra sig det tror jag! Ska hålla tummar och tår för dig. Detta forum är kanon man inser att många av oss är i samma situation

Putte

Tack för din peppande kommentar, j_berg. Jag håller verkligen med dig att det känns som ett jättebra forum att kunna få formulera sin vånda och mötas av förståelse från andra som känner igen sig. Det är värt så enormt mycket. Hade en helnykter kväll ikväll i glada vänners lag, och det kändes mycket bra. Tacksam att jag slapp frågor om varför jag drack alkoholfri öl. Däremot har vi inte pratat om den senaste genomklappningen, min fru och jag. Det blir den stora utmaningen imorgon.
Hoppas på en hel natts sömn och drömmer om att vakna upp utan ågren på kudden. Sov gott ni därute!

//Putte

j_r

Skönt att höra att det går åt rätt håll!
I lördags gjorde jag en riktig fylla och har haft sådan ångest att jag trodde jag skulle dö på söndagen. Mitt problem är att jag kan dricka normalt hemma eller hos vänner så länge det inte är fest/krogen. Värsta var att jag trodde jag hade ringt mitt ex.(vi funderar på att försöka igen)..vågade aldrig kolla utan bara raderade samtalshistorike. Idag tog jag modet och hörde av mig. Hade tack gode gud inte ringt!!

Men berättade för min närmsta vänn att jag aldrig mer kommer kunna dricka vid fest utan bara alkoholfritt. Dom såg det inte som något konstig :-) :-)