Hej alla! Jag är ny här. Ska jag vara öppen med mina två barn, 10 och 12 år, om att jag har ganska stora problem med alkohol? Eller ska jag så långt det går undvika att prata om det och vänta in att jag en vacker dag har ett sundare förhållningssätt till alkohol? Ju äldre de blir desto mer märker jag att båda barnen märker när jag är onykter. Jag har tagit upp detta en gång med båda barnen i nyktert tillstånd. Då sa jag att jag märkt/känner att de ser på mig när jag är onykter. Jag lovade (kanske dumt) att försöka tänka på hur jag beter mig och pratar med dem i samband med middagar etc. Egentligen vill jag lova att aldrig vara onykter inför dem, men det kommer jag aldrig kunna hålla som det känns nu. Finns det någon som varit i samma situation och hur hanterade ni det i så fall? Tacksam för alla inspel 💕

Jag har inte själv barn men har varit barn i en dysfunktionell familj. Jag tycker på ett sätt att det var bra att du lyfte frågan när du var nykter, för ofta är det så infekterat att alla känner till det men ingen pratar om det. Sedan blev det väl tyvärr också ett sviket löfte eftersom du skriver att du aldrig kommer att kunna hålla det som det ser ut nu.
Jag tycker ändå att det är jättestarkt av dig att ha hittat till forumet och är ärlig och jag tänker att det i sig är en önskan till förändring. Har du sökt hjälp för dina alkoholproblem? Jag tycker nog att det skulle vara bättre om du pratade med någon vuxen beroendeterapeut vidare om det än med dem, för risken blir annars att de är ledsna över ditt drickande och samtidigt tvingas axla rollen som samtalskontakt i alltför tidig ålder (jag har själv varit i den sitsen och det blev iallafall i mitt fall mer skadligt).
Om du inte redan sökt hjälp för ditt beroende tycker jag att du ska göra det.Vad jag sett i min omgivning kan många få tillbaka en väldigt fin relation till sina barn efter att de blivit nyktra, även om det kan ta lite tid in i nykterheten.

Bra att prata om det i nyktert tillstånd. Sen kan det kanske vara bra att ta ett samtal till och berätta att du vill dricka mindre men inte riktigt lärt dig hur. Jag tror också det är viktigt att förklara att de inte kan göra något utan att det ligger hos dig. Har barnen någon nykter vuxen som är närvarande i vardagen? Sen funderar jag på varför du inte tror att du kan sluta? Det finns hjälp att få, du kan bli den förälder du vill vara. Vi är många här som har slutat dricka.

@Matt Jag försökte alltid undvika att vara onykter när jag var tillsammans med mitt barn. Vi hade delad vårdnad, så jag drack när hen var hos andra föräldern... Någon enstaka gång har jag misslyckats, men då märkte jag att hen inte mådde bra av Jag tror det känns otryggt för barn när föräldern blir konstig/annorlunda och de inte får kontakt på samma sätt. Jag tycker du ska prata med dem när du är nykter, och berätta att du vill sluta dricka, men inte lova något. Däremot lova dig själv att försöka sluta dricka.
Det finns ett program här som du kan följa, du kan också ringa Alkohollinjen som är anonym, det ska också gå att följa ett program digitalt, läste jag här i någon tråd. Det kanske rådgivarna här känner till.
Jag tycker verkligen du ska försöka, både för dina barns och din egen skull. Många har lyckats här. Och jag tror att det kommer att följa dig resten av livet vad du gör.
Jag har försökt att dricka måttligt, dra ner, många gånger tidigare utan att någonsin lyckas. Men det är svårt att sätta stopp när man väl är beroende. Och det är svårt när man inte har något stöd. Det var faktiskt enklare att sluta helt, för mig.
Jag är numera nykter sedan drygt 50 dagar. Förhoppningsvis för alltid. För mig har alla som skriver på forumet varit till stor hjälp, men också en bok som heter Tänka klart av Annie Grace. Där lärde jag mig hur hjärnan fungerar, och även ihop med alkohol och det gjorde det lättare att förstå mig själv och varför det varit så svårt att sluta tidigare.
Men det finns mer, både poddar, filmer på Youtube och andra böcker m.m.
Som sagt: andra har lyckats, du kan också lyckas. Jättebra början att du kommit hit :)

Tack alla! Kämpar på, men ger upp för snabbt och för ofta. Prio ett är att skona barnen så långt det bara går. I övrigt så jäkla svårt att veta var ska man börja, känns övermäktigt att ens försöka ta tag i det. Men börjar här för att lära mig och få tips.

@Matt Börja med att ringa Alkohollinjen. De har säkert tips på hur du kan börja. Att skjuta upp kommer inte att göra ngt bättre. Och tyvärr så ser och förstår barn mkt mer än vi vill tro. Så det är värt ett försök! Kram 🥰