Jag har tidigare gått hos en klinik och fått medicin, inte Antabus. Jag har dragit ned min konsumtion mot tidigare.

Jag vill inte bli nykterist, utan kunna njuta av några glas vin. Jag dricker inget på vardagarna. Mitt problem är måttligheten.

Hur gör ni andra för att stoppa i rätt tid? Är den enklaste lösningen att inte ha något hemma?

Det är omöjligt att diskutera detta med min partner som är nykterist och har trauman efter sin pappas alkoholism. All alkohol är triggers för hen och oavsett mängd är det alltid för mycket.

Hur går jag vidare? Och ingen kommentar att välja mellan alkohol och kärlek, tack.

Hej,jag kommer från andra sidan.
Dvs min partner var alkoholberoende.
Jag tror att det kanske skulle vara enklare för dig om du tänkte dig in i hens situation.
Om hen oftare än ok utsatte dig för saker du inte vill vara med om.
Hur skulle du resonera då?
Hoppas att hen slutade med det som gjorde dig illa.
Eller acceptera det som en del av livet med hen.
Dvs få ta det onda med det goda.
Hen har sitt val att göra om hen pallar att fortsätta i relation med dig.
Och du har kanske samma situation.
Hur viktig är hen för dig.
Hur viktig är alkohol för dig.
Kommer då alkohol på plats 1 så har ni ju en intressekonflikt.
Det som rätt ofta är fallet är ju att man sällan vill avstå det man tycker om.
Så mitt råd är, tänk efter hur viktig hen är och vad du är beredd att offra.

Om hen redan är "skadad" i sin relation till alkohol kanske det blir omöjligt för er att fortsätta.

@Skurt Jag vet inte om jag förstått frågan men det finns en flik som heter fakta där du kan läsa om vad Folkhälsomyndigheten rekommenderar som max alkohol intag. För män är det 14 enheter i veckan men det kommer förmodligen sänkas till kanske tio. Män tål inte mer än kvinnor. En enhet är cirka 10-12 ck vin eller en folköl. Sen handlar det också om vad man max ska dricka på en och samma dag för att undvika skador. Då är det cirka 30-40 cl vin eller tre folköl. Men kolla gärna själv. För den som är eller har varit funkar det sällan med måttlighet då suget vaknar till liv och det kan gå åt h-e på en gång.

Hej Skurt! Välkommen hit till forumet :) Du undrar om det finns tips på hur en håller drickandet måttligt, och det finns det absolut. I Mål-avsnittet i programmet på www.alkoholhjalpen.se/program finns några. Det finns även en ljudfil på www.alkoholhjalpen.se/lyssna som heter "Kontrollerat drickande", där vi har samlat ihop några av tipsen och läst in.

Jag får också lite tankar om det relationella, eftersom rubriken är "Måttlighet i förhållande till nykterist" och att du skriver att all alkoholkonsumtion är för mycket för hen. Men om du inte vill prata mer om det är det såklart helt okej. Fortsätt gärna skriva och berätta hur det går och hur du tänker!

Vi kan vända på det. Jag har tagit tag i mina issues, har en plan nu och jobbar stenhårt utifrån den. Men varför ligger det bara på mig? Hen har issues men hen äger inte och tar inte tag i dessa. Och ja, jag fattar att det är ett trauma för hen. Jag vet inte om detta är rätt forum. Får känslan av samma sak: att nolltolerans gäller, annars kan man inte leva ett normalt liv. Allt är svart eller vitt, det får aldrig vara grått.

Jag tror jag förstår vad du menar. Du frågar om tips för att dricka måttligt, och du tänker också att det inte bara är du som behöver kontrollera ditt drickande- din sambo behöver också jobba med den ångest hen får även av att du dricker måttligt. Jag tror man kan vänja om sig och dricka måttligt om beroendet inte gått så långt. Att inte ha en massa alkohol hemma, och att inte dricka fler än tre enheter per tillfälle är ju bra utgångspunkter. Sen kommer frågan till hur ofta. Själv tycker jag att det är farligt ofta att dricka en eller flera dagar varje vecka om man någon gång varit beroende. För mig går det oftast minst en månad mellan tillfällena. Och så tror jag man behöver jobba med inställningen så man ser alla fördelar med att inte dricka. Och hitta andra sätt att förhöja stämningen. Det funkar inte om man går runt och känner att man gör en uppoffring som inte dricker. Jag är nykter främst för min egen skull. Det ger mig bättre relationer till mina nära, och det mår jag bra av.